Äkta män axla ert ansvar som familjens huvud
”Jag känner honom, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig, att de skola bevara Jehovás väg till att utöva rättfärdighet och dom, på det att Jehová skall låta komma över Abraham vad han har lovat honom.” — 1 Mos. 18:19, Åk.
1. Vilka är intresserade av det här ämnet? Varför?
ÄMNET för den här artikeln måste intressera kristna äkta män, deras hustrur och barn. Ja, vi anser i själva verket att det angår alla människor, att det också angår dig, även om du inte tillber Jehova Gud, är ett av Jehovas kristna vittnen, eller kanske inte ens bekänner dig utöva någon som helst form av den ”kristna religionen”. Det är mycket vanligt med problem i familjen. Äkta män och familjefäder överallt finner ofta att dessa problem är dem nära nog övermäktiga. Var börjar med rätta de äkta männens ansvar? Hur omfattande är deras ansvar? Finns det någon tillförlitlig vägledning, som äkta män kan följa och som kan ge dem verklig, praktisk hjälp? Ja, säger vi, och därmed vill vi rikta din uppmärksamhet på det som följer här och som Jehovas vittnen fick del av vid sina kristna sammankomster under 1966.
2. Vad behöver alla medlemmarna i kristna familjer känna till?
2 Eftersom 50 procent av de gifta personer som lever i engifte är äkta män, är det ett stort antal av Jehovas folk som har att axla ansvar som en familjs huvud. De andra 50 procenten av de gifta, hustrurna, och de övriga medlemmarna i familjen, barnen, behöver också känna till att en sådan uppgift, dvs. att ha ansvar som familjens huvud, existerar och att de äkta männen och fäderna måste axla detta ansvar, om de skall kunna avbörda sig sina av Skriften pålagda privilegier och förpliktelser. Ja, det existerar verkligen ett sådant ansvar, och det bör axlas. Vi vet detta, därför att bibeln på många sätt obestridligen har fastslagit att detta ansvar existerar.
3. a) Vilka anordningar i forna tider är nyttiga exempel i denna tid? b) Vad sade Jehova att han kände till om Abraham?
3 Exempel på detta finner vi i den familjeorganisation som Jehova Gud införde från början, t. ex. Guds anordning för Adam och Eva såväl som för den familj av tjänare åt honom som gick ut ur arken efter syndafloden. Äkta män som blev godkända av Jehova Gud utgör goda, bibliska föredömen för kristna äkta män. Noa var ett sådant huvud för en familj, och om honom är det skrivet: ”Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa. Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.” (1 Mos. 6:9, 10) Ett annat exempel utgör Abraham, och om honom sade Jehova: ”Jag känner honom, att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig, att de skola bevara Jehovás väg till att utöva rättfärdighet och dom, på det att Jehová skall låta komma över Abraham vad han har lovat honom.” (1 Mos. 18:19, Åk) Det råder inget tvivel om att dessa äkta män, Noa och Abraham, var huvuden, ledare, för sina familjer.
4, 5. Ge flera bevis från bibeln som vittnar om att ”ett huvud” måste axla ansvar.
4 Bibeln bekräftar ytterligare det ansvar som vilar på familjens huvud genom det som sägs om Kristus Jesus, som kallas för sin församlings äkta man och huvud. Bibeln innehåller direkta uttalanden om detta. Vi läser: ”Hustrur bör visa undergivenhet för sina män såsom för Herren, ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus också är församlingens huvud, i det han är en frälsare för denna kropp. Ja, såsom församlingen visar undergivenhet för Kristus, så bör hustrur också vara sina män undergivna i allting.” — Ef. 5:22—24, NW.
5 I de följande verserna i Efesierna 5 talas det ytterligare om det kärleksfulla förhållandet mellan familjen och dess ”huvud”, och den äkta mannens ansvar såsom huvudet poängteras genom att hustrun framställs såsom den äkta mannens hjälp och komplement och såsom hans högt värderade tillhörighet. (1 Mos. 2:18—24) Vilket ansvar medför inte detta för den äkta mannen!
