Hjälp från höjden

”Var vaksamma och bed beständigt, för att ni inte må komma i frestelse.” — Matt. 26:41, NW.

1, 2. a) Vilken händelse kan aposteln Petrus ha tänkt på, när han skrev orden: ”Var vaksamma med tanke på böner”? b) Vilket råd gav Jesus de tre apostlar som hade underlåtit att vara ”vaksamma”?

”MEN slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner.” När aposteln Petrus skrev dessa ord av råd till de kristna, kan han mycket väl ha tänkt på den natt då han själv, Jakob och Johannes av Jesus hade fått rådet att bedja. De befann sig i Getsemane trädgård. Den stund då Jesus skulle bli förrådd var nära. Jesus sade till de tre: ”Min själ är djupt bedrövad, alltintill döden. Stanna här och håll vaka med mig.” — 1 Petr. 4:7; Matt. 26:38; NW.

² Jesus gick sedan ett litet stycke framåt, föll ner på sitt ansikte och bad till sin himmelske Fader: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt denna kalk gå förbi mig. Dock, inte såsom jag vill, utan såsom du vill.” När Jesus kom tillbaka till de tre lärjungarna, fann han dem sovande. Han sade till Petrus: ”Kunde ni inte så mycket som vaka en enda timme med mig? Var vaksamma och bed beständigt, för att ni inte må komma i frestelse.” — Matt. 26:39—41, NW.

3. Hur reagerade apostlarna trots Jesu råd, och vad ledde detta Jesus till att säga?

³ Återigen, för andra gången, gick Jesus bort och bad, och hans bön gällde att Guds vilja skulle ske. Sedan gick han tillbaka, och på nytt fann han de tre lärjungarna sovande, ”ty deras ögon var tunga”. För tredje gången lämnade Jesus dem och bad. När han kom tillbaka till apostlarna, sade han: ”Vid en sådan tidpunkt som denna sover ni och vilar er! Se, stunden har kommit nära då Människosonen skall bli förrådd i syndares händer! Stå upp, låt oss gå. Se, min förrädare närmar sig!” Medan han yttrade just dessa ord, närmade sig Judas Iskariot med en väpnad folkskara för att Jesus skulle kunna tas i fängsligt förvar. — Matt. 26:42—47, NW.

Bön behövs för att undvika frestelse

4. a) Vilken tydlig varning hade apostlarna fått innan de råkade i de omständigheter som ledde till frestelsen? b) Hur reagerade Petrus trots denna varning?

⁴ Jesu lärjungar kom i frestelse — trots varningarna från sin mästare! De tre apostlarna var på sin post, och det förväntades att de skulle vara vakna, men de lade sig ner och somnade, medan Jesus tre gånger fördjupade sig i bön. Det är sant att det troligen var efter midnatt och att lärjungarna därför helt naturligt var sömniga, men Jesus, som till fullo visste att anden är villig men köttet är svagt, hade uppmanat dem att vaka och bedja! (Matt. 26:41) De hade blivit varnade innan de kom i de omständigheter som ledde till frestelse, i det Jesus hade sagt: ”Ni skall alla förmås att vackla i förbindelse med mig i denna natt, ty det är skrivet: ’Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall bli förskingrade.’” (Matt. 26:31, NW) På detta sätt hade de blivit underrättade om att profetian i Sakarja 13:7 snart skulle uppfyllas. Petrus svarade emellertid följande på Jesu varning: ”Även om alla de andra förmås att vackla i förbindelse med dig, skall jag aldrig förmås att vackla!” Men Petrus fick veta att han skulle göra någonting ännu värre — han skulle förneka Herren Jesus tre gånger! — Matt. 26:31—35, NW.

