Äktenskap mellan nära släktingar — hur bör kristna betrakta sådana?

FÖR några år sedan beslöt en domstol i Sverige att ingen åtgärd skulle vidtas mot en man som bodde tillsammans med sin halvsyster i ett äktenskapligt förhållande. En riksdagsman sade att han skulle förorda en förändring i de lagar som gäller incest, så att ett sådant förhållande inte skulle vara illegalt. Liknande fall skulle kunna anföras i många länder.

Vad är ett äktenskap mellan nära släktingar, ett incestäktenskap? Vilka upplysningar ger bibeln som kan hjälpa de kristna att komma fram till den uppfattning de bör ha beträffande sådana?

”Incest” syftar på sexuella förbindelser mellan nära släktingar. Ordet kommer från det latinska ordet incestus. Ordet incestus betyder emellertid helt enkelt ”okyskhet”. Det är alltså ett ord med mycket vidare innebörd än det ord som nu används i svenska språket. All incest är naturligtvis okyskhet, men inte all okyskhet är incest. Ordet används i samma betydelse i engelskan, och om det engelska ordets särskilda innebörd sägs det att den beror på att ordet incestus används i den latinska Vulgataöversättningen i 3 Moseboken 18:17, där sexuella förbindelser mellan vissa släktingar beskrivs.a Katolska översättningar till engelska använde ordet i angliserad form, och med tiden kom det att få begränsad användning och betyda sexuella förbindelser eller äktenskap mellan nära släktingar.

Det viktiga för dem som har aktning för Guds ord är emellertid inte det latinska eller svenska ord som används, utan vad bibeln säger om själva förhållandet. Först och främst finner vi då att det lagförbund som gavs åt Israels nation förbjöd äktenskap mellan vissa släktingar. (3 Mos. 18:7—18; 20:14, 19—21; 5 Mos. 27:23) För de kristna är en viktig faktor önskan att hålla äktenskapet i ära och undvika att dra det i vanrykte, och därför tar de hänsyn till andras samvete, både inom och utanför den kristna församlingen. — Hebr. 13:4; 1 Kor. 10:32, 33; 2 Kor. 4:2.

Lagförbundets förbud mot äktenskap mellan vissa nära släktingar ger helt visst en vägledande princip. Men faktum kvarstår att de kristna inte befinner sig under den lag som gavs åt Israel efter köttet. Följaktligen är den kristna församlingen inte bemyndigad att försöka upprätthålla denna lag genom att kräva att man rättar sig efter dess regler genom att undvika varje förbjuden äktenskapsförbindelse som finns upptagen där. — Apg. 15:10, 11; Rom. 6:14; Gal. 2:21.

Det kan påpekas att vissa detaljer i förbuden tycks ha varit avsedda att bevara systemet med arvsrättigheter bland israeliterna. Faktisk närhet i blodsband eller nära familjeband på grund av äktenskap tycks inte ensamt ha avgjort det moraliska eller omoraliska i förbindelsen. En brorson kunde således inte gifta sig med sin faster, men det fanns inget förbud mot att en farbror gifte sig med sin brorsdotter. (3 Mos. 18:12—14) Det är tydligt att närheten i fråga om blodsband (eller, om det gällde fastrar och farbröder genom ingifte, närheten i familjeband) inte var större eller mindre i det ena eller det andra fallet. Likväl var det ena tillåtet men inte det andra.

En man kunde inte gifta sig med sin brors änka, något som i vår tid i många länder inte skulle betraktas som incest. Men ändå kan vi lägga märke till att det under lagförbundets tid var så att om en man dog utan att ha fått en arvinge, så krävdes det i lagen att hans bror skulle ta änkan till hustru åt sig för att skaffa en arvinge i sin brors namn. Detta visar att en sådan förbindelse inte i sig själv bedömdes som dålig eller omoralisk. — 3 Mos. 18:16; 5 Mos. 25:5, 6.

