spänt. Jag trodde att någon hade förtrollat honom och att detta var orsaken till att det inte fungerade. Vi hade flera häftiga gräl, och jag försökte gå ifrån honom, men jag var inte tillräckligt viljestark för att göra det.

Senare kom några Jehovas vittnen till vår dörr och talade med mitt barns far, och han bjöd in dem. När jag hörde att de var neutrala i politiska frågor, blev jag mycket arg. Vi talade om för dem att vi planerade att flytta och gav dem en mycket vag beskrivning på det nya huset.” Men vittnena kom tillbaka, och som en undanflykt uppmanade hon dem att komma tillbaka när barnets far var hemma.

Hon fortsätter: ”De kom tillbaka vid den tiden, men han var ännu inte hemkommen. Men precis innan de kom hade jag tänkt att eftersom jag hade studerat allting som gick att studera och hade försökt vad som helst som kom i min väg, så skulle jag åtminstone ha ett öppet sinne för vad de hade att säga.

Medan damerna väntade på honom, talade jag mycket förmätet om föroreningsproblemet och den ’hälsokostkur’ jag höll på med. De lyssnade tålmodigt, och när jag hade talat en stund, insåg jag hur förmäten jag var och tänkte: ’Nåväl, jag låter dem tala’ — och det gjorde de! Jag hade aldrig studerat bibeln och blev förvånad över vad den hade att säga om världssituationen. Med iver väntade jag på nästa besök, och vi studerade då i ’Sanningsboken’ kapitlet ’Hur familjelivet kan bli lyckligt’. Jag kunde nätt och jämnt hålla mina tårar tillbaka, eftersom avsnittet innehöll allt det som jag ständigt har önskat, men inte kunnat uttrycka i ord.

Samma kväll talade jag om att legalisera vårt äktenskap men fann att kapitlet inte hade samma verkan på mitt barns far. Nästa dag hade vi ett nytt meningsutbyte som kunde ha lett till våld. Jag packade då genast några saker och flyttade till ett hotell.

När jag besökt en sammankomst för Jehovas vittnen och gått till Rikets sal och varit med vid ett bokstudium, insåg jag att detta var vad jag hade sökt i hela mitt liv. Jag visste att detta var sanningen, och jag hoppades i mitt hjärta att jag inte skulle finna någon fälla i det, i ekonomiskt avseende eller i fråga om något annat. Jag brände upp alla mina magiska kort, böcker och alla föremål som hade någon anknytning till demonism.

Jag hade slutligen funnit människor som älskar sina medmänniskor och som jag kunde älska, människor som på ett osjälviskt sätt hjälper när det behövs och som lever som de lär. Och naturligtvis är de ’goda nyheterna om riket’ en aldrig upphörande glädje för mig. Jag kan uppriktigt säga att jag har funnit sinnesfrid och svar på alla mina frågor. Det är en ständig glädje att hjälpa andra att lära känna de ’goda nyheterna om riket’.”

Om det som denna kvinna fann tilltalar dig, varför då inte begagna dig av möjligheten att studera bibeln med Jehovas vittnen?

Frågor från läsekretsen

● Hur kommer det sig att somliga Jehovas vittnen reser sig i samband med flagghälsning men inte när nationalsången spelas? — USA.

Jehovas kristna vittnen strävar efter att följa Guds ord och de maningar de får från sitt genom bibeln övade samvete. Likt de kristna under det första århundradet betraktar de sig som ”gäster och främlingar” i världen av icke troende människor och ger sin lojalitet åt Guds rike genom Kristus. (1 Petr. 2:11) Det är av detta skäl som de avhåller sig från alla gärningar, inräknat sådana som är av nationalistisk karaktär, som skulle innebära illojalitet mot Gud och hans förordnade konung, Jesus Kristus.

Man bör komma ihåg att en nations flagga är mera än ett stycke tyg. Den betraktas officiellt som en helig symbol för en nation och behandlas med vördnad. Det är till exempel ofta praxis att en utsliten flagga inte får skaffas undan på ett ceremonilöst sätt, utan skall förstöras på ett värdigt sätt, helst genom att brännas. Det finns också bestämmelser för hur flaggan skall hissas, halas ned, vikas ihop och vecklas ut. Att hälsa flaggan eller svära trohet mot den betraktas som en vördnadsfull handling, en handling av helig hängivenhet, och eftersom flaggan är en bild av staten, utgör en sådan handling en form av avgudadyrkan. — Jämför 2 Moseboken 20:4—6; 1 Johannes 5:21.

Jehovas kristna vittnen söker visserligen inte hindra andra från att hälsa någon nations flagga, men de menar att de för egen del kan ägna sådan dyrkan endast åt Jehova Gud. De har tillbörlig respekt för den flagga som representerar det land de bor i, men om de skulle avguda någon nations flagga och ta del i handlingar av tillbedjan av statens ”bild”, skulle det betyda en handling av trolöshet mot Gud och illojalitet mot Guds Sons rike.

Ofta är det en sedvänja att alla som är närvarande vid en flagghälsningsceremoni reser sig och personligen hälsar flaggan som ett löfte om trohet mot denna bild av staten. I en sådan situation är det sannolikt att enbart handlingen att resa sig inte i sig själv betraktas som en handling av dyrkan. Därför är det många sanna kristna som inte har några invändningar mot att man