Ett världsomfattande paradis — varför är det möjligt?

I VÅRA dagar skulle många upplysta människor ge uttryck åt uppfattningen: ”Ett världsomfattande paradis låter underbart, men det är omöjligt. Jorden kan aldrig förvandlas till ett alltomfattande paradis.” Är du benägen att hålla med om detta?

Sannolikt är du i viss utsträckning medveten om hur människor har fördärvat och plundrat vår jord och till synes omintetgjort allt hopp om ett paradis.

Människor har till exempel förorenat vår luft med sot och farliga gaser. Du har själv fått andas in detta, inte sant? Förutom att det skadar vår hälsa håller det också på att fördärva hela vår planet. Hur så? En expert meddelade ”att människan håller på att förvärra väderlekssituationen genom att häva ut stoftpartiklar, rök och andra föroreningar i atmosfären”. Detta sägs förändra klimatet och leda till väderleksförändringar, som har fått öknarna att utvidga sig och bidragit till hungersnöd, vilket nyligen inträffat i Afrika.

Vi kan inte heller bortse från de andra fördärvbringande formerna av förorening som gör vår jord till allt annat än ett paradis. Djuren i havet dödas av oljeutsläpp. Vattendragen är ofta så fulla av kemikalier att vattnet blir hälsovådligt och fiskarna dör i millioner. Människors och djurs föda är förorenad av kvicksilver, koppar, bly och DDT.

Ett världsomfattande paradis kan också tyckas omöjligt på grund av den förödelse som redan vållats av jordförstöring, som människan bär skulden för. Människor har skövlat skogarna, tagit bort den skyddande växtligheten eller låtit sin boskap beta av marken för hårt, vilket lett till att milliontals hektar blivit oanvändbara. Vad kan följden bli? Tidskriften BioScience framhöll slutsatsen: ”Människan har för första gången i sin historia nått det stadium då hon faktiskt har makt att förinta jordens biosystem, antingen avsiktligt eller av misstag.”

Går skadan att reparera?

Har jorden blivit så förstörd att den aldrig kan återhämta sig, att den aldrig kan bli ett paradis? Rene J. Dubos, professor emeritus vid The Rockefeller University, sade i detta sammanhang: ”Vi har oerhörda problem att brottas med, och de flesta av dem blir bara värre. ... Men jag har blivit övertygad om att det är möjligt att råda bot på dessa ofördelaktiga situationer.”

Har du någonsin tänkt på jordens förmåga att återhämta sig? Det är verkligen hänförande att se hur jorden så småningom kan hämta sig från den skada och det missbruk den blivit utsatt för. I den nyutkomna boken Man and His Environment: Law hette det:

”Den levande, självförnyande världen är i själva verket långt rikare än vilken skattkammare man än skulle kunna jämföra den med. Om inte naturen bryts sönder i utplundrade fragment, som avskurits från underhåll, kommer den ständigt att förnya sig. ... Naturens dynamiska, rörliga, förnyande egenskaper förblir ständigt verksamma och gäckar varje jämförelse med den rikaste av människors skattkammare.”

Det finns överflödande bevis för jordens förmåga att återställa sig själv. Har du till exempel hört talas om ön Krakatoa i närheten av Java? Den skakades av en vulkanisk explosion som var likvärdig med en vätebomb på 10.000 megaton. Efter explosionen återstod en fullständigt steril landyta, täckt av aska och pimpsten. Men skulle Krakatoa förbli en livlös askhög? Biologerna väntade med iver på den utveckling som skulle följa. Inom tre år hade tjugosex olika växtarter åter fått fotfäste på ön. Efter ytterligare tio år fanns det kokospalmer, vilda sockerrör och orkidéer på Krakatoa. Ytterligare tolv år senare fanns det 263 olika djurarter där. Till och med utan människans hjälp blev ön på nytt ett tropiskt paradis med skogar och vackra fåglar.

Man behöver inte fara till någon avlägsen ö för att få se denna återställelseprocess i verksamhet eller för att få se resultaten av den. Det finns troligen områden i ditt land som har blivit drastiskt förändrade av miljöförstöring, översvämning, krig, fördärvbringande jordbruksmetoder eller erosion. Men de kanske redan har återhämtat sig från dessa förändringar eller håller på att göra det.

Många delar av nordöstra Förenta staterna förvandlades till exempel till åkrar för hundra år sedan eller mer. Orörda skogar höggs ner, växtligheten avlägsnades, och av stenarna byggde man gärdsgårdar utmed åkrarna. Men när jordbrukets våg drog västerut övergav man dessa åkrar. Snart började vilda växter erövra de okultiverade åkrarna — ogräs, gräs, gullris och en del bärbuskar. Inom några år kunde man där finna gråbjörkar, och frön av weymouthtall, som förts dit med vinden, utvecklades till små träd. Runt några av tallarna växte sedan körsbärsträd upp ur frön som förts dit med fåglar. Under någon tid dominerade tallarna. Men det var ett övergående skede. I skuggan under deras täta grenverk var det inte många tallplantor som kunde slå rot. Men det kunde däremot ekar och lönnar, så de ersatte så småningom tallarna. Under dessa höga lövträd började sedan några hemlockgranar, bokar och svartlindar att skjuta upp. Och medan dessa förändringar skedde, förändrades också djurlivet och anpassade sig till skogens utveckling.