Äktenskap mellan kusiner, där blodsbanden är ganska nära, var inte förbjudna. Äktenskap mellan en man och hans halvsyster var förbjudet, men det fanns inget förbud stadgat mot att en son gifte sig med en styvdotter till sin far, dvs. en adoptivdotter, en som inte var barn till sonens föräldrar. — 3 Mos. 18:11.b

VIKTIGA FAKTORER FÖR DE KRISTNA

Det förhållandet att de kristna inte står under lagförbundet betyder helt visst inte att vilket som helst äktenskap mellan köttsliga släktingar, oberoende av hur nära släkt de är, är godtagbart för de kristna. Det är värt att lägga märke till att när incest dryftas i Encyclopædia Britannica (Micropædia, band 5, sid. 323), så omnämns äktenskap mellan föräldrar och barn och mellan bröder och systrar, och vidare heter det att ”incest över hela världen fördöms och vanligen möts med avsky”. I en annan artikel (Macropædia, band 10, sid. 479) heter det: ”Det närmaste man kan komma en universell regel i alla kända mänskliga kulturer är incesttabut — förbudet mot sexuellt umgänge mellan en man och hans mor, syster, dotter eller annan uttryckligen omnämnd släkting.” Det talas där (sid. 480) om den ”grundläggande triaden” med mor, syster, dotter, som förekommer i sådana incestförbud.

När det gäller de inspirerade kristna grekiska skrifterna, så förefaller det uppenbart att då aposteln Paulus skrev till Timoteus att han skulle behandla ”äldre kvinnor som ... mödrar, . . . yngre kvinnor som . . . systrar med all kyskhet”, så hämtar hans uppmaning sin kraft från det förhållandet att sexuellt umgänge med ens mor eller köttsliga syster betraktades som helt och hållet oacceptabelt, i grunden omoraliskt. (1 Tim. 5:2) Och eftersom sådana sexuella förbindelser enligt vad vi har sett betraktas med avsky i nästan alla områden, är det tydligt att en sådan förbindelse inte kunde uppfylla bibelns föreskrift: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla.” — Hebr. 13:4.

Sannolikheten för att någon i den kristna församlingen av Jehovas vittnen skulle inträda i ett sådant förhållande mellan förälder och barn eller bror och syster är utan tvivel mycket avlägsen, men det kan inte råda något tvivel om att en sådan person i församlingen skulle betraktas som helt oacceptabel och följaktligen inte skulle kunna bli godtagen för dop, om inte förbindelsen först upplöstes. Vem det vara må som var en döpt medlem av församlingen och som trädde in i en sådan förbindelse skulle med rätta bli utesluten ur församlingen, och ett återupptagande i den skulle komma i fråga först efter det att den förbindelse det gällde blivit upplöst.

FÖRBINDELSER UTANFÖR DEN NÄRMASTE FAMILJEKRETSEN

Hur förhåller det sig med fall utanför den närmaste familjekretsen? Med tanke på att lagförbundet inte är i kraft i förhållande till de kristna förefaller det inte finnas tillräcklig skriftenlig grundval för att inta en sträng ståndpunkt till detta, men ju närmare sådana intima blodsband som äktenskapet kommer, i desto större utsträckning bör församlingen klargöra att den betraktar förbindelsen som icke önskvärd. Här gör sig den bibliska principen om kärlek starkt gällande, eftersom det är känt att ju närmare blodsbanden är, desto större är sannolikheten för att det uppstår genetiska defekter hos en eventuell avkomma. (Rom. 13:8—10) Det är också ett faktum att ”avskyn vid incest i allmänhet avtar i takt med att släktskapen blir mer avlägsen”. (Encyclopædia Britannica, Micropædia, band 5, sid. 323) Även om en förbindelse mellan släktingar utanför den närmaste familjekretsen kanske inte kräver uteslutning, kan församlingens äldste ändå ta hänsyn till hur nära släkt de som ingår en sådan förbindelse är, liksom också vilken verkan detta har på församlingen och samhället, och sedan låta detta vägleda dem när det gäller om sådana personer skall användas på något föredömligt sätt i församlingen.

Släktskap kan också räknas genom giftermål och inte enbart genom blodsband. En kristen söker med rätta undvika det som skulle kunna uppväcka fördomar bland allmänheten på grund av en överträdelse av normer i fråga om detta som människor med kraft håller fast vid. När släktingar som inte är förenade genom blodsband gifter sig, kommer visserligen faran för genetiska risker inte in i bilden, men att de i viss mån är släkt med varandra kan ändå i samhällets ögon påverka ärbarheten i deras äktenskap. Enligt vad som har visats bör detta vara av allvarlig betydelse för den kristne. (Hebr. 13:4) I likhet med aposteln bör vi vilja avhålla oss ”från att bli orsaker att snava” för dem vi har omkring oss. — 1 Kor. 10:32, 33.

