Jag utövade voodoo
NATTMÖRKRET har fallit. Med det larmande ljudet från stadstrafiken blandar sig ihållande trumslag. Känner du igen ljudet?
Det avslöjar att ett voodoomöte hålls i närheten, mitt i hjärtat av Brasiliens största stad, São Paulo. Men det skulle kunna vara i Rio de Janeiro, Salvador, Recife eller Porto Alegre. Den omisskännliga, trolska rytmen hörs i många städer över hela landet. Jag vet det, för jag har bevistat hundratals av dessa möten.
I nära tjugo år deltog jag i spiritistiska seanser. Under tolv av dessa år utövade jag voodoo och avancerade till ställningen närmast gudens fader, som den ledande voodooprästen eller trollkarlen kallas. Flera kvällar i veckan brukade jag ta del i voodooriter.
Speciellt framträdande i dessa riter är offer och böner. Ett offer kan frambäras för att hålla Eshu, vanligen identifierad med djävulen, borta. Offret kan bestå av alkoholhaltiga drycker och mat, som till exempel kassavamjöl rostat i smör eller olja. Ofta slaktas djur och offras. Deltagarna dansar runt offret och kan sedan lägga det utanför dörren så att Eshu inte skall störa seansen.
Till ljudet av trummor och tamburiner dansar sedan deltagarna i ring och sjunger för att anropa gudarna att komma ner. Medan dansen blir allt snabbare och musiken högre, börjar ”gudarna” plötsligt besätta voodooutövarna. Medan dessa befinner sig i trance, konsulteras de av personer som har kommit till seansen för att få hjälp med familjeproblem, problem i arbetet eller andra angelägenheter, i vilka de önskar vägledning eller förhållningsorder.
Vid dessa möten mottog jag alltid andarna. När sjungandet och dansandet blev som vildast, kände jag plötsligt en stark kraft genomströmma mig och erfor en extatisk känsla av att lyftas upp högt. Trots att jag var vid medvetande hade jag ingen kontroll över mina lemmar eller mitt sinne. En osynlig kraft behärskade mig och drev mig att tala. Detta var inte helt enkelt ett tillstånd av extas. Jag var besatt av en osynlig, intelligent kraft, eftersom det jag talade inte var tankar som kom från mig själv.
Du kanske undrar hur jag blev indragen i voodoo. Varför är voodoo så vittutbredd här i Brasilien?
Religiös bakgrund
Mina far- och morföräldrar kom från Västafrika. De fördes under förra århundradet till Brasilien som slavar. Jag minns dem fortfarande, och jag kan faktiskt än i dag förstå en del av de afrikanska språken.
Den romersk-katolska religionen var då förhärskande i Brasilien, liksom den är i våra dagar. Mina föräldrar blev därför romerska katoliker. Jag föddes i Nepomuceno i staten Minas Gerais för sjuttio år sedan och uppfostrades som katolik. Senare gifte jag mig i den katolska kyrkan och lät mina barn döpas där.
Trots att vi var katoliker uppmuntrades vi aldrig att läsa bibeln. Jag hade föga eller intet begrepp om vad den lärde, som fallet är med de flesta katolikerna här. Kyrkans dogmer var inte tillfredsställande. Jag blev därför intresserad av spiritism och anslöt mig slutligen till en lokal umbanda eller voodookult. Att man gör det är inte ovanligt här i Brasilien, eftersom voodoodyrkan är mycket populär.
Denna gudsdyrkan härstammar i själva verket från Afrika. De tidiga slavarna blandade sina afrikanska stamritualer med katolicismen i Brasilien. Resultatet blev en form av voodoo som är mycket lik den som utövas i Afrika. Slavarna upptog helt enkelt den katolska kyrkans prakt och ståt och ersatte de katolska helgonen med sina egna gudar. Sålunda blev Ogum, krigets gud, Sankt Georg. Oshum, det friska vattnets gudinna, blev Den obefläckade avlelsens madonna. Iemanja, havets gudinna, blev Härlighetens madonna. Och hos oss blev den främste gudomligheten, Oshala, identifierad med Jesus Kristus, medan han för andra grupper blev skapelsens gud.
I våra dagar tar flertalet katoliker här del i voodooism. W. E. da Matte e Silva, en voodoopräst, påstår att 70 procent av de brasilianska katolikerna bevistar voodooseanser. I en annan publicerad rapport sägs det att ”mer än 67 procent av Brasiliens katoliker bevistar macumba- eller voodooseanser”. Hjälpbiskopen De Castro Pinto från Rio de Janeiro bekräftade dessa uppgifter och lade skulden för denna situation på ”den ytliga katolska undervisningen i Brasilien”.
