Insikt om den orätta begärelsens makt

”Utan var och en blir prövad genom att han drages och lockas av sin egen begärelse. När så begärelsen har blivit fruktsam, föder den synd; när synden har blivit fullbordad, frambringar den i sin tur död.” — Jak. 1:14, 15, NW.

1, 2. Vem var Akan, och på vilket sätt var han olydig?

EN SKINANDE guldtacka, en del blänkande silver och en vacker klädnad kostade en man hans liv. Det hände när Israels nation hade intagit staden Jeriko på 1400-talet före Kristus. Mannens namn var Akan. Han var soldat i den israelitiska hären. Hären hade fått order om att förstöra allting i staden. Ingenting skulle få bortföras som byte, utom guldet, silvret och andra metaller som påträffades där, men dessa skulle inte få bli soldaternas privata egendom. De skulle läggas i den israelitiska skattkammaren, som var helgad åt Jehova Gud.

² Låt oss blicka tillbaka till den tiden och lägga märke till vad som händer, medan israeliterna genomsöker Jeriko från hus till hus. Akan befinner sig ensam i ett av husen. Han har funnit en guldtacka, en del silver och en vacker kaldeisk klädnad. När han håller i klädnaden, tänker han på hur synd det är att en så fin och präktig klädnad skall förstöras. Ju mer han ser på den och känner på dess fina vävnad, dess mer önskar han själv få den. På samma sätt förhåller det sig med guldet och silvret, när han plockar upp det och känner dess tyngd i handen. Han tillåter begärelsen efter dessa förbjudna ting att mer och mer vinna insteg hos honom. Eftersom ingen ser honom där inne i det svagt upplysta huset, känner han sig eggad att tillfredsställa sin begärelse. Han kan inte tänka sig något sätt, varpå någon möjligtvis skulle kunna upptäcka att han hade tagit dessa saker. De skulle aldrig komma att saknas bland bytet från staden. Uppmuntrad av denna tanke döljer han sakerna och bär dem ut ur den till undergång dömda staden och till sitt tält. I tältets avskildhet viker han undan en flik av mattan som täcker marken, gräver ett hål och begraver sitt byte. Sedan Akan har lagt på mattan igen, går han därifrån med en känsla av belåtenhet. Han hade tillfredsställt sin åstundan utan att någon hade fått reda på det.

3. Varför passerade Akans orätta förehavanden inte obemärkta?

³ Akan hade närt och tillfredsställt en orätt begärelse. Men trots hans självsäkerhet passerade hans förehavanden inte obemärkta. Visserligen hade inga människoögon varseblivit hans olydiga handling, men Guds ögon hade sett den. Då Israels Gud inte ville tillåta att en sådan människas närvaro fördärvade hans utvalda folk, lät han det bli kunnigt för Josua att Israel hade blivit besudlat i hans ögon genom en handling av uppsåtlig olydnad och stöld. ”I sin tur sade Jehova till Josua: ’Stig upp, du! Hur kommer det sig att du faller ned på ditt ansikte? Israel har syndat, och de hava också överträtt mitt förbund, som jag pålade dem som en befallning, och de hava också tagit något av det som var överlämnat åt tillintetgörelse och hava också stulit och också hållit det hemligt och hava också lagt det bland sina egna saker. Och Israels söner komma icke att kunna stå upp emot sina fiender. De komma att vända ryggen mot sina fiender, ty de hava blivit något som är överlämnat åt tillintetgörelse. Jag skall icke bevisa mig vara med eder igen, om ni icke förinta det som är överlämnat åt tillintetgörelse ur eder mitt.” — Jos. 7:10—12, NW.

4. Hur blev han funnen och straffad?

⁴ Josua lät därpå varje stam passera förbi honom, och Gud gav till känna för honom att den skyldige fanns inom Juda stam. Ur denna stam uttogs sedan seraiternas släkt. Varje medlem av denna släkt fick träda fram, och så kom Akans tur. När han trädde fram inför Josua, angav Gud att detta var den skyldige. ”Då sade Josua till Akan: ’Min son, giv ära åt Jehova, Israels Gud, det beder jag dig, och bekänn inför honom, och säg mig, det beder jag dig: Vad har du gjort? Dölj det icke för mig.’” (Jos. 7:19, NW) När Akan bekände sin onda handling, gick några män till hans tält och letade fram bytet och tog det med till Josua. Akan blev därpå förd utanför lägret och stenad till döds. Begärelsen, som ledde till hans synd, medförde således hans död.

