Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w65 15/3 s. 128-134
  • Bibeln och skapelsen i den nutida vetenskapens ljus

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Bibeln och skapelsen i den nutida vetenskapens ljus
  • Vakttornet – 1965
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Varför finns det så många tvivlare?
  • Gud skapade
  • Spekulationer vederlagda
  • Utvecklingsläran stick i stäv mot vetenskapliga fakta
    Vakttornet – 1951
  • Tror du på evolution eller på skapelse?
    Vakttornet – 1971
  • Måste jag tro på evolutionsläran?
    Vakna! – 1975
  • Evolution
    Resonera med hjälp av Skrifterna
Mer
Vakttornet – 1965
w65 15/3 s. 128-134

Bibeln och skapelsen i den nutida vetenskapens ljus

”Vet att Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och icke vi själva.” — Ps. 100:3, NW.

1, 2. Varför har många för sig att vetenskapen har vederlagt bibeln?

KAPPLÖPNINGEN mot månen och den yttre rymden har hållit många människors blickar riktade mot vetenskapen och dess landvinningar. Nationerna söker skydd i de krigsvapen som genom vetenskaplig forskning blivit alltmer effektiva. I utvecklingsländerna hoppas man på att maskiner som vetenskapen har konstruerat skall bidra till industriella framsteg. På läkekonstens område anser man att vetenskapen inger stora förhoppningar om ett slut på sjukdomar och farsoter. Ja, de framsteg, som vetenskapen har gjort inom vissa områden, har ingivit många människor en känsla av att vetenskapen kommer att ge oss det slutgiltiga svaret på våra frågor inom många andra kunskapsområden.

2 När aktade naturvetenskapsmän uttalar sig om människans ursprung, tar man fördenskull för givet att de håller sig till fakta. Eftersom flertalet naturvetenskapsmän har godtagit och förfäktar uppfattningen att människan har utvecklats, att hon härstammar från djuren, tror mänsklighetens stora massa att det förhåller sig så. Eftersom det heter att naturvetenskapen är ”en kunskapsgren eller ett forskningsområde, inom vilket man sysselsätter sig med en mängd fakta eller sanningar, vilka ordnats systematiskt och förklarar hur allmänna lagar fungerar”, menar folk att naturvetenskapsmännen sitter inne med fakta, när de talar om människans härstamning från djuren. Då ju denna uppfattning är i strid med bibelns lära om att människan skapades av Gud, anser många att de inte längre kan tro på bibeln; de menar att den nutida vetenskapen har vederlagt bibeln.

3. Vad kommer fakta att utvisa?

3 Men den nutida vetenskapen har inte vederlagt bibeln, inte en enda rad i den. Det är i själva verket alldeles tvärtom. Fastän bibeln inte har skrivits för att utgöra en vetenskaplig avhandling, är den inte i strid med fakta, när den berör vetenskapliga ting och förhållanden, men den är i strid med några av människornas obevisade teorier och spekulationer. Den ”mängd fakta eller sanningar”, som har kommit i dagen på senare tid, har inte i något avseende motsagt bibeln, i synnerhet inte dess skildring av människans skapelse. Det är alldeles tvärtom. Nutida vetenskapliga ”fakta eller sanningar”, i motsats till spekulationer, har den ena gången efter den andra bestyrkt dessa Jesu ord: ”Ditt ord är sanning.” — Joh. 17:17.

Varför finns det så många tvivlare?

4, 5. Varför tvivlar somliga på att bibeln är sann?

4 Om vetenskapen bekräftar bibeln, hur kommer det sig då att så många människor i våra dagar inte tror på bibeln och inte godtar den såsom Guds ord, som kan leda dem på vägen genom livet? Det beror inte på att vetenskapen skulle ha vederlagt bibeln, det kan vi vara övertygade om. Några har bragts att tro att den har gjort detta, och fördenskull har de vänt sig ifrån bibeln. Men det finns också andra skäl till att många tvivlar på att bibeln är sann, skäl som den kristne bör tänka på, så att han inte låter narra sig av ovetenskapliga utsagor bara därför att de råkar komma från bemärkta vetenskapsmän. Om du tänker på dessa skäl, kan det hjälpa dig att ”bevara vad som har blivit dig betrott, i det att du vänder dig bort från det tomma tal, som våldför sig på det som är heligt, och från motsägelserna från den falskeligen så kallade kunskapen. Därför att de prålat med dylik kunskap, hava några avvikit från tron.” — 1 Tim. 6:20, 21, NW.