Vad voodoo inbegriper
Voodoo inbegriper så kallad ”vit magi”, som är avsedd att göra gott för människor. Det utförs till exempel helbrägdagörelse. Detta tilltalade mig. Men samtidigt önskar många av dem som konsulterar voodoomedier att något slag av ond trolldom skall utövas mot någon. De är ofta villiga att betala stora penningsummor för denna tjänst, och medier är inte benägna att avvisa dem.
Jag började därför känna mig förvirrad över vad som tycktes vara en mycket motsägelsefull situation. Vid samma voodoocentrum utfördes ”tjänster” i goda syften före midnatt, men strax efter midnatt hölls de mer hemliga seanserna för utövande av ond trolldom. Jag undrade ofta över det tillbörliga i detta.
Människor som är intresserade av att få en trolldom utövad mot någon måste vara närvarande vid ceremonin. Många kommer för att få trolldomar utförda som skall vålla någon annans sjukdom eller till och med död. Några kan önska att sådant ont skall komma över deras äktenskapspartner eller kanske äktenskapspartnerns älskare eller älskarinna. Å andra sidan kommer somliga för att förmå andarna att manövrera händelserna så att de själva kan ha utomäktenskapliga förbindelser. För att verkställa sådana trolldomar tillreds offer, och dessa måste ofta placeras vid vägkorsningar eller på andra platser som andarna anvisat.
En dag kom en borgmästare för att anropa andarna om hjälp att besegra sin politiske motståndare. Föreställ dig en välklädd, bildad man sitta på ett smutsigt golv i en mycket varm lokal och röka stora cigarrer och dricka billig cachaca, sockerrörsrom. Ja, människor i alla levnadsställningar kommer till voodoocentra för att söka hjälp av andemakter. Och ofta är syftet själviskt eller till och med ondskefullt.
Vad som särskilt började oroa mig var emellertid voodoomediernas eget uppförande. Stridigheter, avundsjuka, lögner och sexuell omoraliskhet förekom ofta. Det var inte ovanligt att ett medium försökte binda ett annat medium med en trolldom. Dessa voodooutövare var mina kamrater, och jag måste tillstå att mitt eget uppförande var långt ifrån gott. Mitt liv hade i själva verket blivit kaotiskt.
Flera år tidigare hade min hustru lämnat mig, och jag hade under en tid sammanbott med en ung kvinna. Vi grälade ständigt och jämt. Min hälsa började också vackla. Och det var inte så underligt, eftersom jag under påverkan av andarna ofta brukade sätta i mig en flaska rom eller mer under ett möte. Jag kunde göra detta utan att känna omedelbara verkningar av något rus.
Modern till den kvinna som jag sammanbodde med är ett av Jehovas vittnen. Hon sade ständigt till mig att andarna var onda änglar och att de bara utgav sig för att vara avlidna förfäders andar. Jag försökte ignorera henne, men mina tvivel blev allt envisare. Jag undrade: Varför är dessa andar så skrämmande? Varför är de själviska och så likgiltiga för sina tillbedjares välfärd?
När voodoomedierna var besatta av andarna, gav de föreskrifter om de offer som andarna krävde att tillbedjarna skulle frambära. Offer av mat som kokt majs, olja, kycklingar och alkoholhaltiga drycker begärdes. Men man fordrade också speciella klädesplagg såväl som pärlor, halsband och helgonbilder — allt kostsamma föremål för människor med små tillgångar. När kraven inte kunde tillgodoses, plågades tillbedjarna ofta av ängslan; allt skulle utfalla olyckligt i deras familj. Ibland kunde de faktiskt bli piskade eller slagna till marken av andarna. Andarna ingav fruktan, inte kärlek, hos tillbedjarna.
Fortsatt deltagande
Trots betänkligheter fortsatte jag emellertid att utöva voodoo. På Santos’ stränder, omkring 72 kilometer från São Paulo, deltog jag i tillbedjan av Iemanja, i synnerhet på hennes festdag i december. Stora människoskaror samlas längs Brasiliens stränder för att närvara vid de nattlånga ceremonierna. I ett nyhetsmeddelande den 1 januari 1974 från Rio de Janeiro uppgavs det:
”Tiotusentals vitklädda voodooanhängare trängdes på Copacabanas och Ipanemas berömda stränder i går kväll för att delta i de traditionella hyllningarna på nyårsaftonen till ära för Iemanja, den mystiska havsgudinnan.
