Skuldbördan nitas fast vid den som bär ansvaret

1. Vilken stridsfråga har människosläktet varit ställt inför från Adams tid och till nu?

DEN stridsfråga som plötsligt väcktes då för länge sedan, när den mänskliga skapelsen fått sin begynnelse, var denna: Vem har rätt, Jehova eller upprorsmakaren Satan? Vem är den högste? Vem är vi skyldiga undersåtlig tro och lydnad? Denna fråga har människosläktet varit ställt inför alltifrån den dagen och till närvarande stund. Adams egen familj blev splittrad genom denna fråga, ty hans son Abel ställde sig på Guds sida, medan Kain valde Satans, djävulens, sida i stridsfrågan och drev detta sitt ställningstagande ända därhän att han mördade sin broder. Enok eller Hanok vandrade på Guds sida. Noa och hans familj valde också Jehovas sida. Men den stora massan av människorna ställde sig emot Gud och tog djävulens parti.

2, 3. a) Vilka, förutom människosläktet, var det som Satan drog in i denna stridsfråga? b) Vilken verkan hade detta på människosläktet?

2. Första Mosebokens sjätte kapitel talar om för oss att några av änglarna tog ståndpunkt i denna stridsfråga genom att lämna sitt himmelska tillstånd för att materialisera sig som män på jorden och tog sig hustrur bland människornas döttrar. Deras avkomlingar var bastarder som blev tyranner och uppfyllde jorden med våld. De ställde sig också på Satans sida i stridsfrågan. Vid den tiden, omkring 1.500 år efter upproret och Adams avvikelse, sammanfattar Jehova situationen i dessa ord: ”HERREN [jehova, AS] såg, att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda ... Och HERREN [Jehova] sade: ’Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden ...’ Men Noa hade funnit nåd för HERRENS [Jehovas] ögon.” — 1 Mos. 6:5—8.

3. Jehova verkställde sitt påbud med avseende på ondskan genom den stora floden, som förgjorde alla människor utom Noa och hans familj, vilka fann nåd för Hans ögon därför att de vidmakthöll Jehovas rena tillbedjan och lydde hans befallningar. (1 Mos. 6:9—18) Syndafloden gjorde upp räkningen med den dåvarande världen och gjorde mänsklighetens konto rent från fördärv och sedeslöshet.

4. På vem lägger domen i Noas dagar ansvaret för den dåvarande världens nöd?

4. Vi stannar här för att fråga: Vem var ansvarig för världens nöd på Noas tid? Förvisso inte Jehova. Genom att verkställa sitt rättfärdiga påbud gjorde han ände på fördärv och orättfärdighet. Nej, de verkliga förhållandena fastslår att Satan, djävulen, som satte i gång upproret och kom revolten att fortfara, var den ansvarige. Genom att sätta sitt uppsåt i verket, när hans rätta tid var inne, ådagalade Jehova sitt majestät, sin överhöghet och sin förmåga att möta varje nödläge. Samma händelser visade klart, att Satan är en lögnare, en svag stackare som inte kan hjälpa eller bevara dem som sätter sin lit till honom. Psalm 145:20 (AS) säger: ”Jehova bevarar alla dem som älska honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra.”

5. Avgjorde floden på Noas tid för beständigt stridsfrågan om vem som är den högste?

5. Efter syndafloden bestod alltjämt denna tvistefråga: Vem är den högste? De lärdomar som syndafloden hade givit förlorade man så småningom ur sikte. Med varje generation som kom och gick avlägsnade sig människosläktet mer och mer från det fullkomliga mönster som Jehova hade skapat i Adam. Människorna blev lättare byten för djävulen. Kort efter floden började de föröka sig på jorden igen, och under det de färdades österut, förledde Satan, djävulen, dem till att trotsa Gud på nytt. Djävulens falska religion, som går ut på att frälsning kommer endast genom att man trotsar Gud, kom åter i bruk. Han förmådde dem att bygga en stad med ett torn, vars spets skulle räcka upp i himmelen. Det är möjligt att de resonerade som så, att tornet skulle bli så högt att de inte kunde bli förintade av en vattenflod. De trodde inte på vad Jehova Gud hade sagt, vilket vi läser i 1 Moseboken 9:11:”Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske, att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.”

