Hur kommer vår jord att bli en vacker park?

OM PLANETEN jorden skall bli ett trädgårdsliknande hem för mänskligheten, hur skall det i så fall gå till och vem skall åstadkomma det?

Vad menar de som ingående har studerat miljöproblemet skulle vara till största hjälpen för att ställa saken till rätta? Lyssna till vad de säger:

”Grundläggande för alla lösningar är behovet av ett nytt tänkesätt.” ”Det största behovet kan mycket väl vara ändrade värderingar.” (Tidskriften Time) ”Vi behöver nya åsikter ... som anstår ett moget, ansvarskännande samhälle.” — Russell E. Train, Förenta staternas presidents rådgivare i miljöfrågor.

Gång på gång upprepas samma tema: det krävs en ändring i människornas tänkesätt, inställning och värderingar. Men ett annat tema löper jämsides med detta — behovet av världsomfattande tillsyn, vägledning och myndighet. Lägg märke till följande uttalande:

”Vi behöver en politik och en plan som omfattar hela vår planet och sträcker sig till det yttersta av mänsklig förmåga i rymd och tid.” (Charles A. Lindbergh) Ett helt nytt system för världskontroll måste utformas. Det var den slutsats som många välkända vetenskapsmän kom fram till vid ett möte i Aspen i Colorado. — New York Times.

Den lösning som förutsagts i Skriften

Ett mänskligt samhälle med nya värderingar och förändrat tänkesätt, styrt förmedelst ett nytt system för världskontroll — inser du att detta är precis vad bibeln för länge sedan utlovade och förutsade? Ja, med denna grundläggande skillnad: det hela skall åstadkommas inte genom människans kraft och förmåga utan genom Guds makt och ledning.

Om människorna under årens och seklernas lopp har bevisat sig vara oförmögna att lösa sina problem (av vilka miljöförstöringen bara är ett av de mera sentida), är det då inte realistiskt och praktiskt att vända sig åt något annat håll för att få hjälp? Om de inte kan lösa sina problem i liten skala — i sina egna länder eller till och med städer — varför då fortsätta att blint hoppas att de en vacker dag på något sätt skall lösa dem i världsomfattande skala?

Jorden själv med sina förunderliga ekologiska system bär övertygande vittnesbörd om en allvis, allsmäktig, kärleksfull Skapares existens. Han kan utan tvivel ge den hjälp och vägledning som behövs för att rätta till förhållandena här på denna alltmer urartande planet. Han ger sitt högtidliga löfte på att han skall göra just detta. På vilket sätt?

I bibeln finner vi Guds löfte om ”nya himlar och en ny jord”, där rättfärdighet skall bo. (2 Petr. 3:13) ”Nya himlar” och ”en ny jord” används bildligt i bibeln för att beskriva en ny himmelsk, andlig styrelse och ett nytt jordiskt, mänskligt samhälle. Detta är verkligen vad människor ber om, när de upprepar Jesu ord: ”Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:10, NW) Bibeln visar att Guds rike under hans Son i sanning kommer att införa ett nytt system för världskontroll som kommer att fylla alla mänsklighetens behov.

Den inspirerade aposteln skrev således att Gud har beslutat om ”en förvaltning vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter församla allt i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden”. (Ef. 1:9, 10, NW) Ända sedan människans uppror i Eden har det existerat en disharmoni mellan människan och hennes Skapare som har varit roten till alla mänsklighetens problem. Guds rike kommer att undanröja denna disharmoni.

Varför drastiska åtgärder är nödvändiga

Kommer alla människor att frivilligt underkasta sig Guds rikes styre och förverkligandet av Guds vilja för denna planet jorden? Bibeln visar realistiskt att inte alla kommer att göra det.

Kristus Jesus varnade att ”alldeles som Noas dagar var, så skall Människosonens närvaro vara”. Bibelns historiska skildring säger om Noas dagar att ”jorden blev fördärvad i den sanne Gudens ögon, och jorden blev uppfylld av våld, ... eftersom allt kött hade fördärvat sin väg på jorden”. Människorna på den tiden fördärvade jorden genom moraliskt förfall och våld och gjorde jorden oren och motbjudande i Guds ögon. Men flertalet av dem föredrog ändå att riskera att drabbas av våld och att finna sig i de urartande förhållandena, eftersom de föredrog det liv de förde framför att underkasta sig sin Skapares rättfärdiga vilja. Den världsomfattande syndafloden sopade bort detta släkte som trotsade sin Gud. Men trots att jorden under någon tid var fullständigt översvämmad av vatten, överlevde den tillsammans med en liten kvarleva av människor och djur. — Matt. 24:37—39; 1 Mos. 6:11—21; NW.

