1:1

Gud, vår räddare: I Paulus första brev till Timoteus och i hans brev till Titus används ordet ”räddare” sex gånger om Jehova Gud (här och i 1Ti 2:3; 4:10; Tit 1:3; 2:10; 3:4). I resten av de kristna grekiska skrifterna används det bara två gånger om honom. (Lu 1:47; Jud 25) I de hebreiska skrifterna beskrivs Jehova ofta som den som räddar sitt folk, Israel. (Ps 106:8, 10, 21; Jes 43:3, 11; 45:15, 21; Jer 14:8) Men eftersom Jehova använder Jesus för att rädda mänskligheten från synd och död, så beskrivs Jesus också som ”räddare”. (Apg 5:31; 2Ti 1:10) Han kallas också ”den främste förmedlaren av … räddning”. (Heb 2:10) Det var en ängel som sa att Guds son skulle heta Jesus, som betyder ”Jehova är räddning”. Ängeln berättade också varför han fick det namnet: ”För han kommer att rädda sitt folk från deras synder.” (Mt 1:21 och studienot) Namnet Jesus framhåller alltså att det är Jehova som står bakom den räddning som ges genom Jesus. Det är därför både Jehova och Jesus omtalas som räddare. (Tit 2:11–13; 3:4–6) Både det hebreiska och det grekiska (i Septuaginta) ordet för ”räddare” används också om människor som var ”befriare som räddade” Guds folk från deras fiender. (Neh 9:27; Dom 3:9, 15)

Kristus Jesus, vårt hopp: Paulus såg Jehova som ”den Gud som ger hopp” (Rom 15:13), men här påminner han Timoteus om att det är med hjälp av Kristus Jesus som Jehova ger de kristna sitt pålitliga hopp. Jesus uppfyller alla löften från Jehova och gör det möjligt för människor att ha ett hopp om att få leva för evigt. (Se 2Kor 1:20 och studienoter; 1Pe 1:3, 4.)