5. Vad kan vi lära av det som hände med Akan?

⁵ Det som hände med Akan illustrerar tydligt, vilken makt en orätt begärelse har och vad den leder till. Det visar att även om tillfredsställandet av en orätt begärelse sker i hemlighet, så passerar det ändå inte obemärkt. Jehova Gud, den universelle Suveränen, ser det. Men ogudaktiga människor som Akan inser inte detta. ”Han säger i sitt hjärta: ’Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.’” (Ps. 10:11) Men Jehova ser det verkligen, och han kommer inte att glömma det. Därför måste en individ vara mycket noga med de begär och önskningar som han odlar och förvissa sig om att de inte är av ont slag.

6. Vad bör man komma ihåg?

⁶ Han bör komma ihåg vad en av dem som skrivit bibeln, Jakob, sade om orätta begärelser och vad de leder till. ”Utan var och en blir prövad genom att han drages och lockas av sin egen begärelse. När så begärelsen har blivit fruktsam, föder den synd; när synden har blivit fullbordad, frambringar den i sin tur död.” (Jak. 1:14, 15, NW) Och så var det med Akan. Hans begärelse efter en guldtacka, en del silver och en klädnad ledde till synd, och synden till död. När du känner begärelsens magnetiska lockelse dra dig till något som enligt Skriften är orätt, bör du därför påminna dig vad bibeln säger om begärelse. Kom ihåg vad som hände med Akan. Bruka därpå din viljekraft till att motstå lockelsen. Om du inte gör kraftigt motstånd, så kommer begärelsen att växa sig allt starkare, till dess den blir fruktsam genom att förmå dig att synda. Detta i sin tur medför med säkerhet en förintelsedom från Gud.

Många har dukat under för orätta begärelser

7. Vilket fel har några individer begått?

⁷ Under de år som gått har det funnits åt Gud överlämnade kristna, som menade att de kunde leka med en orätt begärelse utan skada för sig själva. De tog sig inte till vara för begärelsens makt. När den lockade dem, sköt de den därför inte ut ur sitt sinne. I stället gav de begärelsen näring. De tänkte på den. När de gjorde det, försvagades deras motståndskraft, till dess begärelsen fick makt med dem, och de tillät den att bli fruktsam. Genom detta orätta handlingssätt blev de orena i Guds ögon och var olämpliga att få stanna kvar i hans teokratiska organisation, liksom Akan blev olämplig att stanna kvar i den. Därför uteslöt Gud dem. Han godtog dem inte längre som sina tjänare. Under en viss tidsperiod var det bara ett litet antal av dessa som visade uppriktig ånger och genom Guds oförtjänta godhet fick sin synd förlåten. De fick därpå tillåtelse att komma in i den teokratiska organisationen igen. Men detta återvändande till Guds ynnest var en mycket, mycket svår väg. Det skulle ha varit mycket bättre för dem att genast ha motstått den orätta begärelsen.

8. Vad hade Petrus att säga om dem som tillfredsställde orätta begärelser utan att visa ånger?

⁸ De som har underlåtit att visa uppriktig ånger står inför evig tillintetgörelse. Det är om dem aposteln Petrus talar, när han säger: ”Vidare skola många vika av från vägen och följa deras handlingar av lösaktigt uppförande; och på grund av dessa skall sanningens väg komma att omtalas på ett skymfligt sätt. Med vinningslystnad skola de också utnyttja eder med hycklade ord. Men vad dem angår, rör sig domen från forna tider icke långsamt, och deras tillintetgörelse slumrar icke.” (2 Petr. 2:2, 3, NW) Orätta begärelser får man alltså inte leka med i sinnet, utan man bör i stället helt och hållet utestänga dem från sitt sinne. Låt dem inte slå rot.

9. Vilket fel begick Eva?

⁹ Bibeln omtalar många exempel på individer som liksom Akan inte insåg detta förhållande. I alla dessa fall blev resultatet ett och detsamma — den orätta begärelsen ledde till synd, och synden till död. Det var detta som hände med den första kvinnan, Eva. När det sades till henne att hon genom att äta av den förbjudna frukten i Edens lustgård skulle bli vis och — liksom Gud — i stånd till att själv avgöra vad som var gott och vad som var ont, började hon få begärelse till frukten. Ju mera hon tänkte på det, dess mera åtråvärd blev den i hennes ögon och dess mer ville hon ha den. ”Följaktligen såg kvinnan, att trädets frukt var god till föda och att det var en lust för ögonen, ja, trädet var åtråvärt att se på. Så började hon taga av dess frukt och äta den.” (1 Mos. 3:6, NW) Således blev hennes orätta begärelse fruktsam i synd. Hon begick det felet att nära och vidmakthålla den i stället för att redan i början utestänga den ur sitt sinne. I sinom tid medförde denna synd hennes eviga död.

