Var trogen mot Gud ”som ser på i det fördolda”

”Bed ... till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” — MATTEUS 6:6.

1, 2. Vad kan belysa att till synes privata angelägenheter kan komma till allmän kännedom? (1 Samuelsboken 21:7; 22:9)

FÖR en del år sedan ringde ett Jehovas vittne upp sin bror på Long Island i New York. Eftersom brodern tillhörde en annan religion, talade hon med honom om Guds löfte att avlägsna ondskan och att återställa paradisiska förhållanden på jorden. När samtalet slutade och hennes bror lade på luren, fick hon till sin förvåning höra en röst säga: ”Vänta lite, jag vill fråga om en sak.”

² Det var telefonisten. Hon hade avlyssnat samtalet, vilket var möjligt att göra med dåtidens telefoner, även om det var oetiskt och stred mot telefonbolagets policy. Vittnet gladde sig över att hennes ord hade väckt ett sådant intresse, och hon ordnade så att telefonisten fick besök av ett vittne; men hon var också bestört över att någon hade avlyssnat hennes samtal. Ja, andra ser och hör ibland sådant som vi tror är fördolt. — Predikaren 10:20.

3. I vilken bemärkelse är de kristnas liv alltid utställt till beskådande?

³ Detta bör inte utgöra något större problem för sanna kristna, vilka strävar efter att vara trogna mot Gud vid alla tider och tillfällen. Aposteln Paulus sade: ”Vi har blivit ett skådespel för världen och för änglar och för människor.” (1 Korintierna 4:9) Han anspelade på en sedvänja på gladiatorarenan. Före den slutliga tävlingen lät romarna dem som skulle kämpa och antagligen komma att dö visa upp sig nakna. Kristna i våra dagar är också utställda till beskådande för icke troende släktingar, arbetskamrater, grannar och skolkamrater. Den uppfattning iakttagare bildar sig om kristendomen kan bli god eller dålig beroende på det de ser hos oss. — 1 Petrus 2:12.

4. Hur kan en person komma att påverkas av vetskapen att andra iakttar honom?

⁴ När vi vet att andra iakttar oss, har vi kanske en tendens att vilja visa oss vara situationen vuxna, och vi har samma önskan som Paulus: ”På inget sätt ger vi någon som helst orsak att snava, för att vår tjänst inte skall klandras.” (2 Korintierna 6:3) Vetskapen att andra iakttar oss kan stärka vårt beslut att göra det som är rätt. Men hur är det då om vi ställs inför ett prov i fråga om kristna principer utom synhåll för andras blickar?

Han ser längre än till det yttre skenet

5. Vilken kontrast uppvisade de judiska ledarnas offentliga och privata liv?

⁵ Många av de judiska religiösa ledarna under det första århundradet var ett slags människa utåt, men ett helt annat slags människa i sitt inre. Jesus gav följande varning i bergspredikan: ”Akta er noga för att utöva er rättfärdighet inför människor för att bli observerade av dem.” (Matteus 6:1, 2) De religiösa ledarna liknade bägare, som är rena på utsidan men inuti är ”fulla av rofferi och omåttlighet”, och de liknade också ”vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet”. — Matteus 23:25—28; jämför Psalm 26:4.

6. Vad kan Jehova iaktta i fråga om oss?

⁶ Dessa ord bör hjälpa oss att inse att Jehova är intresserad av mer än det som andra människor kanske kan se. Jesus gav rådet: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, bed då till din Fader som är i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matteus 6:6) Ja, Gud kan höra de böner vi ber, när vi är isolerade från andra människor. Ingenting är dolt för Guds uppmärksamma blickar. Han kan iaktta hur fostret av en människa bildas och kanske läsa det genetiska material som senare skall utforma individens karaktärsdrag. (Psalm 139:15, 16, NW; 1 Moseboken 25:23) Han kan till och med läsa vårt hjärtas hemliga böjelser. (1 Samuelsboken 16:7; 1 Kungaboken 8:39; Jeremia 17:10; Apostlagärningarna 1:24) Begrunda hur dessa fakta bör påverka oss.

