ström som kallas tid. På grund av människans fixa idé om att noggrant hålla kontroll på tiden, har det för många människor blivit så att de övergått från ett samhälle som är uppbyggt och kretsar kring olika sysslor till ett där tiden är en mycket viktig faktor.

Varför verkar det som om tiden ibland rusar i väg och ibland släpar sig fram? Det beror på att tiden kan mätas med händelser. När man är inaktiv, verkar tiden gå långsammare än när man är aktiv. Likaså verkar tiden gå fortare om vi är mer intresserade av vad vi håller på med. Om vi är uttråkade och trötta på en uppgift, verkar tiden gå alldeles för långsamt. Har du någonsin suttit och väntat på någon? En timme som man enbart ägnar åt att vänta verkar aldrig ta slut — det händer ingenting. Men antag att man under samma timme skall utföra en hel rad uppgifter, som att laga i ordning en måltid för oväntade gäster (skala potatis, sätta in steken i ugnen, koka grönsaker, duka bordet, snabbt gå runt och damma i hela huset och snygga till sig själv). Då skulle den timmen verka försvinna med överljudsfart, eftersom det fanns en hel mängd händelser som fyllde upp den.

Vår medvetenhet om det förgångna, nuet och framtiden skiljer oss från djuren. Djuren lever i ett kontinuerligt nu, men människorna kan, medan de lever i nuet, påminna sig erfarenheter från det förgångna för att förutse framtida behov. Och efter hand som åren går och vi samlar på oss mer livserfarenhet, så verkar tiden gå allt fortare för oss. Bör vi därför inte, allteftersom vi blir äldre och smärtsamt medvetna om vår egen dödlighet, tänka mer på livet och på hur vi lever det? — Psalm 90:10.

Poeten Henry Austin Dobsons iakttagelse om tiden är verkligen sann:

”Du säger då att tiden går?

Ack, den består, men vi förgår.”

Men behöver det alltid förhålla sig så? Inte om vi verkligen vet vilken tid vi lever i. Människan kan beräkna tiden, teoretisera över tiden och mäta tiden exakt, men vet hon vilken tid hon lever i från Guds ståndpunkt sett? Var befinner vi oss på hans schema för vad som skall hända?

Håller Gud tiden?

SOM det första upphovet till händelser är Jehova Gud den som skapat tiden. Detta kan vi lägga märke till om vi läser den första boken i bibeln. I Första Moseboken 1:1, 14 läser vi: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och Gud sade: ’Varde på himmelens fäste ljus som skiljer dagen från natten, och må de vara till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år.’”

På så sätt satte Jehova i gång jättelika tidmätare — jorden som snurrar runt sin axel, månen som går i en bana runt jorden och solen kring vilken båda kretsar. Alla dessa i samverkan ger oss dagar, månader och årstider. Dessa himlakroppar hjälper oss att veta vilken tid det är, utan att vi behöver bekosta dem, se till att de går eller justera dem.

Varför vara medveten om tiden?

Jehova är medveten om tiden, och han vill att vi också skall vara det. Vi är skapade för att vara det. Men inte alla Guds tjänare har varit förståndiga i sitt sätt att använda tiden. Några har underlåtit att se till att de är tillräckligt medvetna om Guds tidtabell för vad som skall hända.