10. Vilken orätt begärelse var det som Adam hyste?

¹⁰ I Adams fall var det hans önskan att behaga Eva hellre än att lyda Jehova som drog honom in i synden. När han kom tillbaka från att ha uppehållit sig i en annan del av lustgården och såg vad Eva hade gjort, tillrättavisade han henne inte och vägrade inte att ha någon del i hennes synd. I stället tog han emot frukten ur hennes ”hand och förenade sig med henne i handlingen av uppsåtlig olydnad mot Gud. Hans begärelse eller åstundan att behaga henne ledde honom till uppror mot Gud. ”Och till Adam sade han [Jehova]: ’Därför att du lyssnade till din hustrus röst och tog dig till att äta av det träd, varom jag gav dig denna befallning: ”Du får icke äta därav”, så är marken förbannad för din skull.’ ” Då ju Adam i förväg hade blivit underrättad om att han skulle dö om han åte av denna frukt, så betydde hans olydnad att han skulle vända åter till det livlösa stoft varav han blivit danad. ”Ty stoft är du, och till stoft skall du återvända.” (1 Mos. 3:17—19, NW) På detta sätt ledde Adams orätta begärelse till synd, och hans synd till död.

11. Varför kan vi vara säkra på att en person inte kan nära en orätt begärelse utan skada för sig själv?

¹¹ Då alltså orätt begärelse hade makt att dra en fullkomlig man och en fullkomlig kvinna in i synd och vålla deras död, vem kan då vara nog obetänksam att säga att en ofullkomlig människa skulle kunna nära en orätt begärelse i sitt sinne utan att slutligen ledas till att sätta den i verket? Det var utan tvivel fördenskull som Jesus sade: ”Men jag säger eder, att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt. 5:28, NW) Det kunde sägas att denna person har begått äktenskapsbrott i sitt hjärta, därför att om han hade möjlighet skulle hans orätta begärelse förmå honom att begå äktenskapsbrott i verkligheten. Eller i fråga om en som är ogift skulle det förmå honom till att begå otukt.

12. Hur leddes David till synd, och vad lär oss det som han fick erfara?

¹² Denna princip visade sig vara sann, när det gällde konung David, som medan han gick omkring på taket till sitt palats fick syn på Bat-Seba, som höll på att bada. Han betraktade henne med passionerad begärelse. Den blev honom övermäktig, och han sökte efter att tillfredsställa den och gjorde det också, fastän Bat-Seba var en annan mans hustru. Han ordnade så att hennes man skulle bli placerad i främsta ledet i striden, för att denne med säkerhet skulle komma att dö. Sedan mannen hade blivit dödad, framhärdade David i sin orätta begärelse genom att ta Bat-Seba till hustru. Den begärelse som han lät växa upp inom honom, medan han såg på Bat-Seba, ledde honom alltså till synd i Guds ögon. Om inte David hade visat en så uppriktigt ångerfull ande, när profeten Natan framhöll hans orätta handlingssätt för honom, så skulle denna synd ha kostat honom hans liv. Man måste därför urskilja en orätt begärelse i dess allra första upprinnelse och på allt sätt bemöda sig om att avlägsna den ur sitt sinne.

13. a) Hur vet vi att änglar är utsatta för en orätt begärelses makt? b) Vilken begärelse fanns hos den förste ängel som syndade?