I våra dagar fördärvar människan jorden, inte bara i moraliskt avseende utan också i fysiskt avseende, genom sin hänsynslösa förorening av dess grundläggande system och genom sin känslolösa likgiltighet för den förstöring som tillfogas växter, djur, fiskar och fåglar. Kommer Skaparen att låta detta få fortsätta?

Den profetia som finns nedtecknad i Uppenbarelseboken 11:18 (NW) ger svar på frågan. Den talar om Guds fastställda tid, då han skall verkställa dom på sina motståndare och ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Vi står nu omedelbart inför uppfyllelsen av denna profetia. Vi upplever sannerligen det förutsagda fördärvandet av jorden. Och precis lika säkert kommer vi inom kort att få uppleva Guds ingripande för att ”störta dem i fördärvet” som är ansvariga för denna förstöring.

En rättfärdig lösning

Låter detta alltför hårt? Men vilken dom tycker du en människa förtjänar som uppsåtligt och för självisk vinnings skull tillför små mängder gift till sin medmänniskas mat och dryck, tills hon slutligen blir sjuk och dör? Skulle det inte vara mord, även om denna process skulle ta flera år?

Detta är vad föroreningen åstadkommer för millioner människor i våra dagar.

I den tyska tidskriften Der Spiegel för 5 oktober 1970 framhöll man också denna likhet: ”För det mesta är farorna osynliga, omärkliga och smygande — som att mörda sin man med en daglig dos arsenik i hans morgonkaffe.”

En läkare i Frankfurt jämförde denna stad med Vietnam och sade: ”Där skjuter de in blyet i bröstkorgen på folk; här måste de andas in det. I grund och botten är den enda skillnaden hur man får det i sig.”

Och kom ihåg att med tanke på alla bevis som tornar upp sig kan folk inte längre ursäkta sig med att de inte känt till de dödliga verkningarna av denna process.

De som föredrar att få se våra dagars världsordning och livsstil fortsätta visar varken kärlek till Gud, Skaparen, eller till människan, deras nästa. Genom att undan för undan förvandla jorden till en ofantlig soptipp visar människorna stark vanvördnad för jordens Skapare.

Guds Son förklarade: ”Säljs inte två sparvar för ett mynt av ringa värde? Likväl skall inte en av dem falla till marken utan er Faders vetskap.” (Matt. 10:29, NW) Men i våra dagar utplånar människan hela arter av fåglar såväl som av andra skapelser på land och i vattnet.

Genom allt detta hånar de Guds skaparverk. Här gäller den bibliska principen: ”Låt er inte vilseledas: Gud kan man inte gäckas med. Ty vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Gal. 6:7, NW) Eftersom de har sått död och tillintetgörelse, förtjänar de att få skörda samma sak. Gud har lovat att de skall få göra det.

En renad jord i vår tid

Vad menar vi alltså? Kommer Gud att sopa bort allt mänskligt liv från denna planet och kanske bränna upp hela jorden på samma gång? En del religioner framlägger den tanken. Men när de lär detta motsäger de bibeln.

Som Uppenbarelseboken 11:18 visar ingriper Gud, inte för att fördärva jorden, utan tvärtom för att sätta stopp för att den blir fördärvad. Precis som ägaren till ett hus inte behöver bränna ned huset för att befria det från smuts och kackerlackor, behöver inte Gud förinta jorden för att befria den från förorening och från dem som förorenar den. Liksom på Noas tid behöver jorden renas från dem som smutsar ned den. En hel världsordning, grundad på själviskhet, måste undanröjas.

Den här gången skall inte tillintetgörelsen komma genom en vattenflod utan, som Jesus förutsade, genom en ”stor vedermöda”, som motsvarar den förstöring som ödelade det forntida Jerusalem. Han sade att tillintetgörelsen skulle bli en ”sådan som inte har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och inte heller skall förekomma mera. Ja, om inte de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bli frälst; men för de utvaldas skull skall de dagarna bli förkortade.” (Matt. 24:21, 22, NW) Bland de ”nödens våndor” som skulle leda fram till denna stora vedermöda förutsades det:

”Krig och tumult, ... stora jordbävningar och på den ena orten efter den andra farsoter och livsmedelsbrist.” — Matt. 24:6—8; Luk. 21:9—11; NW.

