Incest det hemliga brottet

”FINNS det någon hjälp för en sådan som jag?” Denna sorgsna fråga kom från en kvinna med ett svårt problem — ett problem som hon delar med ett förvånande stort antal andra kvinnor i dag. Efter många år led hon fortfarande av en erfarenhet i barndomen. Hon hade varit ett offer för incest. Hur kan man besvara hennes fråga?

”Incest” är inte något trevligt ord. De flesta människor vill helst inte tala om incest, men det är något som blir allt vanligare. Om beräkningarna håller streck, är det ganska troligt att någon av dina personliga vänner har varit offer. Incest är förvisso ett problem som föräldrar bör vara medvetna om.

De flesta av oss vet vad incest betyder — sexuell förbindelse mellan nära släktingar. Man misstänker att en hel del sådana förbindelser pågår mellan bröder och systrar, även om detta vanligtvis inte rapporteras. Myndigheterna är särskilt oroade när barn utsätts för sexuellt övergrepp av vuxna släktingar. Det mest oroande är att de flesta av de rapporterade fallen gäller barn som ofredats av sin far eller styvfar.

Är problemet verkligen omfattande?

Svaret är klart jakande, trots bristen på fullständig statistik. Susan Brownmiller säger i sin bok Against Our Will: ”Det är statistiskt sett mer allmänt att barn utsätts för sexuellt övergrepp än att de blir fysiskt misshandlade eller slagna.” Lee Preney, som arbetar inom barnavården, påstår att incest är ”vanligare än våldtäkt och rapporteras mindre ofta”.

En rapport i Seattle Times framhåller: ”Se på någon av 15 flickor i din dotters klassrum nästa gång du är där. ... Det är sannolikt att åtminstone en — och möjligtvis två eller tre — har varit offer för incest.”

En psykolog, Hank Giarretto, som arbetar med en plan eller metod för behandling av människor som utsatts för sexuellt övergrepp i den blomstrande kommunen Santa Clara i Kalifornien, menar att incest är ”epidemisk” i Amerika. I ett område med en befolkning på cirka 1 million såg han antalet incestfall öka från 30 år 1971 till mer än 500 år 1977. I en intervju med tidskriften People sade han: ”Jag tror att vi bara har börjat skrapa på ytan av den verkliga utbredningen.”

Somliga beräknar att 25 millioner nu levande kvinnor i Amerika utsattes för incestövergrepp när de var barn! Rapporterna visar att många andra länder har erfarit samma ökade problem.

Bör vi känna oss oroade över detta?

Många experter har ställt denna fråga. Enligt tidskriften Time uppges Wardell Pomeroy, en av författarna till de ursprungliga Kinseyrapporterna, ha sagt: ”Det är på tiden att vi erkänner att incest inte behöver vara en perversitet eller ett symptom på mental sjukdom. Incest mellan ... barn och vuxna ... kan ibland vara nyttig.”

Är du förälder? Vad anser du om denna uppfattning? Skulle du tillåta din lille pojke eller lilla flicka att ha sexuella förbindelser med en äldre släkting?

Om du är kristen, vet du att du bör vara oroad över incest. Guds uppfattning om den, vilken är mycket viktigare än någon människas, framhölls mycket klart till israeliterna: ”Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som är hans nära blodsförvant och blotta hennes blygd.” De förbjudna förbindelserna specificeras och inbegriper: förhållandet bror/syster, förälder/barn såväl som mellan barn och föräldrarnas syskon. — 3 Mos. 18:6—18.

Hur de barn, som blivit utsatta för incestövergrepp, har upplevt detta visar också att vi bör vara oroade.

Vad händer med barnet?

En kvinna som skrev till tidskriften Australian Women’s Weekly beskrev hur hennes upplevelse av incest under barndomen drev henne till åtskilliga självmordsförsök från tio års ålder. Andra kunde inte ha normala sexuella förbindelser när de växt upp.

En annan, en av tre systrar, som hade ofredats av sin far, skrev: ”Det har tagit 10 år och mycket hjälp från min man för att acceptera det och tala öppet om det. Det påverkar alla olika. Min äldsta syster tycker att det sexuella är det smutsigaste som finns i världen; min yngsta syster bryr sig inte om det. Hon blev anklagad för prostitution vid fjorton års ålder och hade ett barn när hon var 15 år gammal.”

Prostitution, narkotikamissbruk, våldtäkt (när det gäller pojkar), alkoholism, upproriskhet och känslomässig förvirring är alltsammans resultat av incest. En ung flicka kunde inte tänka på Gud som sin himmelske Fader. Ett incestförhållande med hennes biologiske far hade gjort att hon tappat tron på hela begreppet faderskap.

