Fortsätt att förtrösta på Jehova för att få belöningen
”Lycklig är den som förtröstar på Jehova.” — Ords. 16:20, NW.
1, 2. Varför bör vi förtrösta på att Jehova skall råda bot på mänsklighetens problem?
TUSENTALS års historia har visat att människor, hur välmenande och vetenskapligt avancerade de än är, inte kan råda bot på mänsklighetens väldiga problem. Den ende som man med förtröstan kan säga skall göra detta är han som har skapat universum och livet här på jorden. Han ensam har den vishet, den makt och den vilja som krävs. Psalmisten insåg detta och förklarade: ”Du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.” (Ps. 71:5) Detta hopp har en god grund, eftersom Guds ord lovar: ”Hoppet medför ingen besvikelse.” (Rom. 5:5) Det är alltså med rätta som bibeln ger rådet: ”Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta och förlita dig icke på ditt förstånd.” — Ords. 3:5.
2 Ett mycket tvingande skäl till att vi bör förtrösta på Jehova är att mänsklighetens framtid kommer att avgöras av honom, inte av människor. Den kommer inte heller att avgöras av någon mytisk idé, t. ex. ”evolutionen”, liksom inte heller av någon blind kraft benämnd ”framsteg”. I själva verket har framtiden redan blivit avgjord av Jehova. Och vi kan förtrösta på att han skall uppfylla det som är hans uppsåt för framtiden, eftersom ”det är omöjligt för Gud att ljuga”. (Hebr. 6:18) Dessutom ger Jehova oss tröst med orden: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” (Jes. 55:11) Ingen människa kan vara så värd att lita på.
3. Vilken lugnande försäkran ger Jehova sina tjänare?
3 Därtill visar Jehova sin kärleksfulla omsorg om sina tjänare genom att hålla dem underrättade om sina uppsåt: ”Den suveräne Herren Jehova skall inte göra något utan att han har uppenbarat sina förtroliga angelägenheter för sina tjänare, profeterna.” (Am. 3:7, NW) Jehova säger: ”Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.” (Jes. 42:9) Hur lugnande är det inte att Gud i förväg talar om för sina förtröstansfulla tjänare vad han skall göra i framtiden! Och när hans löften uppfylls, bygger det upp ännu större förtröstan på honom. Jesus sade: ”Jag [har] sagt er detta på förhand, för att ni skall tro, när det sker.” — Joh. 14:29, Hedegård.
ATT LITA PÅ VID ALLA TILLFÄLLEN
4, 5. a) Hur visade sig Jehovas ord till våra första föräldrar vara sanna? b) På vilka sätt har andra delar av Guds jordiska skapelse lidit?
4 Från första början av mänsklighetens historia har Jehova visat att hans löften är att lita på och att man behöver rätta sig efter hans varningar. Ett exempel är vad som hände med våra första föräldrar, Adam och Eva. De missbrukade den goda gåva i form av fri vilja som Gud hade gett dem. Eva trodde i själva verket att oberoende av Guds styre verkligen skulle förbättra angelägenheterna, göra det möjligt för henne att ”bli lik Gud”. (1 Mos. 3:5, NW) Men förhöll det sig så? Nej, Jehova hade ju redan talat om att om de vände sig bort från hans styre, så skulle detta med visshet leda till elände och död. Jehova visste att människor inte var skapade med förmågan att vara framgångsrika, när de gjorde sig oberoende av sin skapare. — 1 Mos. 2:17; 3:17—19.