5 Somliga människor tror inte på bibeln därför att de helt enkelt inte vet vad den innehåller; de har inte studerat den med fördomsfritt sinne. Andra skjuter bibeln åt sidan på grund av de löjliga förklaringar man ger i kristenheten över bibelns innehåll. Man lär ju till exempel att skapelsedagarna, som Första Moseboken talar om, omspände tjugofyra bokstavliga timmar vardera. Kristenhetens lära om ett brinnande helvete, den beskyllning som man i kristenheten riktar mot Gud för ondskan i världen, kristenhetens krig, dess kättarförföljelser och inblandning i politiken har fått många att hysa agg till bibeln, ty de har bibringats den uppfattningen att bibeln utgör grundvalen för det som sägs och görs i kristenheten. Många sådana människor kan, om de har ärliga hjärtan, nås av sanningens budskap, när de får klart för sig att också bibeln är emot kristenhetens läror och onda förehavanden.

6—8. Vilka själviska skäl driver somliga till att förkasta bibeln?

6 Men åter andra människor tar avstånd från bibeln därför att de ogillar dess rena lagar, fastän de ogärna medger detta. De önskar tillfredsställa sina lustar, sitt begär efter pengar, makt, ryktbarhet, nöjen eller ett omoraliskt levnadssätt. Bibelns rättfärdiga principer fördömer sådana begärelser och utgör därför ett hinder för de människor som vill ge efter för begärelserna. I stället för att göra det som är rätt skjuter de bibeln åt sidan. De ger sina själviska begär företräde. — 2 Tim. 3:1—4; 2 Petr. 3:3.

7 Somliga vill inte tro på bibeln därför att deras eget jag skulle bli lidande på att de godtog den. De vill att man skall tänka väl om dem i världen. Om de godtoge bibeln, skulle de tvingas ödmjuka sig och underordna sig Jehova, hans Son och hans synliga organisation. De skulle inte tycka om att göra detta, ty i så fall måste det bli slut med den dyrkan och det smicker som de är föremål för från andras sida eller som de ger sig själva. Och vidare skulle de behöva erkänna att många av deras tidigare uppfattningar var felaktiga. Deras stolthet tillåter dem inte att göra detta. Det förhåller sig med dem såsom det enligt Johannes 12:42, 43 förhöll sig med några framstående män på Jesu tid: De ”ville ... icke bekänna det [att de trodde på Jesus], för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan. Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva ärade av Gud.”

8 Åter andra menar att bibeln är för mödosam för dem. Det kommer att krävas av dem att de skall göra Guds vilja, komma tillsammans med Guds synliga organisation, ta del i predikoverksamheten och studera för att kunna skrida framåt till andlig mogenhet. De anser att detta är alltför mödosamt; och fördenskull följer de minsta motståndets lag och söker sig till en lättare religion eller bryr sig inte om någon religion alls. — Luk. 13:24.

