Kommer du att uppnå ”samma ålder, som ett träd uppnår”?
EN AV Jesajas profetior om återställelse ger följande löften: ”Där skola icke mer finnas barn, som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått. ... Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk.” — Jes. 65:20, 22.
Här utlovas ett långt liv. Men för att klart kunna fatta innebörden i denna text och dess tillämpning i vårt liv är det till hjälp att förstå illustrationen ”samma ålder, som ett träd uppnår”. Hur länge lever egentligen träd? Hur tillförlitliga är de åldrar som människor tillskriver många träd? Finns det någon pålitlig metod att fastställa exakt hur gammalt ett träd är? Finns det några nu levande träd som var vid liv före floden på Noas tid?
Vi bör komma ihåg att träd och annan växtlighet har funnits på jorden mycket längre än människan. Människan framträdde inte på scenen förrän strax före den sjunde ”dagen” i ”skapelseveckan”, eller för nära 6.000 år sedan. Men ”fruktträd, som efter sina arter bära frukt” skapades under den tredje skapelseperioden. — 1 Mos. 1:9—13.
Eftersom var och en av ”skapelsedagarna” eller skapelseperioderna tydligen var sju tusen år lång, omfattar hela ”skapelseveckan” 49.000 år. Om denna period sätts i förhållande till en period om tolv timmar, så framträdde träd och annan växtlighet mellan klockan 3.30 och 5.15. Och människan? Mycket senare — någon gång efter klockan 10.00! Ja, träden på jorden, som funnits till mellan tjugosju tusen och trettiofyra tusen år, har existerat mycket längre än människan, som endast funnits till i närmare sex tusen år.
Att fastställa den ”ålder, som ett träd uppnår”
Förutom att träden som grupp betraktade har funnits till under lång tid blir också enskilda träd mycket gamla. Hur gamla blir de då?
Knotiga olivträd, som sägs vara mellan ett och två tusen år gamla, bär fortfarande frukt, vilket gör dem till de kanske mest långlivade fruktträd som finns. Vissa tallar med vit bark (Pinus bungeana) som är inhemska i norra Kina sägs tillhöra samma ålderskategori. Apbrödträdet i Centralafrika blir också mycket gammalt.
Men i alla dessa fall finns det ingen som kan säga exakt hur gamla dessa träd i verkligheten är, eftersom åldersuppgifterna är grundade på muntlig tradition. Och ändå finns det skrivna redogörelser som gör anspråk på att dokumentera åldern hos vissa träd.
Poppelfikonträdet i Anuradhapura på Ceylon kallas ibland ”det äldsta historiska trädet i världen”. Enligt Mahavamsa (Ceylons stora krönika, sammanställd på 400-talet v.t.) planterades detta träd i kung Devanampiyatissas artonde år, vilket av somliga beräknats till år 288 f.v.t. Även om man antar att det nuvarande trädet är det ursprungliga, är emellertid denna kronologis exakthet och skildringen i sig själv mycket tvivelaktiga. Lägg märke till vad som sägs ha inträffat när trädet planterades:
”Knappt hade han [kungen] låtit det lämna hans händer förrän det höjde sig åttio alnar upp i luften, och svävande på detta sätt sände det ut lysande strålar i sex färger. ... När det stora poppelfikonträdet vid solnedgången hade kommit ner från (sin plats i luften), ... då skalv jorden. [Och omkring en vecka senare:] Mitt ibland denna stora skara, som blivit fullständigt förbluffad av detta underverk, växte det ut en felfri frukt ur den östra grenen, medan de alltjämt såg på. ... Och medan de allesammans fortfarande såg på sprang det fram åtta skott ur det; och de stod där, unga poppelfikonträd, fyra alnar höga.”
Detta låter knappast som en tillförlitlig skildring, med hjälp av vilken man kan datera ”det äldsta historiska trädet i världen”, eller hur?
Men finns det något vetenskapligt sätt att mäta den ”ålder, som ett träd uppnår”? Hur förhåller det sig med årsringarna?
Många tror att alla träd fogar en ny ”ring” till stammen för varje år och att man helt enkelt genom att räkna ringarna kan fastställa ett träds ålder. Det kan därför komma som en överraskning för dem att denna metod i själva verket är osäker, ofta inexakt och uppenbart ofullständig. Hur kan vi säga det?
För det första är det inte ovanligt att två ringar fogas till under ett och samma år. Sålunda framhöll en expert på årsringsundersökningar, A. E. Douglass, att av detta skäl ”måste 10 av 16 gultallar från de lägre belägna delarna av Santa Rita Mountains söder om Tucson förkastas [vid årsringsundersökningar], och enarna i norra Arizona har så många tvivelaktiga ringar att det är nästan omöjligt att arbeta med dem. Cypressarter erbjuder också en hel del svårigheter.”
Vidare är ringar i allmänhet endast tydligt urskiljbara hos träd som växer hastigt och på vissa bestämda platser. Bertram Husch, som är Förenta nationernas skogsvårdsrepresentant i Chile, säger till exempel: ”I tropiska trakter är detta kännetecken på tillväxt värdelöst för bestämning av ett träds ålder, eftersom det inte är säkert att tillväxtperioderna följer något regelbundet kretslopp.” Andra träd växer så långsamt att man inte kan lägga märke till några ringar.
