Ett profetiskt drama som förebildade överlevandet
1. Varför hade jorden under det andra millenniet av människans tillvaro blivit en farlig plats att leva på?
PÅ DEN tiden, för så länge sedan, i det andra millenniet av människans tillvaro, hade jorden blivit en farlig plats att leva på. Ja, liksom i våra dagar berodde detta på att jorden uppfylldes av våld. Det förhöll sig så trots att människorna på den tiden inte hade några hagelbössor, revolvrar, kanoner eller kärnvapen. Gud kunde överblicka hela situationen under denna period i forntiden, och det var så han beskrev världssituationen. Mer än ett århundrade innan det värsta stadiet i mänsklighetens tillstånd uppnåddes, beslöt han sig för att gripa in, och han fastställde den exakta tidpunkten för detta.
2. Vilken tidsgräns satte Gud för denna långlivade generation, och vilket slags död skulle den lida när tiden var inne?
2 I ett uttalande som delgavs människan sade Gud: ”Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.” (1 Mos. 6:3) Han tänkte inte handla med överseende mot denna långlivade generation under en obestämd tidsperiod. Nu satte han därför en gräns för den generationen, som höll på att sjunka allt djupare ner i sitt fördärv, så långt borta från Guds avbild och likhet, till vilka han hade skapat den första människan av kött och blod. En tidsfrist på ytterligare tolv årtionden skulle ges, innan det blev ett världsomfattande ”ingripande från Gud”. Den generationen skulle inte dö en naturlig död!
3. Vilket uttalande gjorde Gud beträffande människornas ondska på den tiden, och vilken fråga ställer vi om vår generation i jämförelse med den som fanns då?
3 Låt oss göra en jämförelse med den nuvarande generationen av mänskligheten med avseende på dess moral, när vi nu läser hur Gud betraktade tillståndet bland människorna, för vilkas skapelse han var ansvarig: ”Men när HERREN [Jehova] såg, att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda, då ångrade HERREN, att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta. Och HERREN sade: ’Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar, att jag har gjort dem. ... Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.’” (1 Mos. 6:5—7, 13) Kan vi säga att den nuvarande generationen av mänskligheten på något sätt är bättre än den forntida generation som beskrevs på detta sätt, eller finns det skäl för oss att tro att den nuvarande generationen är ännu värre?
4. Vilken fråga bör var och en av oss ställa sig själv, och i vilket fall skulle det vara helt och hållet uteslutet att vi fick komma undan, när Gud företar ett världsomfattande ingripande?
4 Vi vill inte självrättfärdigt fördöma andra och förbise oss själva. Vi är skyldiga oss själva att fråga oss: Befinner jag mig själv på samma fördärvade nivå som denna forntida generation? Vi bör ställa den frågan till oss själva individuellt, eftersom vi befinner oss i denna värld och lever i denna nuvarande generation. Hur förhåller det sig om vi finner att vi är en integrerande del av denna världsomfattande samhällsordning och tycker om att vara en del av den trots den historiska redogörelse som upptecknats om den fram till denna tid? Ja, om Guds ständiga fasthållande vid samma principer och handlingssätt nu förpliktar honom att vidta åtgärder på grund av den nuvarande generationens likhet med denna forntida generation, då kan vi inte förvänta att komma undan, när Skaparen återigen företar ett världsomfattande ”ingripande från Gud”. Det skulle då vara uteslutet att vi fick överleva detta ingripande. Vi skulle bli hänförda till samma kategori som de övriga människorna.
5. Vilken familj var ett undantag från den tidens världsomfattande samhälle, och vad har bibelns skildring att säga om denna familj?
5 Alla människor på den tiden tillhörde naturligtvis inte detta fördärvade världsomfattande samhälle; annars skulle människosläktet inte finnas kvar på jorden i denna dag. Det fanns en familj som utgjorde ett undantag, och Gud erkände detta. Denna familj som utgjorde ett undantag tillhörde Noa, som var son till Lemek, som var son till Metusela. (1 Mos. 5:25—32) Låt oss lägga märke till skillnaden mellan Noa och det världsomfattande samhället på hans tid enligt denna bibliska skildring: ”Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud [den sanne Guden, NW] vandrade Noa. Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet. Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld. Och Gud såg, att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.” ”Och HERREN sade till Noa: ’Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.’” — 1 Mos. 6:9—12; 7:1.
