Ungdomar frågar:

Abort – Är det lösningen?

”När mitt graviditetstest visade sig vara positivt”, berättar Judy, ”krävde min pojkvän genast att jag skulle göra abort. Han gav mig till och med pengar till att göra det.” Judy var 17 år.a

NÄR femtonåriga Marta upptäckte att hon var med barn, talade hon med en kurator på abortmottagningen. ”Hon förklarade alltihop för mig”, säger Marta. ”Hon sade att jag kunde göra abort men att hon kunde hjälpa mig att kontakta en adoptionsorganisation eller ett mödrahem, om det var det jag ville.”

Mer än en miljon tonårsflickor blir med barn varje år enbart i Förenta staterna. Bland dessa finns det ungdomar som har överträtt Guds befallning att ”[avhålla sig] från otukt”, eller föräktenskapligt sex, trots att de har fått en kristen uppfostran. (1 Thessalonikerna 4:3) Sådana här omoraliska handlingar resulterar i en mängd onödigt lidande. Många av de här ungdomarna börjar emellertid känna ånger över sitt handlingssätt och vill få ordning på sitt liv. Men när de ställs inför den skrämmande tanken att få ett utomäktenskapligt barn, kan somliga börja undra om inte abort skulle vara en enkel lösning på problemen. När allt kommer omkring väljer varje år nästan en halv miljon gravida flickor i Förenta staterna att göra abort. Kan det verkligen vara den bästa lösningen på en oönskad graviditet?

Varför somliga gör abort

Förståeligt nog kan starka, ja, till och med motstridiga känslor finnas med i bilden. En ung kvinna känner med största sannolikhet moderskänslor för det barn som växer inom henne, men hon kan också ha goda skäl att känna rädsla och oro.

Artonåriga Vicky, till exempel, ”ville studera vid college och kanske till och med avlägga magisterexamen”. För hennes del skulle ett barn hindra hennes planer. (Tidskriften ’Teen för mars 1992) Marta drog en liknande slutsats: ”Om man blir mamma, måste man stanna hemma med sitt barn, och då är det bara att glömma skolan. Jag var inte redo för det.” Enligt en undersökning är 87 procent av de tonåringar som gör abort rädda för att ett barn dramatiskt skall förändra deras liv på ett sätt som de inte är beredda att acceptera.

Rädsla för ekonomiska problem och oro för att man kanske inte kommer att kunna axla det ansvar som det innebär att vara ensamstående förälder är också vanliga skäl till att många väljer abort. Vicky sade: ”Jag kom från en skilsmässofamilj, och min mamma uppfostrade sina tre barn på egen hand. Jag såg vilken kamp hon hade. ... Jag kunde för mitt inre se mig själv som ensam förälder precis som mamma.”

Påtryckningar från andra, särskilt från pojkvännen, kan också få somliga att avbryta en graviditet. Judys pojkvän ställde följande ultimatum: ”Om du inte gör abort, vill jag aldrig se dig mer.” I Nancys fall kom påtryckningarna att göra abort från hennes mamma och andra släktingar.

Den populära uppfattningen att en abort egentligen inte innebär att man dödar ett barn utgör också ett mäktigt inflytande. Vicky säger: ”Jag tillät inte mig själv att tänka på det som ett barn. ... Jag läste att fram till och med femte graviditetsveckan är fostret mindre än en lillfingernagel. Jag klamrade mig fast vid den här tanken. Jag intalade mig själv att om barnet inte var större än en lillfingernagel, var det egentligen inte ett barn. Jag försökte göra det overkligt i mitt sinne, så att jag skulle kunna klara av aborten.”

Somliga hävdar också att det, åtminstone i tekniskt högt utvecklade länder, är säkrare med abort än det är för en gravid tonåring att fullfölja graviditeten. Så när allt kommer omkring skulle alltså en abort kunna verka önskvärd. Fakta visar emellertid att många som väljer att göra abort har ångrat sig efteråt. En kvinna säger: ”Jag gjorde abort vid 20 års ålder. Jag är nu 34 år, och det är svårt för mig att komma över det jag gjorde. Jag ville ha mitt barn, men min pojkvän ville det inte. Jag lider fortfarande av känslomässiga skador; smärtan förföljer en under resten av ens liv.”

Känslomässiga ärr

I stället för att vara en lätt utväg kan en abort förvärra problemen. Den strider minst sagt mot vår inbyggda känsla för rätt och orätt — det samvete som Gud inplantade hos människan. (Romarna 2:15) Dessutom kräver en abort att en ung kvinna stänger sin ömma medkänslas dörr för det lilla liv som växer i henne. (Jämför 1 Johannes 3:17.) Så nedbrytande!