Denna metod är emellertid till en viss hjälp för att få en ungefärlig uppfattning av vissa träds ålder. Det mammutträd, som fått namnet ”General Sherman tree” och som alltjämt växer högt uppe i Sierra Nevada i Kalifornien, är ett exempel på detta. Trädexperten Douglass sade i Tree Ring Bulletin att vittnesbörd från detta träd ”gjorde att man kunde uppskatta trädets ålder till 3.500 år”. Men han tillfogade: ”plus eller minus 500 år”. — Juli 1946, sid. 5; vår kursivering.
På White Mountains, mindre än 160 kilometer därifrån, använder man samma metod för att bestämma åldern hos så kallade hickorytallar (Pinus aristata). Åtminstone en av dem påstås vara 4.600 år gammal. Även om man förutsätter att man helt och fullt förstår ringstrukturen (och det gör man inte), måste man ändå vara ytterst försiktig, när man räknar ringarna. Ett exemplar innehåller mer än 1.100 ringar på mindre än tretton centimeter! Man bör också lägga märke till att en hickorytall är på sätt och vis inte ett enda träd, utan en ”dunge” av träd med gemensamt rotsystem. Trädets bas, som ser mycket gammal ut, har i verkligheten burit olika stammar, som vuxit upp från den vid olika tidpunkter.
Hickorytallen och mammutträdet anses för närvarande vara de äldsta träden på jorden. Men vem kan säga att det inte finns andra trädarter som är lika gamla? H. D. Tiemann framhåller denna möjlighet i Selected Botanical Papers (1969): ”Utan tvivel är somliga av de ofantliga kauritallarna på Nya Zeeland (Agathis australis) med sina tunnliknande stammar och kålhuvudsliknande kronor lika gamla som mammutträden.”
Fanns det träd som överlevde syndafloden?
Vi ser alltså att dessa träds exakta ålder inte kan fastställas, men alla vittnesbörd tyder på att de är mycket gamla. Detta ger emellertid upphov åt frågan: Eftersom floden på Noas tid inträffade för omkring 4.300 år sedan, skall vi då tro att vissa nu levande träd, till exempel den hickorytall som sägs vara 4.600 år gammal, har överlevt denna händelse i oskadat skick?
Man kan inte helt avfärda denna möjlighet. Men med tanke på vilken enorm översvämning det var fråga om och med tanke på vattnets nedbrytande verkningar förefaller det tämligen osannolikt. (Jämför Psalm 104:6—8.) Detta gör att ännu fler tvivel uppstår i fråga om exaktheten hos dessa dateringsmetoder med hjälp av årsringar.
Men sägs det inte i bibeln att en duva som släpptes ut av Noa strax efter floden återvände med ”ett friskt olivlöv i sin näbb”? Var fick den tag i det, om trädet inte hade överlevt floden? — 1 Mos. 8:11.
Somliga kommentatorer hävdar att olivträd och andra träd utan tvivel överlevde floden i oskadat skick. För att bevisa att dessa träd kan överleva under vatten har de till och med citerat två forntida skribenter, Theofrastos och Plinius den äldre, som sägs ha sett levande olivträd under Röda havets yta. Men är detta korrekt?
Theofrastos, som ibland kallats botanikens fader, var en grekisk filosof och naturforskare som levde på 200- och 300-talen f.v.t. Hans mest framträdande verk som bevarats till eftervärlden inbegriper Om växternas historia och Om växternas livsbetingelser. Han berättar om Röda havet och säger bland annat: ”Men det finns växter i havet, som man kallar ’lagerträd’ och ’olivträd’.”
Den växt som kallas ”olivträd” och som han fortsätter med att beskriva är inte alls det verkliga olivträdet, utan antas vara det vita mangroveträdet. Detta senare träd växer verkligen som han säger ”i” — men inte, som kommentatorerna felaktigt låter förstå, under — vattnet. Theofrastos’ måttstock för att beskriva växter var formen på deras blad. Han kan därför ha använt termen ”olivträd” för att beskriva den växt han här talade om, därför att dess bladstruktur liknade det verkliga olivträdets.
Romaren Plinius den äldre, som litade till Theofrastos för sina uppgifter, upprepade flera århundraden senare vad den tidigare skribenten sagt. Plinius, sägs det, ”hade varken kynne för ursprungliga undersökningar eller den tid till övers som var nödvändig för detta ändamål”. — The Encyclopædia Britannica, elfte upplagan, under ”Plinius”.
Därför måste vi dra slutsatsen att ingen av dessa båda forntida skribenter talade om äkta olivträd som växte under Röda havets yta.
Men om det förefaller osannolikt att hela träd kan ha överlevt syndafloden, hur kan då träden ha fortsatt att finnas till? Nutida experiment med översvämning av vatten ger oss en del ledtrådar.
