”Bevisa eder vara mina lärjungar”

”Min Fader blir förhärligad därigenom att ni fortsätta med att bära mycken frukt och bevisa eder vara mina lärjungar.” — Joh. 15:8, NW.

1. Hur kan vi säga att Jesus var ensam i sitt verk, när han började att frambringa vittnen, och hur måste hans förmågor bedömas?

EN ARBETARES framgång bedöms efter hans produktion, efter dess kvalitet, dess kvantitet eller efter båda delarna. När man dömer efter frukterna av Jesu arbete, måste man säga att han var en utomordentligt framgångsrik arbetare, vars skicklighet visade sig i resultatens kvalitet såväl som kvantitet. Båda var häpnadsväckande. När han började sitt arbete med att göra om sinnet hos människor för att göra dem till sina efterföljare, var han alldeles ensam, i det han var det första av ett nytt slags vittnen för Jehova, nämligen av dem som har en himmelsk kallelse. Naturligtvis fanns ju Johannes döparen där, han som hade berett vägen för Jesus, men Johannes kom inte att höra till den nya nationen av genom anden pånyttfödda medlemmar, och till och med hans lärjungar, som kom till Jesus för att följa honom, måste först av Jesus göras till kristna vittnen för Jehova. Åtminstone i detta senare avseende var Jesus alldeles ensam, när han började sitt verk.

2. Hur många nya vittnen frambragte Jesus under de tre och ett halvt år som hans tjänst varade, och vilken profetia uttalade Jesus om sina efterföljares verk?

² Tre och ett halvt år senare, på pingstdagen, inte långt efter det att Jesus hade blivit dödad på en tortyrpåle, finner vi hur aposteln Petrus talar till en stor skara människor. Många av dessa människor hade hört Jesu predikningar i det flydda, och hans budskap hade redan blivit djupt inpräntat i deras sinnen. Några hade menat att Jesus var Messias, men nu var de osäkra, eftersom han så plötsligt hade blivit dödad såsom brottsling. Vid detta tillfälle förklarade Petrus för dessa människor, under Guds andes inflytande, hur profetiorna hade blivit uppfyllda genom det som hade skett. När de förstod varför Kristus måste dö och fick veta att det nu skulle vara tillbörligt för dem att överlämna sig åt Gud genom Jesus Kristus, om de ville vara på Jehovas sida, lät genast tre tusen människor döpa sig i Jesu namn samma dag. Några dagar senare höjdes siffran till 5.000, visar skildringen. Alla dessa israelitiska troende var indirekt frukter av Jesu arbete under de föregående tre och ett halvt åren. Men det måste ha funnits tusentals flera, ty berättelsen säger längre fram att ”sådana som trodde på Herren fortsatte att fogas till dem”. Vidare hade många blivit döpta med Johannes’ döpelse under tiden för Jesu tjänst, så vi har grund att tro att många fler än de 5.000, som Apostlagärningarna 4:4 nämner till antalet såsom döpta i Jesu namn, blev gjorda till vittnen indirekt genom Jesu predikan. Såsom Jesus hade sagt: ”Om icke ett vetekorn faller i jorden och dör, förblir det bara ett enda korn; men om det dör, då bär det mycken frukt.” (Joh. 12:24, NW) Vilken frukt frambragte inte Jesus genom att dö trogen! Och ändå sade Jesus, när han talade om sina efterföljare: ”Sannerligen säger jag eder: Den som utövar tro på mig, han skall också göra de gärningar som jag gör, och han skall göra större gärningar än dessa.” Hur skall vi förstå detta? — Joh. 14:12, NW.

3. Hur måste vi förstå Johannes 14:12?

³ Det är knappast att vänta att någon ofullkomlig individ någonsin skulle kunna tävla med Mästaren och slå hans rekord i verket att frambringa vittnen. Om ett vittne för Jehova placerades på ett distrikt där inga andra vittnen fanns, skulle det med all sannolikhet inte bli på långt när så många vittnen som de 500, som Jesus sammanträffade med i Galileen efter sin uppståndelse, eller ens som de 120, som stannade kvar i Jerusalem efter hans himmelsfärd. (1 Kor. 15:3—6; Matt. 28:16—18; Apg. 1:15) Inte heller skulle en sådan genom en enda person åstadkommen tillväxt utgöra den uppfyllelse som Jesu ord kräver. Snarare är hans ord i Johannes 14:12 en profetia, som uttalades av den store Profeten, och allra senast måste de få sin uppfyllelse nu i denna ”ändens tid”, så länge som det församlande arbetet ännu pågår. Den rätta förståelsen måste alltså vara den, att hans ord uttalades i synnerhet om hans nu levande efterföljare, inte som individer, utan som ett samhälle av människor som arbetar harmoniskt tillsammans för att göra de gärningar som han gav sina efterföljare att utföra. Det är såsom ett sådant samhälle som hans efterföljare i våra dagar uppfyller profetian.