6. Vilken klass som förutsagts av Enok ville Noa inte bli sammanförd med, och hur vandrade han med den sanne Guden?
6 Noa kom ihåg vad hans farfarsfar Enok (Hanok) hade profeterat under gudomlig inspiration: ”Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begick på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.” (Jud. v. 14, 15, NW; 1 Mos. 5:18—24) Noa ville inte bli klassificerad tillsammans med en sådan grupp ogudaktiga syndare och få Guds dom verkställd mot sig. Noa vandrade därför med den sanne Guden, Jehova, genom att bevara sig i samklang med honom. Han bringade med glädje sitt levnadslopp i samklang med Guds uppsåt genom att bevisa sig värdig att bli den genom vilken människosläktet, som bestod av Adams och Evas avkomlingar, skulle bevaras genom den tid då detta världsomfattande ”ingripande från Gud” skulle företas. Därför att Noa bragte sitt levnadslopp i samklang med Guds uppsåt, befinner vi oss här i denna tid, mer än fyra tusen tre hundra år senare. Vi som lever i denna tid har en möjlighet framför oss som liknar den Noa hade.
7. Vad var det som Noa och hans familj överlevde, och på vilket sätt bragte han sitt levnadslopp i samklang med Guds uppsåt för att detta skulle bli möjligt?
7 Inser vi vad Noa och hans familj, sammanlagt åtta människosjälar, egentligen överlevde på den tiden? Det var slutet för en värld! Den världsomfattande vattenflod, som utplånade hela den fördärvade, ogudaktiga generationen av mänskligheten från jordens yta, tillintetgjorde naturligtvis inte vårt jordklot. Det finns fortfarande här under våra fötter. För att få genomleva denna syndaflod måste Noa bringa sitt handlingssätt i samklang med Guds oförändrade uppsåt genom att bygga den väldiga arken i enlighet med Guds anvisningar, för att bevara sin familj och grundläggande exemplar av landdjur och fåglar. (1 Mos. 6:14—8:22) Det förhållandet att det var en världs tillintetgörelse som Noa och hans familj överlevde framhålls tydligt under gudomlig inspiration i följande beskrivande skriftställen:
8. Hur vittnar Petrus om att det var tillintetgörelsen av en värld som Noa och hans familj överlevde?
8 ”I sanning, om Gud inte avhöll sig ... från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor, ... så vet Jehova att befria människor med gudaktig hängivenhet ur prövningen, men spara orättfärdiga människor till domens dag till att bli avskurna. ... Ty enligt deras önskan undgår det deras uppmärksamhet att det genom Guds ord fanns himlar från forna tider och en jord, som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet; och genom dessa medel led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten.” — 2 Petr. 2:4—9; 3:5, 6; NW.
Det är möjligt att överleva en världs tillintetgörelse
9. Hur var detta, att Noa och hans familj överlevde, mera än ett exempel på att det är möjligt att överleva tillintetgörelsen av en värld? Hur var detta något mera än det sätt att överleva som de flesta människor i vår tid tänker på?
9 Det är möjligt! Det är möjligt att överleva en världs tillintetgörelse på jorden! Att Noa och hans familj överlevde den världsomfattande syndafloden år 2370—2369 f.v.t. är ett exempel på detta. Men mer än så! Det är en profetia eller ett profetiskt drama som visar att några här på jorden skall överleva den snabbt annalkande tillintetgörelsen av en värld, slutet för våra dagars värld av ogudaktiga människor. Det betyder att de får överleva det fullständiga slutet för denna onda, förorenade tingens ordning. De flesta människor på jorden i våra dagar är nöjda med att överleva de nuvarande svåra tiderna och leva igenom den ena världskrisen efter den andra för att slutligen dö, sedan de hoppats på bättre tider, som de aldrig får uppleva. Detta är det enda sätt att överleva de känner till eller tänker på, i det de försöker hänga fast vid livet som människor så länge de kan. Detta kan inte jämföras med det sätt att överleva som framställdes i skuggbild genom att Noa fördes i trygghet genom vattenfloden.