Vetenskapsmän har till exempel funnit att frön från vissa träd och örter överlever under vatten ända upp till trettio månader. Det bör också framhållas att vi inte har full kännedom om den utsträckning i vilken olika miljömässiga påfrestningar verkar nedbrytande på plantor och sticklingar. En expert på detta område, Jacob Levitt vid University of Missouri, framhåller:
”Det måste medges att trots den stora mängd uppgifter som samlats av forskare, när det gäller sådana påfrestningar som köld, torka och hetta, har man inte full insikt i vare sig hur dessa påfrestningar skadar växterna eller hur växterna kan motstå påfrestningarna. När det gäller andra påfrestningar [däribland vad han kallar ’skador genom översvämning’] vet man ännu mindre.”
Det ryska verket Wintering of Plants (Växternas övervintring) av I. M. Vasiljev (1956) understryker denna okända faktor på följande sätt:
”Översvämning av vatten är i sig självt inte skadligt ... när det gäller översvämning under vintern eller den tidiga vårfloden, innan tillväxten börjar och andningen ännu är jämförelsevis låg — växterna kan vistas en lång tid under vatten utan några iakttagbara skadliga efterverkningar, därför att deras syrebehov är lågt och helt kan tillgodoses av syret i vattnet som omger växterna, särskilt om det är rinnande.”
Det medges att dessa vittnesbörd inte är tillräckliga. Men visar de inte vilken oerhörd förmåga olika trädfrön, plantor och sticklingar har, när det gäller att överleva en översvämning?
Så snart träden och den övriga växtligheten började spira igen efter floden var det naturligtvis många arter som växte mycket hastigt. Teakträd når en höjd av 18 meter på bara femton år, och musangaträd kan bli 25 meter på fjorton år. Den lilla ön Krakatau, som blev helt och hållet kal genom ett vulkanutbrott år 1883, var mindre än femtio år senare skogbevuxen i likhet med de omgivande malajiska landområdena. När det gäller det olivlöv som duvan förde till Noa kan det ha tagits från ett tämligen ungt skott som kommit upp efter floden.
Hur skall man förstå Jesajas illustration?
I varje fall visar denna korta undersökning att träd på grund av sin höga livslängd och härdighet utgör en lämplig illustration av den ”ålder” som gudaktiga människor uppnår enligt Jesaja 65:22.
Sammanhanget visar att dessa profetiska ord i viss utsträckning gick i uppfyllelse på de trogna judar som återvände från den babyloniska fångenskapen år 537 f.v.t. Under ”nya himlar” (ståthållaren Serubbabels och översteprästen Josuas styre) hade ett återupprättat samhälle, en ”ny jord”, orsak att jubla över de mångfaldiga välsignelserna. (Jes. 65:17—25) Bland dessa var löftet om ett långt liv. Därför att de rättade sig efter den mosaiska lagens höga normer uppfylldes Guds ord till dem: ”Dina dagars mått skall jag göra fullt.” Ja, Gud försäkrade dem att ”du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig”. I deras fall jämfördes denna dagarnas ”fullhet” och ”längd” träffande med något som enligt människans uppfattning lever mycket länge, nämligen ett träd. — 2 Mos. 23:26; 20:12; jämför Psalm 92:13—15.
Men denna profetia om den ”ålder, som ett träd uppnår” har också en tillämpning i våra dagar. Apostlarna Petrus och Johannes anspelar på Jesajas ord, när de säger att de kristna väntar på ”’nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor”. Sedan ondskan inom kort har utplånats, kommer ett renat mänskligt samhälle eller en ”ny jord” att leva under Guds himmelska rikes styre. ”Och döden skall icke mer vara till.” — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:1—4.
Önskar du vara vid liv då? I så fall kommer du att vara intresserad av vad Petrus vidare sade: ”Gör då ert yttersta för att slutligen av honom befinnas fläckfria och obesudlade och i frid.” Ja, du måste handla redan nu.
Samvetsgrann tillämpning av skriftenliga principer i ditt liv kommer att tillförsäkra dig Guds skydd under den ”stora vedermödan” in i hans nya ordning. Men det kommer också att bespara dig mycket lidande och kanske också ett förkortande av livet i den nuvarande tingens ordning.
Genom att undvika avfällingar kommer du till exempel inte att ledas vilse av deras förvirrade idéer. Genom att sky orätta och omoraliska förbindelser och dåliga vanor är det inte troligt att du kommer att falla offer för syfilis, gonorré eller vissa andra sjukdomstyper. Ja, det rätta levnadssätt som fastställts i Guds ord har redan hjälpt många att uppnå den högsta ålder som nu är möjlig. — 2 Petr. 3:14—18, NW.
Dessutom äger man den underbara framtidsutsikten att få leva i Guds nya ordning. När denna ordning blivit en verklighet kommer naturligtvis träden att fortsätta att dö. Men rättfärdiga människors aldrig upphörande liv kommer i likhet med den ”ålder, som ett träd uppnår” att mätas i tusentals år.
[Tabell på sidan 282]
(För formaterad text, se publikationen)
7.000 ÅR
14.000 ÅR
Tredje dagen Träden skapades
21.000 ÅR
28.000 ÅR
35.000 ÅR
Sjätte dagen Människan skapades
42.000 ÅR
49.000 ÅR