20:28

Min Herre och min Gud!: Ordagrant ”Herren min och Guden (ho theọs) min!” Vissa kännare uppfattar detta som ett utrop av förvåning som uttalades inför Jesus men som var riktat till Gud, hans Far. Men andra anser att den grekiska ordalydelsen är sådan att orden måste ha riktats till Jesus. Även om detta är fallet måste tanken med uttalandet ”min Herre och min Gud” vara i harmoni med de inspirerade Skrifterna i övrigt. Skildringen visar att Jesus tidigare hade sänt följande budskap till lärjungarna: ”Jag ger mig av upp till min Far och er Far, till min Gud och er Gud.” Därför finns det ingen anledning att tro att Tomas trodde att Jesus var den allsmäktige Guden. (Se studienot till Joh 20:17.) Tomas hade hört Jesus be till sin ”Far” och kalla honom för ”den ende sanne Guden”. (Joh 17:1–3) Så Tomas kan ha kallat Jesus ”min Gud” av någon av följande anledningar: Han såg Jesus som ”en gud” men inte som den allsmäktige Guden. (Se studienot till Joh 1:1.) Han kan också ha kallat Jesus ”min Gud” på ett sätt som påminde om hur hans förfäder hade tilltalat himmelska sändebud från Jehova, vilket det berättas om i de hebreiska skrifterna. Tomas kände säkert till skildringar i Bibeln då Jehova sände en ängel till människor här på jorden, ibland till skribenten själv, och då ängeln blev tilltalad eller omtalad som om han vore Jehova Gud. (Jämför 1Mo 16:7–11, 13; 18:1–5, 22–33; 32:24–30; Dom 6:11–15; 13:20–22.) Tomas kan därför ha tilltalat Jesus med orden ”min Gud” i denna bemärkelse och därmed erkänt Jesus som en representant eller talesman för den sanne Guden.

En del menar att användningen av den grekiska bestämda artikeln framför orden för ”herre” och ”gud” visar att dessa ord syftar på den allsmäktige Guden. Men i det här sammanhanget kan artikeln helt enkelt ha ingått i en vokativkonstruktion. Exempel på tillfällen då ett substantiv i nominativ som står tillsammans med bestämd artikel används som vokativ (tilltalsord) finns i Lu 12:32 (ordagrant ”lilla hjorden”) och Kol 3:18–4:1 (ordagrant ”hustrurna”, ”männen”, ”barnen”, ”fäderna”, ”slavarna”, ”herrarna”). På liknande sätt skulle en ordagrann översättning av de första orden i 1Pe 3:7 lyda: ”Männen.” Den bestämda artikeln behöver därför inte ha betydelse när det gäller att avgöra vad Tomas hade i tankarna.