10. Vad betyder det överlevande som Gud nu erbjuder åt mänskliga skapelser, och genom vilket handlingssätt kommer det att förverkligas, alldeles som i Noas fall?
10 Det som Gud nu erbjuder mänskliga skapelser på jorden är att överleva slutet för denna onda tingens ordning med tillfälle för de överlevande att få leva för evigt på jorden under hans nya tingens ordning. Är inte detta något som det är värt att överleva för? Men ingen kommer att överleva genom att använda några av människor uttänkta metoder för att frälsa sig själv, rädda sig själv, och inte heller genom att ”de bäst rustade överlever” i enlighet med evolutionsteorin. Också denna gång kommer det att ske genom att man bringar sitt handlingssätt i samklang med Guds uppsåt. Noa måste utöva stark tro på Guds varning beträffande tillintetgörelsen av den ”forntida världen”, och han måste göra vad Gud befallde honom att göra för att bevara sig själv och sin familj. Han fick varningen lång tid i förväg. Det var i det sjätte århundradet av sitt liv, då han var far till tre gifta söner, som han fick befallningen att bygga en rymlig ark av trä, som skyddade mot väder och vind och i vilken de kunde rida ut den världsomfattande vattenfloden. Han lydde.
11, 12. Varför skulle en vattentät ark av trä inte vara lämplig för att överleva den kommande ”stora vedermödan”? Vilka ord av Petrus tyder på detta?
11 En vattentät ark av trä var tillräcklig för att man skulle kunna överleva slutet för ”den tidens värld”. En sådan ark skulle inte förslå i den ”stora vedermöda” i vilken den nuvarande ”världen” eller det nuvarande mänskliga samhället skall nå sitt slut. Det gäller nu mer än en enda familj. De som hoppas på att få överleva och förbereder sig för detta befinner sig överallt på vårt jordklot. Dessutom kommer den fullständiga tillintetgörelsen av denna tingens ordning inte att ske genom vatten. Efter syndafloden framhöll Gud detta. (1 Mos. 9:8—16; Jes. 54:9) Två tusen fyra hundra år efter denna försäkran från Gud skrev den inspirerade aposteln Petrus sitt sista brev och sade:
12 ”Den tidens värld [led] tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten. Men i kraft av samma ord [från Gud] förvaras de himlar och den jord, som nu finns, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag. ... Likväl skall Jehovas dag komma såsom en tjuv, då himlarna skall försvinna med vinande dån, men de intensivt upphettade elementen skall upplösas, och jorden och de verk som är därpå skall blottläggas.” — 2 Petr. 3:6, 7, 10, NW.
13. Vad åstadkom den världsomfattande vattenfloden med avseende på jorden, och vad skall ”elden” under den kommande domens dag åstadkomma med den?
13 Skulle det vara i samklang med Guds ursprungliga uppsåt beträffande människan och hennes jordiska hem att Gud brände upp denna jord i bokstavlig eld och förvandlade den till en obebodd, förkolnad slaggklump? Detta skulle innebära att Gud erkände att hans främste motståndare, Satan, djävulen, hade omintetgjort hans uppsåt. Detta kommer aldrig att ske. Den allsmäktige Guden kan föra sitt uppsåt till lysande framgång. Vattenfloden på Noas tid tillintetgjorde inte jorden, utan utplånade endast en ”värld av ogudaktiga människor” från jordens yta och renade den, gav den ett välbehövligt bad. På liknande sätt kommer inte elden på Jehovas dag, den kommande domens dag, att tillintetgöra jorden och inte heller allt skapat liv på den, utan kommer i stället att utplåna samhället av ogudaktiga människor från jordens yta tillika med deras gärningar, som inte är i samklang med Guds uppsåt. Vår planet jorden, såväl som vår sol och de milliarder andra solarna i Vintergatan, som redan nu är eldklot, kommer att överleva denna domens dag.
14. Vad slags eld kommer det att vara som skall kunna ha någon verkan på ”himlarna” såväl som på ”jorden”, och vad blir resultatet?