6. Vad lär vi av orden i Galaterna 4:1, 2 beträffande en familjefars ansvar?
6 En annan sak att tänka på är att barnen i Galaterna 4:1, 2 jämställs med trälar eller slavar. Ja, slavar, men älskade slavar, som fadern har ansvar för och plikter mot, och dessa plikter måste han erkänna och axla. Skriften uttrycker saken så: ”Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna; ty han står under förmyndare och förvaltare intill den tid, som fadern har bestämt.” Ett litet barn har inte större möjligheter att sörja för sig själv än en slav har; det ”finnes ingen skillnad mellan honom och en träl” eller slav. På barnets far, moderns, för att inte säga hela familjens, herre och husbonde, vilar alla de förpliktelser som skulle komma att vila på slavens herre att på alla sätt ta vård om slaven.
7. Kan en äkta man med rätta ignorera det som här har sagts?
7 Vilken inställning måste då en kristen ”husbonde” eller äkta man ha till dessa förpliktelser? Tror den kristne äkta mannen att bibeln är Guds ord och att den är sann och att Gud inte ljuger i den? Han måste tro den Heliga skrift; han måste axla ansvaret som familjens huvud. Sin tro och trohet i den här saken visar han genom att göra detta. Genom att han bekänner sig till kristendomen säger han sig vara i förening med sitt eget huvud, Kristus Jesus, och följaktligen gäller orden i 1 Johannes 2:6 (NW) om honom. Vi läser där: ”Den som säger att han förblir i förening med honom är också själv förpliktad att fortsätta att vandra så som denne vandrade.”
Vad den äkta mannens ledarskap omfattar
8. Vilka frågor om en äkta mans ansvar uppstår här?
8 Om en äkta man verkligen önskar axla sitt ansvar som familjens ledare och huvud, vad är det då han skall axla? Vad ingår i hans uppgift som ledare för familjen? Av de fordringar som ställs på tillsyningsmän framgår det att en sådan man måste förestå sitt eget hus väl och hålla sina barn i lydnad. (1 Tim. 3:2—4) Vad innebär detta? Vad innebär det att vara familjens huvud, att utöva ledarskapet i familjen?
9, 10. Redogör för vad kristet ledarskap innebär a) med avseende på familjefaderns beslut, b) med avseende på den vägledning han ger.
9 Ledarskap har i vidare bemärkelse avseende på den egenskap och ställning och det ämbete som en person har såsom huvud över något. Vi är här intresserade av den som är huvud för en familj, för hustru och barn. Ett sådant huvud har utslagsrösten i familjen, men det är inte allt. Den som har utslagsrösten måste fatta ett rätt beslut; beslutet måste vara riktigt. Hur gott är det inte för hustrun och barnen då den som har utslagsrösten har lärt känna ”vishet och tukt, så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet. De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.” — Ords. 1:2—4.
10 Att inneha ledarskapet såsom huvud innebär ansvar att ge vägledning, men det kräver mera, eftersom den vägledning som ges måste vara god och måste vara den bästa tänkbara för alla berörda parter. I 5 Moseboken 4:5, 6 kan man finna en förebild: ”Se, jag har lärt eder stadgar och rätter, såsom HERREN [Jehova], min Gud, har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land, dit I nu kommen för att taga det i besittning. I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de få höra alla dessa stadgar, skola de säga: ’I sanning, ett vist och förståndigt folk är detta stora folk.’”
11, 12. Hur är det då med den äkta mannens behov av vägledning?
11 Men hur kan en äkta man vara säker på att han fattar rätta beslut för sin hustru och sin familj och att han följer en rätt kurs då han utstakar sitt eget liv såväl som deras? Hur kan en familjefar vara viss om att den kurs han väljer är den rätta, då han axlar och avbördar sig sitt ansvar som familjens huvud? Av det som du har läst i bibeln vet du att du har sådant ansvar och att du bör axla det. Du vet vad det innebär att vara familjens huvud. Hur kan du då känna dig trygg och säker på dig själv, när du söker avbörda dig ditt underbara, av Gud givna ansvar?
