allmän sammankomst hölls dagarna 1—8 september, och den femte dagen talade Sällskapet Vakttornets president, J. F. Rutherford, till de församlade över ämnet ”Förkunnandet av riket”. Han gjorde en tillämpning för vår tid av profetian i Jesaja 52:7, som hade uppfyllts vid tiden för israeliternas befrielse ur den babyloniska fångenskapen: ”Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: ’Din Gud är nu konung!’” Söndagen den 7 september framträdde han så vid ett offentligt föredrag över ämnet ”Hoppet för den betryckta mänskligheten”, som åhördes av omkring 7.000 personer, och talade för Guds rike såsom en bättre lösning än det mänskliga surrogatet, det då föreslagna Nationernas förbund.

24. Vad var det stora Babylons fall år 1919 ännu ett bevis för?

²⁴ Det var sannerligen ett glatt budskap för Guds folk, Sion, detta tillkännagivande: ”Din Gud är nu konung!” Ja, att Babylon föll på våren år 1919 utgjorde ännu ett bevis för att den större Cyrus eller Kores hade börjat regera i sitt rike och hade öppnat Babylons dörrar eller portar, krossat ”kopparportarna” och brutit sönder ”järnbommarna”, som höll Jehovas folk tillbaka. — Jes. 45:1, 2.

25. Hur kommer all den skada som tillfogats oskyldiga människor att bli gottgjord under Kristi rikes styrelse, och vad bör vi nu göra?

²⁵ Jehova reder alltså ut den här stora bibliska hemligheten för oss, en hemlighet som inte har Gud till upphovsman utan som Guds motståndare, Satan, djävulen, har tänkt ut. Men Satan har förlorat. Hans hemlighet har avslöjats, och ingen behöver vara fången i dödsbringande ovetenhet om den. I och med att det stora Babylon och dess politiska, kommersiella vänner och understödjare blir tillintetgjorda och den nya ordningen under Kristi rikes styrelse kommer att utöva sitt välde blir det slut på den förvirrande religiösa okunnigheten. Genom en uppståndelse skall millioner människor, som i det flydda har varit det stora Babylons offer, komma tillbaka för att lära känna sanningen. Begagna tillfället nu och fly från Babylon och håll dig sedan borta från det, så att du kan undgå att krossas, att bli utrotad, på den snabbt annalkande dag då det stora Babylon skall bli tillintetgjort.

Vilka förpliktelser har en kristen mot behövande och sjuka

GIVMILDHET mot behövande är ett gott uttryck för den gudomliga egenskapen kärlek. Det var sådan givmildhet Johannes döparen ivrade för, när han sade: ”Den som har två livklädnader, han dele med sig åt den som icke har någon; och den som har matförråd, han göre sammalunda.” (Luk. 3:11) Denna osjälviska handling skulle vara ett sätt att visa kärlek till nästan, såsom Gud påbjöd för israeliterna: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv.” — 3 Mos. 19:18.

I den lag Gud gav Israels nation klargjorde han att de fattiga bland dem inte känslolöst fick ringaktas eller behandlas på ett ovänligt sätt. Han sade till sitt folk: ”Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon av dina städer i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, så skall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder, utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna honom, vad han behöver i sin brist.” — 5 Mos. 15:7, 8.

Kärleken uppenbaras sålunda genom Guds egen synpunkt med avseende på behövande. Såsom han frikostigt öppnat sin hand då det gällt att sörja för människosläktets behov, så skulle också hans folk frikostigt öppna sina händer för att hjälpa behövande ibland dem. Denna omsorg skulle vara till hjälp för en medisraelit, som drabbades av någon olycka eller som rönte en tillfällig motgång.

Man fick inte orättvist utnyttja en nödställd genom att kräva att han skulle betala ränta på det som gavs honom såsom hjälp, ty det skulle inte vara att öppna sina händer frikostigt. Guds föreskrifter i detta avseende var: ”Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så skall du taga