Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • ijwyp artikel 19
  • Varför skär jag mig själv?

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Varför skär jag mig själv?
  • Ungdomar frågar
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Vad menas med att skära sig?
  • Varför gör en del det?
  • Om du gör det, hur kan du då få hjälp?
  • Varför vill jag skada mig själv?
    Vakna! – 2006
  • Hon påverkade mångas liv
    Vakna! – 1995
  • Därför gav jag upp en lönande karriär
    Vakna! – 2010
  • Hur kan jag sluta skada mig själv?
    Vakna! – 2006
Mer
Ungdomar frågar
ijwyp artikel 19

UNGDOMAR FRÅGAR

Varför skär jag mig själv?

  • Vad menas med att skära sig?

  • Varför gör en del det?

  • Om du gör det, hur kan du då få hjälp?

  • Intervju

  • Frågor att tänka på

  • Mina favoritbibelställen

Vad menas med att skära sig?

Det innebär att man tvångsmässigt skadar sig själv med ett vasst föremål. Det är bara en form av självskadebeteende. Andra former kan innebära att man bränner sig, hindrar sår från att läka eller slår sig själv. Den här artikeln handlar om att skära sig, men principerna kan tillämpas på alla former av självskadebeteende.

Testa vad du vet: Sant eller Falskt.

  1. Det är bara tjejer som skär sig.

  2. Om man gör det bryter man mot Bibelns befallning i 3 Moseboken 19:28, där det står: ”Ni skall inte rista ... er kropp.”

Rätt svar:

  1. Falskt. Problemet verkar vara vanligare bland tjejer, men det finns även killar som skär sig eller skadar sig själva på annat sätt.

  2. Falskt. 3 Moseboken 19:28 beskriver en forntida hednisk ritual, inte den tvångsmässiga vanan att skada sig själv, som den här artikeln behandlar. Men det är ändå rimligt att tro att vår kärleksfulle Skapare inte vill att vi ska skada oss själva. (1 Korinthierna 6:12; 2 Korinthierna 7:1; 1 Johannes 4:8)

Varför gör en del det?

Testa vad du vet: Vilket påstående tror du stämmer bäst?

En del skär sig ...

  1. därför att det är ett sätt för dem att hantera sin inre smärta.

  2. därför att de försöker ta livet av sig.

Rätt svar: A. De flesta som skär sig vill inte dö. Det de vill är att minska sin ångest.

Här är vad några ungdomar säger om sitt självskadebeteende.

Celia: ”Jag kände lättnad när jag gjorde det.”

Tamara: ”Det var en flykt. Den fysiska smärtan var bättre än den känslomässiga smärtan.”

Carrie: ”Jag hatade att vara ledsen. När jag skar mig tänkte jag mer på den fysiska smärtan än på hur jag mådde inombords.”

Jerrine: ”Varje gång jag skar mig blev jag omedveten om min omgivning, och då behövde jag inte ta itu med mina problem. Det var en befriande känsla.”

Om du gör det, hur kan du då få hjälp?

Att be till Jehova kan vara ett viktigt steg till att må bättre. Kasta ”allt ert bekymmer på honom, eftersom han bryr sig om er”, står det i Bibeln. (1 Petrus 5:7)

Förslag: Börja med att be helt kort till Jehova, kanske bara med att säga: ”Hjälp mig, Jehova.” Med tiden kommer du att kunna öppna dig och berätta om dina känslor för ”all trösts Gud”. (2 Korinthierna 1:3, 4)

Bönen är inte en psykologisk krycka, det är ett sätt att kommunicera med vår himmelske Far. Han lovar: ”Jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.” (Jesaja 41:10)

Många som har kämpat med självskadebeteende har också känt att det har hjälpt att prata med en förälder eller någon annan vuxen som de känner förtroende för. Så här säger tre ungdomar som gjorde just det.

Intervju

  • Diana, 21

  • Kathy, 15

  • Lorena, 17

Hur gammal var du när du började skära dig?

Lorena: Jag började när jag var 14.

Diana: Jag var 18 när jag började, men sen gick det lite i perioder. Ibland skar jag mig varje dag i en eller två veckor, sen kunde det gå en månad utan att jag gjorde det.

Kathy: Jag var 14. Jag får fortfarande återfall ibland.

Varför ville du skada dig själv?

Kathy: Jag kämpade med känslor av självförakt. Jag trodde inte någon skulle vilja ha mig som vän.

Diana: Ibland var jag så nedstämd att det gick över i frustration och till slut i förtvivlan. Jag blev bara mer och mer förtvivlad tills det blev outhärdligt. Det var som ett stort monster inuti mig, och jag var tvungen att skära mig för att släppa ut det.

Lorena: Antingen var jag deprimerad eller arg eller tyckte illa om mig själv. Jag kände mig helt värdelös och ville bara bli av med allt känslomässigt skräp. Ibland tyckte jag att jag förtjänade den fysiska smärtan.

Mådde du bättre av att skära dig?

Diana: Ja, det gjorde jag. Jag kände mig lättad efteråt, som om något tungt lyfts bort från mig.

Kathy: Det är nästan som att gråta. Jag mådde bättre efter att jag hade skurit mig på samma sätt som en del mår bättre efter att de har gråtit ut.