12 Kan vi besvara den frågan? Ja, det kan vi. Nu hör vi någon säga: ”Ja visst, svaret kommer att bli att det är bibeln som ger vägledning. Det svaret känner vi till.”
13. Vad måste man vara övertygad om? Vem måste vara övertygad om detta?
13 Ja, bibeln ger vägledning i hur man utövar ledarskapet såsom en äkta man. Men det räcker inte med att veta att den gör detta. Ni familjefäder måste vara övertygade om detta. Ni måste vara övertygade om att ni i likhet med flertalet äkta män skulle vara villrådiga, om ni inte hade bibeln. Tack vare Guds ord har ni en pålitlig vägledning; detta måste ni vara orubbligt övertygade om. Såsom familjefar måste du ta ”klokhet och eftertänksamhet i akt; så skola de lända din själ till liv och bliva ett smycke för din hals. Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.” — Ords. 3:21—24, 26.
14. a) Vad måste familjens huvud göra enligt orden i 1 Moseboken 18:19? b) Vad anbefalls här åt varje familj såsom ett grundvillkor?
14 Om du håller med om detta (och det gör du helt visst, såvida du har överlämnat dig åt Jehova och älskar hans ord), kan du inse hur betydelsefull en väsentlig anordning är som du kanske eller kanske ännu inte har infört i ditt hem. Vi riktar din uppmärksamhet på den här såsom ett grundvillkor för att du skall kunna dra full nytta av bibeln såsom din vägvisare, då du utövar ditt ledarskap. Tänk på Jehovas lovord om Abraham: ”Jag känner honom [Abraham], att han skall befalla sina barn och sitt hus efter sig, att de skola bevara Jehovás väg till att utöva rättfärdighet och dom.” (1 Mos. 18:19, Åk) Detta måste familjens huvud göra. Han måste befalla sina barn och sitt hus, så att de håller sig på Jehovas vägar och utövar rättfärdighet och dom. Detta innebär att det inte räcker med att husfadern själv känner till vad som står i bibeln och har insikt i Skriftens principer. Något mer måste göras. Gör du det? Är du villig att göra det? Vad då? Jo: först av allt anordna och leda ett bibelstudium med familjen varje vecka.
15, 16. Nämn några huvudpunkter att tänka på beträffande ledningen av bibelstudiet i familjen.
15 Studera Guds ord med din hustru och dina barn. På så sätt kommer hela familjen att lära känna vilken plats varje familjemedlem intar och vilka förpliktelser var och en har mot den övriga familjen, såväl som mot Guds folks församling, mot förkunnartjänsten och mot sina medmänniskor. Detta kan ni uppnå om er familj studerar bibeln tillsammans. ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bli fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” (2 Tim. 3:16, 17, NW) Du själv, din hustru och dina barn är i behov av detta från Skriften, och ni måste tillägna er det såsom en enhet genom att studera tillsammans.
16 Håll familjens studium vid bestämd tid, regelbundet, och gå varje gång igenom ett studiepensum som ni valt ut på förhand och hela familjen är underrättad om, så att alla kan få största möjliga gagn av studiet. Studiet bör präglas av ordning och reda, och familjefadern inleder och avslutar med bön. En bön som passar i detta sammanhang är orden i Psalm 119:66: ”Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.” Kristus Jesus, den äkta mannens huvud, sade: ”Om ... ni, fastän ni är onda, vet hur ni skall ge goda gåvor åt edra barn, hur mycket mera skall då inte Fadern i himmelen ge helig ande åt dem som ber honom!” Vid familjestudiet har alltså familjens huvud ett fast stöd i Jehova Guds ord och ande. — Luk. 11:13, NW.
17. Vad kan man gå igenom vid bibelstudiet i familjen?
17 Vid det här studiet kan man förbereda församlingens Vakttornsstudium, gå igenom det som skall dryftas i teokratiska skolan, läsa högt ur bibeln eller gemensamt begrunda någon annan verksamhet som församlingen ägnar sig åt. Man kan begagna de publikationer som används vid studiemötena i församlingen eller dryfta en Vakttornsartikel, studieartikeln eller någon av andrahandsartiklarna, artiklar ur Vakna! eller ur Tjänsten för Guds rike som är av särskilt intresse för familjen eller som är särskilt tillämpliga på den. Stryk under svar och viktiga detaljer i publikationerna under studiets gång och se till att de andra i familjen också gör detta, så att ni sedan kan ta del vid dryftandet i församlingen. Det kommer att resultera i att ni använder en eller ett par timmar på ett mycket fördelaktigt sätt varje vecka. ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.” — 5 Mos. 6:6, 7.