6. Vilka åtgärder vidtog Jehova för att hålla tillbaka den nedåtgående tendensen hos människosläktet?

6. Jehova såg att människorna, när de var förenade genom ett och samma språk, endast fördärvade sig själva och samverkade till sin egen undergång, och därför förbistrade han deras tungomål och spred ut dem över hela jorden. När deras språk blivit förbistrat, så att de inte alla talade samma tungomål, var det svårt för dem att gå på med sitt onda förehavande, och de blev tvungna att lägga band på sin aktivitet.

7. a) Vad gjorde Jehova för att bevara Egypten? b) Hur visade Egypten senare sin brist på uppskattning?

7. Under tidens gång utvalde Jehova Abraham till sin vän och Abrahams säd som den släktlinje, genom vilken alla släkter på jorden skulle bli välsignade. Första Moseboken 12:1—3 lyder: ”Och HERREN [Jehova, AS] sade till Abram: ’Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig. Så skall jag göra dig till ett stort folk ... och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.’ ” (2 Krön. 20:7) Genom Abrahams sonsonson Josef bevarade Jehova Egyptens folk från en svår hungersnöd (1 Mos. 41), vilket allt kom Egypten att stå i djup tacksamhetsskuld till Jehova och till israeliten Josef, Jehovas tjänare. Den farao som då härskade i Egypten erkände att det var så, men tiden gick och en ny farao uppstod, som inte visste av Josef. (2 Mos. 1:8) Denne farao var också en djävulens tjänare och anhängare av den falska religionen, vars borgensman djävulen är. Han valde att trotsa Jehova och motstå hans vilja. Kapitlen 1 till och med 14 i 2 Moseboken beskriver detta motstånd i detalj. Kapitel 5, verserna 1 och 2, lyder: ”Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: ’Så säger HERREN [Jehova, AS], Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen.’ Men Farao svarade: ’Vem är HERREN [Jehova], eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel?’ ”

8. Hur ådagalade Jehova sitt majestät och sin överhöghet gentemot det upproriska Egypten?

8. Herren Gud lät nio plågor komma över Farao och Egypten, i vilka han ådagalade sin överhöghet och makt och sitt majestät. Under varje plåga bönföll Farao om befrielse och försäkrade Mose och Aron, att han skulle göra så som Herren Gud föreskrev, endast för att trotsigt ändra beslut och hållning, så snart plågan mildrades. Då lät Jehova den tionde plågan komma över Farao och egyptierna genom att dräpa de förstfödda i hela Egypten, så att alla, från konungen själv till den ringaste slaven i hans härskardöme, förlorade sina förstfödda, ja, till och med allt förstfött bland boskapen miste livet. Detta skakade upp Farao ur hans skrymtaktiga självbelåtenhet. Han lät då israeliterna draga bort, ja, han till och med drev på dem. Men sedan djävulen hade påverkat honom och eggat honom till hämndlystnad och själviskhet, beslöt han att föra dem tillbaka och behålla dem som arbetskraft för sitt ut vidgningsprogram. Hans girighet övervann hans fruktan, och han satte efter dem för att hämta dem tillbaka. Jehova kom emellertid till sitt folks hjälp och räddade Israel genom Röda havet. Obotfärdiga och hårdhjärtade blev Farao och hans egyptiska här tillintetgjorda i havet. Farao försökte vinna ära, rykte och frälsning genom att motstå och trotsa Jehova. Han misslyckades ömkligen.

9. Vilken verkan hade djävulsreligionen på Assyrien?

9. Nästa världsvälde, Assyrien, följde en liknande kurs som Egypten. Sedan dess konung, Sanherib, hade underkuvat många av världens nationer, men inte Juda, företog han sig att utmana Jehovas överhöghet och försöka underkuva också Juda. Sedan Jehova hade givit invånarna i Juda tillfälle att ådagalägga sin tro genom att stå fasta mot den hedniske härskarens bombastiska och hädiska beskyllningar, sände han ut sin ängel om natten och slog assyriska stridsmän och sände hem deras konung i vanära, och där i sitt land blev denne mördad av sina egna söner, när han tillbad inför sin hedniske gud. (2 Konungaboken, kapitlen 18 och 19; 2 Krönikeboken, kapitel 32) På detta sätt sökte ännu en högmodig härskare och hans nation ära och upphöjelse via djävulsreligionen endast för att få alla sina ansträngningar omintetgjorda.

10, 11. Hur reagerade Babylon för de barmhärtighetsbevis som Jehova hade givit det?