Varför tycks incest orsaka större känslomässig förvirring än låt oss säga våldtäkt? Därför att den som ofredar på detta sätt utnyttjar ett mycket nära och viktigt förhållande. En flicka klagade över att hon kände sig mer som en hustru än en dotter och trodde att hon var till enbart för sin fars sexuella nöje.

Tänk på det som ett annat offer sade: ”Jag var livrädd för att berätta för någon vad som hände mig. Jag var så rädd att inte lyda honom; han var trots allt min far, han skulle inte göra någonting som han inte borde göra. ... Allteftersom jag växte upp och blev tonåring, blev saker och ting värre och värre. Jag förstod allting bättre. Jag kände det som om jag var smutsig, billig och värdelös. Många gånger övervägde jag självmord. Och vad jag hatade män! ... Jag visste att jag bara var en liten flicka när det började, men jag kunde inte sluta upp att tycka att det hela var mitt fel ... , och det var nästan en större skuldkänsla än själva det sexuella övergreppet.”

Hur förhåller det sig med gärningsmannen?

Det är inte bara offret utan också gärningsmannen som kan lida på grund av incest. Han känner ofta skam och hatar sig själv, samtidigt som han hela tiden blir mer och mer engagerad. En terapeut berättade för Seattle Times: ”Problemet är att vi har att göra med ett tvångsuppförande. Dessa män utsätter sig själva, genom att hänge sig åt sexuella dagdrömmar, ... för påverkan av unga flickor.”

En sådan man som ofredade sin styvdotter sade: ”Jag försökte åtskilliga gånger att sluta, och jag sade till min styvdotter att jag måste sluta på grund av det som jag utsatte familjen för.” Men han slutade inte. En annan sade att hans incestförhållande gav honom ”ständiga emotionella ärr”.

Kom ihåg att förutom detta är incest i de flesta länder (bl. a. Sverige) mot lagen, och de som utövar sådant kan även dömas till fängelsestraff. Om föräldrar tänkte på detta, skulle säkerligen inte så många hänge sig åt incestförhållanden.

Varför gör de då detta?

Somliga vuxna som ägnar sig åt incest är mentalt sjuka människor. Men de flesta är det inte. De kan till synes vara goda familjefäder, affärsmän eller ledare i samhället, ja, till och med regelbundna kyrkobesökare.

Varför utövar ”folk i allmänhet” incest? Orsaken kan vara brist på självbehärskning på grund av spriten. Ibland gifter sig en man med en kvinna som redan har barn. Allteftersom hans styvbarn blir äldre, kanske han frestas till sexuella handlingar.

Familjeproblem kan också vara en bidragande orsak. Hank Giarretto säger: ”Det är vanligtvis en man som förlorat sitt arbete eller genomgår en nedgångsperiod i sitt liv. Han och hans hustru blir som främlingar för varandra. Fadern söker samvaro med sin dotter och söker hennes närhet och gemenskap. Hon är tillgänglig för honom och älskar honom och tycker han är toppen. De första närmandena är inte sexuella.”

Det kan finnas andra orsaker. En som hade varit offer för incest berättade att pornografisk litteratur alltid fanns i hemmet. Giarretto tillägger: ”Det är det sexuella klimatet i vårt samhälle som hjälper till att skapa problemet. Vi lär våra flickor att bli sexuellt utmanande redan när de är 2 år gamla.”

En vuxen som begår incest med ett barn lägger i dagen själviskhet. Han visar ingen som helst omsorg om barnets välfärd. Men är det så överraskande att incestfallen ökar i en värld, som uppmuntrar oss till att följa våra egna begär och som befrämjar sådana perversiteter som barnpornografi?

Kan det förhindras?

Det kan det verkligen, men det betyder att individerna i sitt sinne måste ta en fast ståndpunkt mot denna världens försämrade moraliska klimat. Som en hjälp till att göra detta kan vi inte få ett bättre råd än det som finns i bibeln. Aposteln Paulus säger: ”Ta inte längre gestalt efter denna tingens ordning, utan förvandla er genom att göra om ert sinne.” (Rom. 12:2) För att göra detta måste vi undvika smutsiga böcker och omoralisk underhållning och från vårt sinne utestänga det orena inflytande som vi ständigt utsätts för. På detta sätt undviker vi att forma oss själva efter ett felaktigt uppförande.

Ett incestoffer rekommenderade att man vid en tidig ålder undervisade barnen om att vissa delar av deras kropp inte var till för att andra skulle leka med dem. Detta kan man göra på ett kärleksfullt sätt genom att kanske använda berättelsen om Dina i boken Min bok med bibliska berättelser.a Om barnet sedan på något sätt skulle bli ofredat, kan det omedelbart tala om det för mor eller far. Kom ihåg att sexuellt ofredande inte behöver vara könsumgänge. Otillbörligt smek eller ”vidrörande” eller ett otillåtet intimt förhållande eller någon sexuell lek kan orsaka stor skada senare i livet.