18. Vad är familjens huvud i stort behov av?
18 Familjens huvud har stort behov av egenskapen vänlighet och måste helt och fullt utöva den. ”Var vänliga och hjärtliga mot varandra, förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” ”Ni som är äkta män skall älska edra hustrur, liksom Kristus älskade församlingen och offrade sig själv för henne.” ”Likaså är det männens plikt att älska sina hustrur.” ”Fäder, var inte irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.” — Ef. 4:32; 5:25, 28; Hd;6:4, NW.
19. Vilket slags vishet måste den äkta mannen lita till?
19 Det är nödvändigt att huvudet på ett kärleksfullt sätt tar ledningen och ger anvisningar, och mycket ofta måste den utslagsgivande rösten göra sig hörd. Men vid alla sådana tillfällen är det oförnuftigt att lita till världslig vishet. Detta framgår av bibelns ord, av exempel från såväl forntida som kristna skrifter. ”Och Manoa bad till HERREN och sade: ’Ack Herre, låt gudsmannen, som du sände hit, åter komma till oss, för att han må lära oss, huru vi skola göra med gossen som skall födas.’” ”Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud.” — Dom. 13:8; 1 Kor. 3:19.
Utnyttja familjens bibelstudium helt och fullt
20. Vad kan man reda ut vid familjens bibelstudium?
20 Husfadern kan använda bibeln, då han skall reda ut olika frågor som kommer upp i hemmet och i församlingen. Olika saker måste utföras; problem uppstår; familjeangelägenheter och förpliktelser i församlingen måste skötas. Hur kan en familjefar använda bibeln, då han skall ta itu med sådana här saker, lösa problem, besvara frågor, fullgöra sina många förpliktelser och hjälpa de andra familjemedlemmarna att fullgöra sina? Vi skall här i korthet redogöra för några exempel på hur han kan göra detta:
21. I vilket avseende tjänar Abraham och Jehova Gud själv som utmärkta föredömen?
21 Om man inte är så noga att följa bibelns principer, då man har med ett barn att göra, visar man sannerligen inte barnet någon kärlek. Det är fel att offra principer för att vinna eller behålla barnets tillgivenhet. Vi finner exempel på detta i Skriften. Läs 1 Moseboken 22:1—10 och lägg märke till att Abraham inte offrade några principer för att vinna eller behålla Isaks tillgivenhet. Vi läser i stället att Abraham ”räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son”, och det var då som Jehovas ängel ingrep. (Hebr. 11:17—19) Tänk på Jehova Gud själv, som inte skonade sin egen Son. Hans Son, Kristus Jesus, gav gensvar, men inte med någon barnslig tillgivenhet utan med obrytbar kärlek.
22. Vilken fara utgör orätta begär, och hur kan man passa på att lära ut något om orätta begär vid bibelstudiet i familjen?
22 Det kristna ”huvudet” måste undvika orätta begär för egen räkning och för sin familjs räkning. Man måste ständigt vara på vakt mot de orätta begären, eftersom de gör sig påminda om och om igen och man alltid omedelbart måste ta itu med dem. De har med själva grunddragen i vårt uppförande att göra. Jesus förklarade den här saken med orden: ”Vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta, som orenar människan. Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse. Det är detta, som orenar människan.” (Matt. 15:18—20) Den äkta mannen måste uppdaga orätta begär hos sig själv och hos sin familj och praktiskt tillämpa bibelns ord och påvisa att dessa orätta begär måste hållas borta. ”Närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse, som han drages och lockas. Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.” (Jak. 1:14, 15) Dessa och liknande skriftställen kan familjens huvud använda vid bibelstudiet i familjen för att hjälpa familjen att ta sig till vara för orätta begär. Hela familjen kan hjälpa var och en av familjemedlemmarna i detta avseende, och var och en av familjemedlemmarna kan hjälpa hela familjen, eftersom alla sätter sin förtröstan till bibeln.