Ta nu en behaglig promenad över dessa kullar och andas in de ljuvliga dofterna från skogen och håll ögon och öron öppna för de många olika djur som finns där. Då och då träffar du på en långsamt förvittrande stengärdsgård, som tyst vittnar om hur denna mark användes för inte så länge sedan. Nu har skogen återvänt.

Men hur förhåller det sig när människan inte bara förvandlat skogen till åker under någon tid, utan gått så långt att hon allvarligt förorenat eller skadat jorden? Kan den ändå återhämta sig? Är det fortfarande möjligt för jorden att bli ett paradis?

Till ödeläggelse och åter

”Förorening i paradiset” var titeln på ett dokumentärprogram i televisionen om den fruktansvärt förorenade Willamette River i Oregon i Förenta staterna. Floden hade blivit exploaterad och förstörd av människan. Men var den fördärvad för evigt? Sedan man med hjälp av lagstiftning satt stopp för det värsta förorenandet, återställde floden sig själv. Den blev en plats där man kunde simma, och än en gång myllrade den av lax. I en rapport från 1975 om hur floden Themsen i England håller på att återhämta sig heter det också: ”För ett år sedan fick man för första gången på 141 år upp en lax ur Themsen. I sommar fann man ännu en lax i floden.”

Inte bara sjöar och floder, utan också jorden, kan återhämta sig sedan människan fördärvat den. Om du nu besöker sådana delar av Frankrike, Belgien och Tyskland som blev fullständigt förhärjade och lagda i grus och spillror under världskrigen, så kommer du att finna grönskande ängar och frodiga skogar.

Ibland kan människan själv effektivt samarbeta med jordens återställelseprocesser. På Nya Zeeland högg eller brände nybyggarna ner stora skogar för att få betesmarker. Men i många fall satte de fler betande djur på denna mark än betesmarken kunde ge föda åt. Dessutom blev de kaniner som människan införde till Nya Zeeland en landsplåga, därför att de åt upp den växtlighet som behövdes för att hålla kvar jorden. Vad blev följden? Omfattande jordförstöring — ett fördärvat landskap. Men sedan arbetade jordvårdare på att stoppa skadegörelsen på Tara Hills, och de lyckades till och med att få processen att ändra riktning. De återställde jordens bördighet genom att sprida gödsel och så betesvicker, och de arbetade på att få kaninstammen under kontroll. Så småningom blev kullarna på nytt användbar och behaglig betesmark.

Hur förhåller det sig då med landområden som i många hundra år blivit fördärvade av människan? Kan de återhämta sig och bli en del av ett världsomfattande paradis?

Ett exempel på detta är Främre Orienten, Mellersta Östern och Nordafrika. Du kanske tänker dig detta område så som det varit ganska nyligen: ”sanddyner, malariaträsk och nakna kalkstenskullar”. Men agronomen Walter C. Lowdermilk skrev i Scientific American och förklarade att vittnesbörden utvisar att ”detta land en gång var ett lantligt paradis”, men att det ”har blivit alltför starkt avbetat under mer än 1.000 år”. Tänk bara — ett ”lantligt paradis”! Men är det ”bortom all återställelse”, på grund av att det har skövlats under så lång tid?

Som representant för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation undersökte Walter Lowdermilk vad som uträttades i Israel. Han kom fram till att ”Israel håller på att återuppodla ett land som fördärvats av ett millennium av missbruk”. Ja, med människans hjälp och samarbete kan jorden hämta sig till och med efter flera hundra år av missbruk; den kan bli vad den förut varit.

Skulle du ha kunnat tänka dig att ”Främre Orienten, Mellersta Östern och Nordafrika” en gång varit ett ”lantligt paradis” och kunde återställas till detta tillstånd? Detta är inte förvånande, om du betraktar det från bibelns ståndpunkt.

Bibeln förklarar att Skaparen i begynnelsen av människans historia gav det första människoparet ett paradis eller en trädgård till hem. Den låg tydligen i det område vi numera kallar Mellersta Östern. Den historiska skildringen av detta lyder:

”Och Herren Gud hade från begynnelsen planterat ett ljuvligt paradis [Edens lustgård], vari han satte människan som han hade danat. Och Herren Gud frambragte ur marken alla slags träd, sköna att se på och angenäma att äta av. ... Och en flod gick ut från den ljuvliga platsen för att vattna paradiset.” — 1 Mos. 2:8—10, Douay.

Våra första föräldrar, Adam och Eva, fick ansvaret att sköta om denna lustgård eller park och utvidga den tills hela jorden blev ett paradis. — 1 Mos. 1:28; 2:15.

