Frågor från läsekretsen
● Vad är innebörden i Predikaren 9:5, 6 (NW): ”Ty de levande är medvetna om att de skall dö; men vad de döda angår, är de inte medvetna om någonting alls, inte har de heller längre någon lön, ty deras minne är glömt. Också deras kärlek och deras hat och deras svartsjuka har redan nått sin ände, och de har till obestämd tid ingen del mera i någonting som skall ske under solen”? — USA.
Genom att läsa sammanhanget kan vi förstå att Salomo, som skrev Predikaren, talar med tanke på livet sådant det är nu, på jorden, ”under solen”, kan vi säga, ja, från den rent mänskliga synpunkten eller på det objektiva sätt en iakttagare ser det. Han tar inte i detta fall hänsyn till Guds uppsåt med en uppståndelse. Han behandlar människans situation sådan den beskrivs av aposteln Paulus i Romarna 8:20: ”Ty skapelsen blev lagd under intigheten.” (NW) Salomo säger att ”allt är fåfänglighet” och att ”det går den rättfärdige såsom den ogudaktige”. — Pred. 1:2; 9:2, 3.
Detta är den situation som alla människor befinner sig i. Rik och fattig, stor och liten, god och ond — alla dör. Aposteln Paulus förklarade det så här: ”Alla dö i Adam.” (1 Kor. 15:22, Åk) I grunden har rättfärdiga människor det helt visst inte bättre ställt än onda människor, när det gäller livslängd. Men detta motsäger inte att Gud betraktar de rättfärdiga som annorlunda och att han har gett dem ett hopp som uppehåller dem nu och erbjuder liv för framtiden. Apostelns förklaring, som delvis citerats här ovan, lyder: ”Ty skapelsen blev lagd under intigheten, inte av sin egen vilja, utan genom honom [Gud] som lade den därunder, på grundval av hopp om att skapelsen själv också skall försättas i frihet från slaveri under förgängligheten och få Guds barns härliga frihet.” — Rom. 8:20, 21, NW.
Salomo, som intog ställningen som iakttagare, visar att ”genomsnittsmänniskan”, en människa i världen, vet att hon kommer att dö, alldeles som hon ser alla andra människor dö. Hon är medveten om döden. Iakttagelser visar också att när en människa är död, är hon omedveten om allting omkring henne. Människor kan inte göra någonting för henne; pengar betyder ingenting. Världen går vidare, och inte ens hennes släktingar och vänner, som befinner sig i det dagliga livets snabbt framflytande ström, kan längre inbegripa henne i sina planer och göromål, och därför måste de nödvändigtvis till sist glömma henne. Det betyder inte att de inte kommer ihåg att hon har existerat, utan det betyder att hon inte längre är en kraft — hon förekommer inte i deras liv. Hennes personlighet är till stor del glömd, och nästa generation känner henne faktiskt inte alls.
Den som är död kan inte längre ge uttryck åt kärlek, hat eller svartsjuka. Oberoende av vilken makt och myndighet och vilka rikedomar personen i fråga än hade i livet, övergår allt detta i andra händer, och han har inget att säga till om beträffande det. (Pred. 2:21) I denna tingens ordning har han inte mera någon del till obestämd tid, och han skulle förbli fullständigt utanför bilden till evig tid, om det inte vore för Guds föranstaltning med en ny ordning och de dödas uppståndelse.
Salomo skriver alltså endast för att skildra situationen då den betraktas som om den nuvarande världen var allt som finns. Han visar livets fåfänglighet om man inte tillber Gud. Men aposteln Paulus sade till de kristna i Tessalonika: ”Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp. Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom.” — 1 Tess. 4:13, 14.
Salomo var ”församlaren” (innebörden av det hebreiska ordet Koheʹlet, titeln på Salomos bok). Han ansträngde sig för att församla folket till Jehovas tillbedjan. Detta var orsaken till att han målade en bild av denna världens meningslösa situation och, sedan han granskat dess fullständiga fåfänglighet och hopplöshet, pekade på den rätta källan till hopp, i det han sade: ”Slutsatsen, när allting har blivit hört, är detta: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv skall dra alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” — Pred. 12:13, 14, NW.
● I 2 Samuelsboken 11:4, 5 heter det: ”David [sände] några män med uppdrag att hämta henne [Bat-Seba]; och hon kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade helgat sig från sin orenhet. ... Men kvinnan blev havande.” Syftar denna ”orenhet” på menstruationen? Hur kunde i så fall Bat-Seba bli havande vid den tiden? — USA.
Bibeln säger inte exakt vad den orenhet som Bat-Seba helgade sig från bestod i. Den kunde ha varit förbunden med hennes månadsrening eller en flytning eller någonting annat som vållade ceremoniell orenhet. Somliga översättare återger rentav detta ställe på ett sådant sätt att det antyder att hon helgade sig från den orenhet som blev resultatet av hennes sexuella umgänge med David. Den tyska översättningen av Leander van Ess lyder: ”Och hon kom till honom, och han sov med henne. Och hon helgade sig från sin orenhet och återvände till sitt hus.” Enligt denna översättning fullgjorde Bat-Seba lagens ord i 3 Moseboken 15:18: ”När en man har legat hos en kvinna och sädesutgjutning har skett, så skola de båda bada sig i vatten och vara orena ända till aftonen.”
Även om Bat-Sebas helgande från orenhet varit förbundet med hennes menstruationscykel, skulle hon ändå ha kunnat bli havande. Enligt 3 Moseboken 15:19, 29 var en kvinna som hade menstruation oren i sju dagar (räknat från början av hennes menstruationsflöde), och hon skulle helga sig på åttonde dagen. Möjligheten för en kvinna att bli havande på åttonde dagen beror på hennes menstruationscykel, och denna är inte av samma längd hos alla kvinnor. Om Bat-Seba hade en menstruationscykel på mellan tjugoen och tjugosex dagar i längd, kunde hon ha blivit havande på åttonde dagen av sin cykel. Om en kvinna till exempel har en cykel på tjugoen dagar, kan hon bli havande genom sexuellt umgänge som hon har under perioden från den tredje dagen (räknat från menstruationsflödets början) till den tionde dagen.