23, 24. Redogör för hur man vid familjens bibelstudium kan ta itu med orätta sinnesinriktningar.
23 Det räcker inte med att familjens kristna huvud ger akt på de orätta begären, utan han måste också ägna uppmärksamhet åt orätta sinnesinriktningar, så att de kan bortarbetas hos honom, hans hustru och hans barn. Lägger du märke till att någon i familjen är benägen att vara orolig och bekymrad? Hur vore det då om ni tillsammans dryftade Jesu ord som är återgivna i Matteus 6:25—34 och Markus 4:19, såväl som orden i 1 Petrus 5:7, där det heter: ”Kasta alla edra bekymmer på honom [Gud], ty han har omsorg om er.” (Hd) Är det möjligen så att några av familjens medlemmar visar vanvördnad? Vanvördnaden kan komma till uttryck mot äktenskapspartnern, mot föräldrarna, mot församlingen eller dess tjänare, ja, rentav mot bibeln och förkunnartjänsten. I så fall måste familjens huvud gripa in. Tillsammans med familjen bör husfadern slå upp de skriftställen som särskilt har med det uppkomna problemet att göra, så att den orätta sinnesinriktningen kan belysas på lämpligt sätt och avlägsnas. Skulle det vara fråga om vanvördnad, kan följande bibelställen vara till nytta: 3 Johannes, vers 9, 10; Psalm 74:10; Judas, vers 8—10; Ordspråksboken 11:2; 13:10; 16:5, 18; 21:4, 24; Jakob 4:16; 1 Samuelsboken 15:23 osv.
24 Om du såsom familjens huvud önskar gripa in, närhelst du skönjer en orätt sinnesinriktning, t. ex. stridslystnad, genstridighet, feghet, självupptagenhet, avund, vinningslystnad, människofruktan, girighet, hårdhjärtenhet, hat, skrymteri, svartsjuka, lättja, kärlek till pengar, kärlek till materiella ting, illvillig bitterhet, obehärskad vrede, oförnuftighet, ondskefulla misstankar eller några andra orätta sinnesinriktningar, i ditt eget hjärta, hos din hustru eller dina barn, dryfta då vad bibeln har att säga om allt detta. I ett kapitel om kristet uppförande i boken ”Make Sure of All Things; Hold Fast to What Is Fine” (”Skaffa er visshet i fråga om alla ting; håll fast vid det som är förträffligt”) kan den som har tillgång till denna bok och som kan tyda de skriftställeshänvisningar som finns där (med början nedtill på högra spalten på sidan 99) finna bibelverser som kan vara till hjälp för att belysa det här ämnet.
25, 26. a) Vilka löper fara att lägga sig till med orätta vanor? b) Vilken åtgärd bör familjens huvud vidta?
25 Orätta sinnesinriktningar är inte det enda som kan komma upp i hemmet och i församlingen och som familjens huvud måste ta itu med, utan orätta vanor och bruk som familjefadern själv, hans hustru och hans barn har måste på ett skriftenligt sätt bortarbetas. Nämn några orätta vanor! Hur är det egentligen med knot och klagan? Den som knotar och klagar visar sig ha en ond sinnesinriktning, hyser kanske orätta begär och saknar kanske kärlek. Att knota och klaga är en ovana som man bör undvika. Om den ändå finns där, så arbeta bort den. Hur går det till? Ta upp saken med familjemedlemmarna, med dem alla, och läs och begrunda vad som sägs i följande bibelverser och den omgivande texten: Judas, vers 16; 1 Korintierna 10:10; 4 Moseboken 11:1 och slutligen Kolosserna 3:13, där det heter (enl. NW): ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och förlåta varandra villigt, om någon har orsak till klagomål mot en annan.” Knot och klagan gör slut på glädjen, samarbetet, uppskattningen och leder till andra slag av orätt uppförande och kan på så sätt medföra livets förlust. Huvudet för den kristna familjen måste därför åter vända sig till Guds ord tillsammans med sin familj, så att alla kan lära känna de bibliska skälen till att man bör välja ett rätt handlingssätt och hur man bör gå till väga för att kunna åstadkomma de nödvändiga förändringarna.