Vad är i detta sammanhang att säga om det fall som beskrivs i 1 Korintierna 5:1? Här beskriver aposteln en omoralisk förbindelse mellan en man och hans fars hustru, av allt att döma mannens styvmor. I skildringen sägs det inte att det var fråga om ett äktenskap, och aposteln kallar i själva verket förhållandet för ”otukt” (porneia). Det sägs inte i skildringen att mannens far fortfarande var vid liv, även om orden i 2 Korintierna 7:12, om de är tillämpliga på detta fall, skulle tyda på att han var det. Det förefaller därför vara så att det inte var fråga om ett äktenskap, utan var så att mannen levde omoraliskt tillsammans med sin styvmor. Men även om frågan om äktenskap kanske inte var inbegripen, så är Paulus’ ord om detta som ett fall av otukt, som ”inte ens förekommer bland nationerna”, en tydlig anvisning om att den familjesläktskap som rådde gjorde otukten särskilt upprörande. — 1 Kor. 5:1.

HUR VI BIBEHÅLLER TILLBÖRLIG BALANS I VÅRT SYNSÄTT

Det är naturligtvis inte den kristna församlingens plikt att kräva total överensstämmelse med alla de skiljaktiga världsliga normerna beträffande incest och inte heller att genomdriva lydnad för kejsarens lagar som förbjuder vissa äktenskap (lagar som i vissa fall till och med går längre än vad lagförbundet förbjöd). Mänskliga lagar och deras definitioner av ”incest” är inte överensstämmande, utan visar stora variationer. I vissa samhällen kan en man som gifter sig inom sin klan eller by eller i vissa fall till och med inom sin stam betraktas som skyldig till incest. I andra samhällen kan det vara nästan alldeles tvärtom, så att någon fördöms om han inte gifter sig inom sin stam eller klan. (Hastings: Encyclopædia of Religion and Ethics, band 4, sid. 253) I somliga orientaliska samhällen betraktas det som otillbörligt att personer med samma familjenamn gifter sig, oberoende av hur avlägsen deras släktskap kan vara. (Encyclopædia Britannica, Macropædia, band 5, sid. 32) I somliga länder kan äktenskap mellan kusiner vinna lagligt erkännande, medan de i andra länder inte kan det.

Även om dessa faktorer inte utgör normen för moral, när det gäller att avgöra om någon skall bli godtagen i den kristna församlingen eller utesluten ur den, skulle de kunna inverka på om man blir använd på ett exemplariskt sätt i församlingen eller inte. Mycket beror på det allvar med vilket det omgivande samhället betraktar en förbindelse mellan vissa släktingar — om den blir orsak till stor skandal eller helt enkelt är en fråga som ger upphov till en del tillfälliga eller spridda ogynnsamma omnämnanden. — 1 Tim. 3:7, 10.

Då människor har inträtt i en sådan förbindelse före dopet och förbindelsen inte innefattar släktingar med nära blodsband och den kanske redan har lett till att det fötts barn, då förefaller det vara så att den princip som kommer till uttryck i 1 Korintierna 7:24 kan utsträckas till sådana situationer. I somliga fall kan det vara så att förbindelsen är sådan att den inte beviljas lagligt erkännande i området. Om de personer det gäller kan bege sig till någon plats där de kan få detta, skulle det vara till nytta på så sätt att det kan bidra till att förbindelsen får en viss grad av ärbarhet i andras ögon. Om detta inte är möjligt och personerna i fråga önskar bli döpta eller på annat sätt vara kvalificerade, kan de få möjlighet att underteckna en förklaring i vilken de förbinder sig att visa trohet mot sin rådande förbindelse. Detta skulle betraktas som ett uttryck för att de själva godtar sin förbindelse som bindande, snarare än betyda att församlingen gillar förbindelsen.

De som är djupt intresserade av att äga och behålla Guds ynnest och välsignelse kommer helt visst att vara på sin vakt mot att göra någonting som skulle kasta ett ogynnsamt återsken på Guds namn och ord. Även om de är befriade från underdånighet under det lagförbund som gavs åt israeliterna, vill de som sanna kristna uppriktigt rätta sig efter apostelns inspirerade ord: ”Använd . . . inte denna frihet som ett motiv för köttet, utan var genom kärleken slavar åt varandra.” — Gal. 5:13.

[Fotnoter]