¹³ Hur utomordentligt nödvändigt detta är förstår vi bättre, när vi kommer ihåg att till och med änglar har dukat under för den orätta begärelsens makt. Dessa mäktiga himmelska skapelser är inte fria från den, trots det att de är människan långt överlägsna. Många av dem har blivit en sådan begärelses offer. Den förste som föll blev övervunnen av högmod och begärelsen att bli lik universums Suverän, Jehova. Han såg sitt tillfälle att få sin begärelse att bära frukt genom den förste mannen och den första kvinnan. Han visste att de slutligen skulle uppfylla jorden med sitt släkte. Därför målade han ut för sig hur han själv skulle härska över en jord som var uppfylld av människor, vilka alla skulle tillbedja och tjäna honom. Sannolikt nöjde sig inte hans ärelystnad med detta. Därnäst såg han sig härska över hela universum, i besittning av just den ställning som Jehova Gud själv intar. Denna djärva ärelystnad blev hans förtärande åstundan. Eftersom han lät den finnas kvar inom sig, växte den och ledde honom till uppror mot Gud. Därför att denne upproriske ande valde ett handlingssätt av förtal och motstånd mot Jehova, kallas han Satan, djävulen.

14, 15. a) Förklara hur änglar på Noas tid leddes till synd. b) Vad kommer deras synd att ådraga dem?

¹⁴ Längre fram, i Noas dagar, syndade andra änglar. Också dessa begick det felet ätt låta sitt sinne syssla med en orätt begärelse, tills den blev dem övermäktig. De såg de fröjder som den sexuella föreningen beredde människorna, och de ville själva få erfara dem, fastän änglarna var skapade könlösa. Genom att i sina sinnen umgås med begärelsen, uppodlade de en sexuell åtrå, som växte medan de fortfor att se på människornas döttrar med passionerad begärelse. De visste att det var orätt av dem att hysa sådana tankar, men de gjorde det i alla fall. De visste också att deras plats var i himlarna och att de borde vara nöjda med den ställning, som Gud hade givit dem där, i stället för att önska blanda sig med människosläktet. De var en livsform, och människosläktet var en annan. Eftersom det var emot Guds lag att det skulle bli någon blandning av dessa båda livsformer, borde änglarna ur sina sinnen ha avlägsnat tanken på att få erfara människosläktets sexuella fröjder. De borde ha gjort sig kvitt den, innan den slog rot som en begärelse och började växa tills den förtärde dem. Detta var vad de borde ha gjort, men det var inte vad de gjorde.

¹⁵ För att tillfredsställa sin lusta lämnade dessa änglar i olydnad sina himmelska ställningar och materialiserade sig i köttsliga kroppar och gifte sig med människornas döttrar. Denna synd ådrog dem Jehovas ogynnsamma dom, vilken han kommer att verkställa vid den tid han bestämt. ”Och de änglar som icke bibehöllo sin ursprungliga ställning, utan övergåvo sin egen tillbörliga boningsort, har han förvarat med eviga bojor i tjockt mörker till den stora dagens dom.” (Jud. v. 6, NW) Som det var med människorna, så var det med dem — en orätt begärelse ledde till synd, och synden kommer att medföra deras tillintetgörelse. Om alltså den orätta begärelsen har makt att draga till och med änglar in i synd och tillintetgörelse, hur skulle då ofullkomliga människor kunna hysa sådan begärelse utan skada för sig själva?

16. Vilken orätt begärelse var det som vållade Judas’ tillintetgörelse, och vilken sanning illustreras av det som han fick erfara?

¹⁶ Judas är ett exempel på att det inte går. Han närde en åstundan efter pengar. Han tillät den att växa, tills den gjorde honom till tjuv såväl som till Guds Sons förrädare. Vad som hände med honom illustrerar väl sanningen i det som är skrivet i 1 Timoteus 6:9, 10 (NW): ”Men de som äro beslutna att bliva rika falla i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begärelser, som störta människor i tillintetgörelse och fördärv. Ty kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek hava några blivit ledda vilse från tron och hava genomborrat sig överallt med många smärtor.” Detta var precis vad som hände med Judas. Hans kärlek till pengar ledde honom vilse från tron och störtade honom i tillintetgörelse. Hans öde bör utgöra en varning för alla åt Gud överlämnade kristna, som begår det felet att odla en åtrå efter rikedom.

