Var undergiven såsom Sara var

TYCKER du ibland att det är svårt att vara undergiven? Det är lätt att förstå. Eftersom ingen människa är fullkomlig och vi alla är födda med en benägenhet för att ta oss själva alltför högtidligt, är det inte alltid så lätt att vara undergiven. Men skulle det inte råda långt mera förnöjsamhet och lycka, om människor vore villigare att visa undergivenhet för dem som med rätta utövar myndighet? Jo, helt visst skulle det göra det!

Det är mycket passande att Guds ord flerfaldiga gånger uppmanar till undergivenhet: ”Var lydiga mot dem som hava ledningen bland eder och var undergivna, ty de hålla vakt över edra själar såsom de som skola avlägga räkenskap.” ”Ni yngre män, underordna eder de äldre männen. Men omgjorda eder allesammans med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, ty Gud står emot de högmodiga, men han giver oförtjänt godhet åt de ödmjuka.” — Hebr. 13:17; 1 Petr. 5:5; NW.

Bibeln ger i synnerhet hustrurna rådet att vara sina män undergivna, att underordna sig dem: ”I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren.” Hustrur tycker om att få komplimanger för sitt utseende, men en omdömesgill människa sätter mera värde på den skönhet eller prydnad som består i undergivenhet, vilket också aposteln Petrus framhåller: ”På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män. Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom ’herre’.” — Ef. 5:22; 1 Petr. 3:5, 6.

När vi tar den bibliska skildringen i närmare skärskådande, finner vi, både av det som sägs och av det som lämnas osagt, att Sara var ett föredöme i undergivenhet och i underordnandets konst. När Jehova bjöd Abraham att rycka upp sina bopålar och bege sig till ett avlägset land, gjorde Sara inte några invändningar utan fogade sig. När Abraham för att undvika svårigheter vid två olika tillfällen bad henne att hon skulle säga att hon var hans syster, fann hon sig villigt i detta. Och när det uppstod tvister mellan Abrahams och Lots boskapsherdar och Abraham lät Lot välja den bästa betesmarken, läser vi inte något om att Sara bannade honom och sade något i den här stilen: ”Ditt gamla nöt! Låter du din unge brorson få det bästa av allting?” Nej, utan hon var undergiven. — 1 Mos. 12:1, 11—13; 13:7—12; 20:11—13.

Att hon var undergiven framgår tydligt av det sätt, på vilket Abraham talade till henne. När tre främlingar plötsligt kom till dem såsom gäster, kände Abraham sig fri att be henne skynda sig, såsom han själv skyndade sig: ”Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: ’Skynda dig ... och baka kakor.’ Men själv hastade Abraham bort till boskapen.” Sara knotade inte eller frågade: ”Vad skall du ha så bråttom för?” utan var undergiven. — 1 Mos. 18:6, 7.

I all synnerhet träder Saras undergivenhet i dagen genom att hon kallade Abraham ”herre”. När Sara hörde en av främlingarna säga att hon skulle föda en son, sade hon till sig själv: ”Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?” Lägg märke till att hon inte här kallade Abraham ”herre” för att smickra honom eller för att vara taktfull, utan detta ord ger uttryck åt vad hon kände för honom, när hon talade för sig själv; ett verkligt bevis för undergivenhet. — 1 Mos. 18:12.

Saras undergivenhet är beaktansvärd av två särskilda skäl. Först och främst därför att hon var ”mycket skön”. Vanligtvis är det så att ju skönare en kvinna är, desto mindre troligt är det att hon är undergiven. Hennes skönhet ger henne makt över männen, och hon drar fördel av det. Men trots sin sällsynta skönhet var Sara lika undergiven som om hon hade varit en oansenlig gammal kvinna.

För det andra är Saras undergivenhet beaktansvärd därför att hon inte på något sätt var svag och viljelös och helt enkelt inte kunde låta bli att vara undergiven. Det fattades henne inte styrka. Hon hade själv en vilja, men likväl var hon undergiven. Det var Sara som tog initiativet och föreslog att hennes man skulle ha könsumgänge med hennes tjänstekvinna Hagar, så att hon kunde få ett barn genom henne. När Hagar, sedan hon blivit havande, visade ringaktning för Sara, tuktade Sara Hagar så att denna flydde bort. Men Jehova uppmanade Hagar att vända tillbaka till sin fru och att vara henne undergiven. Vid ett senare tillfälle genomdrev Sara att Hagar och hennes son, Ismael, sändes bort, när Sara lade märke till att Ismael, tjänstekvinnans son, drev gäck med Isak, den utlovade arvingen. Abraham var inte hågad att driva ut Hagar, men Jehova ställde sig på Saras sida. När vi lägger märke till hur fast och beslutsam Sara kunde vara vid vissa tillfällen, har vi ännu större orsak att framhålla hennes undergivenhet för Abraham.

Naturligtvis får inte äkta män och andra, som intar ställningen såsom ”huvud”, missbruka denna sin ställning bara därför att det krävs av andra att de skall vara dem undergivna. Såväl Jehova Gud som Jesus Kristus kallas äkta män i Skriften, och de missbrukar sannerligen inte sin ställning såsom ”huvud”. En äkta mans ledarställning är förbunden med förpliktelsen att visa kärleksfull hänsyn, alldeles såsom aposteln Petrus framhåller, sedan han har förmanat hustrurna att vara sina män undergivna: ”Ni män, fortsätt att bo på samma sätt tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni giva ära åt dem såsom åt ett svagare kärl, det kvinnliga.” — 1 Petr. 3:7, NW.

Vad är det som kan hjälpa dig att vara undergiven såsom Sara var? Tron, kärleken, visheten och ödmjukheten. I stället för att vara så mån om att kämpa för dina ”rättigheter” bör du i tro överlämna din sak åt Jehova Gud. Sara behövde tro för att kunna följa sin man på hans färder och även för att framträda såsom hans syster. Tron på att Guds anordning beträffande vem som skall vara ”huvudet” är en god och rätt föranstaltning kommer att hjälpa dig att vara undergiven.

Kärleken kommer också att hjälpa dig att vara undergiven. Om du hyser kärlek i ditt hjärta till din Skapare, till den som du måste vara undergiven, till ditt arbete, då kommer undergivenhetens vedermödor att förefalla lätta.

Visheten kan också vara dig till hjälp, och det på två sätt. Först och främst anger den för dig hur du skall kunna vara undergiven, så att resultatet blir det bästa. Och den anger också för dig varför du skall vara undergiven; ty det är mycket viktigare att saker och ting kan uträttas lugnt och friktionsfritt än att de utförs på det allra effektivaste sättet — om det nu skulle vara så att det är den som måste underordna sig som har bättre omdöme.

Och i all synnerhet kan ödmjukheten hjälpa dig att vara undergiven. Den som är ödmjuk finner det lättare att böja sig, vilket gör det lättare att visa undergivenhet!

Låt alltså tron, kärleken, visheten och ödmjukheten hjälpa dig att vara undergiven såsom Sara var. Belöningen kommer att bli förnöjsamhet och lycka.