4. Vilket bevis har vi för att Jehovas vittnen uppfyller Jesu profetia i Johannes 14:12, och hur berör denna profetia oss som individer?

⁴ Vid det tillfälle, då Jehovas vittnen höll en internationell sammankomst i New York sommaren 1953 blev 4.640 personer döpta på en enda dag. I augusti 1955 höll Jehovas vittnen sammankomster samtidigt i Nürnberg och i Berlin, och därvid blev 5.203 personer döpta på två dagar, och vid Jehovas vittnens internationella sammankomst i New York i juli 1958 blev 7.136 döpta på en och samma dag. Detta är betydligt fler än som någonsin blev döpta vid ett enda tillfälle på Jesu och apostlarnas tid, så vitt som de skriftliga redogörelserna ger till känna. Under de senaste tio åren har Jehovas vittnen ökat i antal från 230.532 förkunnare världen runt år 1948 till 717.088 år 1958, alltså en ökning med 211 procent, vilket bevisar att Jehovas vittnen i denna tid uppfyller Jesu profetia. De får mycket större resultat och genomför arbetet med att frambringa vittnen på det sätt som han anvisade i långt större skala än som skett någonsin förr i historien, och ännu har inte slutet kommit. Allt detta kommer en sak att framstå mycket klart: Om Jesus var så produktiv och ännu mer produktivitet förväntas av församlingen av sanna kristna i denna tid, hur mycket produktivt arbete är då att förvänta av de enskilda medlemmarna av denna församling? Det bevisar att den tid är inne då Kristus Jesus förväntar att hans efterföljare individuellt skall kunna uppvisa frukter av sitt arbete.

Hemligheten

5. Vad är den viktigaste hemligheten med Jehovas vittnens tillväxt i antal?

⁵ Vad är hemligheten med Jehovas vittnens sensationella framgång, som har kommit dem att kallas för den förhållandevis ”snabbast växande religiösa rörelsen”? Är det för att vittnena har en så ”lätt” religion som folk tycker om att sluta sig till, därför att man kan göra vad man behagar och ändå få sitt samvete lugnat? Är det därför att människor får betalt för att ta del i Jehovas vittnens arbete, så att de har materiell fördel av det? Är det därför att människor av fruktan drivs till att bli Jehovas vittnen, sedan de har hört budskapet om den kommande striden vid Harmageddon? Dessa och andra orsaker har framkastats av människor som inte förstår varför Jehovas vittnen så snabbt växer i antal överallt. Svaret är att det verk, som Jehovas vittnen utför, är ett återupplivande och en fortsättning av det verk att frambringa vittnen, som Jesus satte i gång på jorden för omkring 1.930 år sedan och som då visade sig så framgångsrikt. Det utförs i lydnad för Guds befallning och som en uppfyllelse av profetior, och det sker alltså under ledning och med stöd av Guds heliga ande eller osynliga kraft. Detta är den viktigaste hemligheten med Jehovas vittnens snabba tillväxt i antal nu i denna generations tid. — Matt. 24:14; 28:19, 20; Jes. 60:1—22.

6. Vilka andra orsaker till vittnenas framgång kan anföras?

⁶ Men det finns också en mera påtaglig, teknisk orsak, och det är det förhållandet att Jehovas vittnen har tagit Jesu ord ”Följ mig” mycket bokstavligt också vad predikometoder angår. De har varit mycket noga med att så exakt som möjligt efterlikna den metod som deras Huvud, Jesus Kristus, använde, när han mästerligt utförde samma arbete här på jorden. De har lyssnat till hans anvisningar om hur man skall gå till väga, vilka finns framställda bland annat i Matteus 10. Lägg därtill det förhållandet att Jehovas vittnen också bär fram samma budskap som Kristus Jesus gjorde, budskapet om Guds rike såsom en verklig regering som skall utöva bokstavligt herravälde över mänskligheten och skall lösa dess problem, så förstår du varför vittnena når så underbara resultat, och detta i lika mån på båda sidor om järnridån.