5 Jehovas ord till våra första föräldrar visade sig sannerligen vara sanna. När de begav sig bort från Guds vägledning, förlorade de också kontakten med den uppehållande källan till liv. Med tiden blev de gamla och dog, alldeles som Gud hade underrättat dem om. De förmedlade också ofullkomlighet till sina avkomlingar. Hela mänskligheten har således fått känna av den olycka i form av synd och död som våra första föräldrar dragit över oss, de som förtröstade på mänskligt styre i stället för på Guds styre. (Rom. 5:12) Och det har varit en olycka för djurriket också. Människan utövar inte längre kärleksfullt herravälde över djuren, som hon gjorde i begynnelsen. (1 Mos. 1:26) I stället har människan hänsynslöst utnyttjat djuren och vållat att många arter blivit utrotade, särskilt på senare år. Människan har också utnyttjat, plundrat och förorenat jorden, så att också den på många platser är fördärvad. ”Hela skapelsen fortsätter att sucka tillsammans och lida smärta tillsammans ända till nu” som en följd av att människan inte förtröstar på Jehova. — Rom. 8:22.
6. Vad blev följden av att man på Noas tid litade på Jehova eller inte gjorde det?
6 På Noas tid, flera hundra år efter upproret i Eden, hade människovärlden blivit synnerligen fördärvad och våldspräglad. Gud talade om för Noa att den forntida världen skulle förstöras genom en hela jorden omfattande flod. Noa och hans familj förtröstade på Jehova, och därför började de förbereda sig för den: ”Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken, såsom Gud hade bjudit honom.” (1 Mos. 6:22) Men Noa måste fortsätta att förtrösta på Jehova under många år, eftersom han fick vetskap om floden flera årtionden innan den inträffade. Hur förhöll det sig med de andra människorna i denna forntida värld? ”De tog ingen notis”, sade Jesus. Men vid den fastställda tiden kom ändå ”floden ... och ryckte dem alla bort”. (Matt. 24:39) Att vi finns till i denna tid visar att Jehovas ord var pålitliga. Det visar också att det bästa handlingssättet för människor är att fortsätta att förtrösta på Jehova. Varför det? Därför att vi alla är avkomlingar av Noa. De som inte förtröstade på Jehova på Noas tid fick inte några fler barn. De förgicks alla under syndaflodens vatten, varigenom deras släktlinjer skars av. — 1 Mos. 7:22, 23.
7. Hur visade sig Jehovas löfte pålitligt på Abrahams tid?
7 Att Jehova är att lita på visades om igen på Abrahams tid. Jehova hade underrättat Abraham och hans hustru Sara om att de skulle få ett barn. Sara hade emellertid kommit långt förbi barnafödandets ålder. När hon hörde underrättelsen, skrattade hon. Jehova lade märke till detta och sade till Abraham: ”Är någonting för utomordentligt för Jehova? Vid den fastställda tiden skall jag komma tillbaka till dig, nästa år vid denna tid, och Sara skall då ha en son.” Exakt vid Jehovas fastställda tid fick Sara sin son, Isak. Jehova hade genom ett underverk på nytt uppväckt Saras fortplantningsförmåga i överensstämmelse med sitt uppsåt att frambringa Messias genom Abrahams släktlinje. — 1 Mos. 18:9—14, NW; 21:2.
8. Hur uppfylldes Jehovas löften i fråga om en hel nation?
8 På Mose tid blev Guds tjänare svårt förtryckta av det brutala världsväldet på den tiden, Egypten. Men Jehova sade: ”Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört, huru de ropa över sina plågare; jag vet, vad de måste lida. Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land, som flyter av mjölk och honung.” (2 Mos. 3:7, 8) Dessa löften uppfylldes, då Gud befriade sina tjänare från Egypten och även drev undan andra starka fiendenationer för dem. Hans tjänare, flera millioner av dem, kom till sist in i ”ett gott och rymligt land, ett land, som flyter av mjölk och honung”. Jehovas löften till hela denna nation visade sig alltså vara att lita på — de uppfylldes i varje detalj. — Jos. 21:43—45.
