lägger hinder i vägen i ett land där man inte kan få skilsmässa. Om han lär känna sanningen men den som han bor tillsammans med inte tar emot sanningen och inte vill gå med på att skriva under en utfästelse om trohet, då godtar den nya världens samhälle en förklaring — eller utfästelse — som undertecknats av enbart den person som har lärt känna sanningen och som önskar överlämna sig och tjäna Gud. Det är under sådana förhållanden i samband med samvetsäktenskap som en förklaring att vederbörande skall vara trogen kan godtas, såsom det framhölls i paragraf 20, sidorna 116 och 117, i Vakttornet för 1 mars 1957. En sådan förklaring kan inte godtas i ett land där man kan få ut laglig skilsmässa.

(Församlingar, som har broschyren Frågor angående Rikets tjänst bland sina handlingar, bör göra en hänvisning till det här framställda för att kunna använda det som referensmaterial framdeles, i synnerhet i förbindelse med sidan 11.)

● Vad förvarades i förbundsarken? Enligt 2 Krönikeboken 5:10 var det så att ”i arken fanns intet annat än de två tavlor, som Mose hade lagt dit vid Horeb, när HERREN slöt förbund med Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten”, och 1 Konungaboken 8:9 lyder ungefär på liknande sätt. Men i Hebréerna 9:4 sägs det: ”Med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.” — T. R., USA.

Paulus’ ord i Hebréerna 9:4 grundar sig på följande skriftställen, som visar vad som lades i förbundsarken: ”Mose sade till Aron: ’Tag ett kärl och lägg däri en gomer manna och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra efterkommande.’ Då gjorde man, såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställde det framför vittnesbördet till att förvaras.” Ehuru Aron utan tvivel samlade ihop mannat och lade det i ett kärl, är det tydligt att det inte kunde ha placerats framför vittnesbördet, förrän förbundsarken eller vittnesbördets ark hade förfärdigats och man hade fått lagtavlorna. (2 Mos. 16:33, 34) Senare berättar Mose själv: ”Sedan vände jag mig om och steg ned från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga, såsom HERREN hade bjudit mig.” (5 Mos. 10:5) ”Och HERREN sade till Mose: ’Lägg Arons stav tillbaka framför vittnesbördet, för att den där må förvaras såsom ett tecken för de gensträviga; så skall du göra en ände på deras knorrande, så att jag slipper höra det, på det att de icke må dö.’” (4 Mos. 17:10) Av dessa texter framgår det tydligt att förbundsarken en gång innehöll det som Paulus nämnde, och utan tvivel skrev han därför om den tid när den gjorde det.

Långt ifrån att det skulle råda någon motsägelse mellan hans ord och dem som förekommer i 2 Krönikeboken 5:10, är det emellertid så att när det i denna text sägs om den tid då Salomos tempel överlämnades åt Jehovas tjänst att ”i arken fanns intet annat än de två tavlor, som Mose hade lagt dit vid Horeb”, anger detta att någon gång tidigare hade arken innehållit andra ting, vilket gör det värt att nämna här att den nu inte gjorde det.

Skälet till att Arons stav, som grönskade, lades inför Jehova, det vill säga som ett vittnesbörd mot de gensträviga eller mot upprorsmakarna, tycks antyda att åtminstone under en del av ökenvandringen, eller så länge som dessa upprorsmakare levde, förblev denna stav i förbundsarken. Det är därför förnuftigt att dra den slutsatsen att det var någon gång efter det att israeliterna hade tågat in i det utlovade landet och innan Salomos tempel överlämnades åt Jehovas tjänst som det gyllene ämbaret och Arons stav avlägsnades. Men det tycks inte vara förnuftigt att tro att Jehova skulle ha tillåtit att dessa heliga ting föll i händerna på filistéerna, när de tog arken på översteprästen Elis tid, ty i annat fall skulle de två lagtavlorna också ha saknats. Tydligtvis hade det gyllene ämbaret med manna och Arons stav, som grönskade, tjänat sitt syfte; därför tillät Jehova att de togs bort.

Det är intressant att lägga märke till att det är mer än en ark som nämns i förbindelse med tavlorna. Den ark, om vilken Mose talade i 5 Moseboken 10:1—5 och som Jehova bjöd honom att förfärdiga, var en tillfällig förvaringsplats för lagens två tavlor, som han mottog på Sinai berg. Däremot var det inte förrän senare, omkring slutet av året, som förbundsarken var färdig att tas i bruk. — 2 Mos. 39:33—40:3.

Hur förhåller det sig då med den bok som omtalas i 1 Samuelsboken 10:25? Om den läser vi: ”Samuel kungjorde för folket konungadömets rätt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inför HERREN.” Att den lades ned inför Jehova, betyder det att den lades i förbundsarken? Inte nödvändigtvis, och särskilt inte i detta fall. Varför inte? Därför att det vid denna tid rådde en ganska abnorm situation i Israel. Sedan filistéerna hade återlämnat förbundsarken, fann man en viloplats åt den i Kirjat-Jearim, där den förblev fram till konung Davids regering. (1 Sam. 7:1, 2) Tabernaklet befann sig emellertid vid den tiden endera i Silo eller i Nob, och det flyttades senare till Gibeon. I tabernaklet fanns också altaret, där man frambar offer, och prästerskapet, såväl som det som fanns i det heliga, och därför är det förnuftigt att dra den slutsatsen att ”inför HERREN” på Samuels tid betydde där tabernaklet fanns och inte där arken befann sig. — Jos. 18:1; 1 Sam. 21:1; 1 Krön. 16:39.

Av det föregående ser vi alltså återigen att bibeln inte motsäger sig själv.