7. a) Genom vilka synpunkter och vilka handlingar visar sig Jehovas vittnen vara i överensstämmelse med sitt påstående att de är Kristi efterföljare? b) Nämn några resultat av att de följer i Kristi fotspår, c) Vem får äran för den frukt som åstadkommes?

⁷ Jehovas vittnen har inte försökt gå några genvägar, när de utför sitt arbete, som om de bättre än Mästaren själv skulle veta hur det bör göras. De gör inte så, att de prisar honom som den visaste människa som någonsin har vandrat här på jorden och sedan föraktar de råd han gav. De tänker inte att hans arbetsmetoder är gammalmodiga nu i massproduktionens tidsålder. Såsom sanna kristna har de följt sin Mästare också i predikoarbetet från dörr till dörr och med honom delat all smälek, allt hån och all förföljelse, som detta för med sig, till och med bland människor som kallar sig kristna. Men de har också med honom fått dela de underbara frukterna i form av hundratusentals förtjänta personer, som har blivit funna under årens lopp. I lydnad för sin store lärares anvisningar har de stannat hos dessa människor, i det att de gång på gång gjort återbesök hos dem för att till dem förmedla den frid med Gud, som de av hela sitt hjärta tillönskar dem, och de har gjort detta genom att studera Guds ord, bibeln, med dem i deras hem. Under året 1958 ledde Jehovas vittnen sådana bibelstudier i 508.320 olika hem världen runt med en eller flera deltagare i varje studium under en längre eller kortare tidrymd. Frukten av allt detta arbete, som består i att i medeltal 43.000 åt Gud överlämnade kristna vittnen har ryckt in i deras led varje år under de senaste tio åren, bevisar att Jehova Gud har godkänt deras arbetsmetoder och har välsignat planterandet och vattnandet av Guds ords säd, som blivit utsådd i förtjänta människors hjärtan. Jehovas vittnen tar inte äran för detta. Det undergörande budskap, som de bär fram, är inte deras uppfinning, och den metod, enligt vilken de planterar det i människors sinnen, är inte heller deras. Därför går all ära till Jehova Gud, som har undervisat dem genom Kristus Jesus och som också kommer säden att växa. Det är han som bygger upp ett den nya världens samhälle. — Joh. 15:1.

Kvantitet kontra kvalitet

8. a) I vilken utsträckning bör kristna vara intresserade av att öka sitt antal? b) Under vilka betingelser kan Jehovas vittnen godta andra såsom vittnen? c) Hur visade Paulus att kvalitet är viktigare än kvantitet?

⁸ Ett av kännetecknen på den sanna församlingen i ”ändens tid” är dess tillväxt. De sanna kristna är därför intresserade av kvantitet, men inte till vad pris som helst, inte på kvalitetens bekostnad. I många länder skulle Jehovas vittnen kunna visa upp ett mycket större antal, om de ville godta och döpa alla de människor som önskar bli godtagna och döpta av dem, men därför att dessa människor inte har på rätt sätt gjort om sitt sinne med hjälp av bibelstudium, räknas de inte som Jehovas vittnen förrän de har bevisat att de verkligen har antagit det sätt att tänka som är i överensstämmelse med Guds ord och har blivit aktiva förkunnare. I själva verket är det inte känt hur många människor som tror såsom Jehovas vittnen tror. Alla som räknas såsom Jehovas vittnen är verksamma predikare av de goda nyheterna och håller måttet enligt bibelns moraliska krav, då ju en overksam kristen eller en som inte håller det moraliska måttet inte är någon kristen alls. Han är inte något vittne för Jehova. Naturligtvis måste samma bibliska måttstock följas i varje land i världen. När Paulus fick vetskap om ett fall av moraliskt sammanbrott i församlingen i Korint, uteslöt han den skyldige kristne från församlingen och tillät honom inte att bli tagen tillbaka igen förrän han hade givit bevis för en fullständig förändring i sinne och handling. Kvantiteten var inte det viktigaste för Paulus, fastän han var intresserad av tillväxt; kvaliteten var av största betydelse. Vi bör aldrig glömma att man frambringar kristna genom att man gör om människors sinnen, och detta återigen kommer utan undantag att förändra deras sätt att handla. — Upp. 7:9, 14, 15; 1 Kor. 5:1—5; 2 Kor. 2:6, 7; Rom. 1:13; 12:2; Ef. 4:22—24.