9. Varför bör den kristne inte påverkas av sådan vantro?

9 Av dessa och liknande skäl är det som många inte tror på bibeln; och när en sådan teori som utvecklingsläran läggs fram, ansluter de sig ivrigt till den för att få någon tröst i sitt uppror mot Gud och hans rättfärdiga krav. Men låt dig aldrig påverkas av att många inte tror på bibeln. Att det är så stämmer fullständigt överens med det förhållandet att vi lever i de yttersta dagarna för denna tingens ordning. Jesus förutsade detta sakernas tillstånd, då han sade: ”Kärleken hos de flesta [skall] kallna.” (Matt. 24:12) Satan, djävulen, denna tingens ordnings gud, vet att hans tid snart är ute. Han söker i desperation vända alla människor bort ifrån Gud. Hur skulle vi då kunna förvänta att mänsklighetens stora massa skulle vända sig till bibeln? Det är endast ett mindretal som gör det. ”Den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” (Matt. 7:14) Det är inte så att vägen är ouppnåelig, men flertalet människor söker inte efter den. Jesus försäkrade oss om att de som uppriktigt söker efter den rätta vägen skall finna den: ”Fortsätt att bedja, och det skall givas eder; fortsätt att söka, och ni skola finna; fortsätt att klappa, och det skall öppnas för eder. Ty var och en som beder, han får, och var och en som söker, han finner, och för var och en som klappar skall det öppnas.” — Matt. 7:7, 8, NW.

Gud skapade

10. Vilken tillförsikt kan sanningssökare hysa?

10 Sanningssökarna kan hysa den tillförsikten att ”hela Skriften är inspirerad av Gud”. (2 Tim. 3:16, NW) De kan också känna sig trygga i insikten om att den nutida vetenskapen har bekräftat bibeln på ett synnerligen underbart sätt. Detta har den i synnerhet gjort i en sak, beträffande vilken man har riktat det allra häftigaste angreppet mot bibeln, nämligen med avseende på de allra första kapitlen i Första Moseboken, kapitel som bespottare tror att vetenskapen har vederlagt. Men tänk på att vetenskapen sägs vara ”en kunskapsgren eller ett forskningsområde, inom vilket man sysselsätter sig med en mängd fakta eller sanningar”, och därför måste man skilja fakta från inbillning.

11. Hur har de allra första orden i bibeln bekräftats?

11 En gång i tiden gjorde sig evolutionisterna löjliga över bibelns allra första ord, som lyder: ”I begynnelsen skapade Gud.” De påstod, i likhet med de grekiska filosoferna för många hundra år sedan, att materien alltid hade funnits till och att det fysiska universum fördenskull inte hade någon begynnelse. Men i och med att atomenergiens tid inbröt, kom man underfund med att vissa av jordens grundämnen avger radioaktiv strålning. Om materien alltid hade funnits till, skulle det radioaktiva sönderfallet ha fullbordats för länge sedan. Men nu pågår det alltjämt. Man erkänner fördenskull numera att universum har haft en begynnelse, och dess ålder har uppskattats till de milliarder år, som den bibliska skildringen medger att det kan ha existerat i. En grupp vetenskapsmän har sagt: ”Det är intressant att lägga märke till att bibeln genom att förkunna att universum hade en begynnelse föregrep den nutida vetenskapen med några tusen år.”a

12. Hur har skildringen i Första Moseboken som handlar om framskapandet av liv blivit bestyrkt?

12 En annan besvärlig fråga för evolutionisterna att besvara har gällt hur livet började. De har avfärdat skapelseberättelsen i Första Moseboken och sagt att livet uppkom av en slump ur död materia. De har haft en uppfattning som mycket påminner om den grekiske filosofen Aristoteles’, som skrev: ”Alla torra kroppar, som blir fuktiga, och alla fuktiga kroppar, som blir torra, alstrar animaliskt liv.” Den romerske skalden Vergilius sade på fullt allvar att bin ibland alstrades i boskapsdjurs i förruttnelse stadda inre organ. En berömd läkare under den franske konungen Ludvig XIV:s regering skrev så här: ”De odörer som stiger upp från bottnen av kärr och moras alstrar grodor, sniglar, blodiglar, gräs och andra ting.”b Men så utförde den franske kemisten Louis Pasteur sina berömda experiment, som borde ha gjort slut på idén att levande ting kan uppstå av sig själva ur död materia. Han bevisade att lägre livsformer inte uppkommer av sig själva utan härrör från andra bakterier, som redan existerar. Av detta framgick det att de levande tingen på jorden härrör enbart från andra levande ting.

13, 14. Varför kan en levande cell inte ha uppstått av en slump?

