Guds dom verkställs på de ogudaktiga

”Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begingo på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.” — Jud. v. 14, 15, NW.

1, 2. Vad är det som många människor inte vill tänka på, och vad sade en kongressledamot om detta med avseende på en mänsklig domstol?

MÅNGA människor vill inte bli påminda om att det finns en högsta domstol i universum, en domstol som är högre än den högsta mänskliga domstol. De tycker inte om att se detta faktum i ögonen att de, oberoende av hur stora de må vara, måste visa aktning för honom som är den suveräne domaren över alla, Jehova, den allsmäktige Guden, ”hela jordens domare”. (1 Mos. 18:25) Många människor vill inte tänka på att om de begår ogudaktiga gärningar, så ger denne hela universums domare akt på detta, alldeles som bibeln säger: ”Om du ser, att den fattige förtryckes och att rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar en högre, och andra ännu högre vakta på dem båda.” — Pred. 5:7.

² Ja, människor i allmänhet vill inte gärna bli påminda om att en högre domare än högt uppsatta människor står över oss alla, oberoende av vilken hög juridisk eller politisk ställning vederbörande intar i denna tingens ordning. I detta sammanhang vill vi rikta uppmärksamheten på ett uttalande av en medlem av amerikanska kongressen, vilket publicerades i New York Times för 13 november 1963. I Amerika är kyrka och stat skilda åt, och presidenten i Förenta staternas högsta domstol avvisade ett förslag om att man skulle sätta upp en inskrift med orden ”På Gud förtrösta vi” över denna världsliga domstols domarsäte, inför vilket Jehovas vittnen har vunnit flera tiotal rättegångar. Kongressledamoten R. T. Ashmore, som stod bakom motionen om att man skulle sätta upp den religiösa inskriptionen, reagerade kraftigt inför domstolens beslut och yttrade följande med anledning av tillbakavisandet av förslaget: ”Tonen i presidentens brev anger mycket tydligt att Högsta domstolen skulle göras obehagligt medveten om det förhållandet att det finns en myndighet som är högre än Förenta staternas högsta domstol.” Men människor behöver inte ha en inskrift över huvudet på sig för att bli påminda om att Gud är den suveräne domaren.

3. Vilken inställning har ogudaktiga människor, och vad blir följden för dem?

³ Om människor över huvud taget inte vill bli påminda om den respekt och hänsyn de är skyldiga ”hela jordens domare”, då är det förståeligt att i synnerhet de ogudaktiga inte vill höra talas om den respekt och hänsyn som människorna är skyldiga den suveräne domaren. Av själviska orsaker ignorerar, föraktar och smädar sådana människor denne domares rättfärdiga rättsliga beslut. Men ve dem! Ty den tid är inne, då Guds dom skall verkställas på alla de ogudaktiga.

4. Vilket råd, som innebär en varning, framhålls med skärpa i Judas’ brev?

⁴ Judas, en Jesu Kristi lärjunge, betonade detta i sitt inspirerade brev, i vilket han förmanade de kristna att kämpa en hård kamp för den sanna tron och att i synnerhet motstå fördärv genom ogudaktiga människors inflytande. Judas varskodde om att några av de ogudaktiga till och med skulle smyga sig in i Guds organisation i ett försök att besudla köttet. Men i de sju första verserna i sitt brev framför Judas en inspirerad varning, i det han säger att sådana ogudaktiga människors dom för länge sedan har blivit förutsagd genom Jehova Guds ogynnsamma domsutslag gentemot de otrogna, upproriska israeliterna, gentemot de änglar, som övergav sin ursprungliga plats i himmelen och gentemot de outsägligt fördärvade invånarna i Sodom och Gomorra, som förgicks genom tillintetgörelse i eld. Det straff som utkrävdes av dessa, därför att de hade trotsat universums högsta rättsinstans, tjänar såsom en varning för alla som inte i denna tid visar respekt och aktning för den suveräne domaren.

Herravälde ringaktat, de härliga skymfade

5. a) Vad sade Judas i vers åtta? b) I vilket avseende kan de människor, som han talar om, sägas ”hängiva sig åt drömmar”, och vad blir följden för dem?

