Ge akt på ”det profetiska ordet”

”Ni gör väl i att ge akt på det såsom på en lampa, som lyser på en mörk plats.” — 2 Petr. 1:19, NW.

1. Hur beskriver Guds profetiska ord träffande nutida förutsägelser som människor gör?

ETT dystert mörker lägrar sig över mänskligheten. Visst har man hört många förutsägelser om bättre tider, om en värld som skulle göras ”säker åt demokratin” och där de ”fyra friheterna” skulle råda, och hänförda profetior har uttalats om vad Nationernas förbund — och längre fram Förenta nationerna — skulle åstadkomma. Men av ett eller annat skäl har alla dessa profetior blivit ouppfyllda. Situationen liknar den som i en annan kritisk tid kom Gud att tillkännage följande: ”Och de försöker lättvindigt hela mitt folks skada och säger: ’Det är frid! Det är frid!’ då det inte är någon frid.” (Jer. 6:14, NW) Hur sant är inte detta om världen i dag!

2. Varför slår så många mänskliga förutsägelser fel? I vilket avseende är de annorlunda än Jehovas profetiska uttalanden?

² Hur kommer det sig att mänskliga förutsägelser om bättre tider och om frid eller fred slår fel? För det första grundar de sig vanligen på önsketänkande och inte på fakta. Många sådana förutsägelser görs i propagandasyfte. Och framför allt är dessa mänskliga förutsägelser helt i strid med Guds inspirerade ord, bibeln. De stämmer inte överens med Guds tillkännagivna uppsåt med vår jord. Jehova Guds ord till dessa förmenta profeter lyder så: ”Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar.” Om sitt eget profetiska ord tillägger han: ”Det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det [eller: det skall ha säker framgång i det, NW], vartill jag hade sänt ut det.” (Jes. 55:8, 11) Också du kan ha säker framgång genom att med iver rätta dig efter detta ord!

En ”säd” som hävdar och försvarar

3. a) Mot vem var Guds första profetia riktad, och vad förutsägs i den? b) Vilken grundval finns det för tron på att frid och frihet skall återinföras på jorden?

³ Låt oss bläddra tillbaka i den bibliska redogörelsen till skildringen av den första profetian, som Gud inspirerade för inemot sex tusen år sedan. Lyssna till den dom han avkunnade i Eden. Den uttalas över avfällingen Satan, som förledde våra första föräldrar. Jehova tillkännager: ”Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:15) Här förutsägs det att Satans huvud skall krossas. Och lägg märke till hur aposteln Paulus tillämpar denna bibelvers, då han skriver till dem som i sanning älskar Gud och rättfärdigheten: ”Fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edra fötter.” (Rom. 16:20) Det är genom att krossa Satan och hans ”säd” som Jehova skall åstadkomma verklig fred och frid här på jorden, i det att han återför skapelsen, som suckar och våndas, till ”Guds barns härliga frihet” (NW). Jehovas profetia i Eden utgör grundvalen för denna förhoppning. — Rom. 8:20, 21.

4. a) Vem var den förste som kallades ”profet” i bibeln? b) Vilka två beaktansvärda underverk utfördes i förbindelse med Isak?

⁴ Men vem är kvinnans ”säd” — den ”säd” som hävdar Jehovas sida i stridsfrågan gentemot Satan? Det var två tusen år efter tiden i Eden som Jehova spred en hel del ljus över den här frågan genom sitt sätt att handla med sin ”vän” Abraham — den förste mannen i den bibliska skildringen som kallas ”profet”. (Jak. 2:23; 1 Mos. 20:7) Jehova utförde två beaktansvärda underverk i förbindelse med den trogne Abraham. Det första bestod i att han gav Abraham och hans hustru, den sedan länge ofruktsamma Sara, kraft att frambringa deras ende son, Isak, på deras ålderdom. (1 Mos. 21:1—7) Flera år senare, när Isak hade vuxit upp till en ung man, befallde Jehova Abraham att döda Isak som ett offer på Moria berg. Abraham lydde. Men när han stod i begrepp att med kniven döda Isak, inträffade ännu ett under! En ängel ropade till Abraham att inte gå längre. Och se, en bagge var till hands, som kunde ta Isaks plats såsom brännoffer. Abraham fick alltså Isak tillbaka såsom genom en uppståndelse.

