Ta del av bevisen från växtriket

VÄXTERNA är jordens största ”fabrik” och producerar enligt en lågt hållen beräkning 150 milliarder ton kolhydrater (sockerarter) årligen. Detta är mer än 200 gånger världsproduktionen av stål och cement. Växterna utgör källan till föda för varje djur och människa på jorden — och de förekommer i stor ymnighet. Förutom socker, som innehåller energi, ger växterna också vitaminer, mineralämnen, läkemedel och basråvaror för kläder, timmermansarbete, pappersframställning, färgämnen, målarfärger och en nästan oräknelig mångfald andra ting som är till nytta för människan.

Vi bör vara mycket glada över att växterna med deras myriader olika varieteter uppträdde på jorden före människan, eftersom de är oumbärliga för djurens och människans liv. Bibeln säger att växtlivet kom till före djuren och visar att Skaparen antydde att han hade en avsikt med att frambringa växtlivet först, då han sade till det första människoparet: ”Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I hava till föda. Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ, åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.” — 1 Mos. 1:29, 30.

Fotosyntesens uppgift

Växterna inbegriper havets växtplankton, som är av grundläggande betydelse som näring för fiskar och andra havsdjur. Växter, från gräs till träd, är den första länken i ”näringskedjan” på land. Det beror på att inget djur självt kan framställa sin föda. Men växterna utför detta arbete. Genom den komplicerade process som kallas fotosyntesen och som människan ännu inte helt kan förstå och ännu mindre göra efter förvandlar växterna koldioxid, vatten och solenergi till kolhydrater och syre. Växterna tar upp solenergin och utnyttjar också mineralämnen från jorden för att framställa fetter, proteiner, stärkelse, vitaminer och andra produkter som blir till födoämnen för djuren. Djur och människor andas in syre, som medverkar vid förbränningen av kolhydraterna, vilken ger upphov åt vatten och kemisk energi, med hjälp av vilken de övriga ämnen som producerats av växterna kan upptas i kroppen.

Växternas spridning

För att växterna skall tjäna sitt mycket viktiga syfte som grundvalen för allt animaliskt liv måste de själva eller deras frukt ätas. Växterna måste följaktligen ha något sätt att spridas för att de skall kunna fortsätta att tjäna till föda. De måste dö, förmultna och förnyas och reproducera sin art regelbundet och oupphörligt. Lägger vi märke till planläggning och utformning när det gäller detta? I så fall kan det inte vara någon tillfällighet.

Tänk på de metoder för spridning som växterna använder. Växterna producerar vanligen frön i stor ymnighet. Detta är absolut nödvändigt, eftersom oerhörda mängder frön blir uppätna av insekter, fåglar, andra djur och av människor. Om en växt bara skulle frambringa ett enda frö eller bara några få, så skulle dessa frön lätt bli uppätna, och den växtarten skulle försvinna. Fröna faller också på många olika sorters mark, och några av dem gror aldrig. Ogynnsam väderlek, svampar och andra faktorer kan hindra många frön från att gro. Av den orsaken måste fröproduktionen vara ymnig. Därför är det inte så som några har sagt, att ”naturen är mycket slösaktig”. Den är snarare fruktsam, och det tycks ligga planläggning bakom denna ymnighet. Det är nödvändigt att växterna frambringar hundratals, ja tusentals frön. Somliga träd sprider millioner frön per hektar. Vi kan sannerligen inte säga att denna omfattande fröproduktion inte tjänar något syfte. Och måste det inte ligga planläggning bakom ett syfte?

De frön som frambringas måste också ha hög grobarhet. Somliga kanske måste överleva flera vintermånader, tider av torka eller långa perioder med ogynnsamma förhållanden. De flesta frön har anmärkningsvärt hög grobarhet. Livsdugligheten kan vara ända till 90 procent. Ett frö kan vara fullständigt torrt och dess livsprocesser avbrutna. Men i detta overksamma tillstånd kan det stå emot extrema temperaturer, i många fall långt under fryspunkten eller nästan så höga som vattnets kokpunkt (även om de inte ligger i vatten). Efter åtskilliga år kan fröna vakna till liv, när de placeras i vatten eller i fuktig jord. En indisk lotus grodde och blommade efter att ha legat i dvala på fröstadiet i 2.000 år, och skott och frön från denna planta har sänts till botaniska institutioner världen utöver.

Vi kan utan tvivel säga att växterna inte själva inser behovet av artens fortbestånd. Vilket vidunderligt sammanträffande — om det är ett sammanträffande — att alla växterna äger denna förmåga! Skulle ”blinda”, slumpmässiga krafter kunna ge sådan enhetlig vägledning till nytta för allt liv på jorden?

När vi betraktar växternas förmåga att gro, finner vi andra komplicerade förhållanden, förutan vilka fröet aldrig skulle kunna gro. Ett av dessa förhållanden är att fröna från början har ett eget förråd av näring. Varje frö innehåller kolhydrater och andra ämnen som gör att det groende fröet kan överleva länge nog för att få rötter och blad, så att växten kan nå mogenhet på normalt sätt.