⁵ Trots denna Guds varning, säger Judas, skulle somliga ignorera den genom att leva i en sinnlighetens drömvärld, i det att de menar sig ostraffat kunna besudla mänskligt kött i Guds organisation. Judas skriver: ”Också dessa människor, som hängiva sig åt drömmar”, ”göra sig ... på samma sätt skyldiga till att besudla köttet och ringakta herravälde och tala skymfligt om dem som äro härliga”. (Jud. v. 8, NW) Sådana ogudaktiga drömmare inbillar sig att de kan sätta sig över vad bibeln säger om hur Gud handlar med de ogudaktiga. De visar ingen hänsyn för den suveräne domarens befallning i 1 Korintierna 6:18, som lyder: ”Flyn otukten.” De söker i stället efter flera möjligheter till att bedriva otukt och menar att de skall kunna förbli ostraffade. Men sådana tankar hör helt till drömmarnas värld! De är ödesdigert orealistiska. Dessa människor kommer att få se sina drömmar om sinnlig njutning försvinna som en rök, i och med att de häftigt väcks upp, när de konfronteras med den suveräne domarens ogynnsamma domsutslag. Den domare, som de har underlåtit att visa respekt och hänsyn, kommer att visa dem att de inte befinner sig i någon drömvärld, där de kan ge sina passioner fria tyglar; de kommer att vakna upp ur sin dvala och finna att domaren låter verkställa den förutsagda domen på dem.

6. Vad är orsaken till dessa människors ogudaktiga uppförande, vilket vidare utvisar att de gör sig förtjänta av den förutsagda domen?

⁶ Att dessa omoraliska drömmare förtjänar en sådan dom anges vidare av det förhållandet att de ringaktar herravälde och talar skymfligt om dem som är härliga. De hyser ingen aktning för universums suveräne härskare, Jehova Gud, och för hans älskade Son, ”konungarnas konung och herrarnas herre”. (Upp. 19:16) Eftersom de inte hyser någon aktning för det högsta herraväldet i universum, kan man bara förvänta att de också kommer att tala skymfligt om dem som är härliga.

7. a) Vilka är de ”härliga”? b) Hur visar de människor, som Judas varnar för, att de inte hyser någon aktning för härligheten från Jehova?

⁷ Vilka är dessa ”härliga”? Det måste vara de som får härlighet från Jehova Gud och hans herrars herre, Jesus Kristus. Enligt Jesaja 60:1, 2 (NW) skulle Jehovas ”egen härlighet” förlänas åt kvarlevan av det andliga Israel, de smorda kristna. Eftersom ”Jehovas själva härlighet” har strålat fram över dem, har de stått upp för att på hela den bebodda jorden lysa med det ljus som härrör från de goda nyheterna om Riket. (Matt. 24:14) För den strålande härlighets skull, som Gud har givit dem genom sin Son, bör man visa dem respekt och hänsyn. Jesus Kristus angav detta, när han sade följande om sina smorda efterföljare: ”Den härlighet, som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem.” (Joh. 17:22) De medlemmar av den smorda kvarlevan, som tjänar såsom tillsyningsmän, har sannerligen fått en ytterligare härlighet förlänad åt sig, och de är värda ”dubbel heder”. (1 Tim. 5:17) Många medlemmar av den ”stora skaran” av ”andra får” tjänar nu såsom tillsyningsmän och representerar kvarlevan eller ”den trogne och omdömesgille slavens” klass. (NW) De blir också delaktiga av härligheten från Gud på grund av den ställning de intar såsom den smorda kvarlevans representanter; man bör alltså visa dem tillbörlig hänsyn. (Matt. 24:45—47) Guds folk samarbetar med den smorda kvarlevan och alla de tillsyningsmän, som ”den trogne och omdömesgille slaven” har förordnat över Jehovas vittnens församlingar, och hyser aktning för dem alla, alldeles som sig bör. Men drömmarna, som besudlar köttet och ringaktar Jehovas herravälde, hyser ingen aktning för den härlighet som kommer från Jehova. De talar skymfligt om dem som blivit beklädda med sådan härlighet, i synnerhet om dem som den store domaren, Jehova, har ärat med att förläna dem speciella ansvarsfulla poster. I likhet med Diotrefes, som aposteln Johannes skrev om, skvallrar de om de ”härliga” med elaka ord. — 3 Joh. v. 9, 10.

8, 9. a) Varför påvisar Judas en kontrast mellan de människors inställning, som han varnar för, och Mikaels sinnesinställning? b) Vad var djävulens avsikt, då han hade en ordväxling om Mose kropp, och hur ådagalade Mikael makt såväl som mildhet?