5. Vilket med en ed bekräftat löfte gav Jehova åt Abraham, och hur kan du ha del i löftets uppfyllelse?

⁵ Hur gripen måste inte Abraham ha blivit av det som han därpå fick höra — Jehovas med en ed bekräftade profetia, som förmedlades av en ängel: ”Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son, därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” Detta med ed bekräftade löfte har redan uppfyllts på ett märkligt sätt. Genom att uppodla en tro lik Abrahams kan du få glädjen att ha del i ytterligare uppfyllelser av löftet. — 1 Mos. 22:1—18; Hebr. 11:8—19.

6. a) Nämn några olika saker som profeterats med avseende på ”säden”. b) Vilket viktigt syfte tjänade dessa profetior?

⁶ Under de därpå följande två tusen åren fortfor Jehovas profeter fram till Malaki, ja, ända till Johannes döparen, att rikta uppmärksamheten på denna utlovade ”säd”. Isaks egen son Jakob profeterade om att ”säden” skulle bli en härskare kallad Silo eller ”Den vilkens det är” (NW, fotnot) ur Juda stam. (1 Mos. 49:10) Jesaja förutsade att han skulle födas av en jungfru och vara av Davids hus, att han skulle bli förödmjukad och förkastad och skulle dö en offerdöd. (Jes. 7:14; 9:6, 7; 28:16; 50:6; 53:5—12) Daniel kallade honom ”Messias, ledaren”, och förutsade den exakta tidpunkten dels då han skulle framträda och dels då han skulle ”avskäras” genom att dödas. (Dan. 9:24—27, NW) Andra profeter har bidragit med detaljbeskrivningar beträffande hans liv och verksamhet, hans död och uppståndelse. (Mik. 5:2; Hos. 11:1; Sak. 9:9; 11:12; Ps. 22:17—19; 34:21; 16:10; 110:1) Kunde man tack vare dessa hundratals profetior identifiera ”säden”, då denne slutligen framträdde? Ja, det kunde man sannerligen, såsom Messias’ trogna lärjungar gång på gång bekräftade under inspiration! — Matt. 1:22, 23; 2:15, 17, 18; 12:40; 21:4, 5; 27:9; Luk. 2:11; Joh. 19:23, 24, 31—37; Apg. 2:29—36.

7. a) Hur vittnade Jesu apostlar klart och tydligt om vem som var ”säden”? b) Vilken storslagen uppfyllelse ledde fyra tusen års profeterande fram till?

⁷ Det var inte underligt att Petrus, när han blev tillfrågad, med sådan övertygelse kunde säga till denne, som profetiorna pekade fram emot: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”! (Matt. 16:16) Härtill fogar Paulus sitt vittnesbörd: ”Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans ’säd’. Det heter icke: ’och åt dem som komma av din säd’, såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: ’och åt din säd’, vilken är Kristus.” (Gal. 3:16) Detta var alltså den i Eden utlovade ”säd” som skulle hävda och förfäkta Jehovas sida — och som tillika var Abrahams ”säd”. Fyra tusen års profeterande hade sannerligen inte varit förgäves! Hur underbart hade inte löftet i Eden och löftet till Abraham smält samman i uppfyllelsen! Ty Isaks mirakulösa födelse på Abrahams och Saras ålderdom hade varit en mycket lämplig bild av hur Gud skulle sända ut den utlovade ”säden” från sin himmelska, hustrulika organisation av heliga änglar, sedan han väntat i fyra tusen år. Och omständigheterna i förbindelse med offrandet av Isak kan förknippas med att den i Eden omtalade säden skulle bli stungen ”i hälen”, dvs. skulle få en skada som han kunde återhämta sig ifrån, ty här framställdes en bild av Jesu stora offer på jorden och av det förhållandet att han blev återförd till sin Faders himmelska närvaro genom en uppståndelse. Detta utgör en storslagen försäkran om att alla Jehovas profetior skall få en underbar uppfyllelse.

8. a) Hur blev Abrahams ”säd” talrik, och vad vet vi om antalet av dem som utgör säden?

⁸ Aposteln Paulus blev också inspirerad till att förklara vad det innebar att Abrahams ”säd” skulle bli talrik — ”såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand”. Han beskrev Jesu smorda efterföljare så här: ”Ni är alla ett i förening med Kristus Jesus ... verkligen Abrahams säd, arvingar med avseende på ett löfte.” De skall ärva himmelriket tillsammans med Kristus. Men hur många de skulle vara till antalet förblev inte för alltid något obestämt eller svävande, ”såsom stjärnorna ... och såsom sanden”, ty längre fram uppenbarade Gud att detta andliga Israel består av 144.000 som blivit friköpta från jorden. — Gal. 3:28, 29, NW; Upp. 7:4; 14:1, 3.

