”Ditt ord är sanning”
Gjorde gudomlig inspiration den mänskliga faktorn överflödig?
ANDRA 2 Timoteus 3:16 (NW) förklarar: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud.” Guds heliga ande eller verksamma kraft tjänade som medlet till denna inspiration. Som aposteln Petrus förklarade: ”Människor talade från Gud, så som de fördes åstad av helig ande.” (2 Petr. 1:21, NW) Kung David erkände Guds andes verkan på honom när han sade: ”Jehovas ande var det som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” — 2 Sam. 23:2, NW.
Men innebär detta att de män som användes till att skriva den Heliga skrift blott och bart tecknade ned dikterat stoff? Var det bara själva nedtecknandet som krävdes av dem och ingen ansträngning att formulera Guds budskap? Eliminerades all personlig värme och individualitet i uttryckssättet av att de var inspirerade?
Vissa delar av bibeln inbegrep inget annat än att bara teckna ned de upplysningar som kom från Gud. Dit hörde de tio budorden och alla andra lagar och stadgar i Guds förbund med Israel. I förbindelse med dessa lagar fick profeten Mose befallningen: ”Teckna upp åt dig dessa ord.” — 2 Mos. 34:27.
På liknande sätt fick andra profeter vid olika tillfällen speciella budskap att förmedla. Vid ett tillfälle fick profeten Jeremia följande tillsägelse: ”Gå åstad och predika för Jerusalem och säg: Så säger HERREN [Jehova]: Jag kommer ihåg, dig till godo, din ungdomskärlek, huru du älskade mig under din brudtid, huru du följde mig i öknen, i landet, där man intet sår. Ja, en HERRENS heliga egendom är Israel, förstlingen av hans skörd.” (Jer. 2:2, 3) Detta och andra budskap blev längre fram nedtecknade för att utgöra en del av den inspirerade Skriften.
Vid många tillfällen användes änglar till att förmedla gudomliga budskap. När det gäller dessa budskap var det likaså bara frågan om att teckna ned de upplysningar som lämnats. Men ibland nämns också den verkan en ängels besök hade på den som han uppenbarade sig för. Beträffande Marias reaktion inför ängeln Gabriels besök skrev läkaren Lukas: ”Hon blev mycket orolig vid detta tal och började fundera över vad för slags hälsning detta kunde vara.” (Luk. 1:29, NW) Lukas måste alltså använda sina egna ord när han beskrev Marias reaktion.
Upplysningar förmedlades ofta till bibelskribenterna genom drömmar och syner eller under hänryckning. Drömmarna överförde tydligen en bild av Guds budskap eller uppsåt till den sovande människans sinne. När det gällde syner förmedlades Guds tankar i form av bilder till det vakna sinnet. Somliga av dessa syner gavs sedan personen i fråga hade fallit i hänryckning. Även om han var vaken, var han tydligen så uppslukad av den syn han fick under hänryckningen att han var glömsk av allt annat omkring sig.
När upplysningarna förmedlades genom drömmar och syner eller under hänryckning, måste skribenten göra ansträngningen att i meningsfyllda ordalag beskriva vad han hade sett. Ett exempel på detta är Uppenbarelseboken. Upplysningarna förmedlades ”i tecken” till aposteln Johannes genom Guds ängel, och Johannes fick befallningen: ”Vad du ser, skriv det i en bokrulle.” (Upp. 1:1, 11, NW) Även profeten Habackuk fick befallningen: ”Skriv upp din syn och uppteckna den på skrivtavlor med tydlig skrift.” (Hab. 2:2) Johannes, Habackuk och andra skribenter måste tydligen använda sina sinnesförmögenheter till att välja ut ord och uttryck för att beskriva de syner de fick se.
Men vid alla dessa tillfällen utövade Jehova Gud förmedelst sin ande tillräcklig kontroll över skribenterna och gav dem vägledning, så att slutresultatet blev exakt och också till gagn för hans uppsåt. Ordspråksboken 30:5 uttrycker saken: ”Allt Guds tal är luttrat.”