17. Varför bör vi vara på vår vakt, så att vi kan behärska åtrån efter pengar?

¹⁷ Men några människor, som en gång var åt Gud överlämnade kristna, har underlåtit att dra lärdom av Judas’ öde. De har tillåtit åtrån efter pengar att uppsluka dem, och liksom Judas har de blivit ledda vilse från tron. De har tillåtit sin kärlek till rikedom att bända dem loss från den teokratiska organisationen, och de är nu fullständigt upptagna av att försöka tillfredsställa denna kärlek. De har inte längre något intresse för att vandra på vägen till livet. När nu detta har skett med somliga, kan det då inte också ske med andra? Kan det inte ske med dig? Det kan göra det, om du inte är påpasslig i att motstå den bedrägliga åtrån efter rikedom. Du får inte låta den få något grepp om dig. Akta dig därför för lockande affärsanbud, som skulle komma att avhålla dig från att regelbundet vara med i den nya världens samhälle och som skulle kräva så mycket av din tid, att du inte skulle kunna studera Skriften regelbundet eller ta del i den kristna predikotjänsten. En åt Gud överlämnad kristen bör gå i den riktningen att han kan ägna mer tid åt bibelstudium och åt tjänst för Gud, inte mindre.

Kärlek till materiella ting

18, 19. Vilken fara möter en kristen i form av världens materiella lockelser, och varför måste han behärska sina begärelser?

¹⁸ En kristen kanske inte anser sig vara snärjd av kärlek till pengar men kan ändå vara snärjd av kärlek till materiella ting. Han ser den glittrande mängden av konsumtionsartiklar, som den moderna industrien frambringar i en jämn ström. Han ser och hör den lockande reklamen, som kommer begäret efter dessa ting att blossa upp. Han tänker på hur gärna han skulle vilja ha den här saken eller den där. Han har en redan betald bil, men han ser en tilldragande annons till exempel om en vagn av en av de senaste modellerna, och han målar ut för sig hur flott en sådan bil skulle ta sig ut, om den stode parkerad utanför hans hus. Han har inte råd att köpa den, men drömma om den kan det inte vara något ont i, menar han. Alltså drömmer han om hur han sitter vid ratten i denna glänsande bil och kör vägen fram. Han kan känna hur lättstyrd den är. Han kan höra motorns jämna spinnande och känna dess kraft, när han trampar på gaspedalen. När han så fortsätter att drömma om bilen dag efter dag, växer hans åtrå efter den, och det dröjer inte länge förrän han stannar vid en utställningslokal för att titta på den. Sedan han har talat med försäljaren, går han hem för att räkna ut hur han skall kunna skaffa pengar till den, kanske rentav genom att sätta sig i skuld. Han funderar till och med på att ta extra arbete för att förtjäna de pengar som behövs för att betala skulden. Att ha en sådan bil innebär för honom att leva över sina tillgångar, men han är villig att göra det och att offra dyrbar tid, som kunde ägnas åt studium och tjänst för Gud, för att tillfredsställa den förtärande åtrå efter denna nya bil, som han har uppodlat. För en annan person kan det naturligtvis vara någonting annat, som han eller hon uppodlar en åtrå efter. I varje fall söker individen materiella ting på bekostnad av andliga ting. Om han fortsätter i den inslagna riktningen och låter själviska begärelser uppta den tid och uppmärksamhet som han är skyldig Gud, då kommer det inte att dröja länge innan materialismens feber dödar honom i andligt avseende, och detta i sin tur leder till att han blir dödad i kroppslig mening tillsammans med dem som älskar denna materialistiska värld.

¹⁹ Det är ingenting orätt i att ha materiella bekvämligheter och lyxföremål, om man har råd till det och om man kan hålla dem på sin rätta plats. De bör tjäna en, inte göra en till slav. Var därför på din vakt mot dina begärelser och behåll herraväldet över dem, så att de inte får herravälde över dig. Om du nu är en kristen, kan de dra dig bort från andligheten, om du tillåter dem att göra det. De kan dra dig ut på materialismens gungfly, och du kommer så småningom att sjunka ur synhåll och kommer inte längre att ses bland dem som utgör den nya världens samhälle. Begärelserna har således dragit dig bort från den smala väg som leder till evigt liv. ”Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” (Matt. 7:13, 14) Somliga människor beger sig in på denna smala väg och stannar kanske kvar på den i många år, men tillåter därpå de orätta begärelsernas magnetiska dragningskraft att leda dem bort ifrån den och in på den breda vägen, på vilken denna materialistiska värld vandrar fram. En kristen kan alltså inte låta sig snärjas av kärleken till materiella ting. Detta skulle innebära att odla orätta begärelser, som endast kan bringa honom i olycka. Det skulle vara lika ödesdigert för honom som penningkärleken var för Judas.

Håll sinnliga begärelser under kontroll

20, 21. a) Hur har denna världen underlåtit att hålla sina sexuella begärelser inom av Skriften angivna gränser, och vad har följden blivit? b) Varför måste en kristen hålla sig själv i ett stadigt grepp?