● Hur skall vi förstå 1 Moseboken 7:11 och 1 Mos. 8:2? Innehåller dessa verser parallellismer, eller förekom det vid tiden för syndafloden både regn från himmelen och ett framforsande av vatten från någon plats under jorden? — N. K., USA.

Första Moseboken 7:11 och 8:2 lyder så: ”I det sexhundrade året av Noas liv, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, på den dagen brötos alla det väldiga vattendjupets källor upp, och himmelens dammluckor öppnades.” ”Vattendjupets källor och himmelens dammluckor blevo tillslutna, och så blev hällregnet från himmelen hållet tillbaka.” — NW.

I 1 Moseboken 7:11 används de båda uttrycken ”det väldiga vattendjupet” och ”himmelens dammluckor” med hänsyftning på det stora vattenhölje, som omgav jorden, i det att det svävade omkring den. Detta hölje beskrivs i 1 Moseboken 1:6, 7 såsom ”de vatten som skulle vara ovanför utsträckningen”. När det heter att källorna bröts upp och dammluckorna öppnades, betyder det att Gud lät de krafter, som höll vattenhöljet svävande omkring jorden, betvingas och sålunda lät vattenmassorna strömma ned över jorden, men detta skedde inte såsom ett hela jorden omfattande samfällt plask, utan vattnet kom ned liksom genom dammluckor, i vissa bestämda banor, särskilt vid polerna, men också genom regn under fyrtio dagar.

Detta har inte avseende på vattenkällorna under jordytan och på att dessa skulle öppnats och forsat fram genom jordskorpan för att åstadkomma översvämning nedifrån. De bibelutläggare, som menar att orden i 1 Moseboken 7:11 skulle innebära ett framforsande av vatten från någon plats under jorden, har inte klart för sig att det fanns ett vattenhölje som svävade i rymden och som bildade ett stort vattendjup där ute, vilket vi vet av det som sägs i 1 Moseboken 1:6, 7 om att det skedde ett åtskiljande mellan vattnen under den atmosfäriska utsträckningen och vattnen ovanför denna. Vi måste alltså dra den slutsatsen, att 1 Moseboken 7:11 och 8:2 innehåller parallellismer.

Just såsom det i skildringen av syndaflodens början talas om att vattendjupets källor bröts upp och himmelens dammluckor öppnades, i 1 Moseboken 7:11, så heter det om vattenflodens upphörande, i 1 Moseboken 8:2, att dessa vattendjupets källor och himmelens dammluckor blev tillslutna. Med andra ord hade vattenhöljets innehåll blivit tömt. Detta innebar naturligtvis inte att det inte skulle komma något mera regn över jorden. Nej, utan i och med att moln bildades genom vattenavdunstning, skulle regn fortfara att falla i proportion till avdunstningen. Men det fanns inte längre någon stor vattenreservoar, ett vattendjup eller ett väldigt dimhölje som svävade ovan jorden.

Tillkännagivanden

Tjänst på fältet

Jehovas vittnen önskar bevisa sig godkända genom att axla ansvaret att förkunna om hans namn och rike. Därför fortsätter de under februari att erbjuda helårsprenumeration på Vakttornet mot 6 kronor, varvid nytillträdande prenumeranter erhåller tre bibliska småskrifter fritt. Vakttornet kommer att hjälpa dem som läser det att lära känna Guds rådslut beträffande jorden och människan och hur vi måste leva nu för att få hans beskydd och bli bevarade igenom den stora vedermöda som stundar. Om du ännu inte tagit del i det livsfrälsande verket att uppsöka och undervisa människor av en god vilja och nu önskar börja med detta, så hänvänd dig till närmaste Rikets sal för Jehovas vittnen, där du får anvisningar. Om ingen Rikets sal finns på din ort, så skriv till denna tidskrifts expedition.

Åminnelsehögtiden

Det årliga firandet av minnet av Herren Jesu död blir i år måndagen den 8 april, efter klockan 18. Varje församling bör nu börja göra förberedelser för denna högtidliga sammankomst. En kvalificerad talare, en av kvarlevan om någon sådan finns tillgänglig och är i stånd till det, bör få i uppdrag att hålla talet.

Det internationella konventet 1963

Som ett led i det hela jorden omspännande konventet blir det, som det omtalades vid områdessammankomsterna förra året, åtta dagars konvent på Solna Fotbollsstadion i Råsunda, som börjar söndagen den 14 juli och varar t. o. m. söndagen den 21 juli. Alla föredrag kommer att framföras på samtliga de fyra nordiska språken eller tolkas till alla dessa. Tillresande besökare väntas nämligen från såväl Danmark och Norge som Finland och därjämte från Amerika m. fl. länder. Arbetet med att skaffa logi åt de tillresande kommer att börja den 1 april. Det blir också tillfälle för dem som har möjlighet till transport med bil att tälta på utmärkta platser. Det blir som vanligt en närbelägen cafeteria. Tillfälle till dop ordnas givetvis. För resorna underhandlas det om särskilda nedsatta priser och eventuella extratåg. De församlingar som finner det fördelaktigt att ordna med chartrade bussar kan också tänka på möjligheten att — ifall bussarna stannar i Stockholm veckan igenom — avtala om att dessa kan få användas för transporter till och från stadion under konventdagarna osv. Vi förväntar naturligtvis att alla Jehovas vittnen i detta land skall söka ordna för sig för att vara med, helst vid hela konventet. Jehova har, som alltid, ett rikt dukat bord med märgfulla andliga rätter i beredskap åt sitt folk, när de samlas under 1963 års ”jordenruntkonvent”. Välkomna till denna säregna festmåltid!

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 24 februari: Barn, lyder ni Jehova? Sidan 53.

Veckan den 3 mars: Ansvaret att egga andra att söka livet. Sidan 59.