5. Vad gjorde apostlarna i verkligheten då de ställdes inför frestelsen, men vad borde de ha gjort?

⁵ Jesus hade varit ett gott föredöme för sina lärjungar i fråga om vakenhet och vaksamhet med tanke på böner. Men apostlarna förstod inte hur det som Jesus sade skulle förverkligas. Vad gjorde de alltså? De sov på saken i stället för att bedja angående den! De borde ha bett angående den, sökt hjälp från höjden. Men nu sov de på saken. De var inte på sin vakt; de bad inte hela tiden, och därför måste de helt enkelt komma i frestelse.

6. a) Vad är den ”prövning” som skall komma över ”hela den bebodda jorden”, enligt vad Jesus förutsade i Uppenbarelseboken 3:10? b) Vilken varning ligger det i detta för de kristna, eftersom provet ännu inte är förbi?

⁶ Det som dessa tre lärjungar upplevde påminner oss om det Jesus sade till ”ängeln” för församlingen i Filadelfia, det som finns upptecknat i Uppenbarelseboken 3:10: ”Därför att du bevarat ordet om mitt uthärdande, skall också jag bevara dig från den prövningens stund, som skall komma över hela den bebodda jorden för att sätta dem på prov som bor på jorden.” (NW) Sedan den förutsagda ”ändens tid” inträtt, har påtryckningar från människors sida och från osynliga demoners sida sannerligen blivit fruktansvärda och lett i materialistisk, trolös, nationalistisk riktning. Provet har gått ut på att avgöra om man är en del av denna onda tingens ordning eller är för Guds rike. Den stora frestelsen i vår tid innebär att man skall ge efter för dessa världsliga påtryckningar och lockelser och bli en del av denna tingens ordning. Detta världsomfattande prov under en jämförelsevis kort tidsperiod, som kan jämföras med en ”stund”, är ännu inte förbi. De kristna i denna tid blir således varskodda om att de befinner sig på en frestelsens dag. De behöver också, likt det första århundradets kristna, vara på sin vakt och bedja för att undgå att komma i frestelse.

7, 8. a) Varför låter Gud prövningar komma över de kristna, och vilket medel erbjuder Gud för att vi skall få hjälp från höjden? b) Vad är det till stor del fråga om, när man kommer i frestelse? Hur hjälper oss då bönen?

⁷ Eftersom de kristna i vår tid möter så många frestelser, behöver de veta hur de skall komma ut ur dem. Hur kan du komma ut ur frestelsen? Tänk på att Jehova Gud inte frestar någon med det som är ont men att han låter frestelser komma över sina trogna tjänare för att pröva deras ostrafflighet inför honom och deras lojalitet mot hans rike. Men kom ihåg att när vi utsätts för frestelser har vi bönen som den ständigt öppna och ständigt tillgängliga förbindelseleden. Vi kan när som helst få hjälp från höjden.

⁸ Bibeln visar att detta att man kommer i frestelse till stor del är en fråga om begär. (Jak. 1:13—15) Var alltså på vakt så att du inte uppodlar orätt begär, ty om du gör det, kommer lockelsen att dra dig rakt in i synd! Vi måste vara vaksamma med tanke på bön, ty bön hjälper oss att undvika själviska begär. Sådan uppriktig bön driver varje själviskt begär på flykten; den befriar oss från lockelsens garn med all deras själviska kraft att dra en. Vi behöver bedja för att vara på vår vakt, och bönen kommer också att rena våra hjärtan. Ja, Gud kommer att hjälpa oss, om vi bara ber honom göra det. Vi behöver denna hjälp från höjden, därför att frestelser nödvändigtvis måste komma i vår väg. Och när de gör det, kom då ihåg uppmaningen från Gud: Förbli vaken och bed!

Hjälp under frestelser

9. Vad skriver aposteln Paulus om frestelse i 1 Korintierna 10:13, och hur står detta i samband med Guds trofasthet?

⁹ Det är viktigt att de kristna inser att deras trofaste Gud inte låter dem bli frestade utöver vad de kan bära. Det är som aposteln Paulus skriver i 1 Korintierna 10:13: ”Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (NW) Detta betyder att Jehova Gud är trofast under hela den tid som frestelsen verkar, till dess den som befinner sig i den vet hur han skall ta itu med den med hjälp från Jehova och han på så sätt undkommer frestelsen.