Det säkraste skyddet är djup föräldrakärlek. Paulus sade: ”Kärleken ... bär sig inte oanständigt åt, söker inte sina egna intressen.” (1 Kor. 13:4, 5) Denna osjälviska kärlek kommer att hindra föräldrar från att låta köttsliga svagheter driva dem till att utföra felaktiga handlingar gentemot sina barn. Den kommer också att förhindra andra problem. Allteftersom barnen börjar bli unga män eller kvinnor, kan deras föräldrar ibland vara rädda för att hemfalla åt incestförhållanden och blir därför kalla och reserverade. Naturligtvis är också detta till skada för det växande barnet.

Hur man tar itu med problemet

Det har visat sig vara mycket svårt att ta itu med incest. Det är ett hemligt brott. Familjer försöker ofta dölja det. Mödrar som vet att ”någonting pågår” kan blunda för det på grund av rädsla för att upplösa familjen. Barn som anmäler sina föräldrar kan bli utsatta för starka påtryckningar för att ta tillbaka sin anmälan. Men enligt den erfarenhet som många specialister har ljuger barn nästan aldrig om incest.

Somliga menar att fängelse inte alltid är lösningen för sådana som utövar incest. Rådgivningsbyråer har därför upprättats för att familjer med sådana problem skall kunna som helhet få hjälp. Hank Giarretto förklarar vad han tror är mycket viktigt när sådan hjälp skall ges och säger: ”[Fadern] måste öppet möta dottern och ta på sig det fulla ansvaret för vadhelst som har hänt.” Detta kan vara svårt för fadern att göra; men det är ett sätt på vilket han kan försöka gottgöra något av den skada som han åsamkat barnet.

Utomstående kan också hjälpa till. Många offer har vittnat om hur de genom tålamod, omtänksamhet och osjälvisk omsorg har fått hjälp att övervinna den känslomässiga förvirringen och börjat planlägga för framtiden. Ärren kanske aldrig fullständigt försvinner; men med ihärdighet kommer de åtminstone att träda i bakgrunden.

En annan källa till hjälp

Hur förhåller det sig då med den fråga som incestoffret i början av denna artikel ställde? Hon blev ofredad av sin farfar från det hon var 6 år tills hon var 9. Hon försökte med omoraliskhet, narkotika och psykiatriker, men hon fann inte någon befrielse från sitt olyckliga tillstånd.

Det finns lyckligtvis hjälp för en sådan människa. Hur förvirrade och ”nere” vi än är, finns det en som ”upprättar den ringe ur stoftet”. Vi kan genom bibeln lära känna honom. (Ps. 113:7) Han kan hjälpa oss även i vår djupaste nedstämdhet, för han är ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud”. (2 Kor. 1:3) Det krävs att vi ber mycket, studerar Guds ord och samtalar med mogna människor för att i vårt sinne kunna ersätta deprimerade och skuldtyngda tankar med uppbyggande tankar. Men det är möjligt att göra det. Följande erfarenhet visar detta.

En kvinna sade att hon från mycket tidig ålder blev utsatt för sexuella övergrepp av sin biologiske far och sedan av sin styvfar. Hon sjönk djupt i omoraliskhet och narkotikamissbruk, och slutligen fick hon ett utomäktenskapligt barn. Men hon säger: ”Det finns ett sätt att komma ifrån incest, barnmisshandel, våldtäkt på minderåriga, narkotika och homosexualitet. Man kanske känner det som om man inte kan överleva allt detta med sinnet i behåll, men man kan, om man har hoppet om någonting bättre att leva för. Jag har detta hopp. ... Som barn kämpade jag aldrig emot. Jag önskar att jag hade gjort det, men jag var rädd, rädd att ingen skulle bry sig om mig eller vilja ha mig. Jag hade fel, mycket fel! Jehova bryr sig om mig ... , och det gör också de äldste i [Jehovas vittnens] Rikets sal på platsen.”

Vilket förflutet vi än har, kan var och en av oss ”tvättas ren” och ”helgas” från Jehovas ståndpunkt sett. (1 Kor. 6:11) Bibeln förklarar hur detta kan göras. Gud kan genom kraften i sitt ord och genom sin ande avlägsna våra skuldkänslor och hjälpa oss att bli fria från känslomässig förvirring. Han kan hjälpa oss att leva ett tillfredsställande liv nu och ge oss den tillförsikten att vi snart en dag skall leva i en värld där sådant som incest aldrig skall förekomma.

[Fotnoter]