Brasilianska anhängare till en voodookult som kallas Umbanda — av vilka de flesta dessutom är romerska katoliker — betraktar Iemanja som jämlik jungfru Maria i religiös betydenhet.
Ett myller av nyfikna Riobor och små skaror av fotograferande utländska turister trampade genom sanden för att närmare titta på när de vitklädda andetillbedjarna kastade blommor, små handgjorda båtar och flaskor med cachaca — en stark brasiliansk rom — i Atlanten som offer åt den förment inflytelserika voodoogudinnan.”
Varhelst riter utfördes för de olika voodoogudarna och -gudinnorna var jag med och deltog. Vid vattenfallen i det inre av provinsen São Paulo deltog jag i dyrkan av Oshum, det friska vattnets gudinna. Jag bar fetischer till kyrkogårdarna om natten. Jag lade de föremål och offer, som användes vid utförande av trolldom, vid vägkorsningarna.
Min gudens fader manade mig att ta det slutliga steget — att låta ”raka huvudet” för att bli en ledande präst eller gudens fader. De tvivel som gnagde innerst i mitt sinne fick mig emellertid att hålla igen. Dessutom är dessa hemliga invigningsriter mycket dyrbara; kostnaderna kunde uppgå till så mycket som 1.500 till 3.000 kronor för två år sedan. Jag kände naturligtvis till vad som ingick i sådana riter.
Prästernas invigningsriter
En kandidat måste stanna i voodoocentret i fullständig avskildhet i tjugoen dagar. Rummet befinner sig i halvmörker och har en enkel matta som säng. Kandidaten ges ett örtbad som skall förläna andliga krafter. Slutligen, på den tjugoförsta dagen, omkring midnatt, börjar gudens fader och sju assistenter ceremonin. Kandidaten sitter på en stol med slutna ögon och väntar på att falla i trance. En bön sjungs på en afrikansk dialekt och klockor ljuder.
Plötsligt nyper prästen kandidaten kraftigt, detta för att förvissa sig om att han inte är vid medvetande. Om han skriker till eller bara rycker till avbryts akten. Men om han inte känner någonting, rakar prästen först bort kandidatens hår, ristar ett antal små märken på olika delar av kroppen, däribland hans bara bröst.
Kandidaten leds därpå till ett annat rum för ett örtbad till rening. Efter detta är han redo att mottaga speciella kläder och bloddopet. Därnäst knäböjer han framför en emaljerad skål, i vilken finns en mindre skål innehållande plattor som står vertikalt. Dessa skålar och plattor representerar hans ”gud” eller ”skyddsängel” och kallas ett ”helgon”. Varje gudens fader eller gudens moder måste ha ett sådant ”helgon” eller en sådan ”gud” för att utföra trolldom och utöva ledarskapet över ett voodoocentrum.
”Helgonet” eller ”guden” måste nu beredas för användning. Assistenterna för fram en get, skär av dess strupe och låter blodet forsa över kandidatens rakade huvud och ner i de emaljerade skålarna och över plattorna. Detta upprepas med en kyckling och två duvor. Fåglarnas fötter, huvuden och fjädrar jämte getens svans och könsorgan läggs i den mindre skålen med plattorna. ”Guden” är nu färdig att användas av den nye gudens fader (eller gudens moder) som kommer att leda ett voodoocentrum och ha efterföljare, som kallas gudens söner och gudens döttrar.
Ett ljus tänds, som brinner i sju dagar, och bredvid det placeras två kärl med vatten för ”gudarna” att dricka. Vid det här laget är det morgon, och den nye gudens fader får lägga sig ner och sova. Teoretiskt sett är han gudens fader, även om det enligt reglerna måste gå sju år innan han betraktas som färdig präst.
Tonvikt vid det sexuella
Som jag tidigare nämnde var sexuell omoraliskhet vanlig bland voodooutövarna. Jag vet att andarna då och då brukade uppmana tillbedjarna att ta av sig kläderna, eller blotta sina bröst, och ha sexuella förbindelser. Jag började undra om skälet till detta på något sätt kunde ha samband med andarnas önskan att tillfredsställa förvända begär. Detta var vad modern till den kvinna som jag sammanbodde med påstod.
