Fanns det en förhistorisk ”stenålder”?
NÄR du hör ordet ”stenåldern”, tänker du då på en förhistorisk period i människosläktets tillvaro? Evolutionister hävdar att stenåldern började för omkring en och en halv million år sedan och varade fram till omkring år 3000 f.v.t. Ett uppslagsverk beskriver den så här: ”Den tidsperiod i mänsklighetens historia (före brons- och järnåldrarna) som kännetecknas av att man använde redskap av sten.”
Betyder detta att bibeln har fel, när den säger att människan funnits på jorden under endast 6.000 år? Nej. Bibeln har inte fel. Detta är uppenbart om man betänker hur evolutionisterna beräknar att stenåldern inföll.
Evolutionisterna medger att det inte finns några skrivna dokument från stenåldern. Det är orsaken till att perioden kallas förhistorisk. De måste alltså tillgripa antaganden som grundval för sina tidsuppgifter. Man antar att människan utvecklades långsamt och förutsätter därför att människan först använde ”primitiva” redskap. Man tror att människan så småningom, under loppet av tusentals år, alltmer övergick till metallredskap. När sålunda en evolutionist finner ett ovalt ”tillslaget flintredskap”, tolkar han det som äldre än ett slipat eggverktyg av flinta.
Datering med hjälp av en radiokolklocka kan inte bekräfta evolutionistens hypoteser. Tillförlitligheten hos dessa radiokolinstrument har allvarligt ifrågasatts. Resultaten är föremål för spekulationer inom vida gränser.
Bibeln har sålunda inte fel bara därför att dessa evolutionister, i ett försök att fullfölja en teori, anger godtycklig ålder på olika typer av stenredskap. Det är endast bibeln som ger en noggrant tidsbestämd redogörelse ända tillbaka till människans skapelse. Eftersom bibeln är så tillförlitlig i historiska uppgifter, är vi också benägna att acceptera vad den säger om människans begynnelse. Den medger inte att människan utvecklats genom tusentals år av ”förhistorisk tid”.
Men kan de tusen och åter tusen stenyxor, pilspetsar och liknande föremål, som kännetecknar ”redskapskulturer”, passas in i bibelns historiska berättelse som omfattar 6.000 år? Ja. Låt oss begrunda förklaringen i Första Moseboken.
I det sjunde släktledet efter Adams skapelse, säger bibeln, levde en man vid namn Tubal-Kain. Han var ”smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn”. Det är möjligt att människorna endast använde stenredskap före Tubal-Kains tid. Men under hans livstid smidde man koppar och järn. Det innebär dock inte nödvändigtvis att alla människor kände till denna konst. — 1 Mos. 4:22.
Senare, en tid efter floden i Noas dagar år 2370/2369 f.v.t., skingrade Jehova människorna till jordens ändar. Många grupper blev isolerade från huvudmassan av människosläktet på grund av kulturella, språkliga och geografiska hinder. Det är logiskt att tänka sig att många av dessa folk förde med sig kunskapen om metallbearbetning långt bort från Sinears land i Mesopotamien. — 1 Mos. 11:1—9.
Sannolikt ägde emellertid många av deras samtida inte denna kunskap. Eller måhända slog de sig ned på platser där metaller var sparsamt förekommande. Tag som exempel de första skaror som tog sig förbi Centraleuropas bergmassiv och nådde fram till de låglänta moränområdena i nuvarande Danmark. De fann inga stora mängder metaller, även om de senare lärde sig att bearbeta den myrmalm som fanns i regionen. I första hand utnyttjade man den rikliga tillgången på flinta inom området och skapade en kultur byggd på stenredskap. Sålunda fanns samtidigt både folk som arbetade med sten och folk som arbetade med metall. Detta bör knappast vara något överraskande.
En del folk har haft stenredskap och andra metallredskap ända fram till vår egen tid. I World Book Encyclopedia heter det: ”På vissa isolerade platser på jorden har så gott som varje framställningsteknik för stenredskap, som användes i forntiden, också fortsatt att användas fram till vårt eget århundrade.” Ja, medan den moderna teknologin skjuter upp människor till månen, fortsätter andra att använda stenredskap.
Men är dessa nutida människor, som gör redskap av sten, på gränsen till att vara djur, så som stenåldersfolk brukar visas på teckningar? Hur är det exempelvis med tasadajstammen på Filippinerna? I New York Times Magazine för 8 oktober 1972 skriver P. Durdin: ”Visserligen är tasadajerna bokstavligt talat grottmänniskor och stenåldersmänniskor — de bor i grottor och ända tills helt nyligen använde de bara stenredskap — men de liknar inte alls de håriga, hopkurade, apliknande primitiva varelser med bakåtlutande panna och brutalt ansiktsuttryck som vanligen frammanas för vår inre syn av dessa ord.” De är mänskliga.
Inte heller saknas det intelligens hos nutida människor som gör redskap av sten. Deras sociala och juridiska regler avslöjar ofta en betydande intelligent kapacitet. Doktor G. C. Baldwin diskuterar i sin bok Stone Age Peoples Today aruntafolket i Australien. Han säger: ”Den sociala och ceremoniella organisationen hos aruntafolket är inte lätt att förstå. Giftermålsreglerna är sålunda de mest komplicerade i sitt slag i hela världen.” Baldwin avslutar sin studie över många liknande folk med att understryka: ”Det förhållandet att dessa folkslag är olika oss på så många sätt betyder inte i sig självt att de är lägre stående.” — Sidorna 32 och 172.
Dessa människors intelligens bevisas också i vad som kan betecknas som tekniska färdigheter. Vladimír Kozák har bott bland hetaindianerna i Brasilien. Han säger att de är ”de mest primitiva indianer jag känner till i hela Sydamerika”. Kozák beskriver den skicklighet som krävs för att tillverka en enda stenyxa. Och beträffande yxans användbarhet säger han: ”Nästan vilket träd som helst kan fällas med en stenyxa. Jag har sett träd med en halv meters diameter som hetamännen fällde för att slå en bro över ett djupt vattendrag.” Med väl utformade stenredskap utförde de en gång alla sina sysslor.
Men hetaindianerna lärde känna metallyxan från världen utanför djungeln. Var de alltför underutvecklade för att förstå fördelarna med den? Tog det flera generationer av utveckling innan de började använda metallredskap? Kozák svarar: Hetafolket ”överger sitt stenredskap utan minsta tvekan. Ja, förändringen sker så snabbt att oftast ingen utomstående har funnits till hands för att bevittna det.” — ”Stone Age Revisited”, Natural History, oktober 1972.
Ja, det finns människor som tillverkar redskap av sten än i dag. Liknande folkgrupper har existerat vid sidan av mera ”avancerade” kulturer genom större delen av människans historia. Detta är inte i strid med bibeln. Tvärtom, det bekräftar Skriftens ord om att människorna spreds ut över hela jorden.