Växterna har också många olika sätt att föröka sig, så att varje växtart lyckas hålla sig vid liv i sin speciella miljö i överensstämmelse med sin egenart. Vissa växter kan delas eller skäras itu, så att man får två eller fler rotsystem och till slut får flera fullständiga exemplar av växten. Andra kan växa från ett litet skott, ett stycke av växten som sätts ner i jorden. Vid snittytan på skottet kan det växa ut nya rötter. Vissa växters blad kan utveckla rötter vid snittstället i bladet. Andra växter, till exempel potatis, förökar sig genom rotknölarna. Somliga växter kan spira upp från lökar.

Vi lägger märke till skönhet och ”vetenskaplig” sinnrikhet i fröspridningen. Träd och andra växter är vanligen orörliga, men de måste sprida sina frön, om de skall kunna täcka något större område. Härvid används en mångfald ytterst effektiva medel. Lönnens frön har vingar, så att vinden kan föra dem mycket långt. Och maskrosens frön flyter bokstavligt talat bort med vinden med hjälp av sina parasolliknande bihang. Springkornet sprider sina fina frön genom att frökapseln springer upp med explosiv kraft. Kardborrens och en del andra växters frön fastnar i pälsen på djur och förs till andra växtplatser. En del bär och frukter blir uppätna av djur. Men fröna upplöses inte i tarmkanalen, utan sprids med djurens spillning.

Kokospalmens fröspridning är mycket sinnrik. Kokosnöten sprider arten till avlägsna stränder, ja rentav till andra öar och kontinenter genom att den förs med havsvattnet. Man kanske skulle kunna tro att kokospalmen växer vid havsstranden eller i närheten av den därför att den behöver havsvatten, men så förhåller det sig inte. Den behöver i själva verket sötvatten. Därför är dess rötter relativt korta. De är bara långa nog att nå ner till sötvattnet, som är lättare än havsvattnet och därför befinner sig ovanför havsvattnet i marken vid kusten. Men för fröspridningen är havsstranden bäst, eftersom kokosnöten kan flyta på vattnet mycket långt. Vilken tillfällighet är det som fått kokospalmen att inrätta sig på detta säregna sätt? Är det förnuftigt att tänka sig att kunskap av något slag legat bakom denna ovanliga kombination av omständigheter?

Befruktningsmetoder

Och vilka ”blinda krafter” i förbindelse med blomväxternas befruktning har fått vissa växter att bli sexuellt åtskilda, så att honväxten måste befruktas av pollen från hanväxten? Och hur skulle den blinda slumpen kunna ordna med en bärare av detta pollen, i synnerhet med tanke på att bäraren ibland är mera komplicerat byggd än växten själv?

En del pollen förs med vinden, men många växter måste ta insekternas samarbete i anspråk. Detta kräver att växterna innehåller födoämnen som insekterna tycker om och att de har något sätt att locka insekterna till denna föda. Växterna använder då en doft som insekterna tycker om. I vissa fall tycks också lysande färger ligga till grund för attraktionskraften. I hanblomman måste sedan ståndaren som innehåller frömjölet befinna sig nära insekternas föda, så att insekterna kommer emot ståndarknappen och får en del pollen att fastna i kroppshåren. I honblomman måste pistillen sitta på rätt sätt, så att den tar emot pollen när insekten besöker blomman. Tänk så komplicerad hela denna process är! Blommornas byggnad, deras doft och nektarproduktion måste vara den exakt rätta. Och till och med detta skulle vara till ingen som helst nytta, om inte insekterna hade de rätta instinkterna och vanorna och behövde och tyckte om vissa födoämnen som bara just den växten kunde ge dem.

Trots att denna befruktning är beroende av så många faktorer, vittnar blommornas ymniga förökning om att deras fortplantningsmetod är mycket effektiv. Och denna process upprepas på samma sätt milliarder gånger under tusentals år. Skulle tillfälligheter kunna tillgodose alla dessa krav, så att hela processen upprepas på exakt samma sätt utan att mönstret drabbas av ödesdigra förändringar under århundradenas lopp?

”Jordens största fabrik”

De födoämnen som växterna producerar utgör jordens största förråd av energi, vilken växterna får från solen, källan till nästan all den energi som förbrukas här på jorden. Tänk på hur omfattande denna energiupplagring är, som det framhålls i första bandet av Photosynthesis and Related Products av Eugene I. Rabinowitch:

”De gröna växternas reduktion av koldioxid är den största enskilda kemiska process som försiggår på jorden. För att förtydliga vad en årlig avkastning om 10¹¹ ton innebär kan vi jämföra den med den sammanlagda avkastningen från de kemiska och metallurgiska industrierna och all gruvdrift på jorden, som är av storleksordningen 10⁹ ton per år. Nittio procent av denna avkastning är kol och olja, dvs. produkter av fotosyntesen under tidigare epoker. Lika imponerad blir man om man jämför den energi som växterna årligen lagrar upp med den energi som finns att tillgå från andra källor. Den energi som binds genom fotosyntesen är omkring ett hundra gånger större än den värmeenergi man skulle kunna få från allt det kol som brutits på jorden under samma tid och tio tusen gånger större än den vattenkraft som utnyttjats i hela världen.”