10. Det tredje världsväldet, Babylon, och dess konung rönte ett liknande öde, av samma orsak. Jehova upphöjde Babylon genom att i Nebukadnessars dagar bruka det som sitt redskap till att straffa Israel för dess synder. Nebukadnessar själv blev uppblåst och tänkte, att han hade gjort Babylon till den mäktiga nation det var. Emellertid bragte Herren honom till förnuft igen genom att tvinga honom att leva bland djuren på marken och äta deras föda i sju år, till dess han insåg att Jehova, den Högste, råder över det mänskliga konungadömet och giver det åt vem han vill. — Daniel, kapitel 4.

11. Emellertid återstod det för Nebukadnessars son, Belsassar, sedan han hade blivit konung, att tillfoga Jehova den största skymfen av alla. Vid ett tillfälle, då han höll ett stort gästabud, ett uppsluppet dryckeslag, för sina stormän, sina gemåler och bihustrur, lät han hämta de heliga kärlen från Jehovas tempel (vilka hans fader hade fått föra bort vid Jerusalem fall) för att använda dem vid denna fest. Och för att visa sitt förakt för Jehova lät han alla dricka skålar för de olika gudarna av silver, guld, koppar, järn, trä och sten. Men mitt i dryckeslaget visade sig en hand, som skrev på väggen: ”Mene mene tekel u-farsin.” Vad betydde detta? Daniel uttydde orden och gjorde kunnigt att de betecknade att Jehova Gud hade räknat Belsassars dagar och att han och hans rike snart skulle tillintetgöras. Han hade blivit vägd på en våg och befunnen för lätt; hans rike blev delat och givet åt meder och perser. I den natten blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad, och medern Darius tog riket. (Daniel, kapitel 5) Djävulens religion hade åter slagit fel.

Gud bar inte ansvaret

12. Kan Jehova hållas ansvarig för den nöd som kom över dessa världsvälden?

12. Alla dessa världs skakande händelser bragte mycken nöd och sorg över människorna. Förvisso kunde inte Jehova hållas ansvarig för dessa händelser eller med rätta anklagas för att vålla denna världsnöd. I vartenda fall straffade han angriparna och befriade de oskyldiga och rättfärdiga. Varje gång Jehova verkställde sitt uppsåt, ådagalade han sitt majestät, sin makt och rättfärdighet, såväl som verklig kärlek, i det att vad han gjorde var till alla människors bästa. Å andra sidan led djävulen och hans religion det ena skymfliga nederlaget efter det andra.

13. Hur ådagalade Jehova stor tillit för sina anordningar på Jesu tid?

13. På Jesu tid sjönk djävulen och djävulsreligionen till sitt mest föraktliga djup. Under de föregående fyra tusen åren hade det blivit mer än tillräckligt ådagalagt, att djävulen var helt och hållet ur stånd att förverkliga något, enda av de trotsiga påståenden han hade gjort. Å andra sidan hade Jehova bemött varje utmaning eller stridsfråga med storslagen framgång utan att uppoffra sina principer eller sin ära. Nu stod Jehova i begrepp att ge till känna sin stora tro på sin egen anordning genom att ge sin värdefullaste skaft, och därtill det som var hans eget hjärta närmast och kärast, för att hävda sitt uppsåt och tillvägagångssätt och för att gagna domfällda människor, som var hans fiender genom onda gärningar. Lukas 2:8—14 (NW) lyder: ”Det fanns också där i trakten herdar, som bodde utomhus och höllo vakt om natten över sina hjordar. Och plötsligt stod Jehovas ängel hos dem ... och de blevo mycket förskräckta. Men ängeln sade till dem: ’Hys ingen fruktan, ty se, jag kungör för eder goda nyheter om en stor glädje, som skall komma allt folket till del, ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder, vilken är Kristus, Herren, i Davids stad. Och detta är ett tecken för eder: ni skola finna ett spätt barn, lindat och liggande i en krubba.’ Och plötsligt fanns där tillsammans med ängeln en mängd av den himmelska härskaran, som prisade Gud och sade: ’Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av en god vilja.’ ” Jehova gav i förväg offentligt till känna, att han fullständigt litade på Jesus och det verk denne skulle utföra. — Jes. 42:5—7; 53:11.

14. Var Satan nu. efter fyra tusen år av gagnlösa bemödanden, villig att tillåta människorna att tillgodogöra sig Jehovas välsignelser?