14 Bokstavlig eld, sådan som är vanlig på vår jord och i vårt solsystem, skulle aldrig kunna påverka den osynlige Satan och hans demonandar eller tillintetgöra dem såsom de osynliga, andliga himlar som har behärskat människorna alltsedan Adam och Eva blev utdrivna ur Eden och fram till denna dag. En mångfald bibeltexter visar att ”elden” på den kommande domens dag för världen är symbolisk, men tillintetgörande likt eld; och vi vet inte för närvarande exakt hur Jehova Gud på den dagen kan komma att använda bokstavlig eld genom att göra bruk av sådana ting som blixtar. Jehovas verkställande kraft kommer att avlägsna Satan och hans demoner från deras himmelska ställning av herravälde över mänskligheten och kommer att tillintetgöra det jordiska samhället (eller ”världen”) av ogudaktiga människor. På så sätt kommer den bokstavliga jorden på nytt att bli renad, precis som guld och silver renas genom eld. Jorden kommer sedan att vara ett förträffligt hem för de överlevande.
15. Hur försäkrar oss aposteln Petrus om att det skall finnas något värdefullt att överleva för?
15 Aposteln Petrus försäkrar oss om att det då kommer att finnas något utomordentligt att överleva för, när han vidare säger: ”I det ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har denna i tankarna, genom vilken himlarna, som blivit satta i brand, skall upplösas och de intensivt upphettade elementen skall smälta! Men det finns nya himlar och en ny jord, som vi väntar enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” — 2 Petr. 3:12, 13, NW.
16. Vad för någonting i det profetiska drama, som går i uppfyllelse just nu i denna tid, visades i bild genom Noa, hans hustru och deras tre söner och sönernas hustrur?
16 Frågan är nu hur man kan få överleva in på denna ”nya jord” under Kristi rikes ”nya himlar”. För att få leva igenom tillintetgörelsen av den ”forntida världen” byggde Noa arken, som han hade blivit befalld av Jehova Gud. Genom att bringa sitt handlingssätt i samklang med Guds uppsåt att bevara människosläktet uppförde Noa och hans familj ett profetiskt drama, som har sin uppfyllelse i vår generations tid. Noa var sålunda en bild av Jesus Kristus, och hans hustru var en bild av Kristi ”brud”, eller i all synnerhet den kvarleva av denna sammansatta ”brud” som ännu befinner sig på jorden. Noas tre söner och deras hustrur är en bild av de döpta tillbedjare av Jehova Gud som nu sluter sig till kvarlevan av brudklassen och som ser fram emot att bli jordiska barn till den Evige fadern, Jesus Kristus, under hans tusenårsrike. (Jes. 9:6, 7) Vad är då Noas ark en bild av i detta profetiska drama, som går i uppfyllelse just nu i denna tid?
17. Under vilken tidsperiod blev Noas ark byggd, och vad för någonting i denna tid är den därför en bild av?
17 Noa byggde arken med sina gifta söners hjälp, och det måste följaktligen ha varit mycket mindre än hundra år innan syndafloden kom. Byggandet av arken ägde alltså rum under ”ändens tid” för denna ”forntida värld”. Vi måste därför spana efter något speciellt under denna ”ändens tid”, något som den nuvarande generationen kan få gagn av eller dra fördel av i denna tid av överhängande fara. På grundval av Skriften och bibelns profetiors uppfyllelse har det blivit klart fastställt att ”ändens tid” för denna nuvarande ”värld” började på hösten år 1914, då första världskriget rasade. Noas ark torde därför vara en bild av den anordning som Gud genom Kristus gör för att hans trogna tillbedjare skall överleva, nu när det eldsglödande slutet för denna tingens ordning närmar sig. Denna gudomliga anordning är det andliga paradis som Gud har fört sina trogna tillbedjare in i alltsedan år 1919 v.t. och i vilket de lever såsom hans folk, som blivit återfört till hans ynnest, och under hans beskydd.