Men de första människorna gjorde uppror och blev utdrivna ur det ursprungliga paradiset. Gud sade till mannen: ”Därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar; törne och tistel skall den bära åt dig. ... I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd.” — 1 Mos. 3:17—19.

Gick denna förbannelse i verkställighet? Ja, det gjorde den sannerligen. Flera hundra år senare talade Lemek om behovet av befrielse från ”våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN [Jehova] har förbannat”. (1 Mos. 5:29) Lemek profeterade att befrielse från denna förbannelse skulle komma i Noas dagar, och så blev det. Med hjälp av en stor översvämning utplånade Gud de ogudaktiga. Därefter sade Jehova Gud att han också hade avlyft den förbannelse som vilade över marken. — 1 Mos. 8:21.

På grund härav kunde det längre fram sägas att en viss del av jorden ”överallt var vattenrik, ... såsom HERRENS lustgård”. (1 Mos. 13:10) Och det utlovade landet var mycket fruktbart och gav ymnig avkastning, så att det verkligen kunde sägas flyta ”av mjölk och honung”. (4 Mos. 13:24—28; 5 Mos. 8:7—9; 11:10—17) Bekräftas inte exaktheten i denna bibliska beskrivning av agronomen Lowdermilks slutsats att en stor del av detta område ”en gång var ett lantligt paradis”? Och känner du inte personligen till områden på jorden som redan nu liknar ett paradis på grund av sin skönhet och fruktbarhet?a

Vad är det som saknas?

En ärlig uppskattning av världssituationen leder emellertid till slutsatsen att även om det finns vackra parker och lantgårdar, som liknar ett paradis, så hör de dock till undantagen. Människan fördärvar mer och mer av jorden. Ja, ansvarsbördan vilar på människans skuldror. Det är visserligen sant att ”naturkatastrofer”, till exempel översvämningar eller torka, ibland vållar skador, men det grundläggande problemet är vad människan har gjort och fortfarande gör. Walter Lowdermilk framhöll:

”Trots att dessa förhållanden [som nu är vanliga i Mellersta Östern] är mycket svåra, har det inte förekommit någon större försämring av klimatet sedan romartiden. ... Den ’öken’ som erövrade det en gång blomstrande landet var människans verk, inte naturens.”

Det heter också i boken Ecology:

”Människan har haft makten — och ansvaret — att fullgöra den uppgift som tillskrivs henne i Första Moseboken: att ’råda över hela jorden’. Men under detta sitt herravälde har hon brutit mot så gott som varje ekologisk princip.” — Sidan 165.

Men människans tekniska framsteg, som har använts till att förorena och skövla vår jord, kan också användas till att reparera skadan. I The Encyclopædia Britannica (1974) medger man: ”Den vetenskapliga och teknologiska kunskap som nu är tillgänglig är mer än tillräcklig för att lösa de flesta av världens större miljövårdsproblem.” Tänk bara vad som kunde uträttas, om denna kunskap på ett samfällt och konsekvent sätt tillämpades på vår jord, med tanke på att jorden är så väl rustad för liv och att den har sådana stora förmågor att återhämta sig från skador som tillfogats den! Jorden skulle än en gång kunna bli ett rent, sunt och hälsosamt hem för mänskligheten. Detta är vad människan behöver!

Doktor Rene Dubos framhöll faktiskt att ett viktigt problem i våra dagar är att

”levnadssättet på något sätt inte tillfredsställer något mycket grundläggande som människan behöver. När människor knappast har någon chans att få uppleva livets grundläggande sensationer — kontakten med ostörd natur, att höra dess behagliga ljud och känna dess angenäma dofter — hungrar de efter detta och söker något slags ersättning. Narkotika erbjuder en kortvarig möjlighet att skapa en egen värld, en form av tillfredsställelse som narkomanerna menar att verkligheten inte längre kan ge.”

Det behövs visserligen mer än att bara ge sig i väg ut i skogarna, vilket framgår av att somliga som flytt till vildmarken fortsätter att söka spänning och fly från verkligheten med hjälp av narkotika. Men trots detta är det så att om jorden vore ett världsomfattande paradis, skulle vi allesammans kunna finna frid och tillfredsställelse i ”kontakten med ostörd natur”.

Men eftersom det utan tvivel finns möjligheter att åstadkomma ett världsomfattande paradis, varför har vi då inte lyckats med detta? Vad är det som saknas? Och varför kan vi med tillförsikt säga att det är fullt möjligt för dig att få leva för att själv uppleva och glädja dig åt liv i ett världsomfattande paradis?

[Fotnoter]

[Bild på sidan 4]

En vulkanisk explosion gjorde ön Krakatoa fullständigt steril, men utan människans hjälp blev den på nytt ett tropiskt paradis

[Bild på sidan 5]

Landområden som människan skövlat och senare övergett har på nytt blivit skog