hypnotisören kan påverka individens minne: ”Om hypnotisören har vissa uppfattningar, kommer han att i individens sinne kunna skapa minnesbilder som inte fanns där förut.” Han sade att resultatet blir att även om man ”i undersökningarna tar i beaktande vittnesbörd från människor som fått sitt minne återupplivat genom hypnos, ... måste man inför domstol bevisa att man inte under hypnos ändrat vittnets minne”. Orne underströk att sedan ett vittne en gång har blivit hypnotiserat, finns det inget sätt att vara säker på detta.

En sådan upplysning bör få en kristen att omsorgsfullt begrunda hur man genom att låta sig hypnotiseras skulle kunna påverka sitt förhållande till Gud. Skulle man kunna säga att den som utsätter sig för hypnotism med dess möjlighet att ändra minnet handlar i överensstämmelse med det ”största budet” — att älska Jehova, sin Gud, med hela sitt sinne? — Matteus 22:36, 37.

Frågor från läsekretsen

■ I Första Moseboken 19:24 sägs det att ”Herren” lät svavel och eld regna ”från Herren” över Sodom. Visar detta att Gud är en treenighet?

De som tror på treenighetsläran har försökt finna stöd för sin lära i berättelsen om Abraham och Lot. Men undersöker man denna skildring noggrant och fördomsfritt, finner man att den lika lite som bibeln i övrigt lär om treenigheten.

Abraham fick besök av ”tre män” som uppenbarligen kom från Gud. Abraham hälsade på dem och sade: ”Jehova, om jag nu har funnit ynnest för dina ögon, då ber jag dig att inte gå förbi din tjänare.” (1 Moseboken 18:1—3, NW) Naturligtvis framträdde inte Jehova Gud i köttet för Abraham, för ingen människa kan se Gud och leva. (2 Moseboken 33:20; Johannes 1:18) Följaktligen måste Abraham ha uttryckt sig på detta sätt, därför att han erkände att dessa ”män”, och kanske i synnerhet en av dem, kom som representanter för Jehova. Detta stämmer överens med andra tillfällen, då Guds änglar visade sig för människor och omtalades som ”Jehova”, eftersom de var himmelska representanter för den Högste. — Jämför 1 Moseboken 16:7—13; Domarboken 6:12—16.

När de ”tre männen” framfört sitt betydelsefulla budskap, som bland annat gällde den förutsagda ”säden”, riktade de uppmärksamheten på Sodom och Gomorra. Om man jämför 1 Moseboken 18:22 med 19:1 får man bevis för att ”männen” som besökte Abraham var änglar. En av dessa representanter för Jehova stannade kvar hos Abraham, medan de två andra himmelska budbärarna begav sig till Sodom. Där övertygade de, efter två vittnens utsago, Lot och hans familj om att städerna skulle komma att tillintetgöras och att det var nödvändigt att fly. Så snart Lot och hans två döttrar kommit i säkerhet, förstördes de två onda städerna. Vi läser: ”Då lät Jehova svavel och eld regna från Jehova, från himmelen, över Sodom och över Gomorra.” — 1 Moseboken 19:24, NW.

I många bibelöversättningar sägs det i denna vers att ”Herren” lät svavel och eld regna från ”Herren”. En del kommentatorer som tror på treenighetsläran hävdar att det betyder att Herren Jesus, Guds Son, lät tillintetgörelse komma från Herren Gud, Fadern. Men den hebreiska texten visar att ”Herren” vid båda tillfällena åsyftar ”Jehova”, som var Abrahams, Isaks och Jakobs Gud och som inte var densamme som Jesus. — 2 Moseboken 6:2, 3; Apostlagärningarna 3:13.

Det är i överensstämmelse med hebreiskt språkbruk att säga att någon gör något och då åsyfta sig själv. Vi läser: ”Därefter samlade Salomo de äldste ... till kung Salomo.” ”Han [Jehova] sade till Mose: ’Stig upp till Herren [Jehova], ...’” ”Då sade han [Jehova] till honom: ’... jag skall ge dem frälsning genom Herren [Jehova].’” (1 Kungaboken 8:1; 2 Moseboken 24:1; Hosea 1:6, 7; Sakarja 10:12) På samma sätt sägs det i 1 Moseboken 19:24 (NW) att Jehova lät svavel och eld på ett aldrig förut skådat sätt komma från honom själv, ”från Jehova, från himmelen”. Därför utgör denna vers inte ett krystat stöd för den oskriftenliga treenighetsläran, utan den understryker i stället den tanke som kommer fram i Psalm 83:19 (NW): ”På det att människor må veta att du, vars namn är Jehova, endast du är den Högste över hela jorden.”

Det kan i förbigående nämnas att