Dessa ting har varit huvudtemat för tidningsrubrikerna under hela denna generation, och på senaste tiden dessutom jordens fördärvande genom världsomfattande förorening. Denna uppfyllelse av bibelns profetior ger en fast grund för hoppet att den tid är inne då människans vanvördiga förvandling av jorden till en ofantlig soptipp kommer att bringas till ett snabbt och avgörande slut genom att Gud låter den förutsagda stora vedermödan drabba jorden. Denna vedermöda kommer att nå sin klimax i striden vid Harmageddon — inte någon strid mellan nationer, som utkämpas med avlövningsmedel, nervgaser och vätebomber med radioaktivt utfall och lämnar planeten efter sig, blottad på allt liv — utan ett rättfärdigt krig, där Guds egen Son och hans himmelska stridskrafter kommer att avgå med segern till välsignelse och befrielse för alla som älskar rättfärdighet. — Upp. 16:13—16; 19:11—18.

Sedan kommer Guds rike att låta Guds vilja ske, ”såsom i himmelen så också på jorden”. Bibelns skildring förklarar att när Gud skapade det första människoparet, gav han dem en vacker park att bo i på en plats som hette Eden. Och han gav dem befallningen: ”Var fruktsamma och bli många och uppfyll jorden och lägg den under er; och råd över fiskarna i havet och himmelens flygande varelser och varje levande varelse som rör sig på jorden.” (1 Mos. 1:28, NW) Detta innebar inte tillåtelse för människan att exploatera jorden så att den blev fördärvad. I Första Moseboken 2:15 (NW) sägs det: ”Och Jehova Gud övergick till att ta mannen och låta honom ta sitt hemvist i Edens lustgård för att odla den och sköta den”, inte för att förorena och fördärva den. Guds befallning var alltså att jorden skulle bli lagom befolkad och uppnå ett parkliknande tillstånd över hela sin yta. Hans Sons himmelska regering kommer att försäkra sig om att Guds uppsåt blir förverkligat genom att övervaka den jordiska verksamhet, som utförs av alla dem som överlever striden vid Harmageddon.

Ett långt rikare, sundare liv blir möjligt

Detta innebär naturligtvis inte att jorden skall bli en enda stor vildmark. Inte heller innebär det att alla människor måste bo i timmerkojor, laga mat på vedspisar, lysa upp i hemmen på kvällarna med lyktor som brinner med vegetabilisk olja och bara använda de allra enklaste redskap. Men det innebär att vilka uppfinningar och kraftkällor man än tar i bruk, kommer de att användas på ett sådant sätt att de inte blir till skada — för jorden eller för dem som bor på den. Kärlek till Gud och till nästan kommer att vara en garanti för detta. I själva verket kommer det att vara därför att människor har ändrat sitt tänkesätt, sin inställning och sina värderingar i överensstämmelse med Guds kärleksfulla och rättfärdiga principer som de kommer att få leva igenom denna tillintetgörelse vid Harmageddon.

I våra dagar smutsas jorden ned av människans sätt att göra bruk av olika kraftkällor. Men det finns många rena kraftkällor. Solen har alltid varit den primära naturliga kraftkällan för hela jorden, eftersom dess energi möjliggör de kemiska förändringar i växterna som utgör det grundläggande medel varigenom allt liv kan uppehållas. Solenergin används i våra dagar till att förse satelliter med kraft och till att värma upp hemmen till och med mitt i vintern. I Frankrike har man byggt en jättelik spegel, som skall fungera som en solugn. När solstrålarna samlas med hjälp av denna spegel, kan man uppnå temperaturer på upp till 3.000 grader och kan bränna hål genom en tjock stålbit.

Andra rena kraftkällor är vinden, tidvattnet och rinnande vatten. I våra dagars massproducerande, kraftslukande, fartmedvetna samhälle har man varit föga intresserad av sådana gammaldags kraftkällor som väderkvarnar, vattenhjul och liknande pittoreska och miljövänliga anordningar. Att använda djur, till exempel hästen, vattenbuffeln eller elefanten, anses vara passande bara för de ”underutvecklade länderna”.