Marta säger: ”Det var inte förrän det hade gått några veckor [efter aborten] som jag började känna mig skyldig och skamsen över vad jag hade gjort.” Situationen blev ännu värre när februari kom — den månad då barnet skulle ha fötts. Eliasa berättar: ”För femton år sedan gjorde jag abort. Efteråt drabbades jag av en djup depression och blev tvungen att söka läkarvård flera gånger. Jag ville till och med begå självmord.”

Det är sant att inte alla unga kvinnor reagerar på det här sättet. Många tror uppriktigt att ett foster inte är ett människoliv. Men vad säger Skaparen — ”livets källa” — i den här frågan? (Psalm 36:9) Bibeln gör klart att för Jehova Gud är det ofödda barnet som utvecklas inuti livmodern mycket mer än enbart fostervävnad. Han inspirerade kung David att skriva: ”Dina ögon såg till och med embryot av mig, och i din bok var alla dess delar uppskrivna.” (Psalm 139:16) Skaparen betraktar således till och med ett embryo som en individ, en levande människa. Av det skälet fastslog han att en människa som skadade ett ofött barn skulle ställas till svars för detta. (2 Moseboken 21:22, 23) Ja, att döda ett ofött barn är i Guds ögon att ta ett människoliv. En flicka som vill behaga Gud kan därför inte betrakta abort som ett godtagbart alternativ — oavsett hur stor press hon utsätts för.b

Att få stöd

Judy, som omnämndes i inledningen, valde att inte göra abort. Hon säger: ”Min storasyster fick reda på att jag var gravid, och hon stöttade mig ända från början, särskilt när det gällde den känslomässiga delen. Hon sade också att hon skulle fortsätta att stödja mig efter det att barnet hade fötts. Det var allt jag behövde få höra för att göra vad jag innerst inne kände var rätt. Jag fullföljde därför mitt hjärtas önskan och födde barnet.” Det här hände för nio år sedan. När hon ser på sin åttaårige son, säger hon: ”Det skulle ha varit mitt livs största misstag, om jag hade gjort abort.”

En ung kvinna som heter Natisa berättar något liknande: ”För fem år sedan satt jag på en abortmottagning och väntade på min tur. I stället för att gå in till doktorn när det blev min tur tänkte jag till mer än en gång och lämnade mottagningen. Nu har jag en underbar fyraårig son, ett annat barn på väg och är gift med en kärleksfull familjefar.”

Ingen vars nuvarande situation inbegriper en utomäktenskaplig graviditet bör fatta ett förhastat beslut. Hur förtvivlad situationen än kan verka, är det inte jordens undergång. Men en sak är säker: om man är i den här situationen behöver man stöd och mogen vägledning. Att utgjuta sitt hjärta för sina föräldrar är en bra början, speciellt om de är kristna. (Ordspråken 23:26) Visserligen kommer de antagligen att känna sig sårade och arga till en början, men i det långa loppet kommer de förmodligen att känna sig manade att hjälpa till. De kan till exempel kontakta närmaste mödravårdscentral. De kan också se till att man får de bidrag som man är berättigad till. Men allra viktigast är att de kan uppmuntra den felande att ta emot välbehövlig andlig hjälp från församlingens äldste. — Jakob 5:14, 15.

Vissa ogifta mödrar har valt att lämna sitt barn till adoption, eftersom de ansåg att de inte kunde ge barnet en perfekt uppväxt. Även om adoption otvivelaktigt är bättre än att göra slut på barnets liv, håller Gud föräldrar ansvariga för att ”sörja för sina egna”. (1 Timoteus 5:8) En ensamstående förälder kanske inte kan ge sitt barn det allra bästa i materiellt avseende, men hon kan ge något som är långt viktigare — kärlek. (Ordspråken 15:17) I de flesta fall är det därför bättre om en ogift mor själv kan uppfostra sitt barn.

Vad kan sägas om uppgiften att uppfostra ett barn och de drastiska förändringar i ens levnadssätt som man utan tvivel måste göra? Allt det här kan kännas som en övermäktig börda. Men Bibeln innehåller praktiska råd som kan hjälpa människor att ta itu med de här utmaningarna. Ogifta mödrar som har ångrat sitt tidigare handlingssätt kan också dra nytta av andlig hjälp som är fast grundad på Guds ord. Ja, med kärleksfullt stöd och rätt vägledning kan de göra det bästa av situationen.c Abort är helt enkelt inte lösningen!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 26]

Flickor blir ofta pressade av sin pojkvän till att göra abort