9. Hur använde Jehova Israel, och vad pekade tabernaklets mönsterbilder hän på?

⁹ I ett underbart drama, som utgjorde en bild av den härliga tjänst som den utlovade ”säden” skulle fullgöra, använde Jehova Abrahams köttsliga säd, det forntida Israel, till att framställa profetiska mönsterbilder. Skickliga yrkesmän, uppfyllda med ”Guds ande” (NW), tillverkade tabernaklet, såväl själva tältet som alla tillbehören, enligt Jehovas mönsterbild eller ”blåkopia”. (2 Mos. 35:30—36:3) I omkring fem hundra år hade Israels präster i uppgift att här i tabernaklet frambära de offer som Jehova påbjöd, och därpå hade de samma plikter i ytterligare fyra hundra år i det tempel som Salomo byggde. Under århundradenas gång frambars helt visst millioner offer, och alla dessa bar ”vittnesbörd om Jesus”, i det att de pekade framåt mot hans fullkomliga mänskliga offer och hans uppgift att såsom den från de döda uppväckte översteprästen tjäna de människor som ”allvarligt bidar efter honom för sin frälsning” (NW). — Hebr. 7:26—28; 9:23—28; Upp. 19:10, NW.

10. a) Hur visade sig Jesus vara en ”säd” som hävdade Guds sida i stridsfrågan, och vilken lön fick han? b) Vilka profetior påminner oss orden i Hebréerna 10:12, 13 om?

¹⁰ Jesus visade sig vara en ”säd” som hävdar Jehovas sida, i det att han hela tiden bevarade sin fullständiga ostrafflighet inför Jehova och tackade och prisade Jehova, till och med då han på ett smärtsamt sätt blev stungen ”i hälen” vid sin död på tortyrpålen. Härigenom blev Jehova Gud välsignad, såsom den som Abraham var en förebild till. (1 Mos. 22:17) Men ytterligare välsignelser stundade! Paulus talade om uppfyllelsen av Psalm 110, i det han sade om Jesus: ”Sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida och väntar nu allenast på att ’hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall’.” (Hebr. 10:12, 13) Å, ”hans fiender”. Det här uttrycket kommer oss genast att tänka på 1 Moseboken 3:15, där vi läser om ”fiendskap” mellan två säder. Uttrycket påminner oss också om det löfte som Gud med ed gav Abraham: ”din säd skall intaga sina fienders portar”. Vilken är denna fientliga ”säd”, och hur förödmjukar Guds kvinnas ”säd” den?

Ormen och dess avföda

11. Hur beskriver Johannes ”djävulens barn”?

¹¹ Om ärkefienden Satans ”säd” skriver aposteln Johannes: ”Här är skillnaden mellan Guds barn och djävulens barn: den som inte gör det rätta och inte älskar sina bröder, han är inte Guds barn. Ty det budskap ni har hört från början är detta: vi skall älska varandra. Vi skall inte likna Kain, som var ett djävulens barn och slog ihjäl sin bror. Varför slog han ihjäl honom? Därför att han själv gjorde det som var ont men hans bror det som var rätt.” — 1 Joh. 3:10—12, Hd.

12, 13. a) Vad har den s. k. ormens säd alltid förknippats med? b) Nämn de olika delarna av Satans ”säd”.

¹² Det var missriktad gudsdyrkan i förening med hat till brodern som gjorde Kain till ett djävulens barn. (1 Mos. 4:3—8) Och fram till denna dag har den s. k. ormens säd varit nära förbunden med falsk gudsdyrkan och har förföljt och dräpt Guds sanna tillbedjare. Efter syndafloden på Noas tid kom det att utvecklas ett den falska religionens världsvälde, grundat på Babylons mysterier. (1 Mos. 10:9) Så klandervärt är detta den falska religionens välde i Guds ögon att det i bibelns avslutande profetia beskrivs såsom ”det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden”. — Upp. 17:5.

