1:1

I forna tider talade Gud … till våra förfäder: Under århundraden hade Gud använt många profeter för att tala till sitt folk. Paulus nämner eller citerar flera profeter i det här brevet, till exempel Abraham (1Mo 20:7; Heb 7:1), Mose (5Mo 34:10; Heb 9:19), Jeremia (Jer 31:31–34; Heb 8:8–12), Habackuk (Hab 2:3, 4; Heb 10:37, 38) och Haggaj (Hag 2:6; Heb 12:26). Men Paulus säger att ”vid slutet av dessa dagar” så talade Gud i stället genom sin son, Jesus Kristus. (Heb 1:2 och studienot)

vid många tillfällen och på många sätt: I den grekiska texten inleder Paulus sitt brev med att använda två ord som låter ungefär likadant och som överlappar varandra i betydelse. Jehova kommunicerade med sitt folk genom profeter ”vid många tillfällen” (grekiska: polymerọ̄s), alltså på olika platser och i olika situationer. Han förmedlade också sitt budskap ”på många sätt” (grekiska: polytrọpōs). Ibland talade Jehova direkt till profeterna och lät dem skriva ner vad han hade sagt. (2Mo 34:27) Andra gånger gav han dem drömmar eller syner. (Jes 1:1; Dan 2:19; 7:1; Hab 1:1) Han sände också änglar för att förmedla sitt budskap. (Sak 1:7, 9) Profeterna förmedlade sedan vidare de inspirerade budskapen på flera olika sätt. De kunde förkunna budskapet offentligt, skriva ner det eller framföra det med hjälp av symboler eller symboliska handlingar. (Jer 7:1, 2; Hes 4:1–3; Hos 1:2, 3; Hab 2:2)