14. Naturligtvis ville djävulen, som insåg det gagnlösa i sina ansträngningar, inte låta sina bedragna mänskliga undersåtar slippa loss och ville inte tillåta dem att vinna upplysning och få leva. Ånej! Djävulen kunde inte göra något sådant. Så snart han kunde organiserade han sina styrkor för att motverka den godhet och barmhärtighet som Jehova visade. Genom sin falska stjärna, som fungerade som en fyr, ledde han astrologerna till att söka den nyfödde Konungen. De blev efterskickade av Herodes för att de skulle hjälpa honom att få utlopp för sitt hat och bistå honom i hans planer på att förgöra barnen. Då Herodes emellertid blev överlistad av Jehova, så att hans bemödanden i detta hänseende omintetgjordes, greps han av raseri och lät, i sin strävan efter att förgöra Jesus, mörda alla gossar i Betlehem som var två år gamla och därunder. Han kunde gå till vilken ytterlighet som helst, när det gällde att göra av med den frälsare som Jehova hade berett åt människosläktet.

15, 16. Vad framkallade den stora förföljelsen vid Jesu dop och efteråt?

15. Vid tiden för Jesu dop eller nedsänkning i vatten började den verkliga kampen. Jesus kom och framställde sig för Johannes döparen, såsom det hade blivit förutsagt av psalmisten (Ps. 40:8, 9): ”Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet, vad jag skall göra. Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.” Det var skrivet i ”bokrullen”, Jehovas heliga bok, bibeln, att denne befriare skulle söndertrampa ormens huvud, att han skulle välsigna alla jordens nationer och att han skulle bli folkets profet och ledare. — 1 Mos. 3:15; 22:18; 5 Mos. 18:18, 19.

16. Nu förklarade Jesus offentligen att han hade kommit för att uppfylla alla dessa stora profetior. Detta företags framgång innebar slutet på Satan, djävulen, och alla hans planer, och djävulen visste det. Alltifrån detta ögonblick, med de fyrtio dagarna i öknen som första etapp och med fortsättning sedan ända till fastnaglandet vid pålen på Golgata, blev Jesus föremål för motstånd, förföljelse, förtal och falska beskyllningar från djävulens och dennes bedragna anhängares sida. Djävulen gjorde desperata försök att omintetgöra Jehovas välvilliga uppsåt och att förgöra hans Tjänare. Men liksom i flydda tider fick hans bemödanden ett nesligt slut. Fastän Jesus dog en skymflig död, som vållades av Satans förblindade redskap, uppreste Jehova honom på den tredje dagen och upphöjde honom till sin egen högra sida, medan djävulens representanter, som förföljde Jesus, från Judas till översteprästen, allesammans hade blivit utplånade ur tillvaron i och med att år 70 e. Kr. hade gått förbi. Allt detta bragte stor nöd och plåga inte endast över Jehovas trogne Tjänare och dennes medhjälpare, utan också över tusentals andra, som blev berövade de nåderika anordningar som Gud hade gjort för dem. Vem var ansvarig för världens nöd på den tiden?

17. Vilka erfarenheter har alla de fått genomgå, som har ställt sig på Guds sida under de gångna nitton hundra åren?

17. Från Jesu tid till nu (en period på mer än 1.900 år) har historiens blad färgats röda av trogna Guds tjänares blod, vilka liksom Jesus ställde sig på Jehovas sida i stridsfrågan om överhögheten och förkunnade Jehovas anordning för frälsning genom Kristus. De blev brutalt mördade och förföljda på de romerska arenornas och katakombernas tid, under korsfararna, av den demoniska inkvisitionen, i det hitlerbehärskade Tysklands förskräckliga koncentrationsläger, och de blir det i närvarande tid i ryska saltgruvor. Den som har eggat alla de förblindade våldsverkarna till deras dåd är densamme, djävulen, som genom propaganda och demoninflytande har satt deras lidelser i svallning och hetsat dem till att motstå Gud, mörda Jesus och jaga hans efterföljare till döds. Under allt detta har trogna människor i alla tidsåldrar bevisat att djävulen är en lögnare och ådagalagt att Jehova Gud kan sätta människor på jorden som kommer att vara trogna mot honom.

18. Hur sätter detta oss i stånd till att inse, hur världens ledare nu och under närmast föregående tidsskede har kunnat bli upptända av tankar på världserövring?