⁸ Därnäst ställer Judas dessa vanvördiga drömmares inställning i motsats till Jesu Kristi sinnesinställning, då Jesus befann sig i sin föremänskliga tillvaro såsom Mikael. ”Men när ärkeängeln Mikael hade en tvist och ordväxling med djävulen om Mose kropp, vågade han icke uttala en dom över honom i skymfliga ordalag, utan sade: ’Må Jehova näpsa dig.’ Likväl tala dessa människor skymfligt om allt det som de i själva verket icke känna; men allt det som de verkligen förstå på ett naturligt sätt likt de oskäliga djuren, i detta fortsätta de med att fördärva sig.” — Jud. v. 9, 10, NW.

⁹ När dessa drömmare talar skymfligt om Guds tjänare, tar de sig friheter som inte ens Guds egen Son tog sig, när han tvistade med djävulen om Mose kropp. Mose hade dött på berget Nebo i Pisga, och djävulen ville komma över Mose kropp. Djävulen var medveten om människornas benägenhet för att dyrka reliker, och utan tvivel ville han sätta i gång en ny religiös kult omkring Mose kropp för att fördärva Guds folk. När Mikael motstod djävulen, tillgrep han inte något skymfligt tal, fastän djävulen sannerligen inte hade någon härlighet från Gud. Han föregrep inte Guds fastställda tid. Han visade i stället hänsyn och respekt för den store domaren och erkände att det var han som hade rätt att näpsa Satan. Ödmjukt sade han: ”Må Jehova näpsa dig.” Även om Mikaels ord var milda, visade han att han hade makt genom att han kunde vinna över Satan, behålla väldet över Mose kropp och begrava den, såsom bibeln antyder. — 5 Mos. 34:5, 6.

10. Förklara hur de människor, som det varnas för, är så olika Mikael och de heliga änglarna, och vad uppenbarar alltså deras handlingssätt?

¹⁰ Men ogudaktiga människor, som önskar besudla köttet i Guds organisation och som är Mikael så underlägsna, dristar sig att tala skymfligt om ”dem som äro härliga”. Mikael och de heliga änglarna talar inte skymfligt, och aposteln Petrus framhäver fördenskull en motsats med orden: ”Dristiga, egensinniga bäva de icke för dem som äro härliga, utan tala skymfligt, då däremot änglar, fastän de äro större i styrka och makt, icke rikta någon anklagelse mot dem i skymfliga ordalag, vilket de undvika av respekt för Jehova.” (2 Petr. 2:10, 11, NW) Genom ett så vanvördigt handlingssätt visar dessa människor att de har förlorat sin förmåga att resonera förnuftigt och att de har givit efter för köttsliga begärelser. De blir lika oförnuftiga djur, vilka danats till att fångas och förgås och inte skall få uppstå från de döda. En sådan tillintetgörelse kommer att drabba alla dessa ogudaktiga människor. — 2 Petr. 2:12, 13, NW.

Lika Kain, Bileam och Kora

11. Hur liknar Judas härnäst de ogudaktiga drömmarna vid framträdande män i forna tider?

¹¹ Judas liknar därpå dessa drömmare, som söker besudla köttet, vid framträdande män i den mänskliga familjen som underlät att visa respekt för den suveräne domaren: ”Detta är alltför illa för dem, ty de hava gått på Kains väg och hava hastat in på Bileams villostråt för att få en belöning och hava förgåtts i upproriskt tal, sådant som Koras!” — Jud. v. 11, NW.

12. a) Vilken väg slog Kain in på, och vad blev följden? b) Varför är de i profetian omtalade ogudaktiga männen lika Kain, och hur måste vi uppträda mot alla sådana?

¹² Kain, hela människosläktets äldre bror, såg att Guds godkännande vilade över Abels rätta gudsdyrkan. I stället för att efterlikna Abel och utöva en rätt gudsdyrkan och göra detta med ett rent motiv hatade Kain sin bror och mördade honom. Kain ringaktade Guds varning, som gjorde honom uppmärksam på att han höll på att råka i svårigheter. (1 Mos. 4:6, 7) Genom detta trots visade Kain vanvördnad för den suveräne domaren. Kain hade ett fullständigt orätt motiv, och så är det också med dem som söker vända Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för lösaktigt uppförande. Genom att föra andra in på en väg som bara kan leda till deras eviga tillintetgörelse påminner de om Kain, i det att de är skyldiga till mord. (1 Joh. 3:12) Jehova förbannade Kain, och hans avkomlingar utrotades vid tiden för syndafloden. Ve dem som går på Kains väg! Fall inte till föga för dem. Stå dem emot!