¹³ Vi måste vara på vår vakt mot denna religiösa ”säd”, som Satan har frambragt, och även mot de sataniska ”himlar”, som också är en del av hans ”säd”. (Ef. 6:12) Satan organiserade denna andliga ”säd” av de änglar som visade sig ohörsamma i Noas dagar och över vilka han blev ”Beelsebul, de onda andarnas furste”. (Matt. 12:24; 2 Petr. 2:4) Satan har också slagit under sig ”alla riken i världen”, och han har satt sina onda andar eller demoner till ”furstar” över dem. (Matt. 4:8, 9; Dan. 10:13, 20) Satans ”säd” blev alltså en mäktig organisation i himmelen och på jorden. Den är hans redskap, med vilket han söker uppsluka dem som älskar rättfärdighet, och vi bör vara ytterst försiktiga så att vi aldrig blir slavar under den. — 1 Petr. 5:8, 9.

14. Vad kallade Jesus sin tids prästerskap, och varför kallade han dem så?

¹⁴ Prästerskapet på Jesu tid var en del av Satans ”säd”. De förkunnade människobud, tradition, i stället för Guds ord, och de utgöt Guds profeters rättfärdiga blod. Jesus kallade dem mitt i ansiktet för ”ormar, ... huggormars avföda”. (Matt. 23:33—36; 15:6) De påstod sig vara Abrahams ”säd”, men Jesus sade till dem: ”Om ni är Abrahams barn, gör då Abrahams gärningar. Men nu söker ni efter att döda mig, en man som har sagt er den sanning som jag har hört från Gud. Abraham gjorde inte så. Ni gör er faders gärningar. ... Ni är från er fader, djävulen, och ni önskar göra er faders begärelser. Denne var en mandråpare, när han började, och han stod inte fast i sanningen, ty sanning finns inte i honom.” — Joh. 8:39—41, 44, NW.

15, 16. a) Är alla religioner goda? Ge skäl för svaret. b) Hur framstår kristenheten, med tanke på orden i Matteus 7:15, 16?

¹⁵ Vilken ”säd” tillhör denna världens nutida religionssamfund? Vi bör akta oss för ett sådant påstående som detta: ”Alla religioner är goda.” Alla religioner är inte goda, och i synnerhet kan detta sägas om dem som är djupt engagerade i världens politiska angelägenheter. Paulus varnade de kristna i första århundradet för ett fördärv som skulle drabba den sanna religionen, då han sade: ”Men jag fruktar, att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.” (2 Kor. 11:3) Kom ett sådant fördärv in ibland dem? Historien bevisar att det kom, alldeles som apostlarna förutsade. (Apg. 20:29, 30; 2 Tess. 2:3—12; 1 Joh. 2:18, 19) Jesus profeterade också om detta då han sade: ”Var på er vakt mot de falska profeterna, som kommer till er i fårakläder; men invärtes är de glupande vargar. Av deras frukter skall ni känna igen dem.” — Matt. 7:15, 16, NW.

¹⁶ Vilka frukter har till exempel kristenheten frambragt? Som en följd av att ren biblisk förkunnelse har bytts ut mot babyloniska traditioner har både katolicismen och protestantismen i vår tid råkat i ett tillstånd av läromässig förvirring. Tänk också på kristenhetens ”frukter” i form av kättarförföljelser, korståg, ”heliga krig” och de båda världskrigen som utkämpades inom kristenhetens område och som villigt understöddes av präster och pastorer på ömse sidor. Kan kristenheten göra något som helst anspråk på att vara förbunden med den ”säd” som i Jehovas profetiska ord kallas ”Fridsfurste”? — Jes. 9:6, 7; 2:4.

Stridsfrågan når sin höjdpunkt

17. Hur har stridsfrågan blivit alltmer brännande sedan 1914, och varför har den blivit det?

¹⁷ Såsom det i detalj förklaras i boken Tiden är nära, som utgavs av Sällskapet Vakttornet (på engelska) år 1889, har bibelns profetior, också det som sägs i Daniel, kapitel 4, riktat uppmärksamheten på att året 1914 skulle vara ett markerat år.a Det året skulle slutet komma på ”sju tider”, dvs. 2.520 år, av ostört herravälde över jorden, utövat av nationerna under Satan. Tiden skulle då vara inne för den utlovade ”säden” att gripa den konungsliga makten i himmelen. Och det världskrig som bröt ut år 1914 såsom en början till ”födslovåndorna” eller ”nödens våndor” (NW) var sannerligen ett klart och tydligt bevis på att de yttersta dagarna då var inne för Satans tingens ordning. Nöden på jorden har blivit allt större, i slående uppfyllelse av Jesu profetia, upptecknad i Matteus, kapitel 24 och 25, som beskriver ”avslutningen på tingens ordning” (NW). Fiendskapen mellan de båda säderna har också närmat sig en höjdpunkt, såsom Jesus på förhand varskodde sina efterföljare: ”Då skall människor överlämna er åt vedermöda och skall döda er, och ni skall bli föremål för hat från alla nationer för mitt namns skull. ... Och många falska profeter skall uppstå och vilseleda många; och på grund av att laglösheten förökas, skall kärleken hos det största antalet svalna. Men det är den som har uthärdat intill slutet som skall bli frälst.” (Matt. 24:3, 9—13, NW) I överensstämmelse med profetian hemsöks kristenheten av laglöshet. Och var i kristenheten kan du finna äkta kärlek till Jehova Gud och hans rättfärdighet? Lyckliga är emellertid de som har kommit ut ur kristenhetens babyloniska religiösa system och som härdar ut i hopp om frälsning genom Kristus, ”säden”. — Hebr. 9:28; Luk. 21:34—36.

