Må Guds namn bli helgat

”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat.” — Matt. 6:9.

1. Vad för något, som är av största vikt, bör vi be om?

Var och en som gör anspråk på att vara kristen har läst eller hört den bön som Jesus framställde som en disposition, när hans lärjungar bad honom: ”Herre, lär oss hur man skall bedja.” Den viktigaste punkten är enligt vad Jesus förklarade: ”Fader, må ditt namn bli helgat.” — Luk. 11:1, 2.

2. Vilka ting är det som Jehovas namn står för?

² Av alla namn i universum utmärker sig Faderns namn, Jehova, i glans, värdighet och anseende. Han är inte bara Skaparen, den som är allsmäktig och äger kunskap utan gränser och skipar fullkomlig rättvisa, utan mer än så — hans kärleksfulla omtanke och barmhärtighet gör att hans namn förtjänar den största ära och lovprisning, ja, gudlig vördnad. När Mose bad att få se Guds härlighet, blev han anvisad att bege sig till Sinai berg, och då hände det att ”Jehova företog sig att stiga ned i molnskyn och ställa sig där hos honom och kungöra Jehovas namn. Och Jehova passerade förbi inför hans ansikte och kungjorde: ’Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff utan skall låta straff för fäders förseelse komma över söner och över sonsöner, över det tredje släktledet och över det fjärde släktledet.’” — 2 Mos. 33:18—23; 34:4—7.

3. Vilka är Guds mest framträdande egenskaper, och varför säger han att han inte kommer att frita från straff?

³ Jehovas kärlek och barmhärtighet visas här vara bland de egenskaper hos honom som är mest framträdande. Men den Högste kommer inte att låta den som handlar orätt förvränga hans barmhärtighet som en ursäkt för att fortsätta att handla hänsynslöst och godtyckligt. I annat fall skulle han inte kunna styra universum till deras bästa som vill göra det som är rätt. En av Kristi apostlar framhåller om vissa människor: ”Alldeles som de inte har behagat hålla fast vid Gud i exakt kunskap, så har Gud prisgett dem åt ett honom misshagligt sinnestillstånd, till att göra ting som inte är tillbörliga, uppfyllda som de var av allt slags orättfärdighet.” (Rom. 1:28, 29) Deras levnadssätt, med dess avgudadyrkan och tygellöshet, fick helt naturligt sina verkningar på deras avkomlingar. (Rom. 1:21—23) Men också dessa barn kan få Guds barmhärtighet, om de vänder sig till honom för att få hjälp. — Hes. 18:21, 22.

SYFTET MED VÅRT LIV

4. Vad bör vi som Jehovas vittnen göra till vår verkliga skatt och stolthet?

⁴ För oss människor beskriver Jehova därför vad vi bör göra till vår verkliga skatt. Han säger: ”Må den vise mannen inte skryta med sig själv för sin vishets skull, och må den mäktige mannen inte skryta med sig själv för sin makts skull. Må den rike mannen inte skryta med sig själv för sina rikedomars skull. Men må den som skryter med sig själv skryta med sig själv för just denna saks skull, att han har insikt och att han har kunskap om mig, att jag är Jehova, han som övar kärleksfull omtanke, rättvisa och rättfärdighet på jorden; ty i dessa ting finner jag verkligen behag.” — Jer. 9:23, 24, NW.

5. Hur höll Jesus helgandet av Jehovas namn främst i sitt hjärta?

⁵ Därför bör Jehovas namn och allt det som det står för vara främst i våra hjärtan. När Jesus befann sig på jorden, var det som sårade honom mest de smädelser som hopades över Guds namn, särskilt av Guds eget folk, judarna. Han sade: ”Jag ... gör [alltid] de ting som behagar honom [Gud].” (Joh. 8:29) I det svåra prov han genomgick i trädgården Getsemane var det som bekymrade honom mest inte att han skulle dö. Han kom till jorden, föddes som människa, i själva det syftet att lida en offerdöd, och han vandrade orubbligt hänemot detta mål. Men vad som lade en sådan tyngd på honom denna sista natt före hans död var den smälek som hans död under anklagelsen för hädelse mot Gud skulle dra över Jehovas namn — att han, Guds Son och Guds representant, skulle dö på detta vanhedrande sätt inför hela världen. Om honom var det skrivet: ”Smädeorden från dem som smädade dig har fallit över mig.” — Rom. 15:3.