9. a) Nämn ett påtagligt skäl till att kristenhetens kyrkosamfund är intresserade av att få fler medlemmar, b) Vad bevisar att den romersk-katolska kyrkan alltifrån början aldrig har varit intresserad av att se till att dess anhängare i sanning skulle bli omvända till kristendomen, och varför har det varit så?

⁹ Av olika skäl är kristenhetens kyrkosamfund också intresserade av tillväxt. De flesta av dem tror att man skall kunna få Guds rike till stånd bland människorna genom att påverka denna världens politiker, och detta kräver det slag av makt som stora väljarskaror kan ge, politiskt och finansiellt. I synnerhet katolska kyrkan är känd för att bruka sina anhängare till att få valen att utfalla efter kyrkans önskan. Detta kräver kvantitet, men inte nödvändigtvis kvalitet, hängivna kyrkomedlemmar, men inte bibliska kristna. När det gällt att förvärva anhängare, har katolska kyrkan därför aldrig varit noga med att verkligen göra om människornas sinnen för att rycka upp hedendomen med rötterna och sätta kristna trossatser i dess ställe. Om detta ämne säger den franske professorn Louis Réau på sidan 50 i första bandet av sitt verk Iconographie de l’Art Chrétien (Den kristna konstens ikonografi): ”För att övervinna hedendomen, som var så djupt rotad i den forntida världen, måste Kristi kyrka [dvs. den romersk-katolska kyrkan] välja mellan två metoder: utplåna eller ersätta, tillintetgöra eller undantränga. Kyrkan följde sina mycket pålitliga politiska och psykologiska instinkter och valde det senare alternativet. Det är förvisso mycket farligt och nästan alldeles ineffektivt att företa ett frontanfall mot åldriga trosföreställningar och att utrota dem med våld, medan det är jämförelsevis lätt att ersätta dem med nya trosuppfattningar och sedvänjor, förutsatt att detta nya visar sig respektera förfädernas bruk och fortsätta med dem under ett annat namn... . Denna ersättningsprocedur, som inte alltid genast fick en djup omvändelse av själar till följd men som avsevärt underlättade det snabba kristnandet av den hedniska världen, var lika användbar beträffande trosuppfattningar ...; platsen för tillbedjan: religiösa helgdagar ...; och slutligen ikonografien.”

10. Hur skaffar sig kyrkorna anhängare i vår tid, och med vilka följder?

¹⁰ I vår tid förvärvar de olika kyrkosamfunden i kristenheten alltjämt lärjungar på sitt eget sätt. De vinner dem genom att stänka vatten på nyfödda spädbarn i en så kallad dopceremoni, varefter barnen räknas som medlemmar av vederbörande kyrka. Eller också betraktar de liksom i flydda tider fullvuxna personer såsom kristna, utan att man först har förhjälpt dem till att göra om sina sinnen och befriat dem från hedniska föreställningar, så att de kan tjäna Gud på ett insiktsfullt sätt och behaga honom, och utan att man har klargjort de kristna moraliska normerna för dem. Följaktligen tror millioner romerska katoliker fortfarande på trolldom och lever fortfarande i öppet månggifte, utan att veta att sådana ting är emot Guds bud och utan att kyrkan gör någonting åt det.

11. a) Vilka metoder har prästerna föredragit vid sitt arbete bland sina anhängare? b) Vilka påminner de oss om, däri att de inte följer Jesus i sitt sätt att arbeta?