18, 19. a) Varför angriper den fientliga ”säden” de sanna kristna? b) Vilka exempel ges här på hur Gud beskyddat sitt folk, och vad kan vi lära av detta?

¹⁸ De kristna som handlar enligt bibeln är flitigt upptagna med att lyda Jesu profetiska befallning för våra dagar: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Därför att de gjort detta, har den fientliga ”säden” ibland skoningslöst förföljt dem. Under andra världskriget förklarade till exempel katoliken Hitler följande beträffande dessa kristna vittnen för Jehova: ”Den avfödan skall utrotas i Tyskland!” I väg med dem till koncentrationsläger! Men till sist var det Hitler som gick under, samtidigt som Jehovas vittnen blev försatta i frihet och kunde fortsätta sitt organiserade predikande. Vi återger här ett utmärkt exempel på hur Jehova bevarade sitt folk genom dessa svåra tider:

¹⁹ I april 1945 tvingades nazisterna inför den framryckande ryska armén att evakuera koncentrationslägret Sachsenhausen. En grupp Jehovas vittnen måste marschera åstad med de övriga. Plundrare härjade, panik utbröt och skottlossning pågick omkring dem, medan krigets åskor kom allt närmare. Vad gjorde de då? De höll ihop. De höll sig tätt till Jehova i bön. De vidmakthöll en teokratisk ordning bland sig. De vittnade om Guds rike för dem som de träffade på under sin marsch. Folket hörde gärna på dem och gav dem mat och nattkvarter, under det att tusentals andra dog runt omkring dem. Jehova var med sitt ostraffliga folk, såsom följande skildring av en medlem i gruppen utvisar:

”Av vår trupp på omkring 230 bröder och systrar blev ingen, inte ens den svagaste, liggande på vägen; och detta trots det att vi hade några bröder som var mellan 65 och 72 år gamla. I trohet höll de alla ut. Vi kunde återigen se hur den teokratiska andan och ordningen verkade och hur Herrens ängel beskyddade oss. Hur underbart uppfylldes inte denna dag Jehovas löfte genom Jesaja (40:29—31).”

Jehova förökar sannerligen deras styrka som lojalt stöder hans sida i stridsfrågan mellan de båda säderna.

20. a) Vilka sentida exempel visar att Jehova styrker sitt folk? b) Vad är Satans föresats, och vad kan vi förvänta?

²⁰ Och hur underbart har Jehova inte på senare tid styrkt sina lojala tjänare, så att de kunnat hålla fast vid sann gudsdyrkan då de fått röna demoniskt motstånd på Cuba, i Spanien och Portugal, i Malawi, Zambia och Förenade arabrepubliken! I sin vrede, som riktas mot Guds kvinnolika organisation, har Satan föresatt sig att till det bittra slutet ”föra krig mot de återstående av hennes säd, som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. Satan bådar upp hela sin ”säd”-organisation i himmel och på jord till det slutliga alltomfattande angreppet mot de synbarligen försvarslösa vittnena, som förkunnar om uppsåtet med Jehovas rike med Kristus som konung. — Upp. 12:17, NW; Hes., kap. 38.

21. a) Varför är det hög tid att se till att man ”vakar”? b) Vad är det som väntar ”det stora Babylon”, och vad beror det på om man får överleva?