7. I fråga om vad kan det finnas rum för förbättringar hos en kristen?

⁷ För att bli sanna kristna måste vi, precis som de första kristna, arbeta på att övervinna allvarliga svagheter och synder. (1 Korintierna 6:9—11; Apostlagärningarna 26:20; 1 Petrus 4:1—4) Men hur är det då med svagheter som andra människor inte känner till? Att dessa tillkortakommanden inte är allmänt kända gör dem inte mindre allvarliga. Detta framgår av Davids ord: ”Den som baktalar sin kamrat i hemlighet, honom bringar jag till tystnad. Den som har högmodiga ögon och förmätet hjärta, honom kan jag inte stå ut med.” (Psalm 101:5, NW) Det var orätt att baktala någon, även om det skedde i hemlighet för bara en enda person. David ville därför inte överse med denna hemliga synd.

8. Hur vet vi att hemliga synder inte undgår Jehovas uppmärksamhet?

⁸ Inte heller bör syndaren bedra sig själv genom att tänka att synden skulle undgå att uppmärksammas av Gud, som ”ser på i det fördolda”. Gud har faktiskt visat att han är intresserad av att människor är trogna också när deras handlingar inte är allmänt kända. Tänk på fallet med Akan. Israeliterna skulle tillintetgöra Jeriko och dess invånare, onda kananéer. Det enda som var undantaget var silvret, guldet och kopparen, vilket skulle gå till skatten i Guds helgedom. (Josua 6:17—19) Men Akan gav vika för frestelsen och tog en dyrbar mantel och en del silver och guld. Han gömde detta under sitt tält och tänkte kanske att ingen skulle få veta det. Men bedrog han den ”som ser på i det fördolda”? Nej. Gud såg till att Akans synd avslöjades inför folket och att den ledde till döden för honom själv och hans familj. — Josua 7:1, 16—26.

9. Vad måste vi göra för att vinna och behålla Guds godkännande?

⁹ Elihu uttryckte sig så här vist om Jehova: ”Ty hans ögon vaktar på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han. Inget mörker finns och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kan gömma sig i den.” (Job 34:21, 22) Om vi önskar vinna och behålla Jehova Guds godkännande, måste vi därför söka leva enligt hans principer både när vi vet att andra iakttar oss och när det verkar som om ingen känner till vad vi gör. ”Hans ögon vaktar” alltid ”på var mans vägar.”

10. a) Vilket gott exempel utgjorde Paulus i fråga om sådant som andra inte kan se att man gör? b) Eventuella hemliga svagheter inom vilka områden förtjänar vår uppmärksamhet?

¹⁰ En kristen kan gå igenom en prövning utan att medtillbedjare känner till det. Det är vad som hände med Paulus medan han var i fängelse. Judarna hade anklagat honom för att egga ”till omstörtande verksamhet” och för att försöka ”ohelga templet”. (Apostlagärningarna 24:1—6) Paulus betygade sin oskuld inför den romerske prokuratorn Felix, som historiker säger var både grym och omoralisk. Felix höll Paulus kvar i fängelse, därför att han hoppades ”att han skulle få pengar av Paulus”. (Apostlagärningarna 24:10—21, 26) Trots att aposteln kände till bibelns anvisning om att inte ge eller ta emot gåvor för att påverka domen, så kunde han ha resonerat som så att mutor skulle vara ett bra sätt att bli fri. Eftersom mutorna skulle kunna hållas hemliga för andra, skulle Paulus inte behöva oroa sig för att bli till en stötesten för dem. (2 Moseboken 23:8; Psalm 15:1, 5; Ordspråksboken 17:23) Men Paulus resonerade inte så. I modern tid har många av Jehovas tjänare ställts inför andra prövningar — det kan ha gällt sådant som Guds lag om blodet, onani och missbruk av alkohol. Låt oss se hur du eller dina nära och kära skulle kunna ställas inför sådana prövningar.

Lydnaden satt på prov genom blod

11. Vad utgör grunden till den kristna ståndpunkten angående användning av blod?

¹¹ Guds lag om blod är sannerligen varken ny eller otydlig. Genom vår gemensamme förfader Noa befallde Jehova hela mänskligheten: ”Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skall ni dock inte äta.” (1 Moseboken 9:4) Blodets helighet — det representerade liv från Gud — betonades i den mosaiska lagen. Blodet kunde användas på altaret, men annars skulle det hällas ut ”på jorden som vatten”. (3 Moseboken 17:11—14; 5 Moseboken 12:23—25) Fortsatte förbudet mot att uppehålla liv med blod att gälla efter det att det mosaiska lagförbundet upphört? Absolut. Vid det som somliga kanske kallar det första kristna kyrkomötet beslutade apostlarna och de äldste (vilka utgjorde den styrande kretsen) att kristna måste avhålla sig från avgudadyrkan, från otukt, från det som är kvävt (har blod kvar i sig) och från blod. Missbruk av blod var en lika allvarlig moralisk synd som otillåtet sexuellt umgänge. — Apostlagärningarna 15:20, 21, 28, 29.