13 Trots detta bevis tror alltjämt evolutionisterna, vilka är ateister, att en levande cell har uppstått av en slump. Men inte ens de skickligaste vetenskapsmännen har med all sin fulländade utrustning lyckats skapa en enda liten levande cell! Såsom en ”framstående auktoritet på utvecklingslärans område” har medgivit: ”Ingen levande kemist kan skapa en dinosaurie, ingen levande hand kan sätta i gång de obestämda livsyttringar, som åstadkommer sprötlika uttänjningar hos den enklaste amöbacell.” (Harper’s Magazine för mars 1964) Om man inte kan göra detta vid experiment under de allra gynnsammaste förhållanden, kan det knappast ha skett av en slump. Bibeln hänvisar rätt och riktigt till livets källa i Psalm 36:10, då den säger: ”Ty hos dig [Jehova] är livets källa.”

14 Man kunde kanske bli frestad att tänka att en levande cell är så enkel att den skulle kunna uppstå av en slump ur livlös materia. Men en vetenskapsman har om varje cell sagt att den är ”ett system så invecklat och känsligt att vi hitintills inte har kunnat utforska hur det till alla delar fungerar”.c Om det som försiggår i cellen sade han: ”Inom varje cell försiggår ... verksamhet med en sådan precision att gången hos den finaste armbandsklocka verkar klumpig vid en jämförelse.” En annan har sagt att en cell är ”ett litet universum, bestående av en mängd fortplantningsdugliga organismer, som är ofattbart små och så talrika som himmelens stjärnor”.d I en tidskrift hette det: ”Cellen är lika komplicerad som staden New York.”e

15. Tala om varför allt som har med organisation att göra kräver en organisatör?

15 Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk skulle påstå att New York, London, Moskva, Paris, Tokyo eller andra städer har kommit till av sig själva. Såsom en fysiker sade: ”Intet materiellt ting kan skapa sig självt.”f Men en enda levande cell innehåller billioner småsmå delar, som var och en automatiskt utför uppgifter som är mera komplicerade än de som utförs i någon stad. Och vidare finns det billioner celler i en enda vuxen människas kropp! Och så uppmanas vi att tro att allt detta har kommit till av en slump! Nej, ingenting som har med organisation att göra kan någonsin bli till av en slump. Om en husmor vill baka en äppelpaj, väntar hon sig då att några äpplen av en slump skall falla från ett träd och in i hennes ugn, där det av en slump finns mjöl, ägg och andra ingredienser, och kan hon vidare hoppas att dessa ingredienser av sig själva ställer i ordning en paj, som av en slump gräddar sig alldeles lagom? Det vore naturligtvis löjligt att tänka något sådant. Men att göra en äppelpaj är enkelt i jämförelse med att framställa levande ting, och om enkla saker inte kan ske av en slump, då kan naturligtvis det som är oändligt mycket mera komplicerat inte göra det heller.

16. Hur vittnar organen i människokroppen om att det finns en Skapare?

16 Tänk också på de olika delarna av människokroppen, till exempel ögat, vilket är så invecklat att det har tagit vetenskapsmännen hundratals år att i någon mån komma till klarhet om hur det fungerar. Kameran är en klumpig efterbildning av ögat, men det tog flera år för uppfinnare med sitt snille, matematiker med sin noggrannhet, yrkesmän med sin skicklighet att få fram en sådan tingest. Kan man då tänka sig att det långt mera komplicerade mänskliga ögat utvecklade sig självt av en slump, därför att en blind manet önskade kunna se? Hur skulle den ha fått lust att kunna se, när den absolut inte kunde veta vad det innebar att se? Nej, människoögat är ett skapelsens under, som blivit till tack vare honom som redan kunde se, såsom Psalm 94:9 säger: ”Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?”

17, 18. Hur framgår det av nutida uppfinningar att universum har haft en Skapare?

