6:1

de grekisktalande judarna: Ordagrant ”hellenisterna”. Det grekiska ordet Hellēnistẹ̄s förekommer varken i grekisk eller hellenistisk-judisk litteratur, men sammanhanget och många lexikon ger stöd åt återgivningen ”de grekisktalande judarna”. Alla kristna i Jerusalem, även de som talade grekiska, var vid den här tiden judar eller judiska proselyter. (Apg 10:28, 35, 44–48) Uttrycket som har återgetts med ”de grekisktalande judarna” ställs i kontrast till uttrycket som har återgetts med ”de hebreisktalande judarna” (ordagrant ”hebréerna”; pluralformen av det grekiska ordet Ebraios). ”Hellenisterna” var alltså judar som talade grekiska med varandra och som hade kommit till Jerusalem från olika platser i romarriket, kanske bland annat från Dekapolis. De hebreisktalande judarna däremot var troligen judéer och galiléer. Dessa två grupper hade därför antagligen olika kulturella bakgrunder. (Se studienot till Apg 9:29.)

de hebreisktalande judarna: Ordagrant ”hebréerna”. Det grekiska ordet Ebraios (singular) syftar i allmänhet på en israelit, en hebré. (2Kor 11:22; Flp 3:5) Men i det här sammanhanget syftar ordet på en judisk kristen som talade hebreiska och ställs i kontrast till en judisk kristen som talade grekiska. (Se studienot till de grekisktalande judarna i den här versen och studienot till Joh 5:2.)

när de dagliga matransonerna delades ut: Eller ”i den dagliga tjänsten”. Det grekiska ordet diakonịa, som ofta återges med ”tjänst”, syftar här på en del av tjänsten som inbegriper att man tar hand om behövande bröder och systrar i församlingen i materiellt avseende. (Se studienot till Apg 6:2, där det besläktade verbet diakonẹō återges med ”dela ut mat”; se också studienot till Lu 8:3.)