12. Vilken ståndpunkt intog de första kristna i fråga om blodet?

¹² De första kristna lydde Guds lag angående blodet. Även om somliga människor på den tiden drack gladiatorernas blod som ett ”botemedel” mot epilepsi, så gjorde inte de sanna kristna det. Inte heller åt de mat som innehöll blod, nej, inte ens när vägran att göra detta innebar döden för dem och deras barn. Teologer och andra har sedan den tiden tillstått att kristna är underställda Guds lag om att inte uppehålla livet genom att inta blod.

13. a) Varför kan du komma att sättas på prov angående blodet? b) Vilken orsak till att de kristna inte tar emot blod bör vi först och främst komma ihåg?

¹³ På senare tid har blodtransfusioner blivit ett populärt medicinskt hjälpmedel. Den kristne kan därför komma att sättas på prov, när det gäller detta. Läkare, sjuksköterskor och till och med släktingar kan enträget försöka övertala honom att ta emot blod. Välunderrättade personer känner naturligtvis till att transfusioner i sig själva innebär allvarliga risker. I tidskriften Time (numret för 5 november 1984) hette det att ”omkring 100.000 amerikaner årligen ådrar sig hepatit genom blodtransfusioner”, och det sker i huvudsak genom ”ett mystiskt virus som endast kan identifieras genom en elimineringsprocess”. Time rapporterade också om över 6.500 fall av AIDS (förvärvad immundefekt). En del av dessa var ”fall som var förknippade med transfusioner”. Så här hette det i rapporten: ”Närmare hälften av offren har dött, men den slutliga dödligheten kan vara 90 % eller mer.” Jehovas vittnen grundar naturligtvis inte sin vägran på argumentet att blod är dålig medicin. Även om läkare kunde garantera att en transfusion vore fullständigt säker, så befaller Guds ord oss att vi skall ta oss ”till vara” för blod. — Apostlagärningarna 21:25.

14. Vilket ”hemligt” prov angående blodet kan du komma att sättas på?

¹⁴ Anta att man sade till dig att du var i trängande behov av en transfusion. Du skulle då komma att tänka på Guds lag om blodet, eller hur? Och ditt beslut att lyda Gud, oavsett de direkta följderna, skulle antagligen komma att stärkas om medkristna vore närvarande. (Jämför Daniel 3:13—18.) Men hur vore det om en läkare eller domare på tu man hand försökte pressa dig till att ta emot blod och kanske rentav sade till dig att låta honom bära ansvaret inför Gud?

15. Vilken felaktig uppfattning har en del läkare och tjänstemän, när det gäller vår ståndpunkt angående blodet?

¹⁵ Rapporter från olika länder visar att läkare, sjukhustjänstemän och domare ibland har den felaktiga uppfattningen att Jehovas vittnen offentligt motsätter sig blodtransfusioner, medan de privat eller inom sig tycker annorlunda. I ett fall drog en domare den ogrundade slutsatsen ”att kruxet i saken ligger inte i [patientens] religiösa övertygelse, utan i hennes vägran att underteckna ett i förväg skrivet medgivande om blodtransfusion. Hon motsatte sig inte att få den behandling det gällde — men hon ville inte föreskriva dess användning.” Det är tvärtom dokumenterat att Jehovas vittnen, i stället för att svagt vägra att ”underteckna ett medgivande om blod”, är mycket ivriga att få underteckna lagliga handlingar som befriar medicinsk personal från all ansvarsskyldighet i förbindelse med vägran att ta emot blod.a