17 När en astronaut kommer tillbaka från att ha kretsat omkring jorden i en kapsel som väger några ton, hälsas han såsom en hjälte. Vetenskapsmännen som stått för de tekniska detaljerna blir lovsjungna. Vad skulle de tänka om dig, ifall du förklarade att de tusentals olika metalldelarna av en slump förenades med varandra till en kapsel och en raket, att denna av en slump fylldes med bränsle och av en slump avfyrades, när en människa av en ren händelse befann sig i kapseln, och att därpå hela attiraljen av en händelse gick in i sin bana? De skulle avfärda dig som en skämtare eller en mentalt undermålig individ. Men Jehova har sänt i väg jorden, som beräknas väga 6.500 trillioner ton, i en fullkomlig bana med millioner levande ting på den, vilka inte har några problem med att ”komma tillbaka” eller några bekymmer om syreförrådet. De behöver inte klämma ut mat ur en tub eller oroa sig över hur de skall kunna göra sig av med kroppens avfallsämnen. Och så uppmanas vi att tro att detta har skett alldeles av sig självt!

18 Man måste ha tusentals människor i ständigt arbete för att tiderna skall kunna hållas enligt en enda järnvägs- eller flyglinjes tidtabell, så att det inte skall inträffa några olyckor, och sådana inträffar det likväl. Under tiden rör sig solar och planeter av otrolig storlek genom rymden med en hastighet och precision som man knappast kan göra sig en föreställning om, och detta storslagna system skulle, enligt vad man påstått, inte ha haft någon konstruktör! Förnuftiga människor inser sanningen i följande ord, skrivna av Jesaja: ”Lyft edra ögon högt upp och se. Vem har skapat dessa ting? Det är han som för fram härskaran av dem, ja, efter antal, dem alla kallar han rentav vid namn. Tack vare överflödet på dynamisk energi, också därför att han [Jehova] är väldig i kraft, saknas icke en enda av dem.” (Jes. 40:26, NW) David utropade något liknande: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du [Jehova] har berett, vad är då en människa?” (Ps. 8:4, 5) I våra dagar inser också ärliga människor att det som de nutida vetenskapliga upptäckterna och uppfinningarna om och om igen bestyrker är den grundläggande sanning som finns nedtecknad i Första Moseboken, nämligen att ”i begynnelsen skapade Gud”. Om dem som inte tror detta säger psalmisten: ”Den oförnuftige har sagt i sitt hjärta: ’Det finnes ingen Jehova.’” — Ps. 14:1, NW.

Spekulationer vederlagda

19, 20. Vilka föränderliga teorier har evolutionisterna fört fram?

19 Under förra århundradet trodde evolutionisterna att olika livsformer framträdde därigenom att det skedde en sakta fortskridande förändring från en art till en annan. Några menade att girafferna fått sina långa halsar genom att sträcka sig allt högre och högre efter kvistar och löv i trädtopparna, och så föddes deras ungar med långa halsar. Man trodde att människor, som levde nära ekvatorn, blev brunbrända av den heta solen och att de sedan överförde solbrännan till sina barn, vilket gav upphov till det mörka skinnet. Men så upptäckte österrikaren Gregor Mendel olika fakta beträffande ärftligheten, vilka bevisade att den tidigare uppfattningen var felaktig. Han kom underfund med att givna, regelbundna lagar avgör vad det är som kan överföras från förälder till avkomma ”efter dess art” (NW), alldeles som det heter i Första Moseboken. Dessa rön fastslog att det inte kunnat förekomma någon sakta fortskridande förändring från en livsform till en annan, ty även om dessa lagar möjliggör stor variation i fråga om färg, storlek och form, medger de inte att nya livsformer uppstår.

20 Sedan påstod evolutionisterna att utvecklingen inte hade skett genom långsamma förändringar utan genom plötsligt uppkommande förändringar hos generna, s. k. mutationer. Men härom sade en vetenskapsman nyligen: ”Antingen mutationerna är naturliga eller framkallas genom några konstgjorda medel, t. ex. genom strålning, ... antyder vittnesbörden i våra dagar att mycket mera än 99 procent av mutationerna är icke önskvärda.”g Mutationer framkallar missbildningar, de skapar inte nya arter eller släkten.

