Vid den här tiden var en av personalen i fängelseverkstaden, där jag arbetade, ett kristet vittne för Jehova. Vi hade åtskilliga samtal, och jag fick råd angående hur jag skulle förändra mitt levnadssätt. Tack vare frikostigheten hos dem som nu är mina bröder fick jag inom några dagar en bibel och boken Sanningen. Inom några veckor kom ett studium i gång, och sedan dess är jag lycklig över att kunna säga att jag, tack vare Jehovas organisation och mina nya bröders kärlek, har det underbara hoppet att kunna tjäna Jehova för evigt och också att dela med mig av dessa goda nyheter till andra.

En man har redan bytt religion. Han har nu flyttat till ett annat fängelse, och när han for sade han: ’Tack för att du hjälpte mig att finna sanningen. Jag ser fram emot att träffa dig vid ett av mötena i framtiden.’

En annan har talat om för samme fängelsepräst att han inte kommer att besöka hans kyrka mera och att han kommer att byta religion och bli ett av Jehovas vittnen. Fängelseprästen blev naturligtvis mycket uppretad och nämnde påföljande söndag om en bok som fördömer Jehovas vittnen. Internen lade märke till att det inte fanns ett enda skriftställe i hela boken och frågade fängelseprästen om orsaken. Fängelseprästen blev än mer uppretad och har i alla celler där det sitter anglikaner delat ut ett flygblad med titeln: ’Vad du skall säga om du får besök av ett Jehovas vittne.’ Internen vägrade att låta sig hindras och är besluten att lära mera om Jehova och hans kärleksfulla uppsåt.”

De goda nyheterna om Jehovas rike fortsätter alltså att bli predikade, även på de mest otroliga platser, inbegripet bokstavliga fängelser.

Frågor från läsekretsen

● I 1 Korintierna 10:13 skrev aposteln Paulus: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (NW) Varifrån kommer sådana frestelser, och hur öppnar Gud utvägen för den kristne? — USA.

Enligt vad som visades genom det Israel var med om i öknen, vilket Paulus omnämnde i de föregående verserna, kommer ”frestelsen” genom omständigheter som skulle kunna förmå en att bryta Guds lag. Tidigare i detta kapitel skrev Paulus: ”Nu blev dessa ting exempel för oss, för att vi [de kristna] inte skall vara människor som har begär till det som är skadligt, alldeles som de hade begär till sådant. Bli inte heller avgudadyrkare, såsom några av dem blev; alldeles som det är skrivet: ’Folket satte sig ned för att äta och dricka, och de stod upp för att roa sig.’ Låt oss inte heller bedriva otukt, såsom några av dem begick otukt, endast för att falla, tjugotre tusen av dem på en enda dag. Låt oss inte heller sätta Jehova på prov, såsom några av dem satte honom på prov, endast för att förgås genom ormarnas bett. Var inte heller sådana som knorrar, alldeles som några av dem knorrade, endast för att förgås för tillintetgörarens hand.” — 1 Kor. 10:6—10, NW.

Var dessa omständigheter sådana att israeliterna inte kunde stå emot de frestelser som var inbegripna? Begrunda fakta. Israeliterna kom att få begär till ”det som är skadligt” vid den tid då Jehova genom ett underverk gav dem vaktlar för en månads behov. De hade varit utan kött någon tid, men de hade fått fullt tillräckligt med manna att äta. Likväl gav de efter för den frestelse som en ohämmad lystnad utgjorde, så att ”det minsta någon samlade var tio homer” eller 2,2 kubikmeter vaktlar. — 4 Mos. 11:19, 20, 31—35.

Tidigare, medan Mose tog emot lagen på Sinai berg, blev israeliterna ”avgudadyrkare”, alldeles som Paulus nämner. De inlät sig på kalvdyrkan och hängav sig åt sensuella njutningar. Varför det? Deras synlige ledares frånvaro var den omständighet som gav upphov åt frestelsen, ty de sade till Aron: ”Upp, gör oss en gud, som kan gå framför oss; ty vi veta icke, vad som har vederfarits denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.” — 2 Mos. 32:1, 6.

Strax innan israeliterna skulle dra in i det utlovade landet var det flera tusen av dem som förfördes av moabitiska kvinnor. Genom umgänget med dessa kvinnor uppeggades deras syndiga passioner så långt att de begick sexuell omoraliskhet. Det var detta tillfälle som Paulus hänvisade till, och det var då som flera tusen föll på en enda dag på grund av sin synd. — 4 Mos. 25:1.

Ibland dukade israeliterna också under för frestelsen att knota i upproriskhet. Vid ett tillfälle talade de emot Jehova och Mose: ”Varför haven I fört oss upp ur Egypten, så att vi måste dö i öknen? Här finnes ju varken bröd eller vatten, och vår själ vämjes vid den usla föda vi få.” (4 Mos. 21:5) Genom sådana klagomål satte israeliterna Jehovas tålamod ”på prov”. De satte honom på prov beträffande om sådant klagande skulle få passera ostraffat.

Ett av de tillfällen då israeliterna inte motstod frestelsen att knorra var sedan upprorsmakarna Kora, Datan, Abiram och deras anhängare hade tillintetgjorts. Detta berodde på att de började säga att avrättningen av upprorsmännen var orättvis. Vi läser i 4 Moseboken 16:41: ”Dagen därefter knorrade Israels barns hela menighet emot Mose