Var låg Edens lustgård?
DEN vackra trädgård eller park som Jehova Gud gav till hem åt det första människoparet, Adam och Eva, var belägen i en del av det område som kallades Eden. Den kallades därför ”Edens lustgård”. På grund av sin olydnad blev Adam och Eva utdrivna ur sitt paradisiska hem. De hindrades från att återvända till detta trädgårdsliknande hem av keruberna och den flammande klingan av ett svärd, tydligen ända till dess att syndaflodens svallande vattenmassor utplånade denna trädgård. — 1 Mos. 2:8, 15; 3:24.
Beträffande läget av Edens lustgård skrev Mose: ”Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar [huvudfloder, 1878 års svenska översättning]. Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes. ... Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus. Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat [Eufrat].” — 1 Mos. 2:10—14.
Områdena Kus, Havila och Assyrien (Assur) existerade efter floden och fick tydligen sina namn från Noas avkomlingar. (1 Mos. 10:7, 22, 29) Såsom geografisk beteckning blev namnet ”Kus” vid en tidig tidpunkt praktiskt taget synonymt med Etiopien. Området Havila tycks ha omfattat nordvästra delen av Arabiska halvön och sträckt sig till eller i närheten av Sinaihalvön, där öknen Sur troligen var belägen. (1 Mos. 25:18; 1 Sam. 15:7) Första Mosebokens skildring säger att Hiddekel eller Tigris hade ”sitt lopp öster om Assyrien”. (1 Mos. 2:14) Detta kan innebära att Assyrien under den aktuella tidsperioden omfattade stora landområden väster om Tigris, däribland kanske också Babylonien.
Bevisen antyder alltså att Mose använde termer som var välbekanta på hans tid för att beskriva läget av Edens lustgård. Berättelsen i Första Moseboken säger givetvis inte att Edens lustgård omfattade hela detta område. Hänvisningarna till Kus, Havila och Assyrien (Assur) tjänar till att fastställa flodernas lopp. Men omnämnandet av dem var troligen till hjälp för Mose samtida när de skulle bilda sig en uppfattning om lustgårdens läge i förhållande till dessa namngivna områden. För oss i våra dagar ger emellertid inte dessa områden i sig själva någon större hjälp till att fastställa läget av Edens lustgård.
När det gäller floderna kan Pison och Gihon inte identifieras i våra dagar. Detta är förståeligt. Om denna del av Mose beskrivning gäller tiden före syndafloden, kan själva översvämningen mycket väl ha bidragit till att undanröja eller förändra floderna Pisons och Gihons lopp. Men om floderna existerade efter syndafloden, kan andra naturkrafter, till exempel jordbävningar, sedan dess ha ändrat deras lopp. Mera sentida händelser visar att sådana förändringar kan äga rum. År 1950 orsakade exempelvis en kraftig jordbävning i Assam i Indien att en del floder försvann och att andra floders lopp förändrades.
Eufrat är emellertid välkänd, och Idiqlat (Hiddekel) är det namn som användes för den likaså välkända Tigris på forntida akkadiska (assyrisk-babyloniska) inskrifter. Dessa floder ger oss en ordentlig ledtråd till var Edens lustgård var belägen. Det hebreiska ord som översätts med ”huvudfloder” har inflytande på denna fråga. Det stärker uppfattningen att Edens lustgård låg i bergstrakterna, i närheten av källan för Tigris och Eufrat. Ankarbibeln framhåller i sin kommentar till 1 Moseboken 2:10: ”På hebreiska kallas en flods mynning dess ’ända’ (Jos. 15:5 xv 5, Jos. 18:19 xviii 19); följaktligen måste pluralformen av ros, ’huvud’, här ha avseende på det övre loppet. ... Denna senare användning är väl bestyrkt när det gäller det besläktade akkadiska ordet resu.”
Både Eufrat och Tigris rinner i våra dagar upp i bergstrakterna norr om Mesopotamiens slätter. Även om uppfattningarna varierar, förlägger många forskare Edens lustgård till detta område, några kilometer söder om sjön Van i östra Turkiet.