21. Hur bär fossilen vittnesbörd om att det förekommit en skapelse?

21 För att få hjälp i sina svårigheter har evolutionisterna företagit ett omfattande sökande efter fossila lämningar, som skulle kunna påvisa förbindelserna eller länkarna mellan olika arter eller släkten. Men man har inte hittat några sådana fossil av djur, vilkas fenor höll på att omvandlas till armar eller ben eller vilkas fötter höll på att övergå till vingar. Man kan kort och gott säga att de många svalgen mellan släktena har bestått helt enkelt därför att det aldrig funnits några övergångsformer! Såsom en artikel i London Times (19 maj 1963) har sagt i detta ämne: ”Fossilens vittnesbörd är i själva verket till ringa nytta [för utvecklingsläran] här ... det är endast genom att låta inbillningen skena i väg som man kan tänka sig en bestämd övergång från vissa exemplar ... till deras påstådda nutida ättlingar.”

22. Vad har arkeologien upptäckt?

22 Människan skapades plötsligt liksom djuren. Hon fick högt utvecklade mentala förmågor, som djuren saknade. Naturvetenskapen har just bekräftat detta, inte att hon så sakteliga har uppstigit ur en dypöl. I boken New Discoveries in Babylonia About Genesis säger författaren: ”Man väntade att ju äldre perioden var, som utgrävarna fann, desto primitivare skulle den vara, ända till dess att alla spår av civilisation upphörde och urmänniskan framträdde. Varken i Babylonien eller i Egypten, de länder som har den äldsta kända mänskliga bebyggelsen, har detta blivit fallet. När civilisationen framträder, är den redan fullt utbildad. ... Inför dessa fakta har uppfattningen om en långsamt fortskridande utveckling av den första människan blivit ett vederlagt antagande, och föreställningen att det förflöt en oändligt lång period, innan civilisationen gjorde sitt intåg, kan man inte längre försvara.”

23, 24. Nämn några fakta som vederlägger uppfattningen att det förekommit ”förhistoriska” människor.

23 Men hur förhåller det sig med de ”förhistoriska” människorna, som man ofta hör talas om? En del av dessa fossila lämningar härrör inte alls från människor utan från djur. Andra är bara varianter av den mänskliga familjen, vilka levde vid samma tid som det fanns människor av ”nutida typ”, liksom det i våra dagar finns människor av många olika format och med varierande fason. Neanderthalmänniskan ansågs en gång vara ”förhistorisk” och utgöra en anfader till den nutida människan i utvecklingskedjan, men lägg märke till vad en uppslagsbok nu har att säga: ”Neanderthalmänniskan kan inte betraktas som anfader till den nutida människan. Neanderthalmänniskan och människor av nutida typ ... måste anses härstamma från en gemensam anfader.”h

24 Många av dessa ”förhistoriska” människor tillhörde inte alls någon ”lågtstående” ras. Om dem som man hänfört till ”Cro-Magnonrasen” har en universitetsprofessor sagt: ”Cro-Magnonrasen ... har enligt lågt hållen beräkning ansetts likställd med den finaste familj i våra dagar intellektuellt och fysiskt.”i En annan vetenskapsman har meddelat: ”I många avseenden representerar dessa människor de finaste typer som världen någonsin har skådat.”j Till stor förlägenhet för dem som envist håller fast vid tron på utvecklingslärans spekulationer meddelade Science Digest (för april 1961): ”Sedan Cro-Magnonmänniskans tid ... har människohjärnan hållit på att avta i storlek.” Hur exakt är inte Första Mosebokens okonstlade, rättframma skildring av människans skapelse, hennes fall i synd och därpå följande degeneration!

25, 26. Vilka andra fakta utvisar att det inte existerat några ”förhistoriska” människor?