¹¹ Kristenhetens präster har inte gjort något försök att göra verkliga kristna av sina kyrkomedlemmar genom att följa dens exempel som de säger är deras Mästare och lärare. De har inte besökt sina församlingsbor, så att de gått till dem från hem till hem, såsom Jesus föreskrev, och undervisat de millioner människor i Guds ord, som av någon anledning aldrig kommer till en kyrka. Den metod som använts har varit den att ringa i kyrkklockorna för att få folk att komma till prästen i stället, varigenom man ofta nått endast en ringa procent av befolkningen. Enligt statistiska uppgifter från lutherska världskyrkorådet i Geneve är det endast 14 procent av lutheranerna i Storbritannien som regelbundet går i kyrkan, i Västtyskland är det mellan 5 och 13 procent, i Norge 2,7 procent och i Sverige 1,03 procent. Norge och Sverige är nästan hundraprocentigt lutherska. Socialt arbete, offentliga möten, konferenser, väckelsekampanj er, basarer och annonsering har tagits till hjälp vid försöken att göra människor intresserade för religion och få dem att komma till kyrkan; allt har man givit sig in på utom den enda metod som Jesus lärde ut: ”Om någon vill efterfölja mig, då må han förneka sig själv och taga upp sin tortyrpåle och följa mig beständigt.” (Matt. 16:24, NW) Men prästerna har inte följt Jesus Kristus, den rätte Herden. De genvägar de tar i sina bemödanden att vinna lärjungar påminner en om de människor som kallades för ”tjuvar och plundrare” av honom som förblir den verklige experten i fråga om att frambringa kristna lärjungar: ”Sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårfållan genom dörren, utan klättrar upp på något annat ställe, denne är en tjuv och en plundrare. Men den som går in genom dörren är fårens herde. Alla de som hava kommit i stället för mig äro tjuvar och plundrare, men fåren hava icke lyssnat till dem. Jag är dörren; vemhelst som träder in genom mig skall bliva frälst, och han skall gå in och ut och finna bete. Tjuven kommer icke, om det icke är för att stjäla och slå ihjäl och förgöra. Jag har kommit för att de må hava liv och må hava det i överflöd. Jag är den rätte herden.” — Joh. 10:1, 2, 8—11, NW.

En undermålig produkt

12. a) Hur kan det påstås att medlemmarna av kristenhetens kyrkosamfund är en oäkta produkt såsom kristna? b) Vilka bevis har vi vad katolikerna angår?

¹² Allt som kristenheten kan visa upp är ett stort antal människor, och detta gör inte alls något intryck på Jehova, ty såsom kristna är de en oäkta produkt. De har inte blivit frambragta genom att ha fått sina sinnen omgjorda, förvandlade; de är inte en produkt av Jehovas ande, hans budskap eller hans arbetsprocedur, så de måste helt enkelt vara en oäkta produkt. Deras sinnen är inte som sinnena hos de sanna kristna, vilka blir lärda av Gud genom hans ord och så kan ”nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet”. De är i stället lika ”barn, som kastas omkring liksom av vågor och föras hit och dit av varje lärdomsvind genom människors bedrägliga spel, genom förslagenhet i att tänka ut villfarelse”. Deras sinnen, som är oövade i ett kristet tänkesätt, blir ett lätt byte för alla slags filosofiska spekulationer, som strider mot Skriften, och därför har millioner blivit ateistiska kommunister i de katolska länderna bakom såväl som framför järnridån. — Ef. 4:13, 14, 20—24, NW.

13. Vad visar att protestanterna likaså är en oäkta produkt som kristna betraktade?

¹³ Protestanterna visar fram en lika oäkta produkt. När de blir satta på prov, träder de också ut ur sina kyrkor och överger de kristna principerna likt de 20.000 personer i Leipzig i Tyska demokratiska republiken, som gick ut ur den lutherska kyrkan under en period om endast två år på grund av kommunistisk propaganda och påtryckning, såsom det meddelades i Berlintidningen Telegraph-Wochenspiegel den 14 december 1958. I samma del av Tyskland finner sig så kallade kristna för sin egen och sina barns del i att genomgå kommunistiska ateistiska ceremonier i stället för de ceremonier som deras egen kyrka föreskriver. På grund av upplysningar som givits av biskop Dibelius meddelade Telegraph-Wochenspiegel den 2 november 1958 bl. a. följande: ”I en stad, ’inte alls långt från Berlin’, med 20.000 invånare kommer av 200 barn, som har slutat skolan, endast tre att konfirmeras nu till våren. Föräldrarna till resten av de evangeliska barnen hade inte mod och kraft att längre stå emot den press, varmed kravet på deltagande i den ateistiska ungdomsinvigningen görs gällande.”a

14. a) Hur träder fortplantningslagens princip i funktion i arbetet med att frambringa vittnen? b) Hur vet vi att det måste finnas vittnen på jorden i denna tid, som är lika dem som existerade på bibelns tid?

¹⁴ Den metod, som Jesus föreskrev, frambringar inte den sortens frukter. Hans arbetsmetoder är i överensstämmelse med den av Gud givna lagen för fortplantningen, sådan som vi kan iaktta den i naturen och som den finns framställd i 1 Moseboken 1:11—13, 20, 21, 24, 25. Allting, nämligen växtligheten, djuren och människorna, måste frambringa avkomma ”efter sina arter”. Innan Adam kände till hur denna lag verkade, som Jehova hade uttalat, undrade han kanske vad fortplantningen skulle utveckla sig till. Men han behövde inte undra länge. Lagens tillämpning trädde tydligt i dagen: Lejon fick lejon, hundar fick hundar, apor fick apor osv. Det var alltid likadant. Utan undantag fortplantade de alla sin egen art. När Jehovas vittnen frambringar frukt av andligt slag, är de underställda samma lag, och även de måste så att säga fortplanta sig efter sin egen art. När de har sått ut Guds ords säd och ger akt på hur saker och ting utvecklar sig, i det att andra människors sinnen görs om eller förvandlas, när vittnena studerar bibeln med dem som är förtjänta, så behöver dessa förkunnare aldrig undra vad som skall komma av allt detta. Det kommer alldeles säkert inte att bli någon kommunist eller katolik eller protestant! Den frukt som deras arbete i sinom tid bär blir ett äkta, principfast vittne för Jehova, alldeles som de själva är. Genom sin egen underbara metod att frambringa nya vittnen till sitt namns ära har Jehova sörjt för att den där första äkta arten av vittnen för honom, som existerade på bibelns tid, skulle fortplanta sig på jorden. Genom denna andliga fortplantning finns dessa bibliska vittnen här på jorden ännu i dag, lika säkert som att vi är vår förfader Adams naturliga barn och fysiska avbild eller hans ”art”. I överensstämmelse med samma fortplantningens lag måste därför den falska religionens ledare, både i det flydda och i nutiden, med nödvändighet ta åt sig Jesu ord: ”Ve eder, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare! Ty ni fara över hav och land för att göra en enda proselyt, och när han har blivit det, göra ni honom till ett föremål för Gehenna dubbelt så mycket som ni själva äro.” — Matt. 23:15, NW.

15. a) Varför skulle Jehovas vittnen aldrig kunna anta prästernas arbetsmetoder? b) Vad kommer deras predikoarbete slutligen att leda till?

¹⁵ ”Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt en nation som frambringar dess frukter”, sade Jesus till de skriftlärda och fariséerna. Till sina efterföljare sade han: ”Min Fader blir förhärligad därigenom att ni fortsätta med att bära mycken frukt och bevisa eder vara mina lärjungar.” Jehovas vittnen hyser en livlig önskan att vara den nation som frambringar Guds rikes frukter, och därför skulle de aldrig kunna anta de vårdslösa arbetsmetoder som hyllas av kristenhetens kyrkosamfund. De måste bevisa att de är Kristi lärjungar, och de kan göra detta endast genom de frukter som de frambringar, både vad dessas kvalitet och vad deras kvantitet angår. Oavsett vad någon som helst annan gör, måste de alltså fortsätta att noggrant vandra i Kristi fotspår och utföra sitt arbete med att frambringa vittnen precis på det sätt som han har lärt dem, i det att de söker reda på förtjänta människor, gör återbesök hos dem för att studera Guds ord med dem och hjälper dem att göra om sina sinnen. Därigenom frambringar de samma art eller slag av kristna vittnen för Jehova, som Jesus Kristus och hans apostlar frambragte. Beträffande den slutliga utgången av allt detta lämnar bibelns profetior oss inte i tvivelsmål. Att det finns så många sanna kristna i världen, som alla predikar Guds rike såsom människans enda hopp, kommer att framtvinga en uppgörelse som kommer Jehova Gud att undanskaffa all den falska religionens onda, ruttna frukt. — Matt. 21:43; Joh. 15:8; Matt. 7:15—20; NW.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 december 1959)

Var gren i mig, som icke här frukt, den tager han bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt. Om någon förbliver i mig och jag i honom, så bär han mycken frukt. — Joh. 15:2, 5.