Lorena: Det var som att göra ett litet hål på en ballong av negativa känslor. Det blev ingen smäll utan det pyste ut, och alla jobbiga känslor försvann sakta.

Var du rädd att berätta för någon vad du gjorde?

Lorena: Ja. Jag var rädd att andra skulle tycka att jag var knäpp. Dessutom ville jag inte att andra skulle veta saker om mitt privatliv.

Diana: Många brukade säga till mig att jag var så stark, och jag ville att de skulle fortsätta tro det. Det kändes som ett nederlag att be om hjälp.

Kathy: Jag var rädd att andra skulle tycka att jag var psykiskt labil, och då skulle jag tycka ännu sämre om mig själv. Dessutom kändes det som om jag förtjänade att skada mig själv.

Vad var vändpunkten?

Lorena: Jag berättade för mamma vad jag gjorde. Jag gick också till en läkare som hjälpte mig att kontrollera mina negativa känslor. Jag fick några återfall, men det blev lättare när jag förbättrade mina bibelstudievanor. Jag försöker också vara upptagen i tjänsten. Jag kanske alltid kommer behöva kämpa med känslor av värdelöshet, men när de känslorna dyker upp försöker jag förhindra att de tar över.

Kathy: En syster i församlingen som är ungefär tio år äldre än jag såg att något var fel, och till slut vågade jag anförtro mig åt henne. Jag blev verkligen förvånad när hon berättade att hon haft samma problem. Det kändes inte jobbigt eller pinsamt att prata med henne, eftersom hon hade gått igenom samma sak. En läkare hjälpte också mig och mina föräldrar att förstå vad det var jag gick igenom.

Diana: En kväll när jag var hemma hos ett gift par som jag har förtroende för märkte de att allt inte var som det skulle. Mannen bad mig berätta vad som var fel. Hans fru höll om mig och vaggade mig i sina armar, precis som mamma gjorde när jag var liten. Jag började gråta, och det gjorde hon också. Det var jobbigt att berätta för dem vad jag hade gjort mot mig själv, men jag är glad att jag pratade med dem.

Hur har Bibeln hjälpt dig?

Diana: Bibeln har hjälpt mig att förstå att jag inte klarar av det här själv. Jag behöver Jehovas hjälp. (Ordspråksboken 3:5, 6)

Kathy: Att läsa Bibeln och veta att det den säger kommer från Jehova tröstar mig verkligen. (2 Timoteus 3:16)

Lorena: När jag läser bibelställen som berör mig skriver jag ner dem i en anteckningsbok så att jag kan fundera på dem senare. (1 Timoteus 4:15)

Är det något speciellt bibelställe som berört dig?

Diana: I Ordspråksboken 18:1 står det: ”Den som isolerar sig söker bara tillfredsställa sitt eget själviska begär; han går till storms mot all praktisk vishet.” Ibland tycker jag det är svårt att vara bland folk, men det här bibelstället hjälper mig att förstå att det är farligt att isolera sig.

Kathy: Två bibelverser som jag verkligen älskar är Matteus 10:29 och 31, där Jesus säger att inte ens en sparv dör utan att Jehova märker det. Sen säger han: ”Var därför inte rädda: ni är värda mer än många sparvar.” Jag slår fortfarande upp de här verserna ibland och påminner mig om att jag är värdefull för Jehova.

Lorena: Jag tycker om avsnittet i Jesaja 41:9, 10, där Jehova säger till sitt folk: ”Jag har inte förkastat dig. Var inte rädd, ty jag är med dig. ... Jag skall styrka dig.” När jag tänker på något som är riktigt starkt eller som blivit förstärkt tänker jag på något ogenomträngligt, till exempel en stenmur. Det här bibelstället får mig att känna mig full av kraft, eftersom Jehova älskar mig och alltid kommer finnas vid min sida.

Frågor att tänka på

  • Vem har du förtroende för och skulle våga be om hjälp?

  • Vad kan du säga till Jehova i dina böner?

  • Kan du komma på två sätt att minska din stress och oro (som inte innebär att du skadar dig själv)?

Mina favoritbibelställen

Förslag: När du läser något i Bibeln som försäkrar dig om att Jehova älskar dig eller som hjälper dig att få en balanserad syn på dig själv och dina brister, skriv då ner bibelstället i en anteckningsbok. Skriv också något om varför den versen är betydelsefull för dig. För att hjälpa dig att komma i gång så kommer här några bibelverser som har hjälpt Diana, Kathy och Lorena.

  • Romarna 8:38, 39

    ”De här verserna visar att Jehova älskar mig, även när jag mår som sämst.” – Diana

  • Psalm 73:23

    ”Sådana här bibelställen övertygar mig om att jag inte är ensam. Det är som att Jehova är precis bredvid mig.” – Kathy

  • 1 Petrus 5:10

    ”Allt löser sig kanske inte på en gång, vi kanske måste lida ’en liten tid’. Men Jehova kan ge oss styrka så att vi kan uthärda vad som helst.” – Lorena

Fler bibelställen att fundera på

  • Psalm 34:18

  • Psalm 54:4

  • Psalm 55:22

  • Jesaja 57:15

  • Matteus 11:28, 29

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela