Frågor från läsekretsen
● Varför säger Nya Världens översättning i 2 Moseboken 20:13: ”Du skall icke mörda”, när andra översättningar använder ordet ”dräpa”, såsom t. ex. Engelska auktoriserade översättningen, som lyder: ”Du skall icke dräpa”? — D. T., USA.
Ett antal översättningar använder ordet ”dräpa” i 2 Moseboken 20:13. Bland dessa är Douayöversättningen, Katolska brödraskapets översättning, Amerikanska standardöversättningen och Reviderade standardöversättningen. Men Nya Världens översättning använder ordet ”mörda” och inte ordet ”dräpa” i 2 Moseboken 20:13, därför att det hebreiska ordet i denna vers är ratsach, som enligt en utförlig bibelkonkordans, Young’s Exhaustive Concordance, betyder ”att mörda, genomborra”. Om samma hebreiska ord heter det i ordlistan över hebreiska ord i Strongs bibelkonkordans: ”ratsach, en ursprunglig rot, sannolikt att slå i stycken, dvs. döda eller dräpa (en mänsklig varelse), i synnerhet att mörda”. Att mörda innebär: ”att döda eller dräpa (en mänsklig varelse) orättmätigt och med ont uppsåt eller med berått mod, avsiktligt och oberättigat”. — Websters ordbok Third New International Dictionary.
Ordet ratsach förekommer i sina olika former ett fyrtiotal gånger i de hebreiska skrifterna. Det syftar undantagslöst på utsläckandet av människoliv, men inte alltid på ett sådant utsläckande som sker med orätt, orättmätigt eller olagligt. Vad är det då som avgör om ordet bör återges med ”dräpa (döda, slå ihjäl)” eller med ”mörda”? Det är textsammanhanget som får avgöra detta, såväl som det ljus, som andra framställningar i Guds ord kastar över ämnet. På tal om detta är det värt att lägga märke till att även Engelska auktoriserade översättningen stundom återger detta hebreiska ord med ”mörda” eller ”mördare”. Den säger t. ex.: ”De dräpa änkan och främlingen och mörda den faderlöse.” ”Mördaren, som stiger upp med ljuset, dräper den fattige och nödställde.” (Ps. 94:6; Job 24:14; AV) Engelska auktoriserade översättningen skiljer dessutom mellan mord och oavsiktligt dråp i 4 Moseboken 35:6—31, och detta gör den med ledning av textsammanhanget; och ändå är det hebreiska ord, som figurerar där, också ratsach: ”De skola för eder vara fristäder undan blodshämnaren, på det att mandråparen [ratsach] icke må dö.” ”Om han slår honom med ett föremål av järn, så att han dör, är han en mördare; mördaren [ratsach] skall förvisso dödas.” — 4 Mos. 35:12, 16, AV.
Det är uppenbart, i ljuset av andra framställningar i Guds ord, att 2 Moseboken 20:13 inte förbjuder allt dödande, ty israeliterna tilläts döda, ja, var av Gud befallda att döda mördare, avgudadyrkare, sabbatsbrytare osv. Det var således inte olagligt inför Gud att avrätta en mördare, och en sådan åtgärd kunde inte anses vara ”mord”; den utgjorde inte ett brott mot budet i 2 Moseboken 20:13. (1 Mos. 9:6) Vidare hade de hedniska, demondyrkande invånarna i det land, som Jehova hade lovat sitt folk, drabbats av Jehovas dödsdom för sina synders skull, och Jehova använde sitt folk, israeliterna, för att få avrättningen verkställd. Att de lydde detta Jehovas bud utgjorde alltså inte någon överträdelse av hans bud i 2 Moseboken 20:13, och deras åtgärder kunde inte anses vara mord.