18. När blev ”brudens” ångrande kvarleva förd in i detta andliga paradis, och hur skedde det?
18 Detta andliga paradis av fred och säkerhet har sannerligen blivit uppbyggt på jorden alltsedan efterkrigsåret 1919. Under första världskriget med dess svåra tider och förföljelse mot Jehovas kristna vittnen ådrog sig dessa ett smärtsamt mått av gudomligt misshag på grund av att de kompromissade och i andra avseenden kom till korta såsom kristna. Jehova Gud lät dem föras i fångenskap under det religiösa stora Babylon och dess älskare i politiska, militära och juridiska kretsar. Men under efterkrigsåret 1919 beslöt sig den ångrande kvarlevan för att bringa sitt samfällda handlingssätt i samklang med Guds uppenbarade uppsåt, i enlighet med den bibliska kunskap han började delge dem. Gud använde därför nåderikt sin Son, Jesus Kristus, som en nutida Cyrus till att befria sitt ångerfulla folk ur fångenskapen i det stora Babylon. (Jes. 44:28—45:6) Sedan de åter blivit förda in i ett fridfullt förhållande till Jehova Gud år 1919, som om de blivit återförda till sitt gudagivna andliga hemland, byggdes det andliga paradiset upp, i det att många församlingar av Jehovas kristna vittnen bildades runt om på jorden. — Jes. 35:1—10; Hes. 36:35.
19. Vad slags skönhet finns i överflöd i detta andliga paradis, och såsom vilket slags stad i det forntida Israel är det för invånarna?
19 Här i detta andliga paradis, mitt i denna domfällda, förorenade ”värld”, är det man finner sann andlig skönhet, här är det Guds andes frukt når mognad. Frid och sant kristet broderskap råder här, och var och en försöker bygga upp de andra andligen och förbereda dem för Jehovas dag, som närmar sig mer och mer. (2 Petr. 3:14—18) Här är så att säga deras ”fristad”, där de befinner sig i säkerhet för den store ”blodshämnaren”, som på ”de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag”, som nu nalkas, skall utkräva Jehovas hämnd på hela denna ”värld”, som bär på blodskuld. — 2 Petr. 3:7, NW; 4 Mos. 35:12, 19—27.
20. Vilka visas i bild genom Noas tre söner och deras hustrur, och hur har deras överlevande blivit förutsagt i Uppenbarelseboken?
20 Kvarlevan av Kristi ”brud”, som framställdes i bild genom Noas hustru, är inte ensam om att bebo detta andliga paradis, denna plats som kännetecknas av ett återställt fridfullt förhållande till Gud. Sedan år 1935 har de som framställdes i bild genom Noas söner och dessa söners hustrur kommit till detta andliga paradis. Dessa är den Evige faderns, Jesu Kristi, den större Noas, blivande jordiska barn. Tillfället har ställts fram för dem att få överleva världens ”stora vedermöda”, som nu är så nära, och därför är den profetiska bild som målas i Uppenbarelseboken 7:9—17 tillämplig på dem. De kommer att tas i anspråk till att utgöra den ”stora skara” om vilken det där heter: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod.” (Upp. 7:14, NW) De förenar sig nu med kvarlevan av Kristi ”brud” i att tillbedja i Guds andliga tempel.
21. a) Vad måste de som befinner sig i det andliga paradiset göra för att få överleva den ”stora vedermödan”? b) Vilka former av skapat liv kommer att överleva med dem?
21 För att få överleva den ”stora vedermödan” måste alla de som nu befinner sig i det andliga paradiset stanna kvar där, precis som Noa och hans familj i arken, vars dörr Gud stängde till bakom dem innan floden av vatten störtade ner över världen. (1 Mos. 7:1) Endast genom att stanna kvar inom gränserna för den plats av godkännande, ynnest och beskydd som Gud berett åt dem kan de hoppas på att få överleva den världsliga tingens ordnings eldsglödande tillintetgörelse. Tillsammans med dem under Guds beskydd kommer också exemplar av fåglar, flygande skapelser, landdjur och fiskar och andra skapelser i havet att överleva. De människor på jorden som överlever den ”stora vedermödan” skall nämligen fullgöra den gudomliga befallningen att råda över dessa lägre former av skapat liv, för att bevara dessa levande Guds skapelser och till godo för dem.
22. a) Vad hände med Edens lustgård i vattenfloden på Noas tid? b) Vad kommer att hända med det andliga paradiset under den kommande ”stora vedermödan”, och vad är orsaken till detta?