13. a) Vem var det som djävulen använde för att fördärva israeliterna på Mose tid, och hur gick det till? b) Vad hände med Bileam, och vad kommer att hända dem som handlar som han?

¹³ Bileam var en annan framträdande ond man i forna dagar. Honom använde djävulen till att fördärva israeliterna, när de befann sig i öknen. Bileam hade sitt hem i Petor, en stad som man enligt uppgifter på inskrifter tror ha legat vid Eufrats övre lopp.a Bileam var en profet i detta land, en profet som erkände Jehova, Israels Gud. Men hur skilde han sig inte såsom profet från Mose! Mose älskade Guds folk; Bileam hade ingen respekt för israeliterna och för den härlighet som Gud hade förlänat dem. När Balak, konungen i Moab, sände bud till Mesopotamien för att leja Bileam att komma ned och förbanna Jehovas folk förmedelst babylonisk magi, gav Bileam inte ett bestämt nej till svar. Slutligen föll han till föga inför förnyade erbjudanden om belöning. Han begav sig alltså åstad för att förbanna Israel. Därigenom hastade han in på en stråt, som omedelbart förde honom vilse. Tre gånger försökte han förbanna Israel, men varje gång förvandlade Jehova förbannelsen till välsignelse, vilket tydligt framhävde sanningen i orden: ”Trolldom båtar intet mot Jakob, ej heller spådom mot Israel.” Denna välsignelse kom inte från Bileams hjärta. När Bileam hade misslyckats i att förbanna Israel, tog han sig före att fördärva Guds folk genom att ge Balak en vink om att ifall Israel kunde lockas till att utöva falsk religion och till att ge efter för sina köttsliga lustar och förmås att bedriva otukt med moabitiska kvinnor, då skulle Gud rentav själv förbanna sitt folk. Detta onda råd följdes. För det lösaktiga uppförandes skull, som israeliterna gjorde sig skyldiga till, dödades 24.000 israeliter av en hemsökelse i Sittim på Moabs hedar. (4 Mos. 25:1—9; Upp. 2:14) Bileam, som var villig att förbanna eller fördärva Israel för personlig vinnings skull, fick slutligen en bråd död, som tillfogades honom av dem som han hade haft för avsikt att förbanna. (4 Mos. 31:8) Ve dem som liknar Bileam! Ve dem som vill fördärva några bland Guds folk genom att få dem att bedriva otukt och ge efter för köttsliga begär! — 4 Mos. 22:1—24:25; 5 Mos. 23:3—5.

14. Vem var Kora, och varför utgör han ett varnande exempel?

¹⁴ Kora är en annan typisk ond man, vars slut i en katastrof utgör ett varnande exempel. Kora var levit och hade en synnerligen privilegierad tjänst; likväl var han inte tillfreds. Han ville få större härlighet och ära. Kora ifrågasatte Jehovas förordnanden och gjorde uppror mot Mose och översteprästen Aron och fick dessutom framträdande medlemmar av Rubens stam att gå med i upproret. Kora och dessa rubeniter hade visserligen blivit frälsta ur Egypten, men de fick inte komma in i det utlovade landet. De fick en våldsam död. Jorden öppnade sig, och några begrovs levande, under det att andra blev tillintetgjorda genom eld. Därmed verkställdes Jehova Guds dom. (4 Mos. 16:1—35; 26:10) Ve dem som gör uppror mot Guds teokratiska anordningar!

15. Vilken varning ger alltså Judas de kristna, och vad kräver detta av oss?

¹⁵ Därpå varskor Judas de kristna om att det bland dem kommer att finnas människor lika Kain, Bileam och Kora. De människor, som dessa utgjorde en förebild till, skall inte undgå den förutsagda tillintetgörelsen. ”Detta är alltför illa för dem.” Här kan alltså vi i denna tid hämta en varning: Människor med ett liknande sinnelag kommer att söka nästla sig in i Guds organisation. Vi måste stå dem emot genom att kämpa en hård kamp för tron.

Besudlare av köttet med ett sken som bedrar

16. Hur beskriver Judas bedrägligheten hos dem som söker besudla köttet?

¹⁶ Till vaksamma kristna säger Judas vidare om dessa köttsligt sinnade människor: ”Dessa äro blindskär vid edra kärleksmåltider, då de hålla festmåltid med eder, herdar som utan fruktan giva sig själva föda; vattenlösa moln, som drivas hit och dit av vindarna; träd på senhösten, men utan frukt, vilka hava dött två gånger, i det att de hava ryckts upp med rötterna; vilda havsvågor, vilka likt skum kasta upp sina egna orsaker till skam; stjärnor utan någon bestämd bana, för vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt.” — Jud. v. 12, 13, NW.