10, 11. a) Vad slags frestelser är det aposteln särskilt talar om, enligt vad som visas av det som israeliterna upplevde? b) Varför skall sådana frestelser också komma över de kristna, och vad låter Gud oss ådagalägga?

¹⁰ Nu bör vi tänka på att aposteln Paulus här i 1 Korintierna 10:13 talar särskilt om frestelser, inte om förföljelser. Han tänkte på frestelser som är vanliga för människor. Han sade i början av vers tretton: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor.” Vanligt för vilka människor? Särskilt vanligt för människorna i det forntida Israel, som befann sig i ett förbund med Jehova. I de föregående verserna i detta kapitel talade ju aposteln om de frestelser som kom över de köttsliga judarna, och han beskrev hur flera tusen av dem föll under frestelserna. Han tar upp frågan om deras upplevelser och deras fall som en varning, så att de kristna kan vara försiktiga och undgå att falla under liknande omständigheter. Dessa israeliter hade kontakt med hedningarna, och tusentals israeliter föll för omoraliskhet, alldeles som aposteln Paulus sade: ”Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, endast för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag.” (1 Kor. 10:8, NW) De tog också del i avgudadyrkan och började knota och knorra. Jehova lät dessa frestelser komma över dem för att se vad som fanns i deras hjärtan: om de älskade Jehova, sin Gud, eller inte. — 5 Mos. 8:1—3.

¹¹ Alla sådana frestelser kommer således över de kristna i vår tid, som också står i förbundsförhållande till Jehova, eftersom de är motsvarigheter till dessa människor i forntiden, de köttsliga israeliterna och dem som kallas ”en väldig blandad hop”. (2 Mos. 12:37, 38, NW; 4 Mos. 11:4—6) Genom att låta oss pröva på frestelser kan Jehova veta vad slags människor vi är i hjärtat. Gud öppnar sedan verkligen en väg ut ur frestelsen, men han låter oss bevisa vad vi i verkligheten är, vad som finns i våra hjärtan, om vi hatar det som är ont och älskar det som är gott.

Utvägen ut ur frestelserna

12. öppnar Gud en utväg ur frestelserna genom att helt enkelt avlägsna frestelsen? Hur belyser en händelse, som inbegrep Mose, ditt svar?

¹² Jehova lovar i sitt ord att ”jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen”. Hur då? Genom att helt enkelt undanröja frestelsen? Nej, Gud undanröjer inte frestelsen, till exempel när man frestas med avseende på omoraliskhet eller knorrande. Vi gör väl i att komma ihåg hur Aron och Mirjam klagade på sin bror Mose och sade att han hade en alltför framträdande ställning och att de inte hade tillräckligt inflytande. Vid detta tillfälle befriade inte Gud dessa två som klagade ur prövningen genom att avlägsna Mose från ämbetet, eller hur? Nej, han lät Mose bli kvar, eftersom han var den som Jehova hade utvalt och var den rätte mannen för arbetet. Det var Aron och Mirjam som måste finna sin rätta plats. Hur då? De måste skaffa sig den teokratiska synen på tingen. De måste inse att Jehova Gud är Konungen och att de själva måste vara underställda hans anordningar. (4 Mos. 12:1—13:1) Vi kan alltså inte förvänta att vi, när frestelser kommer, kan slingra oss ut ur provet och undkomma innan frestelsen är över. Nej, frestelsen måste nå ända till gränsen; därefter kommer Gud att veta om vi är ostraffliga och lojala mot honom.

13, 14. a) Hur öppnar Gud en utväg för oss, om vi inte kan undvika att utsättas för en frestelse? b) Vad för någonting som det forntida Israel upplevde visar att Jehova inte utsätter sitt folk för prövningar som de inte kan uthärda? c) Hur belyser det som Josef upplevde behovet av förberedelse?