²⁰ Köttsliga begärelser kan vara ännu svårare att behärska än begäret efter materiella ting. Blir de närda och omhuldade, blir de till en förtärande låga, som uppslukar en människa till den grad, att morallagarna inte betyder någonting för henne. Den vitt utbredda omoraliskheten i denna gamla värld är ett tydligt vittnesbörd om detta. I stället för att lyda Skriftens bud mot omoraliskhet lämnar världen dem utan avseende och tillåter det sexuella begäret att gå över alla gränser. Det finns ingenting orätt i det sexuella begäret i sig självt, ty det har blivit nedlagt hos människan av Skaparen, men det orätta inträder när man låter detta begär slippa löst från all kontroll och dra en individ utanför de lagliga gränser som Gud har angivit. Den kristne kan därför inte följa den onda kurs som världen följer, utan måste hålla sina begärelser under kontroll. Detta kräver utövande av viljekraft. Han måste göra en beslutsam ansträngning för att inte låta sitt sinne hysa onda sexuella begärelser, eftersom de endast kommer att leda honom in i synd.

²¹ Världen har tillåtit sina begärelser att gå utöver de gränser som bibeln anger, och därför överflödar den av lastbara, vällustiga människor. Med avseende på dem säger bibeln: ”Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön.” (Rom. 1:24—27) I överensstämmelse med vad dessa bibelverser säger, är världen fördärvad av äktenskapsbrytare, otuktiga människor, prostituerade och homosexuella. Då den kristne är omgiven av detta onda inflytande, måste han alltså hålla sig själv i ett stadigt grepp, så att han inte av en orätt begärelse dras till att begå samma avskyvärda gärningar. Han måste inse sina köttsliga svagheter och får inte tänka att han kan följa de sinnliga begärelserna till den av Skriften uppdragna gränslinjen och så stanna där. Även om han kan lyckas med att göra detta en tid bortåt, så kommer han slutligen att dras över denna gränslinje och ut i synd. Detta kommer alldeles säkert att hända, ty lustar som får näring växer i styrka och får ett fastare grepp om individen. Det är sedan mycket svårare för honom att slå bort tankarna på dem. Hans bästa försvar är att motstå dem redan från början.

22. Varför kan vi vara säkra på att tillintetgörelse väntar denna världen?

²² Denna nutida värld är lik världen på Noas tid. Människorna på den tiden brydde sig inte om de gränser som Gud hade uppdragit för människornas begärelser. De behärskade inte sina begärelser, utan tillfredsställde dem och odlade så sina lustar. Dessa onda begärelser ledde dem till synd, och detta fick till följd att de blev förgjorda av Guds hand. ”Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra. Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga människor [framställde ett mönster för ogudaktiga människor av ting som skola komma, NW].” (2 Petr. 2:5, 6) Det öde som drabbade de lastbara människorna på Noas tid, såväl som det som invånarna i städerna Sodom och Gomorra fick röna, var ett mönster av det som skall komma över denna nuvarande värld för att den följer samma kurs och tillfredsställer orätta begärelser.

23. Varför befinner sig den kristne i en farlig ställning, och vad måste han göra?

²³ Eftersom denna gamla värld nu står inför verkställandet av Guds ogynnsamma dom, befinner sig den kristne i en mycket farlig ställning. Världens vällustiga begärelser, dess penningkärlek och dess giriga grepp efter materiella ägodelar möter honom på alla sidor. Han är ständigt utsatt för dess lockelser, dess frestelser och dess orätta tänkesätt. Genom att han ständigt är omgiven av detta dåliga inflytande, blir det mycket svårt för honom att vandra på den smala vägen till livet. Han kommer inte att kunna hålla sig kvar på den, om han tillåter sitt sinne att syssla med dessa ting och på det sättet bygga upp en begärelse efter dem. Om han inte inser den orätta begärelsens makt och inte anstränger sig av alla krafter för att motstå den, så kommer han oundvikligen att fångas genom dess lockbete och föras bort till synd och död. Må därför varje åt Gud överlämnad kristen komma ihåg vad den orätta begärelsens makt åstadkom med Akan, med Judas, med det första människoparet och vad den lyckades åstadkomma med de änglar som syndade. Må var och en inse denna makt och uppbjuda all sin kraft för att motstå den, ty dess väg är vägen till synd och till evig död.