Det är i synnerhet oberättigat, olagligt, dödande (dräpande) av en människa, dvs. mord, som Gud förbjuder. Det är alltså på goda, skriftenliga grunder som inte endast Nya Världens översättning utan också Robert Youngs översättning, James Moffatts översättning, Knox’ översättning, Soncinoöversättningen och En amerikansk översättning återger ordet ratsach med ”mörda” i 2 Moseboken 20:13.
● Innebär Sefanja 2:3 att även om någon är i sanningen och gör Guds vilja, så är han inte viss om att vinna evigt liv? — H. B., Puerto Rico.
Denna bibelvers lyder: ”Sök Jehova, alla ni ödmjuka på jorden, som hava följt hans eget rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Sannolikt kunna ni bliva dolda på Jehovas förbittrings dag.” (NW) Engelska auktoriserade översättningen lyder: ”Kanske skolen I bliva dolda på HERRENS förbittrings dag.”
Det hebreiska ord, som här återges med ”kanske”, är ordet ulaí. Detta hebreiska ord ger inte en bestämt positiv uppfattning, en uppfattning om att något är säkert och visst. Det kan återges med ”kanhända”, ”törhända”, ”sannolikt” och ”kanske”. I Nya Världens översättning återges det med ”kanske” i 1 Moseboken 43:12 och 1 Konungaboken 18:27. Det återges med ”kanhända” i Josua 9:7. I Sefanja 2:3 återges det med ”sannolikt”. I överensstämmelse med denna uppfattning återger Reviderade standardöversättningen av år 1952 Sefanja 2:3 så här: ”Sök HERREN, alla ni ödmjuka i landet, som hålla hans bud; sök rättfärdighet, sök ödmjukhet; kanhända skola ni bliva dolda på HERRENS vredes dag.”
Stundom ger ordet ulaí uttryck åt tvivel, men det kan också ge uttryck åt förhoppning. En förhoppning är uppenbarligen det som ordet vill ge uttryck åt i 1 Moseboken 16:2, där vi läser: ”Och Sarai sade till Abram: ’Se, HERREN [Jehova] har gjort mig ofruktsam, så att jag icke föder barn, gå in till min tjänstekvinna, kanhända skall jag få avkomma genom henne.’ Abram lyssnade till Sarais ord.” Om en förhoppning vittnar också ordets användning i Amos 5:15, där det heter: ”Haten, vad ont är, och älsken, vad gott är, och hållen rätten vid makt i porten; kanhända skall då HERREN [Jehova], härskarornas Gud, vara nådig mot Josefs kvarleva.”
Sefanja 2:3 utvisar att de som börjar söka rättfärdighet och ödmjukhet inte får någon försäkran om att de skall bli dolda på Jehovas förbittrings dag enbart därför att de har börjat följa en rätt kurs. Men de har förhoppningar om att bli kvalificerade för att bli dolda. Möjligheten finns att de skall bli dolda.
Likväl kvarstår en betydande osäkerhet, vilket antyds genom textens formulering. Denna ovisshet gäller emellertid inte Gud i den meningen att han vid Harmageddon inte kan dölja dem som troget söker rättfärdighet och ödmjukhet. Nej, så förhåller det sig inte. Saken ligger så till, att Gud inte är förpliktad att dölja dem, och det är detta som vållar eller lämnar rum för ovisshet. Vi kan inte ta för givet att vi skall bli bevarade, såsom vore det något som tillkom oss, något som vi har obestridd rätt till. Det beror helt och hållet på Guds barmhärtighet, på hans oförtjänta godhet mot oss syndare, ty för våra synders skull är vi förtjänta av döden. Men vi har skriftenliga förhoppningar om att Gud skall utöva barmhärtighet mot oss, förutsatt att vi söker honom och söker rättfärdighet och ödmjukhet, innan det är för sent. Då kan det hända att han kommer att ta hänsyn till vår ånger och bättring, vår omvändelse och vårt överlämnande av oss själva åt honom. Skriften ger oss anledning att tro att han sannolikt kommer att göra det.