6. Hur bör, enligt vad som visas av aposteln Paulus, uttalandet i Romarna 15:3 påverka oss som kristna?

⁶ Aposteln Paulus använde denna förklaring för att uppmuntra de kristna att tänka på någonting utöver att behaga sig själva — att de bör vara villiga att ge ut av sig själva för att hjälpa andra. (Rom. 15:1, 2) Detta var vad Kristus levde och dog för — att ta på sig alla smädeorden, så att människor skulle kunna ha den rätta synen på hans Fader och så att de skulle kunna komma att känna och prisa Gud. Paulus riktar sig till kristna och säger: ”[Ha] bland er själva ... samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, för att ni endräktigt med en mun må förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” — Rom. 15:5, 6.

INFÖR NÄRSTÅENDE OCH INFÖR ANDRA

7. Hur kan den kristne helga Guds namn a) i sitt enskilda liv, b) i sin familj och c) i församlingen?

⁷ Hur kan den kristne, över vilken Jehovas namn blivit nämnt, vara säker på att han alltid helgar Guds namn? Naturligtvis gör han detta också i sitt enskilda liv genom att hålla Guds namn heligt i hjärta och sinne. Han gör det i sin familj genom att tala om rätta ting och genom att visa kärleksfull omsorg om varje familjemedlem och ådagalägga egenskaper som Gud visar mot sin familj. Gentemot sina bröder i den kristna församlingen helgar han Guds namn genom att hjälpa dem vid varje tillfälle och bära deras svagheter som inte är lika andligt starka som han är. (Gal. 6:10) På grund av att Jehovas namn är nämnt över honom vet han att det han säger och gör kommer att kasta ett återsken på Guds namn.

8. Hur kan någon helga Guds namn i utomståendes ögon, och vilken inställning som Gud har bör också han ha?

⁸ Hur helgar han Guds namn i deras ögon som befinner sig utanför? Genom att efterlikna Gud och låta andra veta varför han gör det. Han måste alltså älska dem alldeles som Gud gör. Gud kunde ha betraktat alla människor som värdelösa, egoistiska, vämjeliga syndare. Han kunde med rätta ha visat enbart en upphöjd inställning och sett ner på deras smutsiga och degenererade tillstånd, deras dumhet och deras dåraktiga förehavanden. Men Gud intog inte denna ståndpunkt. Han såg dessa ting som han inte tyckte om. Men ”Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv”. (Joh. 3:16) Och Kristus dog för oss ”medan vi ännu var svaga, ... medan vi ännu var syndare, ... när vi var fiender”. — Rom. 5:6—10.

9. Hur kan den kristne helga Guds namn, när han talar med andra som inte är i sanningen?

⁹ Ett av de mest direkta sätten att helga Guds namn är genom att tala med andra om Guds föranstaltning för människorna genom Kristus. När den kristne talar med andra människor, vare sig de förefaller vara intresserade eller inte, måste han alltid tänka på att helga Jehovas namn. Detta betyder att vårt uppförande och tal bör vara sådant att det om möjligt kommer att uppmuntra den vi talar med att få en mera vänligt sinnad inställning till Gud. Vi bör komma ihåg att den som vi talar med inte betraktar saker och ting i det ljus som vi gör. Han lägger med större lätthet märke till vårt tillmötesgående sätt och vår omtänksamma, hjälpsamma och uppriktiga inställning än han lägger märke till våra ord. Om han inte ser just detta, kommer han inte att lyssna till det vi säger.

10. När vi talar med utomstående, vad vill vi då undvika och vad vill vi framhålla?

¹⁰ När vi gör besök från hus till hus, gör vi därför väl i att nalkas människor på ett positivt sätt. Att vi domfäller det som den besökte tror på eller det som han ägnar sig åt kommer inte att hjälpa honom. Vi måste försöka hjälpa honom att förstå att det vi lägger fram för honom i Jehovas namn är gott. Det måste tilltala honom som något som är bättre eller något som kommer att hjälpa honom, inte domfälla honom.