9. Vad hände med Israel och Juda på grund av att de inte förtröstade på Jehova?
9 Om det forntida Israel hade fortsatt att förtrösta på Jehova, skulle de ha fortsatt att få framgång i sitt nya land. Men i stället började de förtrösta på sin egen mänskliga vishet. Till sist blev grov avfällighet och fördärvade seder inrotade trots Jehovas oförtjänta omtanke. Guds språkrör Ahia profeterade följande om det av tio stammar bestående norra riket, Israel: ”HERREN skall slå Israel. ... Han skall rycka upp Israel ur detta goda land som han har givit åt deras fäder.” (1 Kon. 14:15) Jehovas ord besannades återigen: ”Konungen i Assyrien [intog] Samaria och förde Israel bort till Assyrien.” ”HERREN [försköt] Israel från sitt ansikte, såsom han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien.” (2 Kon. 17:6, 23) Längre fram bevisade sig Jehovas ord återigen sanna, när det södra riket, Juda, fördes bort till fångenskap av babylonierna. — 2 Krön. 36:15—21.
ATT FÖRTRÖSTA PÅ JEHOVA I VÅR TID
10. Vad slags förtröstan behöver Jehovas tjänare visa i vår tid?
10 I vår tid är Guds tjänare omgivna av en synnerligen fördärvad och våldspräglad värld, som liknar världen på Noas tid. För att inte bli uppslukade i ondska, modfälldhet eller tvivel behöver vi i högsta grad fortsätta att förtrösta på Jehova. Vi behöver ha samma sinnesinställning som Josua, en trogen Jehovas tjänare, hade för länge sedan. Han sade: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit. De har alla gått i fullbordan för er. Inte ett enda ord av dem har uteblivit.” ”Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels hus; det gick allt i fullbordan.” — Jos. 23:14, NW; 21:45.
11. Hur har Jehovas ord beträffande vår generation uppfyllts?
11 Det är emellertid inte bara i forna tider som Guds tjänare har sett uppfyllelser av hans ord och löften. Liknande uppfyllelser har förekommit i vår tid. Ett exempel på detta är vad som har skett med världen under denna generations tid. Tvärtemot de förutsägelser som gjorts av många mänskliga ledare om att detta århundrade skulle markera en lysande, ny, vetenskaplig tidsålder, där mänsklighetens problem skulle bli lösta, har Guds ord exakt förutsagt: ”Det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här.” Den girighet, det hat, den laglöshet, de världskrig, den ungdomsbrottslighet, det sammanbrott för familjen, det religiösa skrymteri och det tvivel på Gud som förutsagts skulle förekomma i vår tid har alltsammans blivit verklighet. Detta har inträffat enligt Jehovas exakta tidsschema, och det började med år 1914, den moderna historiens vändpunkt. — Matt. 24:3—14; 2 Tim. 3:1—5, 13.
12. På vilka sätt har Jehova låtit sina tjänare i vår tid få framgång?
12 Mitt under denna mycket svåra tidsperiod, dessa ”yttersta dagar” för den nuvarande ordningen, har Jehova likväl på ett underbart sätt beskyddat sina förtröstansfulla tjänare och låtit dem få framgång. Trots oerhörda grymheter, som förföljare utsatt hans tillbedjare för, har de tillväxt i antal så att de nu räknas i millioner. Det är som det blivit förutsagt i Jehovas ord: ”Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk. Jag är HERREN; när tiden är inne, skall jag med hast fullborda detta.” (Jes. 60:22) Därtill lär sig hans tjänare hur de skall frambringa Guds vägledande andes frukt, eftersom de uppodlar ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23) Orden i Psalm 29:11 uppfylls på Guds tjänare: ”Jehova själv skall i sanning ge styrka åt sitt folk. Jehova själv skall välsigna sitt folk med frid.” (NW) Och allt detta sker medan världen i kontrast härtill sjunker djupare i ”otukt, orenhet, tygellöshet, avgudadyrkan, utövande av spiritism, fientligheter, osämja, svartsjuka, yttringar av förbittring, av stridslystnad, söndringar, sekter, känslor av avund, dryckesorgier, bullersamma festupptåg och ting som dessa”. — Gal. 5:19—21.