16. Vad bör du inte glömma, om någon mellan fyra ögon försöker övertala dig att ta emot blod?

¹⁶ Läkare och domare kan kanske försöka övertala dig att ta emot blod, därför att de har sett människor som tillhörde andra religioner motsätta sig en viss medicinsk behandling men sedan gå med på den ”bakom lyckta dörrar”. Somliga tjänstemän har till och med påstått sig känna till vittnen som har gått med på en hemlig transfusion. Om detta verkligen har inträffat, så kan det ha gällt någon som helt nyligen blivit bekant med Jehovas vittnen. Hängivna Guds tjänare är väl medvetna om att en sådan kompromiss aldrig skulle kunna undgå hans uppmärksamhet. Tänk på när David syndade beträffande Bat-Seba och Uria. Jehova såg alltsammans och skickade Natan med följande budskap: ”Ty nog har du [David] gjort sådant i hemlighet, men jag vill låta detta ske inför hela Israel och det på ljusa dagen.” David fick precis som Gud hade sagt senare erfara de sorgliga följderna av sin ”hemliga” synd. — 2 Samuelsboken 11:27—12:12; 16:21.

17. a) Hur skulle det kunna ställa till bekymmer för andra, om någon tog emot en blodtransfusion i hemlighet? b) Förklara hur en syster stod fast i blodfrågan också privat. Vad blev resultatet av detta?

¹⁷ Kärlek till dina kristna bröder bör också hjälpa dig att motstå påtryckningar till att i hemlighet gå med på att överträda Guds lag angående blodet. På vad sätt? Jo, om en läkare eller domare försökte tvinga dig att, om också i hemlighet, ta emot blod, så bör du tänka på det ökade bekymmer detta skulle medföra för nästa vittne. Lägg märke till följande erfarenhet:

Syster Rodriguez fick behandling för en infektion. Därefter blev hon svårt sjuk; hennes läkare ställde diagnosen inre blödning och rådde henne att snabbt ta sig till ett större sjukhus. Syster Rodriguez sade till personalen på akutmottagningen att hon inte under några omständigheter kunde ta emot en blodtransfusion. Hon höll fast vid detta senare, när sjuksköterskor försökte pressa henne genom att påstå att somliga vittnen hade tagit emot blod. I flera dagar fortsatte den här systern att förlora blod och bli allt svagare, och till slut flyttades hon till intensivvårdsavdelningen. Då tillkallade sjukhuset en domare vid statens högsta domstol.

Några månader senare talade denne domare till mer än 150 läkare i sjukhusets föreläsningssal över ämnet ”Vems liv är det egentligen?” Även han sade att han hade stött på personer som först vägrat blod, men som samtyckt så snart en domare blev inblandad. Men hur var det då med syster Rodriguez? Han berättade att han i enrum hade försökt övertala henne att låta honom ”bära ansvaret” genom att låta transfusionen ges under domstolsutslag. Vad gjorde hon? Domaren talade om för de församlade läkarna att Mrs. Rodriguez med all den styrka hon kunde uppbjuda hade sagt till honom att hon inte tänkte ta emot blod och att han skulle låta henne vara i fred och lämna rummet. Domaren förklarade att han därför inte hade någon grund för att beordra blod mot hennes vilja.

18. Vilket beslut bör vi klargöra i blodfrågan? Vilka följder kommer detta antagligen att få?

¹⁸ Detta understryker vikten av att vi gör det absolut klart att vår ståndpunkt angående blodet icke är förhandlingsbar. Apostlarna intog en sådan ståndpunkt och förklarade bestämt: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) Fallet med syster Rodriguez visar också den verkan ett vittnes kompromiss skulle kunna få på andra. Trots att hon var sjuk och fysiskt försvagad, måste hon möta extra press bara därför att kanske någon tidigare i hemlighet hade brutit Guds lag. En sådan överträdelse skulle naturligtvis inte vara någon hemlighet för ”hela jordens domare”. (1 Moseboken 18:25) Syster Rodriguez var lyckligtvis lika ståndaktig privat som hon hade varit offentligt. Och senare, när hon åter var frisk, förklarade hon för samma medicinska sällskap att hon fortfarande var besluten att vara trogen mot Gud.

19. Vad bör vi alltid vara medvetna om?

¹⁹ Vi måste också vara trogna antingen våra handlingar är offentliga eller ej. Jehova gläder sig åt sådan trohet och kommer att belöna den, men han kommer med rätta att reagera för de gärningar — offentliga eller privata — som de som inte är trogna mot hans normer gör. (Psalm 51:8; Job 34:24) Han sörjer kärleksfullt för fullkomliga råd, som kommer att hjälpa oss att övervinna de hemliga svagheter vi kan ha. Detta skall vi behandla i nästa artikel.