¹³ Var finns då räddningen, om vi inte kan undvika att komma i kontakt med vissa frestelser? Jo, Gud öppnar en utväg för oss genom att ge oss sina teokratiska principer, och om vi följer dem, kommer de att hjälpa oss att undvika att göra det som är orätt. Dessutom vet Gud hur mycket vi kan uthärda. Följaktligen låter han inte sådana prövningar komma över oss som vi omöjligt skulle kunna uthärda. I samband med att israeliterna kom ut ur Egypten heter det till exempel i den bibliska skildringen: ”Gud [förde] dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte, att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten.” (2 Mos. 13:17) Gud lät dem således inte gå raka vägen till det utlovade landet, dvs. över ”Gazaremsan”. Israel var inte rustat för krig och inte berett att möta filistéernas välövade krigsfolk. Därför valde Jehova omtänksamt vägen över Röda havet åt sitt folk. Således utsattes inte Israel vid den tiden för krig med filistéerna, eftersom Gud visste att de inte kunde uthärda ett sådant prov.

¹⁴ Vi kan vara tacksamma över att Jehova inte utsätter oss för prov som vi inte kan uthärda. Vi kan också vara mycket tacksamma för att han förbereder oss, så att vi kan uthärda frestelserna och komma igenom dem med bevarad ostrafflighet. I detta syfte bygger Gud upp oss andligen på förhand. Men ve oss, om vi inte utnyttjar denna förberedelse som Gud sörjer för! Tänk på det prov som Josef blev utsatt för, när Potifars hustru frestade honom till omoraliskhet. (1 Mos. 39:7—12) Kan vi likna Josef? Han hade på förhand tagit reda på vad Guds lagar föreskrev i sådana saker.

15. a) Vilken framgång kommer vi att ha, om vi förbereder oss för frestelser? b) Hur kommer vi att få hjälp att övervinna frestelser genom att vi flyr från avgudadyrkan?

¹⁵ Ja, när Jehova Gud visar oss vägen ut ur frestelsen, gör han det i stor utsträckning genom att på förhand beskriva vilket slags uppförande han förväntar av oss. (Gal. 5:19—23) Sedan kan vi gå igenom hela skalan av frestelser från A till Ö och avgå med seger, bevara vår ostrafflighet, bevisa oss trogna under provsättning. Men vi behöver hörsamma aposteln Paulus’ råd. Omedelbart efter det att han beskrivit hur Gud kommer att hjälpa oss när det gäller frestelse, tillfogar han: ”Därför, mina älskade, fly avgudadyrkan!” (1 Kor. 10:14, Hd) Avgudadyrkan är visst inte begränsad till dyrkan av bokstavliga avgudar, bilder, statyer osv. Aposteln Paulus förklarade att ”vinningslystnad ... är avgudadyrkan”. Detta beror på att vinningslystnaden förmår en att göra sig själv till en avgud, och så blir de själviska begären det främsta i livet. Men om vi flyr från avgudadyrkan av alla slag, är vi bättre beredda att möta framtiden och de frestelser som ännu kan uppkomma. — Kol. 3:5, NW; 1 Kor. 6:18.

16, 17. a) Varför är det oförståndigt att lita på sin egen styrka, när man ställs inför en frestelse? b) Vilken inställning måste vi undvika, enligt vad som visas av det som hände det forntida Israel vid själva gränsen till det utlovade landet? c) Vilket handlingssätt kommer att göra det möjligt för oss att instämma i apostelns ord i 2 Timoteus 4:17, 18?

¹⁶ Låt oss alltså, närhelst Jehova tillåter att en frestelse kommer över oss, göra någonting för att stå fasta! Först och främst kan vi hålla ut i bön och söka hjälp från höjden! På så sätt kommer vi inte att lita på vår egen styrka. Det är som aposteln Paulus säger: ”Den som menar sig stå, han må se till, att han icke faller.” (1 Kor. 10:12) Hur länge en kristen än har tjänat Gud, måste han likväl kämpa med det mänskliga elementet, sitt fallna kött. Om människor i gången tid har blivit frestade genom vissa situationer vid kritiska tillfällen och har fallit, då kan vi också falla, eftersom vi är människor. Vi befinner oss fortfarande i denna gamla tingens ordning med alla dess många frestelser till att följa den orätta vägen. Slutet är nära, men vi måste vara aktsamma, så att vi inte menar att vi inte kan falla. Nej, det är förståndigt att vi inte tänker att vi är så starka i oss själva att vi inte kan falla. Israel var mycket nära det utlovade landet, men trots att de var så nära det utsattes de för svåra frestelser, och 24.000 föll invid landets gräns. I denna tid får vi därför aldrig underskatta risken att falla i frestelse. Vänta på Jehova Gud, så kommer frestelsen att försvinna. Jehova Gud kommer att visa sig trogen mot sitt ord och föra oss ut ur frestelsen.

¹⁷ Förtrösta därför på Gud, när du ställs inför frestelser. Vädja i bön, i det du säger: ”Vår Fader i himlarna, ... för oss inte i frestelse, utan befria oss från den onde.” Då kommer vi att kunna säga med aposteln Paulus: ”Herren stod mig bi och gav mig kraft. ... Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig.” — Matt. 6:9—13, NW; 2 Tim. 4:17, 18.

18, 19. a) Vad slags frestelser har på senare tid kommit över flera tusen av dem som tillhör Jehovas folk, och hur har de motstått frestelsen? b) Hur fann ett vittne från Surinam en utväg ur prövningen, när han ställdes inför frestelsen ”blodtransfusion eller döden”?

¹⁸ Det är tusentals vittnen som på senare tid ställts inför frestelser i fråga om blodtransfusioner. Några få har fallit för denna frestelse under påtryckningar från läkare och andra, men som helhet har Jehovas folk stått emot denna frestelse och hållit fast vid Guds ord, som tydligt säger: ”I skolen avhålla eder ... från blod.” (Apg. 15:20, 29) De har gjort detta genom att hålla sig nära intill bibelns principer och förmedelst bön. Tänk på vad som hände ett Jehovas vittne från Surinam. Han blev plötsligt mycket sjuk medan han var på ett fartyg. Han fördes av från fartyget vid Haiti, där han skulle få läkarbehandling. En läkare förklarade att han hade blödande magsår och att det gällde antingen ”blodtransfusion eller död”.

¹⁹ Hur reagerade detta vittne inför den mycket stora frestelsen? Han skrev: ”Där befann jag mig, mer än tusen kilometer från min familj. De visste troligen inte ens om att jag var i detta farliga tillstånd. Här fanns ingen av mina kristna bröder, som jag kunde tala med. Orden ’blodtransfusion eller död’ for genom mitt huvud. Det var tydligt att sjukhuspersonalen trodde att jag alldeles säkert skulle dö. Jag bad till Jehova. Även om jag ibland kände mig ensam, kunde jag alltid tala med Honom. Det är verkligen underbart att kunna kasta all sin oro på Jehova, i full förtröstan på att han har omsorg om sina tjänare. Om jag skulle dö, så visste jag att jag skulle bli uppväckt. Uppståndelsehoppet styrkte mig i mitt beslut att inte ta emot blod.” Detta vittne befriades till sist ur frestelsen, och han tillfrisknade utan blodtransfusion. Genom att troget hålla fast vid bibelns principer och genom att vara vaksam med tanke på böner triumferade han över frestelsen.

Bön hindras inte av isolering

20—22. Förklara varför bönen är en underbar hjälp från höjden.

²⁰ När vi snabbt behöver hjälp från Gud, är bön den väg som är mest framkomlig för omedelbar och direkt hjälp. Eftersom Jehova Gud inte sover, blir det inget dröjsmål. ”Icke slumrar han som bevarar dig!” (Ps. 121:3) Det finns omedelbar hjälp från höjden för dem som vänder sig till Gud i bön. Det är inte som att behöva skriva ett brev och sedan vänta några dagar innan man får svar. Och det finns så mycket att be om, inte bara när det gäller oss själva utan också när det gäller våra kristna bröder.

