Ungdomar frågar:

Hur kan jag vara glad när jag bara har en förälder att leva med?

”Barn som har båda föräldrarna kan ha eget rum och köpa nya kläder. Men jag måste dela rum. Jag får nästan aldrig sådana kläder som jag vill ha. Mamma säger att hon inte har råd. Jag känner mig som en slav med allt som jag måste göra hemma, när hon arbetar. Jag känner det som om jag håller på att bli frånlurad en del av min barndom.” — Shalonda, 13 år.

IDEALET är ett hem med två föräldrar. Två kärleksfulla föräldrar kan vanligen ge mer vägledning, skydd och stöd än en kan göra. ”Två klarar sig bättre än en”, säger bibeln, ”därför att tillsammans kan de arbeta effektivare.” — Predikaren 4:9, Today’s English Version.

Det är därför inte underligt att många ungdomar skäms för att de lever i enföräldersfamiljer, trots att antalet sådana hushåll ständigt ökar. De kan känna att de inte är beredda att klara av de påfrestningar och problem som ett sådant liv utsätter dem för. Om du skulle mista din ena förälders kärlek och omsorg på grund av omständigheter som du inte kan göra något åt, är du då dömd till olycka och bedrövelse? Knappast.

Mycket hänger på hur du själv ser på din situation. Ordspråksboken 15:15 säger: ”Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.” I överensstämmelse med denna princip säger dr Helen Mendes: ”En enföräldersfamilj måste betrakta sig som ett sammansvetsat lag och acceptera sig själv som en intakt familj”, inte som ett söndrat hem. Hon tillägger: ”Sådana familjer får en helt annorlunda inställning och syn på livet, när de börjar betrakta sig själva som socialt godtagbara enheter.” Men är det realistiskt att ha en sådan positiv syn?

Kvalitet — inte kvantitet

Undersökande journalister vid tidskriften Family Relations påminner oss: ”Att det finns två föräldrar i ett hem är ingen garanti för att det är sörjt för kärlek, tillbörlig fostran och förståndig vägledning.” De påpekar också: ”En förälder som är fysiskt närvarande i ett hem kan en stor del av tiden vara psykologiskt [mentalt] frånvarande.” Din lycka beror följaktligen inte på hur många föräldrar du lever tillsammans med, utan på vad slags förälder eller föräldrar du har i hemmet och på hur mycket de bryr sig om dig och intresserar sig för ditt välbefinnande. Som psykologen Richard A. Gardner framhåller: ”Dåliga föräldrar, antingen de är en eller två, får barnen att känna sig olyckliga; och goda föräldrar, antingen de är en eller två, hjälper barnen att växa upp friskare och lyckligare.” Ensamma föräldrar gör ofta beundransvärda ansträngningar för att ägna sina barn den uppmärksamhet de behöver.

Så här säger sjuttonåriga Melanie: ”Det har inte varit lätt sedan pappa gav sig i väg. Det har varit särskilt jobbigt för mamma, eftersom hon arbetar nu. Men vi kommer till våra kristna möten och har regelbundna bibelstudier, någonting som vi sällan kunde när pappa bodde hos oss.” Hon tillägger: ”Vi uträttar fler saker som familj, och vi står varandra mycket nära. Naturligtvis saknar jag min far, men jag är mycket glad att jag får bo ihop med mamma.” Om du har en förälder som gör liknande ansträngningar för att uppfostra dig i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, kan du alltså trivas och lyckas bra, även om din familj inte har den idealiska sammansättningen. — Efesierna 6:4.

Att klara sig med mindre

Men det finns vissa praktiska problem som kan uppstå. En undersökning i USA visade att omedelbart efter en skilsmässa kan ett enföräldershushåll få känna av en 73-procentig nedgång i sin levnadsstandard. Det är alltså förståeligt att pengar är ett stort problem i de flesta enföräldersfamiljer.a

Vad kan du göra? Du kan nog inte göra mycket åt familjens ekonomi, men du kan hjälpa till att spara på de tillgångar ni har och få dem att räcka genom att undvika slöseri. (Jämför Johannes 6:12.) Unge Rodney säger: ”Jag försöker vara försiktig där hemma, så att jag inte slår sönder eller slarvar bort saker, eftersom det kostar pengar att reparera eller ersätta dem. Jag försöker tänka på att stänga av elektriska apparater när de inte används och att inte låta ljuset vara på när det inte behövs. Det hjälper till att hålla elräkningarna nere.”

