Är det Gud som orsakar jordbävningarna?

”Den fasta marken blir som gelé under fötterna. Man tar tre eller fyra steg framåt och rycks tillbaka som om man skulle stå på en flygande matta. Man faller, och det är svårt att resa sig igen, eftersom man kastas åt alla håll. Träden piskar marken med sina toppar — först på ena sidan, sedan på andra sidan — och en del splittras i två delar. Man försöker fly bort på vägen, men den vrider sig som en orm under fötterna. Överallt på marken ser man sprickor som öppnas och smäller igen. Man grips av skräck. Det finns ingen säker plats. Man tänker: ’Det är världens ände!’” — Sarah Burn Plunkett, överlevande efter jordbävningen i Alaska år 1964.

HAR du upplevt en jordbävning? Även om du inte har det, påverkar jordbävningar ditt liv. Hur då? Åtminstone på två sätt. För det första visar de att jorden under dina fötter ständigt är i rörelse, oavsett var du bor. För det andra, och det är mycket viktigare, är jordbävningarna i vår tid karakteristiska för ”slutet” på denna världsvida ”tingens ordning”. Det sägs i samband med detta i en berömd profetia: ”Och det skall vara stora jordbävningar.” (Lukas 21:9—11; Matteus 24:3—8) Bibeln förutsade att bokstavliga jordbävningar skulle utgöra en del av ett ”tecken” som skulle utpeka den tid då Guds himmelska rike skall göra slut på ondskan och upprätta ett fridfullt paradis på jorden. (Psalm 37:10, 11; Matteus 6:10) Detta kan få några att fråga: ”Är Gud ansvarig för de här jordbävningarna?”

Jordbävningar på bibelns tid

Orsakas jordbävningar av Gud? I de flesta fall inte. Jordbävningar är en av jordens naturliga processer, på samma sätt som vinden och regnet. Jordskalv har förekommit sedan mycket lång tid tillbaka. Jorden upplever i genomsnitt ett skalv var trettionde sekund.

I några särskilda fall har Jehova Gud åstadkommit jordbävningar. Varför det? Dessa jordbävningar tjänade ett bestämt syfte, och den förstörelse de åstadkom var selektiv — aldrig slumpmässig. Begrunda följande exempel:

För 3.400 år sedan, då ett av Guds förbund ingicks, församlade sig Israels folk vid foten av Sinai berg, och ”hela berget bävade våldsamt”. Jehova använde på så sätt en jordbävning som en demonstration av sin oförlikneliga makt, och han gjorde det för att betona allvaret i förbundet. Att berget bävade tjänade också som en hjälp för minnet för israeliterna. De skulle inte så lätt glömma sitt löfte, eftersom Jehova sammankopplade denna viktiga överenskommelse med händelser som ingav vördnad och fruktan, bland annat en jordbävning. — 2 Moseboken 19:7—19.

En annan jordbävning inträffade en kort tid därefter. Det hade bland Datans, Abirams och Koras hus utvecklat sig ett uppror mot Jehovas förordnade ledare. Sedan dessa upprorsmän hade fått tillräckligt med goda råd som de ignorerade, använde Jehova en jordbävning för att befria sitt folk från dem. Marken ”rämnade ... under dem, och jorden öppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och allt Koras folk och alla deras ägodelar”. — 4 Moseboken 16:31, 32.

Men Gud har inte orsakat våra dagars jordbävningar. Varför tar då bibeln med dem som en del av tecknet på ”slutet”? Och lever vi verkligen i ”avslutningen på tingens ordning”?

Jordbävningar — ett tecken på slutet?

FYRA män satt tillsammans med Jesus för sig själva på ett högt berg, omgivna av knotiga olivträd och med staden Jerusalem nedanför sig. De var förbryllade. Tidigare samma dag hade de hört sin ledare, Jesus Kristus, förutsäga att Jerusalem och dess tempel skulle förstöras så att sten inte skulle lämnas på sten. Förvånade frågade de: ”När skall dessa ting inträffa?” Jesu svar intresserade dem mycket. Men det bör vara av ännu större intresse i dag. — Matteus 24:1—3.

Det apostlarna i första hand var intresserade av var den nära förestående tillintetgörelsen av Jerusalem. Men deras nyfikenhet begränsades inte till den frågan, utan de ville också få reda på tiden för Jesu framtida närvaro i Rikets härlighet och när de kunde förvänta slutet på en ond ordning. De frågade: ”Vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” Det svar Jesus gav tillfredsställde hans efterföljare i det första århundradet. Hans svar om ”tecknet” kan också tillfredsställa hans efterföljare i vår tid, vilka längtar efter att få se ondskan ta slut. Tecknet uppfylls nämligen i vår tid.

Det tecken Jesus gav innehöll påtagliga detaljer, som man lätt kan lägga märke till överallt. De är inte otydliga eller abstrakta. Lägg märke till en del av Jesu svar i Matteus 24:7: ”Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall vara hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra.” När nationer dras in i krig, vet man om det. När människor är hungriga — svälter — vet de det. Och när en jordbävning skakar marken under ens fötter, är man medveten om det, eftersom en jordbävning är en av de mest fruktansvärda naturkatastrofer man kan få uppleva. Dessa och andra tydligt märkbara drag, som alla drabbar människorna inom en generation, utgör ”tecknet”. (Matteus 24:3, 34) Låt oss undersöka en av detaljerna i detta ”tecken” — jordbävningarna.