²¹ Förbindelsen genom bön är inte bara ögonblicklig; den kan också upprätthållas genom varje slag av isolerande barriär. (Jon. 2:2—11) Den missionär som satt i fängelse i Kina i fem år och var isolerad tänkte på profeten Daniel, när han sade: ”Jag bad tre gånger om dagen fullt öppet inför alla som kunde gå förbi min cell.” Vad blev resultatet? Han sade: ”Vilken andlig styrka och tröst medförde inte bönen för mig! Och tack vare detta kom alla att känna mig såsom en kristen Ordets förkunnare.” Vilken underbar hjälp från höjden till svar på bön! — Dan. 6:10.

²² En kristen kan vidare be om att få tröstande helig ande, som genomtränger alla slag av barriärer, fängelsemurar och galler. Ingenting kan hålla Guds ande borta, när vi begär att få den och förtjänar att få den.

23—25. a) Vilket hot skrämde inte en kristen ung man på Guadeloupe? Varför inte det? b) Vilken utgång blev det på grund av att han bevarade ostraffligheten?

²³ För inte så länge sedan var det ett av Jehovas vittnen på Guadeloupe som hotades med isolering. Denne unge man tog sin ståndpunkt för kristen neutralitet. (Joh. 15:19) Han sattes i fängelse och hölls ensam i en cell. Därpå utövades påtryckningar på honom. Man hotade: ”Om du inte ändrar dig, kommer du att sättas i fängelse åtminstone två år. Dessutom kommer du att vara ensam i en cell hela denna tid, så tänk noga på det — ensam i två år!” Vilket svar fick de från denne kristne unge man?

²⁴ Han svarade: ”Ja, det är vad ni tror. Men jag kommer inte att vara ensam, som ni säger, inte alls! Jehova Gud kommer att vara med mig, och han kommer att styrka mig genom sin ande.”

²⁵ Myndighetspersonerna blev förvånade över detta svar. Dessutom gjorde hans goda uppförande intryck på dem. Flera månader gick, och tiden kom då vittnena skulle hålla en sammankomst. Vilken överraskning var det inte att se denne unge man vara närvarande vid öppningssessionen! Han hade blivit frisläppt dagen innan. Vid sammankomsten berättade han om sina erfarenheter. En officer var närvarande, utan att den unge mannen visste det. Senare sade denne officer till den som var presiderande Ordets förkunnare i den unge mannens församling: ”Vet ni vad min hustru sade till mig på grund av den här ynglingens goda kristna uppförande och obrytbara beslut? Hon sade: ’Tro inte att ni har gjort detta av er egen vilja. Nej, det är hans Gud, Jehova, som har gjort detta för honom för att han skulle kunna vara med vid sitt konvent. Hans Gud, Jehova, är starkare än vår Gud!’”

26. Varför bör vi komma ihåg det goda rådet i 1 Petrus 4:7, och vad bör vi alltså göra när en kris är nära?

²⁶ Ställda inför isolering, förföljelse, frestelser och påtryckningar kan ni, trogna vittnen för Jehova, komma igenom med framgång och ära, till lovprisning för Honom. Er hjälp är från höjden. Men kom ihåg aposteln Petrus’ goda råd: ”Var vaksamma med tanke på böner.” (1 Petr. 4:7, NW) Hur viktigt detta är fick Petrus lära sig på det svåra sättet den natt då Herren Jesus uppmanade honom att vara vaksam och bedja beständigt för att inte komma i frestelse. (Matt. 26:41) När en kris är nära, bör du noga se till att du inte bara sover igenom den, utan att du i stället ber angående den. Då kommer du att få hjälp från höjden och komma igenom prövningar och frestelser med seger, tack vare Jehova. Han kommer att öppna en utväg åt dig, ty ”Gud är trofast”.