25 Evolutionisterna har också finkammat jorden i sitt sökande efter ett folk som talar ett enkelt språk, eftersom de menar att ett sådant skulle ge stöd åt deras teori. I boken The Miracle of Languages heter det: ”De har inte funnit något. ... De språk som talas av obygdsborna [i Australien] och av sari [i södra Kalifornien] är invecklade och bär vittnesbörd om urartning. ... Alla språk tycks härstamma från ett universellt ursprungsspråk.” Science News Letter (för 3 september 1955) bekräftar detta med orden: ”Det finns inte några enkla, primitiva, språk. Uppfattningen att ’vildar’ frambringar en rad grymtningar och inte kan ge uttryck åt många av de ’civiliserade’ begreppen är mycket felaktig. ... Karakteristiskt nog är deras grammatik mycket mera invecklad ... än något modernt språks.” Hur väl stämmer inte också detta överens med den bibliska skildringen, som säger att människan hade ett enda språk, som blev förbistrat efter syndafloden, och att som en följd härav många språk kom att sprida sig över världen, vilka så småningom degenererade.

26 De så kallade förhistoriska människorna existerar endast i deras inbillning som föredrar att ignorera fakta, ty inget enda bevis som man fått fram under arkeologiens hela historia har stött utvecklingslärans spekulationer. Det förhåller sig just såsom en artikel i Harper’s Magazine (för juli 1963) påpekade: ”Det återstår oss ännu att gräva fram spåren efter de intelligenta apor, som givit upphov åt mänskligheten.” Och den artikeln skrevs till stöd för utvecklingsläran! Tänk på detta: sedan horder av evolutionister i mer än hundra år ägnat sig åt ett frenetiskt sökande, ropar bergens vittnesbörd högre än någonsin att ”Gud [skapade]”! Evolutionisterna kan inte ”gräva fram spåren efter de intelligenta apor, som givit upphov åt mänskligheten”, av det enkla skälet att de aldrig existerat, utom — såsom London Times antydde — i någon människas inbillning.

27. Vilken sanning bekräftas av alla dessa vittnesbörd?

27 När ärliga människor får del av dessa vittnesbörd, blir de övertygade, men skeptikern kommer aldrig att bli det, eftersom han vill hålla fast vid den felaktiga uppfattning som passar hans syften. ”Det är därför som Gud låter en villfarelsens verksamhet gå till dem, för att de skola komma att tro lögnen, på det att de alla må bliva dömda, emedan de icke trodde sanningen, utan funno behag i orättfärdighet.” (2 Tess. 2:11, 12, NW) Gudfruktiga människor låter inte narra sig av sataniska spekulationer som förringar bibeln, Guds ord, och späder ut det, så att det blir mindre verkningsfullt, spekulationer som gör det onödigt med en Gud och Skapare, som uppehåller skapelserna och sörjer för dem, och som därtill skjuter åt sidan sanningen om människans fall i synd och hennes behov av återlösning. Ödmjuka människor säger med psalmisten i forna tider: ”Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (Ps. 119:97) Sådana människor vet bestämt, i överensstämmelse med den nutida vetenskapens rön, att ”Jehova är Gud. Det är han som har gjort oss och icke vi själva.” — Ps. 100:3, NW.

[Fotnoter]

a W. E. Filmer: Recent Theories of the Origin and Nature of the Universe, sidan 32. (Skrift utgiven vid Victoria Institutes 919:e ordinarie allmänna sammanträde i Caxton Hall i Westminster i London den 7 december 1953.)

b M. Price: How Did the World Begin?, sidorna 35, 36.

c The Evidence of God in an Expanding Universe, sidorna 122, 124.

d B. C. Nelson: ”After Its Kind”, sidan 27, där han citerar Conklin: Heredity and Environment, 5:e upplagan, sidan 210.

e Look för 16 januari 1962.

f The Evidence of God in an Expanding Universe, sidan 71.

g Nya Zeeland-tidningen Herald för 17 januari 1963, sidan 16.

h The Encyclopædia Britannica, 1946, band 14, sidan 764.

i A. Baker: Creation, Not Evolution, sidan 76.

j A. Baker: Creation, Not Evolution, sidan 76.

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela