Guds befallning till dem att bli många och uppfylla jorden med ett fullkomligt människosläkte. När Adam stod bredvid det ståtliga lejonet och dess lejoninna eller bredvid vilket som helst djurpar i Eden, såg han inte längre ensidig, ofullständig, ut, ty nu stod hans fullkomliga motsvarighet, hans hustru, som var hans komplement och hjälpare, vid hans sida. Allting var i harmonisk Överensstämmelse. Det var en vacker syn. Det var gott i Skaparens ögon.

22. a) När hade Adam först könsumgänge med sin hustru, och vad visar detta i fråga om när det första äktenskapet fullbordades? b) Vilken hållning intog de i sin fullkomlighet till varandra?

²² När Jehova Gud i Eden förde fram denna fullkomliga kvinna till mannen, som vaknat ur sin sömn, och uttalade sin välsignelse över dem och förelade dem deras gemensamma plikter, fullbordades deras äktenskap. Det behövdes inte först någon fysisk sexuell förening mellan dem, för att deras äktenskap skulle bli fullbordat. Om denna sexuella förbindelse först vore nödvändig för att göra äktenskapet verkligt, giltigt, bindande, då var Adam och hans kvinna aldrig gifta i Eden. Det var först när detta par någon tid senare befann sig utanför Eden som Adam, efter vad vi läser, hade ”umgänge med sin hustru Eva, och hon blev havande. I sinom tid födde hon Kain.” (1 Mos. 4:1, NW) Adam och Eva visste att syftet med den sexuella förbindelsen var att det skulle födas barn. I sin fullkomlighet och med fullkomlig självbehärskning och utan att blygas över sin nakenhet och utan att känna någon passion vid åsynen av varandras oklädda kroppar avhöll de sig från att ha någon sexuell förbindelse och avla barn, medan de var i Eden. Icke desto mindre var de till fullo gifta och var pliktiga att kärleksfullt hålla fast vid varandra i trohet. Jehova Gud, äktenskapets gudomlige upphovsman, Hade sammanokat dem. Ingen skapad varelse kunde med rätta skilja dem åt.

Äktenskapet under ofullkomliga förhållanden

1. Vad hade Gud avsett att äktenskapet skulle skänka människan och att det skulle åvägabringa?

ÄKTENSKAPET har på grund av ofullkomligheten utsatts för många och hårda påfrestningar. Ofullkomligheten har sitt upphov i synden. Synd är orättfärdighet, olydnad för Jehova Guds fullkomliga lagar. Adams och Evas äktenskap i Eden var ett fullkomligt äktenskap, därför att det var ett verk av Jehova Gud, och all hans verksamhet är fullkomlig, alla hans vägar är rättvisans vägar. (5 Mos. 32: 4, NW) Att ett revben togs ifrån Adam, och tillsammans med det de kvinnliga utmärkande egenskaper som ursprungligen fanns hos honom, gjorde honom inte olycklig. Att Gud återgav honom dessa ting i gestalten av en fullkomlig kvinna, som skulle vara hans hustru, försatte honom i ett tillstånd av lycka som han aldrig förut hade vetat av. Hans bröllopsdag i Eden var en utomordentligt lycklig dag. Det äktenskap, som den utgjorde inledningen till, var avsett, att beständigt vara lyckligt och skulle leda till den outsägliga lycka, som bestod i att de skulle vara fruktsamma och frambringa fullkomliga barn av sitt släkte. Gud själv, som hade förenat dem, skulle vara lycklig över allt detta, ty på det sättet skulle hans uppsåt med att skapa jorden gå i fullbordan, nämligen att den skulle ”bebos”. — 1 Mos. 1: 26—28; Jes. 45:18.

2. a) Vad avbröt det första människoparets fullkomliga lycka? b) Hur hade Adam undervisat sin hustru, och genom vilket handlingssätt skulle han visa sin kärlek till Gud och henne?

² Vad var det då som avbröt det mänskliga äktenskapets fullständiga lycka och förde in det i ett ofullkomligt tillstånd? Först och främst var det uraktlåtenhet att erkänna det rätta förhållande, som Gud hade upprättat mellan den äkta mannen och hustrun, och deras vägran att hålla fast vid detta förhållande. Adam och Eva tillhörde varandra, alldeles som ett huvud och en kropp tillhör varandra. ”Adam blev ju först skapad och