17. Vilka anspråk och motiv hos dessa djävulens redskap gör dem lika vassa klippor, och vad kan fördenskull följden bli, om man inte är på sin vakt mot dem?

¹⁷ Dessa djävulens redskap, som söker nästla sig in i Guds rena organisation, gör mycket väsen av sin påstådda kärlek till bröderna; och de liknar alltså vassa klippor, som är dolda under vattnet och vållar skeppsbrott. Om vi inte söker ”kämpa en hård kamp” för tron för att bevara ett gott samvete, skulle dessa kunna få de obefästa ibland oss att lida ”skeppsbrott beträffande sin tro”. (1 Tim. 1:19, NW) Människor med benägenhet att besudla köttet tog del i kärleksmåltiderna på Judas’ tid med orena motiv. Dessa måltider, som inte beskrivs i apostlarnas redogörelser, har inte fortlevt i sin ursprungliga utformning. Guds folk i våra dagar kommer tillsammans till andliga festmåltider, t. ex. till krets- och områdessammankomster, till landskonvent och internationella konvent. Men till och med vid sammankomster söker djävulen få några av sina redskap, vilka besudlar köttet, att nästla sig in för att de skall fånga obefästa själar, vilka inte är på sin vakt, och få dem att lida skeppsbrott genom omoraliskhet. Detta är sannerligen en orsak till vaksamhet.

18. Varför sägs dessa människor vara ett slags a) herdar? b) moln? c) träd? d) vågor? e) stjärnor?

¹⁸ Hur träffande beskriver inte Judas dessa ogudaktiga människor med ett sken som bedrar! De är lika herdar som endast är intresserade av att tillfredsställa sina egna sinnliga begär och inte bryr sig om hjorden. De är lika moln med ett bedrägligt utseende. Lantbrukaren tror att molnen skall sända ned det så efterlängtade regnet. Men dessa moln är utan vatten och drivs bort av vindarna, innan de kan sända ned den behövliga vätan. De är värdelösa, när det gäller att öka sädens avkastning. Sådana män är lika träd utan frukt, ty de har inte frambragt Guds heliga andes frukt. De bär inte frukt till Guds ära och förhärligande, och de måste behandlas såsom icke fruktbärande träd i Palestina brukade behandlas. Man ryckte upp dem med rötterna, gjorde för alltid ände på dem, då man ansåg dem vara hopplösa fall. Eftersom dessa män saknar Guds heliga ande, är de lika vilda som havsvågor, som rör upp dy och orenlighet. Sådana människor håller inte en stadig kurs genom att använda bibeln som kompass, och fördenskull liknar de irrande stjärnor, som inte har någon bestämd bana. Ingen klart lysande plats är förvarad åt dem i Guds rike, ty Judas säger att deras slut för evigt skall bli ”det svarta mörkret”.

19, 20. a) Hur förutsade Enok de ogudaktiga människornas ände? b) Vilken slutsats måste man ofrånkomligen dra av Enoks profetia, och hur överbevisar Gud de ogudaktig om ogudaktiga handlingar?

¹⁹ Det var om sådana otrogna människor, vilka alla underlåter att visa respekt för den suveräne domaren, som Enok för länge sedan profeterade. Vi läser: ”Ja, den sjunde i släktlinjen från Adam, Enok, profeterade också med avseende på dem, när han sade: ’Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begingo på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.’” — Jud. v. 14, 15, NW.

²⁰ Denna profetia om Guds dom gentemot dem som yttrar sig respektlöst om den suveräne domaren uttalades först av Enok, som var den sjunde i den mänskliga släktlinjen från Adam räknat. Enok hade privilegiet att profetera om hur Gud skulle verkställa dom på alla de ogudaktiga. Hur Enoks profetia blev bevarad i flera hundra år utan att tas med i de hebreiska skrifterna, det säger inte bibeln. Men vi finner den inte i bibeln, förrän Jehova Gud inspirerade Judas att återge den. Enoks profetia visar att det bara finns en möjlig dom för dessa ogudaktiga människor då det stora Babylon blir tillintetgjort och i Harmageddonstriden: evig tillintetgörelse, ett avskärande förmedelst Guds heliga myriader, och den högste helige anföraren, som för befäl vid domens verkställande, är Herren Jesus Kristus. (Upp. 18:1—24; 19:11—16) Dagen för domens verkställande kommer allt närmare, och Jehova låter de ogudaktiga människorna träda fram eller bli uppenbara. Han överbevisar dem alltså om ogudaktiga handlingar gentemot hans namn och rike.