18. Med tanke på detta är det inte svårt att förstå, hur sådana män som kejsar Wilhelm, Hitler, Mussolini och Stalin kan få sitt sinne upptänt till att tro, att de är övermänniskor som genom att antaga djävulsreligionen och trotsa Gud kan behärska världen. Detta är den typ av galna världsledare som nu i vår tid indränker jorden med människoblod. Var och en av dem befrämjar djävulens alltuppslukande syftemål: ”Högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron ... Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.” — Jes. 14:13, 14.

19. Vilket slut kommer de att få enligt förutsägelsen?

19. Men de därpå följande verserna i denna profetia kommer att i våra dagar få sin uppfyllelse på denna jordens nationers gud och osynlige styresman, alldeles som de uppfylldes på Belsassar, Babylons konung: ”Nej, ned till dödsriket [Scheol, AS] måste du fara, längst ned i graven ... Du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as. Du skulle icke såsom de få vila i en grav [du skall icke bliva förenad med dem i begravning, AS], ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk.” — Jes. 14:15—20.

20, 21. Vilka visar Uppenbarelseboken 16:13—16 (NW), att källorna är till de demoniska läror som gör slut på den gamla tingens ordning?

20. Nationer som, förenade eller var för sig, framhärdar i att följa djävulen och djävulsreligionen är på väg mot tillintetgörelse. Det finns ingen väg till undflykt. För att det inte skall råda något ytterligare tvivel i detta avseende, bör vi begrunda Jesu Kristi vittnesbörd genom hans tjänare Johannes, vilket vi finner i Uppenbarelseboken 16:13—16 (NW): ”Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden, som sågo ut som grodor, komma ut ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun. De äro i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utföra tecken, och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. ... Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.”

21. Källan till dessa demoninspirerade uttalanden är draken, vilddjuret och den falske profeten. Draken identifieras av Jesus i Uppenbarelseboken 20:2 såsom djävulen och Satan. I Uppenbarelsebokens trettonde och fjortonde kapitel identifierar han vilddjuret som organisationen av jordens krigsgalna, gudlösa och vilda nationer, som påtvingar folket sin, djävulsreligion. Och den falske profeten identifierar sig såsom det världsvälde som består av Storbritannien och Amerika tillsammans, vilka förkunnar och gör gällande att sammanslutningen av denna jordens nationer till Nationernas förbund eller Förenta nationerna, som förfäktar och utövar djävulsreligion i en eller annan form, är det enda medlet till frälsning. Denna förkunnelse är falsk och, stämplar dem såsom falska profeter. Det är från dessa förenade källor som djävulsk propaganda kommer, vilken drar med sig sådan stor nöd över folket. Hellre än att förvänta ledning och hjälp från Gud upphöjer de människan och hennes idéer. Lägg märke till hur deras uppförande och läror motsäger Guds ord. Jesus säger i Matteus 23:12 (NW): ”Vemhelst som upphöjer sig själv skall bliva förödmjukad, och vemhelst som ödmjukar sig skall bliva upphöjd.” Och 1 Petrus 5:6 (NW) lyder: ”Ödmjuka dig därför under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.”

22. Vilken slutsats kommer vi till, sedan vi har tagit en överblick över allt bevismaterialet?

22. Då vi nu har tagit en överblick över bevismaterialet och besinnat de verkliga förhållandena, står det alltså mycket klart att Jehova Gud på intet vis är ansvarig för världens nöd. I stället är djävulen, hans demoner, den vilddjurslika världsstyrelsen och den ”falske profetens” system, vilka djävulen brukar för att pracka sin djävulsreligion på jordens alla folk, inför Gud och människor skyldiga till nöden i världen. I överensstämmelse med sanningen har Uppenbarelseboken 12:12 (NW) sagt om denna tid efter år 1918: ”Ve över jorden och över havet, ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede och vet, att han har en kort tidsperiod.”

Vad som är att göra

23. Är det tillräckligt, att blott och bart förvärva denna kunskap för att få frälsning?

