Frågor från läsekretsen

● Översåg Gud med att Lot blev drucken och fick söner genom sina egna döttrar? — USA.

Svaret på denna fråga måste fastställas med hjälp av bakgrunden till denna händelse och genom att den sätts i samband med andra skriftställen.

Lot och hans två döttrar var de enda människor som överlevde tillintetgörelsen av Sodom och Gomorra. Efter denna tillintetgörelse slog de sig ner i staden Soar. Men av någon orsak var Lot rädd att fortsätta att bo där, och tillsammans med sina döttrar bosatte han sig i en grotta. (1 Mos. 19:30) Därefter sade den förstfödda till sin yngre syster: ”Vår fader är gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja. Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.” — 1 Mos. 19:31, 32.

Det förhållandet att de sökte få sin far berusad antyder att de insåg att han i nyktert tillstånd aldrig skulle ha samtyckt till att ha sexuellt umgänge med dem. Men under de rådande omständigheterna menade de att detta var enda sättet att förhindra att Lots familj utslocknade. De var främlingar i landet, och det fanns ingen av deras släkt som de kunde gifta sig med för att bevara släktlinjen obruten. Man bör också komma ihåg att Lots döttrar hade bott bland de moraliskt djupt sjunkna invånarna i Sodom. Med tanke på alla dessa faktorer kunde det inte ha varit svårt för dem att inför sig själva rättfärdiga sitt handlingssätt. Men varför förekommer då berättelsen i Skriften?

Skildringen framläggs inte i bibeln i avsikt att stimulera erotiska tankar. Det är ett syfte med att den finns med där, och det är att visa moabiternas och ammoniternas släktskap med de avkomlingar till Abraham som kallas israeliter. Eftersom Lot var brorson till Abraham, var israeliterna besläktade med moabiterna och ammoniterna, som härstammade från de två söner som Lot fick med sina döttrar. (1 Mos. 11:27) Senare kom denna köttsliga släktskap att påverka Israels handlingar när man hade med moabiterna och ammoniterna att göra. Vid erövringen av landet öster om floden Jordan var till exempel israeliterna, som leddes av Guds befallningar, noga med att inte göra intrång på ammoniternas och moabiternas besittningar. — 5 Mos. 2:9, 18, 19, 37.

Lämnas någon uppriktig person som läser bibeln i tvivelsmål om den slutsats man bör dra av berättelsen om Lot och hans döttrar? Förmås han att mena att sådana handlingar kanhända godkänns av Gud?

Det är sant att dessa historiska fakta meddelas i Första Moseboken, kapitel 19, utan någon kommentar beträffande om Gud gillade eller ogillade att Lot två gånger i berusat tillstånd begick incest. Men i senare delar av bibelns skildring är Guds fördömande av dryckenskap tydligt uttryckt gång på gång. (Ords. 20:1; 23:20, 21, 29—35; 1 Kor. 6:9, 10) Likaså klargjorde Gud senare, i sin lag till Israel, sitt förbud mot incest, i det han sade: ”Ingen av eder skall närma sig till den som är nära släkt med honom för att blotta hennes blygd. ... Din faders blygd eller din moders blygd skall du icke blotta.” (3 Mos. 18:6, 7, Åk) Straffet för överträdelse av lagen beträffande incest var döden. (3 Mos. 18:29) Lot och hans döttrar stod visserligen inte under lagen, men döttrarna var likväl medvetna om det felaktiga i att ha sexuellt umgänge med sin egen far, vilket visas av att de först gjorde honom berusad.

Men varför kallas då Lot i 2 Petrus 2:8 ”den rättfärdige mannen”? Det beror inte på att Gud skulle ha godkänt att han blev drucken och inte heller på att Gud skulle ha godkänt incest. Gud godkände inte ett sådant uppförande. Men man bör lägga märke till att det inte finns någonting i skildringen som antyder att Lot var en vanedrinkare eller att han vanemässigt hängav sig åt incest. Han hade rykte om sig att vara en rättfärdig man, och detta rykte gällde inför Gud, som rannsakar hjärtat. Lot beklagade djupt de ”ogärningar” som folket i Sodom begick. Och för att den som rannsakar hjärtan skulle betrakta honom som rättfärdig är det uppenbart att Lot också måste ha sörjt över det orätta uppförande han själv blev indragen i.

Att upplysningarna om Lot och hans döttrar finns upptagna i Skriftens redogörelse bör verkligen hjälpa oss att inse att bibeln är en sanningens bok. Det inträffade således att personer som var kända som Guds tjänare begick otillbörliga handlingar, men i sådana fall döljer inte bibeln detta. Men när sådana ting berättas görs det aldrig i underhållningssyfte eller för att uppegga ett begär att hänge sig åt omoraliskt uppförande, utan för att ge bakgrund åt skildringen, så att man kan förstå andra händelser.