En betydande del av bibeln avhandlar historiska händelser, synpunkter som är välbekanta för mänsklig erfarenhet och sådant som härrör från individers, familjers, stammars och nationers upplevelser. Dessa delar av bibeln krävde ofta omfattande forskning från skribentens sida. Läkaren Lukas säger om sina ansträngningar: ”Jag [har] noggrant ... utforskat allt ända från början, [för] att skriva om detta i logisk följd.” — Luk. 1:3, NW.
Det krävdes också verklig ansträngning för att uttrycka tankarna på ett tilltalande sätt. Den vise man som skrev Predikaren, vilken tydligtvis var församlaren kung Salomo, framhöll: ”Han övervägde och gjorde grundlig efterforskning, på det att han skulle kunna sammanställa många ordspråk. Församlaren sökte finna de behagliga orden och skriva riktiga sanningsord.” — Pred. 12:9, 10, NW.
Det förhållandet att det krävdes en hel del personliga ansträngningar är utan tvivel förklaringen till de olika stilar som förekommer i bibeln. Ibland återspeglar skildringen tydligt skribentens bakgrund. Skribenternas naturliga kvalifikationer kan också ha varit en av orsakerna till att Gud utvalde dem till deras speciella uppdrag. Jehova Gud kan också tidigare ha förberett dessa män för att tjäna hans syfte.
Exempel kan anföras som belyser individualitet i uttryckssättet. Matteus, en före detta skatteindrivare, gav många speciellt noggranna uppgifter om siffror och penningsummor. (Matt. 17:27; 26:15; 27:3) Läkaren Lukas’ uttryck återspeglar en medicinsk bakgrund.
Denna individualitet i uttryckssättet gav inte bara uppfriskande omväxling, utan den tjänade också ett syfte. Lukas ger till exempel värdefulla detaljer om Jesu underverk, vilket utan tvivel beror på hans medicinska bakgrund. Vi får veta att Jesus inte bara kunde bota människor med ordinära fall av spetälska och andra sjukdomar utan också en kvinna som var ansatt av en ”svår feber” och en man som var ”full av spetälska”. — Luk. 4:38; 5:12.
Också när det gällde nedtecknandet av vad som sägs vara ”HERRENS [Jehovas] ord” eller en viss ”utsaga”, kan individualitet i uttryckssättet ha kommit in i bilden. I stället för att ”ordet” eller budskapet överfördes ord för ord kunde det kanske förmedlas genom att skribenten fick en bild i sinnet av Guds uppsåt, en bild som skribenten därefter kunde uttrycka med egna ord. Detta kan antydas av att skribenterna ibland talar om att se (i stället för att höra) ”utsagan” eller ”HERRENS ord”. — Jes. 13:1; Mik. 1:1; Hab. 1:1; 2:1, 2.
Gudomlig inspiration gjorde följaktligen inte den mänskliga faktorn överflödig. Detta drag ger bibelns budskap en varm ton och tilltalande omväxling. Skildringen pulserar av känsla. Skribenterna var ofta själva inbegripna i eller berördes på ett eller annat sätt av vad de nedtecknade i skrift. Följaktligen framställs livet med personliga penseldrag och som det i verkligheten är — med dess fruktan, besvikelser, sorger och glädjeämnen. Den Heliga skrift handlar om verkliga människor, varigenom vi kan identifiera oss med dem, även med skribenten. I likhet med oss gjorde de människor som omnämns i bibeln misstag och drabbades av prövningar och olyckor. Men ändå visade många av dem orubblig tro på sin Skapare och djup kärlek till honom. Vi kan därför hämta uppmuntran från deras goda exempel. Och Guds handlingssätt med dem försäkrar oss om hans intresse för oss såsom människor. Hur tacksamma kan vi inte vara mot Jehova Gud för denna meningsfulla skildring!