Jag är nu övertygad om att hon hade rätt. Varför det? Därför att det finns så många vittnesbörd som talar för en sådan slutsats. För att ta bara ett exempel: En vän till mig här i São Paulo var en gudens moder; hennes hem tjänade som ett voodoocentrum. Hon förklarades ”välsignad av gudarna” på grund av sina anmärkningsvärda förmågor. Till och med läkare vid São Paulos psykiatriska sjukhus tillkallade henne för att driva ut andar, och patienter lämnade sjukhuset uppenbarligen botade. Hon ingick ett avtal med en ”ljusets ande” och undertecknade kontraktet med sitt eget blod.
Med tiden upptäckte hon emellertid att hon hade blivit en hjälplös marionett åt osynliga onda krafter. På andebefallning tvingades hon ordna så att omoraliska kvinnor lockade hennes make bort från hemmet, och så begick han äktenskapsbrott med dem. Sedan krävde andarna att sexuella förbindelser skulle ingå som en del av de ritualer för helbrägdagörelse som hon utförde i sitt hem. Förklaringen var att den sjuka personen genom detta skulle bli ”befriad” eller botad och att hans sjukdom genom det sexuella umgänget skulle överföras till mediet. Andarna beordrade också att kvinnliga patienter skulle behandlas genom utförande av lesbiska handlingar. När det gällde unga människor uppmuntrade andarna till ”sexuell kontroll”, i själva verket masturbation.
Denna kvinnas liv blev, liksom mitt eget, kaotiskt. Hennes hem föröddes av stridigheter och svartsjuka. Andarna slog henne till och med fysiskt, när hon motsatte sig deras order. Men nyligen berättade hon för mig: ”Ibland brukade jag tänka på min granne, en ödmjuk, tålmodig och fridfullt lycklig kvinna, så annorlunda än jag. Hon var ett av Jehovas vittnen. Jag undrade vad hon hade som jag längtade efter. Med tiden började jag gå på hennes möten. I stället för fruktan för nästan fann jag där överflödande kärlek och sann medkänsla.”
Efter nitton år i andarnas våld kunde denna kvinna som ett resultat av bibelstudium och bön till Jehova Gud göra sig fri. Hon blev döpt av Jehovas vittnen i augusti 1972. Hon berättade nyligen för mig: ”Tänk vad mitt liv har förändrats! Mina barn följer med mig till de kristna mötena i Jehovas vittnens Rikets sal, och min make har återvänt hem. Nu arbetar vi hårt för att bygga upp ett nytt liv.”
Varför jag förändrade mitt liv
Under tiden fortsatte modern till den kvinna som jag levde ihop med att tala med mig om bibeln. Hon framhöll att voodooutövning inte kan medföra sinnesfrid eller ingjuta kärlek, kännetecknet på sann kristendom. Hon citerade för mig ur bibeln, från 1 Johannes 4:8 och Johannes 13:35, där det sägs att ”Gud är kärleken” och att Jesu lärjungar skulle kännas igen på den kärlek de har inbördes.
Så en kväll år 1971 kom två kvinnor ur medelklassen till vårt hus och begärde att jag skulle tillreda en fetisch som skulle döda maken till den ena av dem. Kvinnan var förälskad i en annan man, så hon erbjöd mig 1.000 cruzeiros (omkring 500 kronor) för denna ”tjänst”. Men den här gången avböjde jag det lockande erbjudandet. Varför det?
Vad min partners mor hade berättat för mig från bibeln började göra intryck. Jag kunde helt enkelt inte längre medverka i sådana onda sedvänjor. Jag ville lära mig mer, och därför tackade jag ja till ett bibelstudium med ett av Jehovas vittnen.
Medan vi studerade bibeln var det som om en slöja hade lyfts bort från mitt ansikte. Enligt umbandatron fanns det ledare som hade uppsikt över falanger av andar. Andarna sades vara själar som frigjort sig från människor som dött. Men det kunde inte vara så! Bibeln förklarar ju tydligt att döden gör slut på en människas medvetenhet; själen överlever inte för att fortsätta tillvaron någon annanstans. Bibeln lär att människan själv är en levande själ och att när människan dör, dör hennes själ. Ja, i en profetia angående Jesus Kristus säger bibeln: ”Han utgöt sin själ till själva döden.” — Jes. 53:12, NW.