13, 14. Världsliga auktoriteter erkänner visserligen mänsklighetens kritiska problem, men vilka botemedel erbjuder de fortfarande?
13 Världsliga auktoriteter erkänner vilket kritiskt tillstånd världen befinner sig i. Men de vänder sig inte till Jehova för att få botemedlen. De vänder sig fortfarande till mänsklig vishet för att finna utvägen. Ett exempel kan vi lägga märke till i boken Environmental Ethics (Miljö och moral), där det heter: ”Varje realistisk granskning av människan på jorden i denna tid visar att hon är på väg mot syndaflodsartade katastrofer som orsakas av svält, pest och krig.” Men vilket botemedel föreslås? Författarna förklarar:
”Någon form av världsregering, t. ex. ett universellt Förenta nationerna, måste upprättas, så att människorna kan betrakta sig som en enda art och styra sig som ett enda helt.
Det behövs ett världsomfattande utbildningsprogram för att övertyga människorna i världen om nödvändigheten av program för att bringa befolkningen och resurserna i ekologisk balans, och detta kan åstadkommas enbart med internationellt samarbete. ...
Man kan hoppas att makteliten i världen — ledarna för statsstyrelser, affärsföretag, industrier och militären — kommer att inse behovet av ett planerat världssamarbete till godo för människosläktet och därigenom bilda en världsregering.”
Men efter att på detta sätt ha framhållit behovet av en världsregering uttryckte de farhågor för att ”man inte kommer att handla med hänsyn till behovet ... förrän hungersnöd, pest och krig drabbar en stor del av världens befolkning”.
14 Vetenskapsmännen D. Pirages och P. Ehrlich kommer med en liknande iakttagelse i boken Ark II:
”Noa fick i god tid en uppmaning från en respekterad auktoritet att bygga sin Ark, och han använde sin tid på bästa sätt. Skeptiker skrattade, var hånfulla och drunknade — men Noa ... överlevde.
Vi har också blivit underrättade om att en syndaflod av problem nu hotar det industriella samhällets fortlevande, men denna gång kan vi inte bygga en ark av trä och beck.
Vi måste säkerställa att vi överlever genom att omforma det industriella samhällets politiska, ekonomiska och sociala institutioner. Om en ny ark i form av institutioner inte kan göras vattentät i tid, kommer industrisamhället att sjunka.”
15. a) Varför finns det vid denna sena tidpunkt inte skäl att förtrösta på mänskliga botemedel? b) Vilka är det som verkligen samarbetar med det enda botemedlet för mänsklighetens problem?
15 Ger människans historia några sunda skäl till att tro att den nuvarande fördärvade ordningen kan ”omformas”? Finns det någon grundval till att förtrösta på att nationerna plötsligt skall samarbeta över hela världen, göra det osjälviskt och på varje fält av mänsklig verksamhet? Driver de ett världsomfattande utbildningsprogram som skulle ena hela mänskligheten under en enda regering och ge alla människor motiv till ett gemensamt uppsåt? Ingenting av detta görs av dem. Bland alla nationerna är det endast Jehovas tjänare som fridsamt och endräktigt samarbetar för att undervisa människor om den tillträdande enda regeringen för hela mänskligheten, vilken Jehova har beslutat om, hans himmelska rike under Kristus. De understöder inte ett omformande av den nuvarande ohanterliga tingens ordning, eftersom detta inte är Guds uppsåt. Han kommer inte att omforma den, utan han skall demolera den. På detta löfte kan vi förtrösta. — Dan. 2:44; Matt. 6:9, 10.
16. Vilka löften bör vi hysa full tillit till?
16 Jehovas tjänare får inte vilseledas av några planer för att bevara denna nuvarande fördärvade tingens ordning. De bör i stället fortsätta att med full tillit förtrösta på att Jehova skall göra slut på denna onda ordning och ersätta den med sin nya rättfärdiga ordning. (2 Petr. 3:10—13) Vi måste lita på att Jehova ensam kan och skall, när det gäller hans förtröstansfulla tjänare, ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. (Upp. 21:4) Exakt vid sin fastställda tid kommer Jehova att uppfylla sådana löften, eftersom ”dessa ord är trovärdiga och sanna”. — Upp. 21:5.
