2:10

tänka på de fattiga: Omkring år 49 v.t. fick Paulus och hans medarbetare Barnabas ett uppdrag av Petrus, Jakob och Johannes. (Gal 2:9) De skulle tänka på de fattiga kristna och deras fysiska behov samtidigt som de predikade för nationerna. Här säger Paulus att han verkligen försökt göra det. När de kristna i Judeen längre fram hamnade i en svår situation uppmuntrade Paulus församlingar i andra områden att ge materiell hjälp till sina behövande bröder och systrar där. I Paulus brev kan man se hans engagemang i den här frågan. Han skrev om insamlingen i båda sina inspirerade brev till de kristna i Korinth (ca år 55), och han skrev att han redan hade gett anvisningar om detta till ”församlingarna i Galatien”. (1Kor 16:1–3; 2Kor 8:1–8; 9:1–5; se studienoter till 1Kor 16:1, 3; 2Kor 8:2.) Omkring år 56, när Paulus skrev till de kristna i Rom, var insamlingen i stort sett färdig. (Rom 15:25, 26) Kort därefter fullbordade Paulus det här uppdraget, för i sitt försvarstal inför den romerske ståthållaren Felix kunde han säga: ”Jag [kom] tillbaka till Jerusalem för att överlämna gåvor till mitt folk.” (Apg 24:17) En sådan kärlek och omtanke om medkristna var kännetecknande för de kristna under det första århundradet. (Joh 13:35)