²¹ Den slutliga kraftmätningen stundar! Satan söker förvirra människorna genom propaganda, i det att ”uttalanden, som inspirerats av demoner”, går ut för att församla nationerna ”till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag ... Har-Magedon”. (NW) Vi lever nu i en tid då det är viktigare än någonsin för Guds eget folk att se till att de ”vakar”! (Upp. 16:13—16) Laglösheten, våldet och nöden tilltar på jorden. Men en dag, innan frihet utropas på hela jorden för hela mänskligheten, måste Satans ”säd”, ”det stora Babylon” inbegripet, försättas ur spel. Det öde som drabbar det religiösa Babylon är välförtjänt, ty denna ”kvinna” sägs vara ”drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod”. Det här ödeläggandet av den falska religionens världsvälde kommer förvånansvärt plötsligt, ”i ett ögonblick” eller ”på en enda timme” (Hd; NW), såsom det tre gånger betonas i Uppenbarelseboken. Det är nu ytterst angeläget för alla som önskar identifiera sig med löftets sanna ”säd” att lyda ängelns befallning: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor.” (NW) Att du över huvud taget får överleva beror på om du frigör dig från den falska religionens alla snärjande försåt! — Upp. 17:6; 18:4, 10, 17, 19.

22. Hur beskriver det profetiska ordet segern över Satan och hans ”säd”?

²² På många ställen i det profetiska ordet varnas det för Guds ingripande, då han skall verkställa sin dom på Satan och hans ”säd”. I Jeremia 25:31—38 läser vi till exempel att de som blir slagna av Jehova skall ”ligga strödda från jordens ena ända till den andra”. I främsta ledet befinner sig de politiska och religiösa ”herdarna”, som skall jämra sig och klaga, och jämte dem kommer de ”väldige i hjorden” att vältra sig på marken, deras gynnade, framträdande efterföljare inbegripna, vilka följer dem i förintelsen. Till sist skall den ursprunglige ormen själv, tillsammans med sina demoner, stängas in för tusen år. I Uppenbarelseboken 19:11—20:3 beskrivs det hur Kristus Jesus och himmelens heliga änglar skall strida för att vinna just en sådan seger, till Jehovas namns hävdande och förhärligande. Triumfen över ”ormen” och hans ”säd” kommer att bli fullständig!

Välsignelser genom ”säden”

23, 24. a) Hur skall den slutliga delen av löftet till Abraham uppfyllas? b) Varför kan vi vara säkra på detta, och hur bör vi fördenskull handla?

²³ På så sätt skall ”säden” inta ”sina fienders portar”. Men detta är inte allt. Ty Jehovas med en ed bekräftade uttalande till Abraham slutar med orden: ”Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.” (1 Mos. 22:18) Om dessa ”folk” skall kunna ”välsigna sig”, måste de lyda, alldeles som Abraham gjorde. Vare sig de tillhör dem av mänskligheten som får leva igenom ”Har-Magedon” eller de tillhör ”de döda, både stora och små”, som åter får träda fram här på jorden genom en uppståndelse, måste de alla utöva tro på den prästerliga ”säden” och hans lösenoffer, och alla måste komma in under den ”nya himmelens” kungliga styrelse, som består av Kristus och hans 144.000 medförbundna. Och vilka storslagna välsignelser väntar inte alla dem som på detta sätt kommer att ”välsigna sig” genom att visa lydnad! De skall nämligen bli en ”ny jord” — ett lyckligt, fridsamt, kärleksfullt samhälle av människor av alla raser. De skall återfå strålande hälsa och ungdomskraft, med utsikt att vinna evigt liv i ”Guds barns härliga frihet”. Sedan aposteln Johannes hade fått en storartad syn av Guds underbara anordning för den tiden, bekräftade Jehova själv skildringen av dessa välsignelser som väntar mänskligheten, i det han sade: ”Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.” — Upp. 21:1—5; 20:11—13; Rom. 5:12, 18; 8:21, NW.

²⁴ Och i Uppenbarelseboken 22:6 läser vi vidare: ”Dessa ord äro vissa och sanna; och Herren [Jehova, NW], profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske.” Och profetian fortsätter i en ton som vittnar om att detta är angeläget: ”Se, jag kommer snart. Salig är den som tager vara på de profetians ord, som stå i denna bok.” ”Se, jag kommer snart och har med mig min lön för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.” Må vi sträva efter att vinna denna lön genom att lojalt understödja den ”säd” som hävdar och försvarar Jehovas heliga namn! — Upp. 22:7, 12.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 131]

Jesus sade till sin tids religiösa ledare: ”Ni är från er fader, djävulen.” I denna sannings ljus bör vi akta oss för ett sådant påstående som detta: ”Alla religioner är goda”