[Fotnot]

Hur skulle du svara?

◻ Vilken förmåga hos Gud bör påverka våra handlingar?

◻ Vilken viktig lärdom bör Akans erfarenhet inskärpa i oss?

◻ Vilka skadliga följder skulle det kunna medföra, om en kristen i hemlighet bryter Guds lag angående blodet?

◻ Vad bör du besluta dig för, med tanke på Jehovas syn på blodet?

[Ruta på sidan 13]

Guds lag angående blodet erkänns fortfarande äga laga kraft

JOSEPH PRIESTLEY (1733—1804) är mest känd som den ene av de vetenskapsmän som upptäckte syret, men han var också teolog, och han skrev följande:

”Förbudet mot att äta blod, som gavs till Noa, verkar vara bindande för alla hans efterkommande.” Priestley skrev vidare angående påståendet att det kristna förbudet mot blod endast var tillfälligt: ”Det finns inte någon antydan om eller något tecken på att det skulle vara tillfälligt, och inte heller finns det något omnämnande av en tidpunkt när förbudet skulle upphöra. ... Om vi tolkar detta förbud av apostlarna i enlighet med de första kristnas sedvänja, vilka man knappast kan mena inte rätt skulle ha förstått naturen och omfattningen av det, så kan vi inte annat än dra den slutsatsen att det var avsett att vara absolut och evigt.”

År 1646 utgavs A Bloody Tenet Confuted, or, Blood Forbidden (En blodig lära vederlagd eller blod förbjudet). På sidan 8 drogs den här slutsatsen: ”Låt oss lägga bort denna grymma sedvänja att äta djurliv, så som det används över hela England i syndiga svarta puddingar [med blod], eftersom vi då kommer att visa oss vara barmhärtiga människor och inte grymma; eftersom vi då inte kommer att befinnas vara olydiga mot Gud i sådana direkta föreskrifter, utan vara sådana som lyder hans vilja och gör det som är rätt i hans ögon, eftersom vi då kommer att ha Guds ynnest ... och inte ryckas bort från vårt folk och ständigt ha Gud emot oss för det som är ont.”

Gaspard Bartholin var på 1600-talet professor i anatomi vid universitetet i Köpenhamn. Han skrev om ”Missbruket av blod” och konstaterade: De som drar in bruket av människoblod för invärtes bruk mot sjukdomar verkar missbruka det och synda allvarligt. Kannibaler fördöms. Varför avskyr vi inte dem som besudlar sin strupe med människoblod? Det är likadant med att motta främmande blod från en skuren ven antingen genom munnen eller genom transfusionsinstrument. Upphovsmännen till denna operation hålls i skräck av den gudomliga lagen, som förbjuder ätandet av blod.

Revelation Examined with Candour (1745) (Uppenbarelseboken uppriktigt granskad) handlade om Guds bud angående blod. Där framfördes följande resonemang: ”Ett bud givet av Gud själv till Noa, upprepat till Mose och ratificerat av Jesu Kristi apostlar; givet omedelbart efter floden, när världen så att säga började på nytt; och det enda som gavs vid detta betydelsefulla tillfälle; upprepat under vördnadsbjudande och högtidliga former till det folk som Gud avskilde från resten av mänskligheten för att vara helgat åt honom själv; upprepat med fruktansvärda uttalanden om gudomlig hämnd både mot juden och mot främlingen som skulle våga överträda det; och ratificerat av det allra högtidligaste och heligaste kyrkomöte som någonsin har hållits här på jorden och som handlade under omedelbart inflytande av Guds Ande; vidarebefordrat från den heliga sammankomsten till de angränsande nationernas många kyrkor förmedelst inga ringare budbärare än två biskopar och två apostlar. ... Vågar någon människa efter detta skymfa detta bud? Kommer någon människa, som har förnuftet i behåll, att förklara en föreskrift, som getts så, upprepats så och ratificerats av Gud själv, för meningslös och betydelselös?”

[Bild på sidan 14]

Ett vittnes ståndpunkt kan göra det lättare för nästa vittne att vara trogen mot Gud