Den enda lösningen på städernas problem

NEJ, lösningen på storstädernas problem är inte mera pengar och slösaktiga hjälpprogram. Detta slags ”hjälp” har endast påskyndat städernas förfall. Det når inte de bakomliggande problemen. Städernas ledare har alltför ofta kommit att ”betrakta slumområdet som en muromgärdad enklav, som man kan kasta in lite pengar i för att hålla den lugn”, skriver Sol Linowitz, ordförande i America’s Federal City Council. ”Den synen på saken kan bara inbjuda till katastrof.”

Men vad är då lösningen på problemet? Ja, experterna säger att det behövs en del grundläggande förändringar. ”De band som består i [stads]obligationer kan hjälpa oss att undvika en ekonomisk knipa”, säger Sol Linowitz. ”Men vi kommer inte att kunna lösa våra städers centrala problem förrän vi har lärt oss hur vi skall utforma ett annat slags band — ett som kan binda människor samman ... i ömsesidig tillit och respekt.” — New York Times, 25 oktober 1975.

En konferens, som nyligen hölls av flera hundra framstående naturvetare, humanister och andra i Houston i Texas, kom fram med ett förslag om en annan grundläggande förändring. Ett antal av experterna, meddelades det, hävdade att man för att undvika en ”dyster, katastrofal framtid ... borde ge människor en sporre att återvända till landsbygden från de väldiga storstäderna och få anställning i mindre enheter med mera intensiva arbetsuppgifter”. — U.S. News & World Report, 3 november 1975, sid. 88.

Men hur snart tror du att de flesta stadsbor kommer att lära sig att knyta band av ”ömsesidig tillit och respekt”? Eller kan du föreställa dig att flertalet stadsbor som är sysselsatta inom affärslivet och industrin villigt kommer att återvända till ett mindre produktionsinriktat levnadssätt utan alla de bekvämligheter som kännetecknar stadslivet? Även om de politiska ledarna skulle försöka sig på sådana nymodigheter, skulle de hindras av krafter som de inte kan råda över. Kan man någonstans finna det slag av framsynt ledarskap och makt som skulle krävas för att åstadkomma sådana vittgående förändringar?

Det krävs högre ledning

Tänk på källan till jordens fint avvägda och komplicerade kretslopp i naturen. Dessa kretslopp fungerar felfritt, när människan inte lägger hinder i vägen. Är inte den makt och intelligens som ligger bakom dessa uppenbart framgångsrika system just det slags ledning som människorna och deras städer är i så stort behov av? Denne intelligente och mäktige person kan också med framgång rätta till människans situation. Det är nämligen han ”som har danat jorden och gjort den, ... som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos”. — Jes. 45:18.

Det kan inte råda något tvivel om att jordens Danare utformade den till att bli ett behagligt, glädjefyllt hem för dess innebyggare. Men de har förkastat Skaparens normer och vikit av från ett livsmönster, som harmonierar med de naturliga kretsloppen i hans skapelse, till en alltmera konstlad livsstil. Men hur kan dessa till synes ”fastlåsta” livsmönster i storstäderna någonsin förändras?

Jo, eftersom levnadssättet i storstäderna är en del av en världsomfattande tingens ordning som inte fungerar, är den enda lösningen att ersätta den med en världsomfattande ordning som verkligen fungerar till allas nytta och gagn. Människans Skapare har gjort det till sitt uppsåt att införa en sådan ny förvaltningsordning med det slag av framsynt ledarskap och makt som krävs för att göra den framgångsrik. Bibeln kallar den ”Guds rike”, och den står under ledning av hans Son, Jesus Kristus. — Mark. 1:15.

Men denna himmelska ledning av jordens angelägenheter kommer uppenbarligen inte att välkomnas av vare sig de nuvarande makthungriga statsöverhuvudena eller de stolta stadsmyndigheterna. Det är därför bibeln säger att det rike som vi beder om ”icke skall bliva överlämnat åt något annat folk”. I stället skall det ”krossa och göra en ände på alla dessa andra riken”, innan det framgångsrikt tar hand om jordens angelägenheter. — Dan. 2:44.

Ett nytt levnadssätt

Guds rike skall alltså sopa undan alla spår av denna undermåliga ordnings tillvägagångssätt. Så annorlunda skall jorden förvaltas att bibeln profetiskt framställer det förändrade samhälle av människor, som då skall finnas, under bilden av en helt ”ny jord”. Den säger att ”döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget”. — 2 Petr. 3:7, 13; Upp. 21:1—5.

Vi kan vara säkra på att de forna orsaker till sorg och klagan, som då skall höra det förgångna till, kommer att inbegripa de jättelika storstäderna, som tränger samman människor i den ena raden efter den andra av höghus av betong, berövar dem solljus, frisk luft och avskildhet och omger dem med buller och irritationsmoment. Vi vet visserligen inte i vilken utsträckning människor kommer att bo i samhällen, när den ”nya jorden” blivit införd, men vi vet att sådana samhällen aldrig mer skall tillåtas bli en källa till förtryck och påfrestningar. Det finns vissa förhållanden i förbindelse med hur Gud tidigare handlat med människor som utvisar detta.

Sedan jorden blivit renad genom syndafloden på Noas tid, tillkännagav Gud på nytt sitt uppsåt för människorna på jorden: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden.” Längre fram blev detta uppsåt utsatt för en utmaning, då människorna valde att i stället samlas i en stor stad. ”Låt oss bygga en stad åt oss”, sade de, ”och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.” Gud visade sitt misshag med detta handlingssätt genom att vidta åtgärder som verkligen spridde ut de tilltänkta storstadsbyggarna ”över hela jorden”. — 1 Mos. 9:1; 11:4, 8.

Den inspirerade lag som längre fram styrde Israels nation innehöll också bestämmelser, som inte uppmuntrade till storstadsliv. Var och en som bodde i de små byarna i Israel, vilka saknade mur, hade alltid den obestridda rätten att återköpa sitt hus, om han blev tvungen att sälja det, kanske på grund av ekonomiska svårigheter. Och om säljaren var oförmögen att återköpa sitt hus, återgick det ändå till familjen, när jubelåret inträdde vart femtionde år. Men de som bodde i de större, muromgivna städerna, hade bara rätten till återköp under ett enda år, varefter den nye ägaren hade alla rättigheter till den sålda egendomen. Det var alltså fördelaktigt att bo på landsbygden. — 3 Mos. 25:29—34.

Med tanke på dessa uttryck för Guds syn på saken kommer utan tvivel ett mera lantligt levnadssätt att dominera för den ”nya jorden”, som snart skall förverkligas. Bibelns profetior beskriver det slags tillvaro som Gud kan ge människorna med dessa ord:

”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. ... Mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.” — Jes. 65:17, 21, 22.

Då kommer även människors inställning att återspegla den nya miljö de lever i och dess rättfärdiga styrelsesätt, när Gud ”gör allting nytt”. Ömsesidig tillit och respekt kommer att råda, ”ty jorden skall varda full av HERRENS [Jehovas] härlighets kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”. Detta är det enda verkliga botemedlet för våra dagars plågade storstäder. — Upp. 21:5; Hab. 2:14.

[Bild på sidan 11]

Guds rike skall sopa undan denna undermåliga ordning och förvandla jorden till ett världsomfattande paradis