Fjortonårige Tony försöker ta itu med problemet på ett annat sätt. Han säger: ”Ungdomarna i min skola kräver att deras föräldrar skall köpa designade gymnastikskor och märkeskläder åt dem. De vägrar att gå till skolan utan sådana.” Tony tillägger: ”Jag har inte de senaste märkeskläderna, men jag är ren och snygg, och jag är rädd om det jag har. Mamma gör så gott hon kan; jag vill inte göra det svårare för henne.” En sådan medkänsla sparar inte bara in på de begränsade tillgångarna, utan är också en verklig källa till uppmuntran för en förälder. — 1 Petrus 3:8.

Att skära ner på eller avstå från mellanmål och skräpmat kan också vara till hjälp. Unga Rita påpekar: ”Det är kanske inte lika lockande att äta hemma som att äta ute, men det spar pengar.” Verkligen en förståndig värdering! Andra ungdomar låter en del av vad de tjänar på sitt deltidsarbete gå till familjekassan. Trettonårige Danny ger sin mamma de pengar han tjänar på sitt tidningsdistrikt. Hans mamma förklarar: ”Sedan jag har betalat av på lånet på huset och betalat gas och telefon och köpt mat och kläder, är det hans pengar vi har att leva på. Och Danny är verkligen en toppenkille; han knotar inte.” Att samarbeta i det här avseendet är ett sätt att ”hedra” sin förälder. — Matteus 15:4.

Men innan du söker något deltidsarbete, kan du diskutera saken med din förälder.b Ett deltidsarbete kan inkräkta på skolarbete, hushållsplikter och kristna möten. (Hebréerna 10:24, 25) Föräldrar brukar kunna ordna så att deras barn får sin försörjning utan att barnen behöver ta på sig en större del av ansvaret. Men du kanske ändå måste klara dig med en begränsad inkomst. Materiella ting och pengar är visserligen sådant man behöver, men kom ihåg att de kristna uppmanas att vara nöjda med ”vad som när och skyler”. — 1 Timoteus 6:8—10; Lukas 12:15.

Som exempel kan vi tänka att din familj måste flytta från ett större hus till ett mindre eller till en lägenhet, vilket kräver att du nu delar rum med någon annan i familjen. Men du kan fortfarande vara nöjd. Med lite påhittighet kan du kanske i viss utsträckning ha kvar ditt privatliv. Somliga familjer har till exempel byggt en sovalkov eller ett sovloft i vardagsrummet och gjort en avskärmning med hjälp av en bokhylla. Att man rätt och slätt organiserar det tillgängliga utrymmet eller skiljer av rummet kan likaså räcka för att man åtminstone skall få en känsla av avskildhet.

Psykologen Richard A. Gardner påminner i alla händelser ungdomar med bara en förälder: ”Det är viktigt att komma ihåg att pengar — och vad man kan köpa för pengar — inte är det viktigaste i livet. Det är ... sådana saker som vad slags människa man är och hur man behandlar andra människor som avgör hur lycklig man kommer att bli i livet.” (Jämför Apostlagärningarna 20:35.) I linje med det här sade aposteln Paulus: ”Jag har lärt mig att vara tillfredsställd med vad jag har ... så att jag var som helst och när som helst är nöjd.” — Filipperna 4:11, 12, Today’s English Version.

Du måste kanske också ta på dig mer av ansvaret för att hemmet skall fungera än om du levde med båda dina föräldrar. Men i stället för att se detta som någonting negativt kan du försöka se det som ett tillfälle både att hjälpa din förälder och att öva dig själv för framtida förpliktelser.

Hur man gör om bördan är för stor

Men ibland slutar det med att en ungdom får större ansvar än han eller hon går i land med. Sådant kan hända i synnerhet om du är äldst av syskonen. Vad skall du då göra? Försök tala med din förälder och förklara hur den här situationen går ut över dig. Kanske du kan föreslå att sysslorna blir mera rättvist fördelade. Så till exempel sätter somliga familjer upp en lista på alla sysslor som måste skötas i hemmet. För att inte en och densamme hela tiden skall få de tråkigare uppgifterna, låter somliga familjer dem i familjen som är kapabla turas om med de sysslorna.

De föregående förslagen kan visa sig vara till hjälp för att göra det bästa möjliga av situationen. Men därmed inte sagt att du inte då och då kan önska att du hade den andra föräldern hemma. En flicka som heter Carrie uttrycker saken så här: ”Man kommer egentligen aldrig över smärtan, men den blir mindre. Den är som ett födelsemärke på handen. Det finns alltid där, men ibland lägger man inte märke till det.”

Mycket har dock att göra med hur ihärdigt du försöker ta itu med din situation. Trots nackdelarna med att bo i ett hem med bara en förälder, kan du bidra till att göra ditt liv där till en framgång och ett glädjeämne!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Att du själv ordnar med mat är ett sätt att spara tid och pengar för din förälder