4:6

Var inte: Det grekiska uttryck som återgetts med ”Var inte bekymrade” kan också översättas med ”Sluta bekymra er” eller ”Sluta oroa er”. (Se studienot till Lu 12:22.)

Var inte bekymrade: Det grekiska verbet för ”vara bekymrad” (merimnạō) kan syfta på att oroa sig eller vara överdrivet bekymrad på ett sätt som gör att man förlorar fokus och blir splittrad, något som förtar glädjen. Jesus gav en liknande uppmaning vid flera tillfällen. (Se studienoter till Mt 6:25; Lu 12:22.) Paulus själv hade orsak att vara bekymrad, eftersom han skrev det här brevet under sin första fångenskap i Rom. (Flp 1:7, 13, 14) Han kunde också ha varit orolig för det materiella (Flp 4:12) och för hur hans medtroende hade det (2Kor 11:28 och studienot). Men Paulus uppmuntrar medtroende i sådana situationer att låta Gud få veta deras ”innersta önskningar”. (Se också Ps 55:2, 22; 1Pe 5:7.)

be innerligt och uttryck er tacksamhet: Bön syftar på att tala med Gud som en form av tillbedjan. Men att ”be innerligt” är ett mer specifikt uttryck som handlar om en intensiv begäran till Gud som ofta är förknippad med starka känslor och även tårar. (Heb 5:7) Ett uppslagsverk definierar det grekiska ord som används här som ”ett rop om att få ett personligt behov täckt”. (H. Balz och G. Schneider, 1990: Exegetical Dictionary of the New Testament) Att Paulus tillägger ”och uttryck er tacksamhet” visar att man även bör uttrycka sin uppskattning. Också i svåra situationer finns det orsak att känna tacksamhet, och det visste Paulus själv av egen erfarenhet. (Apg 16:22–25; Ef 5:19, 20) Paulus nämner även innersta önskningar och använder då ett ord som betyder ”begäran”. I det här sammanhanget syftar det på de saker som man ber till Gud om att få. Paulus har precis förklarat att vi kan be om att få vitt skilda behov täckta. (Se studienot till alla i den här versen.)

alla: Vi kan be till Gud om allt som påverkar vårt förhållande till honom eller vårt liv som hans tjänare. Så länge våra böner är i överensstämmelse med Guds vilja kan de beröra praktiskt taget vilken sida av livet som helst. Vi kan känna oss fria att berätta för Jehova om våra innersta känslor, behov, farhågor och bekymmer. (Mt 6:9–13; Joh 14:13; se studienot, 14; 16:23, 24; 1Pe 5:7; 1Jo 5:14.)