11. a) Bör vi, därför att vi har sanningen, tycka att vi är bättre än människor utanför församlingen? b) Vad säger aposteln Paulus om syftet med Kristi sätt att handla med honom, då han var en sådan syndare?

¹¹ Vidare bör vår inställning till denna person, och till alla i världen, vara den inställning som visades av aposteln Paulus. Det var inte så att han, helt enkelt på grund av att han var gynnad genom att äga sanningen, menade att han som ofullkomlig människa i personligt avseende var bättre än dem som han predikade för. Han sade: ”Jag vet ju att i mig, det är i mitt kött, bor inget gott.” (Rom. 7:18) Han sade till sin medförbundne Timoteus: ”Jag är tacksam mot Kristus Jesus, vår Herre, som har gett mig kraft, eftersom han höll mig för trofast genom att sätta mig till en tjänst, fast jag förut var en hädare och en förföljare och en fräck människa. Likväl har barmhärtighet visats mig, eftersom jag var okunnig och handlade i brist på tro. Men vår Herres oförtjänta omtanke överflödade mycket rikligt jämte den tro och kärlek som är i förbindelse med Kristus Jesus. Trovärdigt och förtjänt av fullt erkännande är det uttalandet att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare. Av dessa är jag den främste. Men skälet till att barmhärtighet visades mig var att Kristus Jesus med hjälp av mig som det främsta fallet kunde bevisa all sin långmodighet till ett exempel på dem som skall komma att utöva tro på honom till evigt liv.” — 1 Tim. 1:12—16.

INFÖR SLÄKTINGAR

12. Hurdan kan situationen i en familj vara, när en familjemedlem blir ett Jehovas vittne?

¹² En vid dörr som står öppen för de flesta av oss när det gäller att helga Jehovas namn finns i förbindelse med våra släktingar som inte är Jehovas vittnen. Vi kan vara uppriktiga när vi lägger fram sanningen, men det kan hända att vi inte tar välbetänkt hänsyn till våra släktingar, som inte känner eller uppfattar och godtar angelägenheter i förbindelse med bibeln på samma sätt som vi gör.

13. Vilket handlingssätt kan till exempel en hustru komma att följa, när hon kommer till kunskap om sanningen innan hennes man och släktingar gör det?

¹³ Det kan till exempel vara så att en hustru kommer till kunskap om sanningen, och hon kan då inse att en del av de förehavanden som hon själv, hennes man och hennes släktingar ägnat sig åt är orätta. Hennes man och släktingar kommer sannolikt att betrakta henne som en fanatiker, om hon försöker tvinga sina idéer på dem. Hon skulle kunna gå rakt på sak och tala om för dem att alla dessa sedvänjor, sådant som att fira vissa högtider, är orätta, och på så sätt skulle hon kunna vända dem bort från att lyssna. Vad skulle kunna vara ett bättre sätt?

14. Vilken inställning och vilket handlingssätt är det tillbörligt att ett Jehovas vittne visar gentemot sina släktingar som inte är i sanningen?

¹⁴ Visa tålamod, hänsyn och medkänsla! Tänk på den tid du använder till att besöka främlingar vid deras dörrar, den tid du tar till att studera med dem för att omsorgsfullt hjälpa dem att få en god grundval, innan du försöker få dem att ändra sitt handlingssätt, sitt umgänge och så vidare. Varför skall du då vara överilad och försöka tvinga på dina släktingar din uppfattning? Varför inte, innan du vare sig skär av ditt umgänge med dem eller får dem att dra sig undan från dig, se på saken som något som i själva verket är ett sätt att tjäna Gud, medan du fortfarande är lika vänlig, omtänksam, hjälpsam och tillgänglig som någonsin? På detta sätt kommer du att visa Guds egenskaper och helga hans namn, så att de, när du har möjlighet att rikta deras uppmärksamhet på de goda tingen i Guds föranstaltningar, kan vara redo att lyssna på dig, eftersom de ser Guds egenskaper hos dig.