17. Vad tjänar som en källa till uppmuntran för oss?
17 Som en uppmuntran till att fortsätta att förtrösta på honom uppmanar Jehova därtill sina tjänare att hålla ögonen riktade på hans belöningar. ”Envar som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.” (Hebr. 11:6, 1974 års sv. provövers.) Hoppet om belöningen var en stimulans för de kristna under första århundradet. Aposteln Paulus sade: ”Mina älskade bröder, bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” — 1 Kor. 15:58; Hebr. 6:10.
18. Bör vår förtröstan på Jehova minskas, om vi skulle behöva möta döden?
18 Vår förtröstan på Jehova bör inte minskas, inte ens om vi skulle behöva möta döden innan Guds nya ordning blir en verklighet. Vi kan hysa samma förtröstan som Abraham hade, då det begärdes att han skulle offra Isak. ”Han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda.” När Jehova ingrep, var Isak så gott som död, och detta är orsaken till att bibeln säger att det var från de döda som Abraham ”fick ... igen honom [Isak] på ett bildligt sätt”. (Hebr. 11:19) Kan någon mänsklig verksamhet återföra de döda? Sannerligen inte. Det är bara Jehova som kan det — genom de anordningar han föranstaltar om. — Apg. 24:15.
19. Nämn några av de belöningar som Jehovas förtröstansfulla tjänare kommer att få i den nya ordningen.
19 I Guds nya ordning kommer hans förtröstansfulla tjänare att få den hela och fulla belöningen för sin trohet mot honom. De kommer att för alltid vara befriade från den fördärvade tingens ordning som nu förtrycker dem. De kommer att för alltid vara befriade från syndens och dödens förbannelser. Och den utmärkta undervisning och övning som Jehovas tjänare nu får i samband med att de arbetar och lever tillsammans enligt Guds normer kommer att tas i bruk omedelbart, när de samarbetar under ledning av Guds rike för att börja bygga upp en paradisisk ny jord. Vilken lycka kommer då inte alla de att känna som fortsatte att förtrösta på Jehova! Hur tacksamma kommer de inte att vara mot Jehova, när de ser välsignelse efter välsignelse utgjutas över dem! Ja, ”de ödmjuka själva skall besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid”. — Ps. 37:11, NW.
20. Vilken tillit kan vi hysa beträffande hur jordens tillgångar kommer att användas under Guds rike?
20 I Guds nya ordning kommer människor inte längre att behöva vara oroade över att vetenskapens uppfinningar och maskiner skall arbeta emot dem. Jehova, som har skapat alla materiella ting, däribland energi, vet vad hans tjänare bör använda för att göra jorden till ett paradis. Framsteg i fråga om kunskap eller levnadsstandard kommer inte längre att verka för att skada och förorena jorden. Han som skapat och som reglerar de milliarder galaxer som finns i universum vet hur han skall leda sitt folk i fråga om det mest gagneliga och mest varaktiga bruket av de ting han har gjort till glädje för dem. Att döma av skildringarna av det förflutna och det nuvarande har vi alltså alla skäl att fortsätta att förtrösta på Jehova, alldeles som hans ord råder till: ”Förtrösta på Jehova och gör vad gott är; bo på jorden och handla i trohet. Ha också utsökt lust i Jehova, så skall han ge dig vad ditt hjärta begär. Vältra på Jehova din väg och förlita dig på honom, och han själv kommer att handla.” — Ps. 37:3—5, NW.
[Bild på sidan 517]
Det är bara Jehovas tjänare som endräktigt, över hela världen, undervisar människor om den enda regering som Gud har bestämt om för hela mänskligheten