26 Man kan göra på samma sätt som vi tidigare föreslog för att förhindra eller avlägsna sådana orätta vanor som förhävelse (skryt), dryckenskap, frosseri, dåraktigt (slipprigt) tal, oblyg klädsel, omoraliska tendenser, kiv, stöld, gapighet osv. Också beträffande detta kan husfadern få hjälp genom att använda skriftställeshänvisningarna i ”Make Sure of All Things; Hold Fast to What Is Fine”, sidorna 102—104. På sidorna 105—108 hittar man hänvisningar till sådan gudaktig frukt som bör odlas.
27. Vad är hela familjen i behov av?
27 Om en familj sätter sig ned för att ta reda på bibelns lösning på vilket problem det vara må som har uppstått i familjen, kommer alla att få stort gagn av detta. Hela familjen måste ständigt begrunda sådana här frågor, så att ett orätt tänkesätt, orätta begär och sinnesinriktningar och ett orätt uppförande kan undvikas. På så sätt behöver inte ett allvarligare problem uppstå, som kräver att man måste söka komma till rätta med något som redan har urartat. ”Sluta fördenskull upp med att vara oförnuftiga, men fortsätt med att fatta vad Jehovas vilja är.” (NW) Det är ett gott råd, som ges i Efesierna 5:17.
28. Till vilken nytta blir detta för a) hustrun, b) barnen?
28 När en kristen familjefar axlar sitt ansvar som familjens huvud, vilket Skriften lägger på honom, blir detta till gagn och nytta för alla parter. Hans hustru kan känna trygghet och självaktning. Barnen kan känna trygghet, som de så oändligt väl behöver, och självaktning, som de också behöver, två ting som unga människor i världen söker uppnå på många olika sätt och som de förgäves strävar efter, under det att de går till alla möjliga ytterligheter. En kärleksfull far kan skydda sina barn för sådana missräkningar, om han använder Guds ord.
29. Hur kan var och en bli hjälpt att fullfölja sitt överlämnande?
29 När familjefadern på rätt sätt axlar sitt ansvar som huvud, bekräftar han därmed sitt överlämnande åt Gud och hjälper medlemmarna i sin familj att fortsätta leva ett troget, åt Gud överlämnat liv. På så sätt blir också förkunnartjänsten befrämjad, och familjen får vägledning i fråga om att inrikta hjärta, håg och lust på förkunnarverksamheten, att planera för att ta del i den, och på så sätt undgår de att vända sig till materialism och att låta livet uppfyllas av jakten efter materiella ting, i stället för av förkunnartjänsten.
30. Hur bidrar dessa förhållanden till att a) familjen bevaras, b) vår tillbedjan av Gud befrämjas?
30 Om familjens huvud skulle märka att det i hans eget hjärta eller i hans hustrus och hans barns hjärta och sinne uppstått kärlek till pengar, måste han naturligtvis gripa in och göra något åt det. Förkunnarverksamheten måste befrämjas, och förkunnarna behöver göra framsteg. Genom att avbörda sig sitt ansvar som familjens huvud kan familjefadern dessutom bevara familjen, ty om han inte gör detta, kan familjen råka i upplösning. När han avbördar sig sitt ansvar som ledare, bör detta främja och stärka familjens tillbedjan av Jehova. Det kommer helt visst att visa sig vad hela familjen såväl som de enskilda familjemedlemmarna beträffar. Detta är bra och är vad man bör sträva hän emot. Vetskapen att allt detta kan uppnås bör vara till stor uppmuntran för familjefäder och ge dem verklig styrka att axla sitt ansvar som familjens huvud. Det kommer att skänka dem stor glädje i den nuvarande tiden, tillförsikt inför framtiden och ett säkert och visst hopp om evigt liv i Jehovas rättfärdiga nya tingens ordning för dem själva och familjen.