1:1

Från Paulus: Eller ”Paulus”. Paulus inledande ord, som fortsätter till och med vers 4, följer ett mönster som var vanligt i brev på den tiden. Man brukade först nämna namnet på avsändaren, sedan vem (eller vilka) brevet var riktat till och till sist en hälsning. (Tit 1:4) Paulus inledning i det här brevet är ovanligt lång (på grekiska är vers 1 till 4 en enda lång mening). Han uppger inte bara sitt eget namn, utan han berättar också om sin verksamhet som apostel och förkunnare. Även om Paulus riktar det här brevet till en enskild person, Titus, kan han ha använt den här längre och mer formella inledningen för att han ville att brevet också skulle läsas upp för andra. (Se studienot till Tit 3:15; jämför studienot till Rom 1:1.)

en Guds slav: Även om en slav eller tjänare var lägst på samhällsstegen, var det inte nedvärderande att beskriva någon som slav. (Se studienot till 1Th 1:9.) Paulus, som var en lojal kristen, såg det faktiskt som en ära att vara en enkel slav till den högste Guden och hans son. (Se studienot till Rom 1:1.) Jesus halvbror Jakob kallade sig själv något liknande, nämligen ”Guds och Herren Jesus Kristus tjänare”. (Jak 1:1; jämför 1Pe 2:16; Upp 7:3.) Och när Jehovas ängel gav Maria ett uppdrag sa hon: ”Jag är Jehovas tjänare!” (Se studienot till Lu 1:38.)

en apostel: Se studienot till Rom 1:1.

den ingående kunskapen om sanningen: Paulus kopplar ihop ingående kunskap med gudhängivenhet och hopp. (Tit 1:2; 2:11, 12; läs mer om det grekiska ord som här har återgetts med ”ingående kunskap” i studienoten till Ef 4:13.)

gudhängivenhet: Se studienot till 1Ti 4:7.