nya världens samhälle såväl som de välsignelser som ännu hör framtiden till.

Men hur förhåller det sig med att tala om för en blivande äktenskapspartner de föga smickrande sanningarna om ens förflutna, sådant som man kanske har gjort innan man blev ett Jehovas vittne? Om ämnet kommer på tal och man blir tillfrågad, bör regeln vara den att man skall tala om sanningen, ty den andre har rätt att känna till den. Om man inte blir tillfrågad, då får man handla efter eget gottfinnande och efter vad samvetet bjuder. Men om det förefaller vara så, att dessa upplysningar är betydelsefulla för den andre och denne inte kommer med några frågor därför att han helt enkelt inte har tänkt att några sådana saker skulle föreligga, då bör dessa upplysningar ges självmant, i det man hoppas att kärlek och förståelse skall skyla över saken. Om någon missräkning skulle följa, så är det långt bättre att den kommer före giftermålet än efteråt. Den välkända princip Jesus framhöll är här tillämplig: ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.” — Matt. 7:12.

Det finns emellertid ett undantag, som en kristen alltid måste minnas. Såsom en Kristi soldat är han inbegripen i teokratisk krigföring, och han måste utöva strängaste vaksamhet, när han har att göra med Guds fiender. Fördenskull visar Skriften att det är rätt att dölja sanningen för Guds fiender, om man därigenom kan skydda Guds saks intressen. Ett exempel på detta, som vi finner i bibeln, är skökan Rahab. Hon dolde de israelitiska spejarna, därför att hon hade tro på deras Gud, Jehova. Detta gjorde hon både genom sina handlingar och genom sina ord. Att hon fick Jehovas godkännande i detta som hon gjorde framgår av att Jakob berömmer hennes tro. — Jos. 2:4, 5; Jak. 2:25.

Ett sådant handlingssätt kommer under rubriken ”strategiska åtgärder”, enligt förklaringen i Vakttornet för den 15 juni 1956, och är i harmoni med Jesu råd att när vi befinner oss bland vargar, måste vi vara ”försiktiga såsom ormar”. Ifall omständigheterna skulle kräva av en kristen att han måste träda fram såsom vittne i en rättssal och svärja att tala sanning och han då alls yttrar sig, måste han tala sanning. När den kristne ställs inför alternativet att förråda sina bröder eller inte tala och så själv anklagas för ohörsamhet mot domstol, sätter den mogne kristne sina bröders välfärd före sin egen, i det han påminner sig Jesu ord: ”Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.” — Matt. 10:16, NW; Joh. 15:13.

● Enligt 2 Moseboken 20:11 lyder fjärde budet så: ”Ty på sex dagar gjorde HERREN [Jehova] himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen.” Inbegriper inte tidrymden ”sex dagar” också 1 Moseboken 1:1, eftersom det heter att dessa ”sex dagar” omfattade den tid, under vilken Jehova ”gjorde ... himmelen och jorden”? — W. B., USA.

Nej, man kan inte med rätta påstå det. Den ”dag” som omnämns i 1 Moseboken 2:4 (1878, NW) såväl som de ”sex dagar” som omtalas i 2 Moseboken 20:11 inbegriper hela skapelseperioden alltifrån den tidpunkt då Jehova Gud skapade ljuset på jorden, men omfattar inte dessutom den föregående tiden, under vilken jorden redan fanns till, formlös och öde, i det att den vilade i det mörker som bredde ut sig över dess svallande vattens yta.

Vi får inte glömma att under denna skapelsevecka skapade Gud verkligen en himmel. Det är denna himmel som beskrivs i skildringen över vad som hände den andra dagen, i 1 Moseboken 1:6—8. Det är i denna himmel som vers 20 säger att de flygande varelserna svingar sig fram. Det var i denna himmel som solen, månen och stjärnorna utanför blev synliga på den fjärde dagen. Jorden blev också gjord eller skapad under denna skapelseperiod, i det att den bragtes att bli synlig ovan de svallande vattnens yta på den tredje dagen. (1 Mos. 1:9, 10) Det är alltså dessa ting som avses med uttrycket ”himmelen och jorden” i såväl 1 Moseboken 2:4 som 2 Moseboken 20:11.

Tillkännagivanden

Tjänst på fältet

Under hela november månad fortsätter Jehovas vittnen överallt att följa temat ”Låt oss utöva praktisk vishet i en till undergång dömd värld”. Det var Jesus Kristus själv som rådde sina efterföljare att utöva praktisk vishet i förhållande till den nuvarande gamla, onda världen (Luk. 16:8, 9, NW), och detta innebär bland annat att söka efter de människor som längtar efter en rättfärdig tingens ordning och förhjälpa dem att sätta sitt hopp till Guds nya rättfärdiga värld. Till gagn för dessa erbjuder vi de båda böckerna ”Nya himlar och en ny jord” och ”Låt Gud vara sannfärdig”, tillsammans mot ett bidrag av kr. 5:–. Med böckerna följer också alldeles kostnadsfritt personlig vägledning till att studera bibeln med tillhjälp av böckerna.

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 4 december: Den vakne ”trogne och omdömesgille slaven”. Sidan 512.

Veckan den 11 december: Håll er vakna tillsammans med den ”trogne och omdömesgille slaven”! Sidan 518.