2:9

gav … i sin godhet: Det grekiska verb som används här (charịzomai) är besläktat med det grekiska uttryck som ofta översätts med ”generös omtanke” men som också kan översättas med ”gudomlig omtanke”. (Joh 1:14 och studienot) I det här sammanhanget förmedlas tanken att Gud i sin stora kärlek och generositet gav Jesus ett upphöjt namn ”som är över alla andra namn”. Eftersom Gud kan välja att ge sin son, Jesus, ett sådant namn måste han vara den större av de två, och Jesus måste vara underordnad honom. (Joh 14:28; 1Kor 11:3) Så den respekt som Jesus får på grund av sin upphöjda ställning blir ”till ära för Gud, Fadern”. (Flp 2:11)

namn: I Bibeln används ordet ”namn” inte bara som en identifikation. (Se studienot till Mt 24:9.) Här står det ”namn” som Gud gav Jesus för den myndighet och den ställning som Jesus får av sin Far. Sammanhanget i Filipperna, kapitel 2, visar att Jesus fick det här upphöjda namnet efter sin uppståndelse. (Mt 28:18; Flp 2:8, 10, 11; Heb 1:3, 4)

alla andra namn: En ordagrann återgivning av den grekiska texten, ”alla namn” (Kingdom Interlinear), kan ge intrycket att Jesus namn är över Guds eget namn, och många översättningar återger det så. Men en sådan tanke passar inte in i sammanhanget, för Paulus säger att det var Gud som upphöjde honom till en högre ställning och gav honom det här namnet. Det grekiska ordet för ”alla (varje)” kan i en del sammanhang betyda ”alla andra” eller ”varje annat”. Lägg till exempel märke till återgivningen i Lu 13:2; 21:29 (”alla andra”); Flp 2:21 (”alla de andra”). Så både sammanhanget och sättet som det här grekiska ordet återges på i andra verser ger stöd åt lydelsen ”alla andra”. Paulus förklarar här att Jesus namn är över alla andra namn med undantag för Jehovas namn, eftersom det var Jehova som gav honom detta namn. (Se också 1Kor 15:28.)