22 Den kommande ”stora vedermödan” skall nå sin kulmen i den eldsglödande ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid Harmageddon. (Matt. 24:21, 22; Upp. 16:14—16) För att Jehovas tillbedjare, hans kristna vittnen, skall bli bevarade i trygghet genom denna vedermöda måste deras symboliska ark, det andliga paradiset, bestå, och de måste stanna kvar där inne. I syndafloden på Noas tid tillintetgjordes Edens lustgård, det ljuvliga paradis ur vilket Adam och Eva hade blivit utdrivna. Men hur kommer det att bli med kvarlevans och den ”stora skarans” andliga paradis? I likhet med Noas ark kommer det att bestå genom den eldsglödande ”domens dag”. Den nära förestående ”stora vedermödan” från Jehova Gud är inte avsedd att tillintetgöra det andliga paradiset för hans tillbedjare, som har strävat efter att bevara sin andlighet och sin kristna ostrafflighet. Den är i stället avsedd att tillintetgöra den världsliga tingens ordning, som minst av allt liknar ett paradis. Sedan det andliga paradiset blivit bevarat genom den ”stora vedermödan”, kommer de överlevande tillbedjarna av Noas Gud, Jehova, att ägna sina ansträngningar åt att återställa det bokstavliga paradiset på den renade jorden under Guds messianska rikes ”nya himlar”.
23. Vad visar att Adam och Eva inte skulle leva ett onyttigt liv, och hur förhåller det sig därför med dem som nu är i det andliga paradiset?
23 Livet i det andliga paradiset under denna ”ändens tid” är inget onyttigt liv för dem som åtnjuter Guds ynnest och beskydd där. Livet där har uppsåt i enlighet med Guds vilja. I begynnelsen av människans tillvaro satte Gud inte Adam i det ursprungliga jordiska paradiset eller ”Edens lustgård” för att slå dank och lättjefullt förnöta tiden, utan för att ”bruka och bevara den”. Gud gav Adams och Evas liv ett uppsåt genom att ge dem i uppdrag att frambringa en familj, som inom en tidrymd av sju tusen år skulle uppfylla hela jorden och förvandla hela jorden till en paradisisk trädgård och på ett gagneligt sätt råda över alla de lägre formerna av skapat liv. (1 Mos. 2:15; 1:26—28) På liknande sätt finns det i det andliga paradis som rått sedan år 1919 v.t. ett världsomfattande arbete att utföra före den ”stora vedermödan”. De som vistas där måste bringa sitt levnadssätt i samklang med Guds uppsåt.
24. a) Vad söker de som nu befinner sig i det andliga paradiset göra? b) Vilken verksamhet måste de, i överensstämmelse med detta uppsåt, nu ta del i?
24 De som Gud nu ger tillträde till detta andliga paradis på jorden söker inte bara en säker plats, där de kan överleva den ”stora vedermöda” som ligger framför oss. De söker förbereda sig för och bevisa sig värdiga evigt liv i Guds rättfärdiga era av ”nya himlar och en ny jord”. (2 Petr. 3:13) De är väl medvetna om att det är Guds uppsåt att införa denna fridfulla, rättfärdiga era förmedelst sitt messianska rike under sin på tronen insatte Son, Jesus Kristus. I samklang med detta Guds uppsåt måste de ha del i uppfyllelsen av Jesu profetia om ”avslutningen på tingens ordning”, nämligen: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och därpå skall slutet komma.” De måste också åtlyda Kristi direkta befallning till dem: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem.” (Matt. 24:14; 28:19, 20; NW) På så sätt förs ännu fler människor som söker Gud in i hans trygga och säkra andliga paradis för att få överleva och vinna livet i hans rättfärdiga, nya era.
25. Vad måste vi nu göra, om vi önskar överleva och leva i Guds nya ordning?
25 Önskar vi överleva den ”stora vedermödan” och leva för evigt inom gränserna för Guds utlovade ”nya himlar och en ny jord”? För att få göra detta måste vi nu bringa våra liv i samklang med Guds uppsåt.
[Bild på sidan 207]
Arken är en bild av det andliga paradis i vilket Gud har fört in sina tillbedjare i vår tid
Noa är en bild av Jesus Kristus
Noas söner och deras hustrur är en bild av tillbedjare av Jehova i vår tid som hoppas vinna evigt liv på jorden
Noas hustru är en bild av Kristi ”brud”