23. Medan det visserligen är av största vikt och betydelse att förskaffa sig dessa upplysningar, kommer dock detta i och för sig inte att skänka oss frälsning. Vi måste, var och en, göra någonting. Vad då? Vad gjorde Noa och hans familj vid tiden för floden? (1 Moseboken, kapitlen 6—9) Vad gjorde Mose, Aron och israeliterna i Egypten? (2 Moseboken, kapitlen 5—14) Vad gjorde Hiskia, Jesaja och Juda nation, när de stod ansikte mot ansikte med Sanherib? (2 Konungaboken, kapitlen 18, 19) Vad gjorde Daniel, när han blev kallad inför Belsassar? (Daniel, kapitel 5) Vad gjorde Jesus och lärjungarna? Läs vad Skriften säger och tag själv reda på det. I klara och koncisa ordalag beskrives alla dessas inställning och hållning i 1 Moseboken 15:6, Romarna 4:3 och Jakob 2:23. De trodde Gud, och det räknades dem till rättfärdighet. De utövade tro, som var grundad på Guds utsagor, och gjorde vad Herren Gud gav dem anvisning om att göra. Detta är allt du har att göra i denna tid. Tag reda på vad som är Herrens vilja med avseende på dig, enligt vad som finns uttalat i hans ord, bibeln, och gör det.

24. a) Är det lätt att bevara sin ostrafflighet i denna tid? b) Vilken ståndpunkt måste vi intaga med avseende på stridsfrågan?

24. Detta kommer att kräva mod, tro och en stark övertygelse, grundad på kunskap om Gud och hans uppsåt. Därför är det mycket nödvändigt att studera hans ord, bibeln, och de hjälpmedel till att förstå bibeln som Herren nu förser oss med genom Sällskapet Vakttornet. Dessa publikationer är ensamma om att peka på Guds rike som det enda hoppet om frälsning. Det kommer inte att bli någon lätt uppgift. De Guds tjänare i forna tider som vi nyss omnämnt måste hämta mod av sin övertygelse och ådagalägga det ända till döden i många fall. Så är det också med dig i denna tid. Bevisa för dig själv att Gud har rätt och håll fast vid det. Vad betyder det, om det skulle kosta dig ditt nuvarande liv? Frågan är denna: Vill du dö på Guds sida, tillförsäkrad en uppståndelse och ändlöst liv i fullkomlighet i Jehovas rike, eller dö, domfälld och avrättad av Gud såsom en upprorsmakare på djävulens sida utan något hopp om liv i framtiden? Jehova ger nu alla privilegiet att få välja liv eller död.

25—27. Vad är i dag Jehovas budskap till de styrande? Till de saktmodiga? Till alla och envar?

25. Till världens konungar och styresmän säger Jehova nu, såsom det är skrivet i Psalm 2:10—12: ”Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden. Tjänen HERREN [Jehova, AS] med fruktan och fröjden eder med bävan. Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.”

26. Till de saktmodiga och ödmjuka människorna på jorden, vilka älskar rättfärdighet, säger han: ”Församla eder, ja, församla eder, o nation, som icke har någon blygsel; innan rådslutet är fullgånget, innan dagen flyr bort såsom agnarna, innan Jehovas våldsamma vrede kommer över eder, innan Jehovas vredes dag kommer över eder. Söken Jehova, alla I jordens saktmodiga, som haven hållit hans stadgar; söken rättfärdighet, söken saktmod; kanhända skolen I bliva dolda på Jehovas vredes dag.” — Sef. 2:1—3, AS.

27. Och till var och en säger han i Sefanja 3:8, 9 (AS): ”Vänta därför på mig, säger Jehova, till den dag då jag står upp för att taga byte; ty mitt beslut är att samla nationerna tillhopa, för att jag må församla konungarikena, till att utgjuta över dem min förtörnelse, ja, all min våldsamma vrede; ty hela jorden skall förtäras av min nitälskans eld. Ty då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att endräktigt tjäna honom.” Så lyssna då till den bibliska sanningens rena språk, som hans vittnen talar, och förena dig med dem i att åkalla hans namn med lovprisning och i att tjäna hans sak och därigenom bidraga till att hans rättmätiga suveränitet över jorden och hela det övriga universum blir hävdad och fastslagen. På det sättet kan du bliva dold och bevarad hela vägen genom den universella striden vid Harmageddon och få träda in i den nya världen, där rättfärdighet och saktmod kommer att vara regel för alla människor som lever. Den världen kommer aldrig att råka i den nuvarande onda världens olycksbringande nöd, ty den kommer att vara den sköna eviga värld som Gud skapar genom Jesus Kristus.

(The Watchtower, 1 april 1952)