Vilka är då de andar som besätter voodooutövare och sätter dem i stånd att utföra övernaturliga handlingar? Min partners mor hade sagt mig att de var änglar som blivit onda. Nu fick jag själv se i bibeln att det var så. Jag läste bibelställen som talar om ”de onda andemakterna i det himmelska”. Bibeln säger också: ”Satan själv omskapar sig ständigt till en ljusets ängel. Därför är det inget stort, om också hans tjänare ständigt omskapar sig till rättfärdighetens tjänare.” — Ef. 6:12; 2 Kor. 11:14, 15.
Jag lärde mig att Satan i bibeln identifieras som den ”ursprunglige ormen”, följaktligen den ängel som, i det han utgav sig för att vara en vän, besatte ormen i Edens lustgård och bedrog Eva. (Upp. 12:9; 1 Mos. 3:1—5) Senare, ”då Guds söner kommo att inställa sig inför Jehová” i himmelen, säger bibeln ”att ock Satan kom med dem”. (Job 1:6, Åkeson) Ja, Satan hade en gång varit en ängel i Guds himmelska organisation, men han hade vänt sig bort från Gud och själv gjort sig till en demon. Andra ”Guds söner” förenade sig med honom i att överge den sanne Guden, Jehova, och blev onda änglar eller demoner. Det är därför Satan kallades Beelsebub, ”demonernas härskare”. — Luk. 11:14—19.
Men vad var det som fick änglarna att överge sina platser i Guds himmelska organisation? Det är svaret på detta som verkligen gjorde mig häpen. Det stämde så väl med vad jag i verkligheten hade iakttagit. Bibeln säger att före floden i Noas dagar ”sågo Guds söner, att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i”. — 1 Mos. 6:1—4.
Jag fick nu lära mig att dessa ”Guds söner” inte kunde ha varit människor. Detta därför att bibeln visar att den första människan, Adam, genom sitt uppror för egen del såväl som för sina framtida avkomlingar, hade förlorat den välsignade ställningen som ”Guds söner”. Dessa ”Guds söner” var därför änglar som materialiserade sig i mänskliga kroppar. En av Jesu lärjungar talade om dem som ”de änglar, som inte behöll sin ursprungliga ställning utan övergav sin egen tillbörliga boningsort” i himmelen för att tillfredsställa sexuella begär. Även om dessa onda änglar, som återvände till andevärlden när flodens vatten föll, har hindrats från att på nytt materialisera sig som människor, är deras sexuella lastbarhet fortfarande mycket uppenbar, vilket jag är väl medveten om. — Jud. v. 6, 7.
Jag bröt definitivt med voodoodyrkan ungefär samtidigt med att jag började studera bibeln. Varför det? När jag var borta, gick den ledande prästen för vårt voodoocentrum till mitt hem och gjorde närmanden mot min partner. Lyckligtvis anlände jag i tid, stötte ihop med honom, tog honom i armen och körde ut honom. Alla hotelser mot våra liv för att vi hade lämnat voodookulten visade sig verkningslösa. Jehova Gud har beskyddat oss.
Allteftersom min partner och jag studerade Guds ord började vi frambringa Guds andes frukt i våra liv, i synnerhet kärlek, frid och glädje. (Gal. 5:22, 23) Detta gjorde slut på vårt trätande och grälande. Vi ordnade vår äktenskapliga situation, och i januari 1973 symboliserade vi båda vårt överlämnande till Jehova Gud genom dop i vatten som bibeln föreskriver. Sedan september 1974 har jag åtnjutit privilegiet att vara en biträdande tjänare i den lokala församlingen av Jehovas vittnen.
Vad som gjort oss så lyckliga är att vi tjänar kärlekens Gud, Jehova, och att vi upplever den äkta kärlek som är rådande bland hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare. Vi ser med förtröstan fram emot förverkligandet av full försoning med Gud och gläder oss åt den utlovade välsignelsen: ”Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” (Upp. 21:3, 4, 1917) — Insänt.
[Infälld text på sidan 12]
”Jag var besatt av en osynlig, intelligent kraft.”
[Infälld text på sidan 14]
”Människor i alla levnadsställningar kommer till voodoocentra för att söka hjälp.”
[Infälld text på sidan 14]
”Hemliga invigningsriter [är] mycket dyrbara; kostnaderna kunde uppgå till så mycket som 1.500 till 3.000 kronor.”
[Infälld text på sidan 15]
”Sedan krävde andarna att sexuella förbindelser skulle ingå som en del av de ritualer för helbrägdagörelse som hon utförde.”
[Bild på sidan 13]
En ”gudens dotter” i trance med blod på sig från djuroffret