UNDVIK ATT TÄNKA FÖR MYCKET PÅ DIG SJÄLV

15, 16. Till vilket oförståndigt handlingssätt lät sig Mose föras i öknen Sin?

¹⁵ När det gäller dem som inte är i sanningen, måste vi alltid — precis som när det gäller våra kristna bröder — först tänka: Innebär det jag gör eller tänker göra att jag sätter Guds helgande först? Det är lätt att bli otålig och irriterad eller bli en smula egenrättfärdig och glömma att helt och fullt förtrösta på Jehova. Detta är ett oförståndigt handlingssätt. Mose begick en gång detta mycket sorgliga misstag. Israeliterna var mycket upproriska och besvärliga för Mose. I öknen Sin började de tvista med Mose på grund av att det inte fanns något vatten. Jehova uppmanade då Mose att tala till klippan för att skaffa fram vatten. Men Mose sade till folket: ”Hör nu på, ni upprorsmakare! Är det från denna klippbrant som vi skall skaffa fram vatten åt er?” (NW) I stället för att tala till klippbranten slog han på den två gånger, sedan han på detta sätt riktat uppmärksamheten på sig själv och kallat folket ”upprorsmakare”, och då kom det ut vatten. — 4 Mos. 20:1, 2, 7—11.

¹⁶ Mose lyckades med att skaffa vatten åt folket. Men vad sade Jehova? — ”Eftersom ni [Mose och Aron] inte visade tro på mig till att helga mig inför Israels söners ögon, därför skall ni inte föra denna församling in i det land som jag med visshet skall ge dem.” — 4 Mos. 20:12, NW.

ATT BLI DELAKTIG I DE GODA NYHETERNA

17. a) Är vi som Jehovas vittnen skyldiga människor utanför församlingen någonting? b) Analysera vad aposteln Paulus sade i 1 Korintierna 9:19—27 och tillämpa principen på Jehovas vittnen.

¹⁷ Genom att gynna oss med kunskap om sanningen har Gud i själva verket ålagt oss en förpliktelse mot människor utanför församlingen, såväl som mot våra bröder. Aposteln Paulus uttryckte det på följande sätt till de kristna i Rom: ”Både till greker och till barbarer [främlingar], både till visa och till oförståndiga [outbildade] står jag i skuld: därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.” (Rom. 1:14, 15) Paulus sade också: ”Fastän jag är oberoende av alla, har jag nämligen gjort mig till allas slav för att kunna vinna så många fler. Och så har jag för judarna blivit som en jude för att kunna vinna judar; för dem som är under lag har jag blivit som en under lag, fastän jag själv inte är under lag, för att kunna vinna dem som är under lag. För dem som är utan lag har jag blivit som en utan lag, fastän jag inte är utan lag gentemot Gud utan är under lag gentemot Kristus, för att kunna vinna dem som är utan lag. För de svaga har jag blivit svag för att kunna vinna de svaga. För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna frälsa några. Men allt gör jag för de goda nyheternas skull, för att kunna bli delaktig i dem med andra.” Paulus ville inte bli förkastad och, sedan han predikat för andra, själv gå miste om de välsignelser som hörde samman med de ”goda nyheterna”. — 1 Kor. 9:19—27.

18. Hur kan vi fullfölja var bön om att Guds namn må bli helgat?

¹⁸ När vi ber: ”Fader, må ditt namn bli helgat”, begär vi följaktligen av Gud att han skall hjälpa oss att skjuta allt annat åt sidan, så att det vi gör alltid förhärligar hans namn och gör att det hålls helgat. Vi kommer sedan att fullfölja vår bön genom att söka att inte för andra lägga något som kan få dem att snava och falla i sitt sökande efter sanningen. Vi kommer att vaka över att vi är mera kärleksfulla och mindre kritiska. Vi kommer alltid att komma ihåg att vårt mål och syfte inte är att döma, utan att bli delaktiga med andra i de goda nyheterna och deras välsignelser.

[Bild på sidan 19]

På grund av att Mose underlät att helga Jehovas namn gick han miste om en stor ynnest