Före den industriella revolutionen kunde man samtala med varandra till och med när man arbetade tillsammans i en liten verkstad och njuta av angenäm kamratskap, kanske till och med utbyta vänliga hälsningar och nyheter med förbipasserande. Hantverkarna kände i allmänhet sina kunder, och kunderna kände dem. De kunde med rätta känna personlig tillfredsställelse och tillbörlig yrkesstolthet, när de tillverkade varor av hög kvalitet och med lång livstid. Den moderna maskinåldern har onekligen berövat människor mycket av denna tillfredsställelse. De snabbt arbetande maskinerna kräver orubbligt att den som sköter dem håller ögonen klistrade vid maskinen medan han tyst upprepar samma rörelser tusentals gånger. Ofta är det så att ju större operationen är, dess mer opersonlig, och omänsklig blir arbetarens situation. Så småningom känner han sig som ”kuggen i maskineriet”, som tjänar människor han sällan får se eller lära känna.

Guds styre kommer utan tvivel att återställa den angenäma variation i livet och arbetet som så ofta saknas nu för tiden. Man kommer inte längre att akta kvantitet högre än kvalitet. I och med att tävlingsandan ersätts av samarbetsandan kommer människor inte längre att sträva efter att överträffa varandra av själviska skäl, ty kärleken ”söker inte sina egna intressen”. (1 Kor. 13:5, NW) Paulus uppmanar också de kristna: ”Gör min glädje fullständig, i det ni ... inte gör något av stridslystnad eller av självupptagenhet ... och inte med personligt intresse håller ett öga bara på edra egna angelägenheter utan också med personligt intresse på de andras.” Deras konung, Jesus Kristus, gav dem ett föredöme i detta. — Fil. 2:2—8, NW.

Bibelns profetior, som en gång gick i uppfyllelse på det forntida Israel (efter många år av babyloniskt slaveri), kommer att få en ännu större uppfyllelse under Guds Sons regering. Jesaja 65:21, 22 förklarar: ”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. ... Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.” Mika 4:4 (NW) säger: ”Och de skall verkligen sitta var och en under sitt vinträd och under sitt fikonträd, och ingen skall komma dem att bäva; ty härskarornas Jehovas egen mun har talat så.”

Dessa profetiska bilder av fridfullt liv har lantliga övertoner. Detta utesluter naturligtvis inte all samhällsbebyggelse under Guds Sons styre. Men vi kan vara säkra på att vilken storlek samhällena än kommer att få, kommer de aldrig att utveckla sig till någonting i stil med de nutida vidundren, som föser ihop människor i trånga kvarter med rad efter rad av mångvåningsbyggnader och berövar dem solljus, frisk luft och avskildhet, omger dem med buller, gäckande trafikproblem och andra irritationsmoment — alltsammans för affärsprofit och industriell exploatering.

Vilken välsignelse att få följa en behaglig skogsväg, som kantas av gräs och ormbunkar och skuggas av trädens ymniga lövverk, eller snedda över en böljande äng med vita prästkragar, som böjer sig för vinden, eller krypa under ett trästaket och gå in i en närbelägen skog, att få vandra i dess djupa, svala skugga på en matta av löv och se en skymt av solen högt ovanför på en azurblå himmel. Hur avstressande och angenämt är det inte att få lyssna till ljuden från det jordiska skapar verket — fåglarnas melodiska sång och insekternas surrande emellanåt, en ekorres smackande och ljudet av en porlande bäck eller vinden som sakta susar genom trädkronorna!

Dessa ting var från början avsedda att bli alla människors arvedel. De är en gåva från Gud. Vill vi verkligen ha allt detta? Vilka förändringar måste var och en av oss vidta, om vi vill njuta av livet i en hela jorden omfattande park för all evighet?

[Ruta på sidan 18]

Trots alla studier och all forskning förstår vetenskapsmännen fortfarande inte helt och fullt hur jordens ekosystem (de biologiska förhållanden som allt liv är beroende av) fungerar. Tidskriften ”Time” säger om dessa ekosystem: ”Till och med det enklaste är så komplicerat att den största datamaskin inte kan reda ut det helt och hållet.” — 2 februari 1970, sid. 62.

[Bild på sidan 19]

Guds rike kommer att rena jorden från all skadlig förorening och förvandla den till ett världsomfattande paradis

[Bild på sidan 21]

Varför tycker människor om att ge sig i väg från staden ut på landet och promenera utefter en trevlig skogsväg? Därför att Skaparen lagt ned en sådan längtan till naturen i människans hjärta