Vad bibeln säger

”Öga har inte sett och öra har inte hört” — Vad för något?

”SLUT ögonen och utmåla för dig den vackraste scen du kan”, sade pastorn till sina åhörare, ”och välsignelserna i den nya ordningen kommer att bli ännu mer storslagna, för aposteln Paulus sade: ’Vad öga inte har sett och öra inte har hört och människohjärtat inte har tänkt ut, det har Gud berett åt dem som älskar honom.’” Det var sannerligen en hänförande framtidsutsikt. Men är detta vad Paulus tänkte på i 1 Korintierna 2:9? Talade han om de ofattbara välsignelserna i Guds nya ordning? Om inte, vad avsåg han då?

Låt oss betrakta den omgivande texten. Aposteln riktar sig till församlingen i Korint. Bibelkommentatorn Matthew Henry säger: ”Några av antikens författare omtalar för oss att staden översvämmades av retorer [talare] och filosofer.” Påverkade av så kallade ”visa” människor och ”debattörer” kan somliga i församlingen ha försökt ta efter dessa filosofer och lagt sig till med samma ”överlägsenhet i tal”. — 1 Kor. 1:20; 2:1.

Aposteln Paulus visar att sådan världslig vishet är dårskap för Gud, och därpå skärskådar han sin egen undervisning. Nej, inte med ”övertalande [mänskliga] visdomsord” undervisade han dem. Han predikade något av verklig vikt och betydelse. ”Vi talar Guds vishet i en helig hemlighet, den fördolda visheten, som Gud före tingens ordningar förutbestämde till vår härlighet.” — 1 Kor. 2:4, 7.

Denna ”heliga hemlighet” eller ”fördolda vishet” är vida överlägsen allt vad människor tänkt ut. Den rymmer i själva verket kunskap om ting som Gud bestämt innan någon av nationerna existerade, ”före tingens ordningar”. Det var vid den tiden, efter Adams och Evas synd, som Gud ”förutbestämde” eller beslutade om en befriare för mänskligheten. I den första upptecknade profetian i bibeln förutsade han att ”hennes [kvinnans] säd” skulle ”söndertrampa” huvudet på den övermänskliga varelse som genom ormen förledde Eva, vilket resulterade i en värld av synd och död. Ett sådant söndertrampande skulle innebära att Satan krossades och att all mänsklig suckan, smärta och förgängelse utplånades och skulle bana vägen för en rättfärdig regering över hela mänskligheten. Detta skulle verkligen lösa människans problem och förhärliga Guds namn. — 1 Mos. 3:15; Rom. 8:20—22.

Men vem skulle denna ”säd” vara? Den frågan förblev obesvarad i århundraden. Slutligen blev det uppenbart att det inte var någon annan än Jesus Kristus. Så trosstärkande att nu veta att den store Befriaren framträtt och att man genom hans uppståndelse hade en garanti för att synd och ofullkomlighet skulle utplånas! — Apg. 17:31.

Vilken mänsklig filosofi kunde jämföras med denna djupa sanning? Den var av så stor vikt och betydelse att dåtidens styresmän, om de känt till eller i tro accepterat denna ”heliga hemlighet”, inte skulle ha ”hängt härlighetens Herre på pålen”, resonerade aposteln Paulus. Jesu död och uppståndelse banade vägen för förståelsen av alla andra drag i samband med denna ”heliga hemlighet” och visade att Satan och hans verk i framtiden fullständigt skulle omintetgöras. — 1 Kor. 2:8 Hebr. 2:14.

Vilka var det som kände till denna dyrbara sanning? Vilkas ”ögon” hade öppnats och vilkas hjärtan var mottagliga så att de kunde fatta och förstå denna betydelsefulla ”heliga hemlighet”? ”För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande”, sade aposteln Paulus. (1 Kor. 2:10) Det var inte för de mäktiga männen i världen, de intellektuella med deras sofistikerade ”vishet”, utan för ödmjuka människor som Gud utvalde och som blev hjälpta genom hans ande.

För att understryka vilket välsignat förhållande de ägde citerade Paulus från Jesaja 64:4 och sade: ”Men alldeles som det är skrivet: ’Vad öga inte har sett ...’” Framgår det inte tydligt av det sammanhang, vari 1 Korintierna 2:9 ingår, att Paulus talade om att ha insikt i denna ”fördolda vishet”, en insikt som ingen av styresmännen eller dem som var stora i världens ögon hade?

Sammanhanget i Jesajas 64:e kapitel ger ytterligare belägg för denna slutsats. Jesaja beskriver hur Jehova utförde underbara gärningar för sina vänner. Det fanns ingen annan gud som ”något öra förnummit” eller ”något öga sett” som verkligen drog försorg om dem som ”vänta efter honom” eller hade tro på honom. Kommentatorn Albert Barnes gör en liknande iakttagelse och säger:

”Den tanke som uttrycks på hebreiska är inte vad Gud har förberett eller lagt upp i den betydelsen att han reserverat det för framtiden, utan vad han redan gjort i det flydda. Ingen gud hade gjort vad han hade gjort; ingen människa hade någonsin bevittnat sådana manifestationer från någon annan gud. ... Innebörden i hela versen är att Gud genom sina gärningar i det flydda hade manifesterat sin existens, makt och godhet mot dem som var hans vänner, vilket inte hade skett någon annanstans.”

Ja, Guds vänner hade en insikt i hans verksamhet som andra i allmänhet inte hade. De hade tillfälle att på ett förtroligt sätt bevittna hur Jehovas uppsåt fullbordades.

Paulus framhöll nu en liknande synpunkt för församlingen i Korint. Med Guds andes hjälp hade de fått privilegiet att förstå innebörden i Guds ”heliga hemlighet”. Av alla folk hade han valt att uppenbara dessa djupa tankar för dem.

Tänk bara på några av de upphöjda sanningar som uppenbarades för dessa kristna i det första århundradet. De visste att en skara skulle bli uttagen från människorna för att härska tillsammans med Kristus i himmelen, vara en del av befrielsens ”säd”. Bland dessa skulle också finnas människor som inte var judar, människor av alla nationer och raser. Så hänförande! — Gal. 3:29; Ef. 1:8—14; 3:5, 6.

Det ena spännande draget efter det andra uppenbarades för denna klass ödmjuka lärjungar. De så kallade ”visa” människorna och filosoferna på den tiden kunde pladdra på med sin ”överlägsenhet i tal” om oväsentligheter. Dessa kristna var unika ägare av den viktigaste kunskapen på jorden.

Efter det första århundradet upphörde Gud emellertid inte att uppenbara förståelsen av sitt storslagna uppsåt. Begrunda några av de ”Guds djupheter” som sanna kristna tydligt förstår i dessa ”yttersta dagar”. Jesu efterföljare i vår tid inser klart att Guds rike med Kristus på tronen upprättades år 1914 och att Satan och hans demoner slungades ut ur himmelen och nu orsakar svåra lidanden på jorden. Trots de plågsamma förhållandena i världen inser de nu klart att Guds nya rättfärdiga ordning är nära.

Den pastor som citerade orden ”vad öga inte har sett och öra inte har hört” borde rätteligen ha framhållit att aposteln Paulus här inte hänvisade till den nya ordningens härlighet, som deras ögon och öron en dag skulle förnimma. Aposteln riktade i stället uppmärksamheten på de skatter av andlig vishet som hörde samman med den ”heliga hemligheten” om ”säden” och som oupplysta världsmänniskors ögon och öron inte kunde uppfatta.