Vilken nytta vi har av växterna

Låt oss sammanfatta det hela: Vi kan vara mycket glada att saker och ting har inträffat så som de gjort. Och ett logiskt och spörjande sinne måste självt få avgöra om allt detta kommit till genom en tillfällighet eller är ett verk av en högre intelligens. Att växterna framträdde före djuren är utan tvivel mycket viktigt. Skedde detta genom en avsikt eller av en tillfällighet? Man kan framföra det argumentet att växterna måste ha kommit före djuren, eftersom djuren inte kunde ha existerat utan växterna. Men vid en närmare undersökning finner man att växterna är ytterst komplicerade och inte alls enkla — långt, långt ifrån någon ”ursprunglig” molekyl. Dessutom skiljer sig växterna i hög grad från djuren, och man kan inte förklara hur någon av dem på något sätt skulle ha kunnat utvecklas till ens det mest primitiva djur.

Något som talar emot att den blinda slumpen skulle kunna säkerställa livets fortbestånd här på jorden är växternas förmåga att ta upp koldioxid ur luften. Det är utan tvivel så att slumpen eller ”blinda krafter” inte skulle kunna förutse eller vidta åtgärder för att bemöta drastiska förändringar som skulle kunna inträffa i miljön. Men en skapare som vill att livet skall fortsätta på jorden kan göra detta. Och dessa förberedande åtgärder tycks verkligen ha vidtagits redan när växterna kom till. Hur då? Lägg märke till följande exempel:

Ända sedan den ”industriella revolutionen” i världen började har man ofta fruktat för att den koldioxid som alstras vid förbränning av fossila bränslen skulle sätta livet på jorden i fara, ja kanske rentav omöjliggöra allt liv här. Men nya rön gör bilden mycket ljusare. I Science News för 19 april 1975 behandlades geologen Fred T. MacKenzies rön. Det heter där:

”När man bränner fossila bränslen alstras koldioxid. Om man vet hur mycket bränsle som förbränns över hela världen, kan man räkna ut vilken mängd koldioxid som alstras och hur mycket koldioxid som alltså kommer att finnas i atmosfären. Det finns emellertid ett intressant problem med sådana beräkningar. Om man jämför den verkliga koldioxidhalten i atmosfären med den som man skulle förvänta, finner man att det mesta av det förväntade överskottet ’saknas’.

... Den saknade koldioxiden införlivas med växterna. Den sammanlagda vegetationsmassan kan mycket väl ha ökat med 10 procent sedan slutet på 1800-talet, säger han, då koldioxidavgivningen ökade i takt med användningen av fossila bränslen.

Att koldioxid och tillgängliga näringsämnen införlivas med växterna kan utgöra en världsomfattande mekanism som bidrar till att förhindra obalans i atmosfären, säger MacKenzie.”

Till detta kan tilläggas att havet är en ofantlig reservoar för koldioxid. Det upptar eller avger koldioxid alltefter behov. Tack vare att den fotosyntetiska processen är så anpassbar, kan alltså det animaliska livet bevaras på jorden.

Vem kan dogmatiskt förfäkta att det inte finns någon skapare, som redan när jorden och livet på den grundlades drog försorg om dessa ”säkerhetsmarginaler” för eventuella situationer som kunde uppstå?

Det är vidare mycket logiskt och utan tvivel absolut nödvändigt att solens energi på något sätt skulle tillvaratas. Växterna uträttar detta till nytta för oss. Vilken samordning krävs inte för att solen, som befinner sig 150 millioner kilometer från oss, skulle ge oss det exakt rätta slaget av strålning och i precis lagom mängd! Dessutom kan vi vara tacksamma för att växterna inte konkurrerar med djuren och människorna om födan, utan i stället ger oss föda. Och växterna är inte beroende av människan. På det hela taget sköter de själva sin tillväxt oberoende av djurlivet. Den roll som människan spelar också när det gäller odlade växter är mycket minimal. Hon kan inte göra mycket för att underlätta för dem — själva tillväxten är automatisk, och människan förstår inte helt och hållet hur den tillgår. Kan man verkligen tänka sig att slumpen eller blinda krafter skulle kunna ordna och frambringa något så sinnrikt, komplicerat och ändamålsenligt, under det att den intelligenta människan kan se, undersöka och studera detta men ändå inte förstå hur alltsammans fungerar?

[Diagram på sidan 8]

(För formaterad text, se publikationen)

Fotosyntesen, förenklad

Solen

Vattenmolekyler sönderdelas

Syre till atmosfären

Väte och energirika föreningar

Koldioxid från atmosfären

Väte och koldioxid bildar glukos

Energirik glukos, grundläggande födoämne

[Bild på sidan 6]

Växterna sprider sina frön på många sätt — maskrosen sänder i väg vindburna ”parasoller”

[Bild på sidan 9]

Vilken ”blind kraft” skulle kunna få somliga växter att behöva hjälp av insekter för att bli befruktade och sedan utrusta insekterna med förmåga att föra med sig det pollen som behövs?