Sådana som knorrar och knotar

21. Hur talar de män, som Judas varnar för, och vad är alltså deras motiv?

²¹ Dessa ogudaktiga människor talar ”upprörande ting”. Och det är inte att undra på, ty Judas fortsätter sitt brev så här: ”Dessa människor äro sådana som knorra och knota över sin lott i livet, i det de vandra enligt sina egna begärelser; och deras mun för ett storordigt tal, medan de beundra personligheter för sin egen fördels skull.” (Jud. v. 16, NW) Eftersom de saknar sann, gudaktig hängivenhet, knorrar de mot hela Guds organisation. De är inte tillfreds med sin lott i livet; och om de inte kan få det som de vill, knotar de och tillgriper skymfligt och respektlöst tal. I likhet med Kora söker de få en framskjuten ställning. De tycker om att framhålla sina egna synpunkter i högmodiga ordalag och gör övermodigt anspråk på att vara av stor betydelse. De väljer ut vissa människor, visar dem sin beundran och lägger an på dem i hopp om att få vinning av dem. De strävar efter självupphöjelse. De underlåter att respektera domaren och blir fördenskull dömda till tillintetgörelse.

22. a) Vilken apostolisk varning påminner Judas de kristna om? b) Vilket slags verksamhet söker alltså dessa i profetian omtalade människor bedriva bland Guds folk?

²² Vi bör fördenskull inte bli överraskade av att finna att ogudaktiga syndare söker fördärva vissa individer i Jehovas organisation eller söker kyla av deras kärlek till Gud och hans organisation. Judas säger: ”Vad eder angår, mina älskade, erinra eder de ord som tidigare hava talats av vår Herres, Jesu Kristi, apostlar, hur de brukade säga till eder: ’I den yttersta tiden kommer det att finnas bespottare, som vandra enligt sina egna begärelser efter ogudliga ting.’ Dessa äro de som åstadkomma delningar, djuriska människor, som icke hava någon andlighet.” (Jud. v. 17—19, NW) Judas framhåller att apostlarna förutsade att människor drivna av själviska begärelser skulle framträda, vilka skulle söka få oss bort från Guds kärlek. Petrus var en av dessa apostlar, som lät en varning ljuda för de ”yttersta dagarna”. (2 Petr. 3:1—4) Under det att Gud skulle låta utföra ett enande verk över hela jorden, skulle dessa bespottare utföra ett verk för att åstadkomma söndring bland Guds folk. Eftersom de saknar andlighet, saknar de nit och hängivenhet i vad det gäller Guds rikes tjänst. De använder sin kraft på splitalstrande tal.

Hur man bevarar sig i Guds kärlek

23. a) Vilket råd ger Judas de kristna? b) Hur kan vi förbli i Guds kärlek?

²³ Vilken kurs bör då Guds trogna vittnen följa? Judas svarar: ”Men ni, mina älskade, genom att uppbygga eder själva på eder allraheligaste tro och bedja med helig ande må ni bevara eder i Guds kärlek, medan ni vänta på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, med evigt liv i sikte.” (Jud. v. 20, 21, NW) Judas hade tidigare bett om att Guds barmhärtighet och frid skulle bli förökade; och om denna bön nu skall bli besvarad med avseende på Jehovas folk, måste de bevara sig i Guds, den Allsmäktiges, kärlek. Hur? Genom att flitigt studera Guds heliga ord och läsa bibeln regelbundet. Var med vid alla möten. Låt det intryck Guds ord gör fördjupas hos dig genom att du hjälper andra att lära känna Guds rena, rättfärdiga nya tingens ordning. Sluta inte upp med att i allt större utsträckning odla Guds heliga andes frukt. Bed ”med helig ande” om sådant som är i överensstämmelse med Guds vilja, och då även om att mera av denna ande måtte vila över oss. Om vi på detta sätt bevarar oss i Guds kärlek, kommer följden helt visst att bli barmhärtighet, frid och kärlek, som förökas genom Jesus Kristus. Vi behöver detta för att få arbetet med att predika Guds rikes goda nyheter utfört och för att befria ännu fler från det stora Babylon. Vi behöver också Guds barmhärtighet själva, och fördenskull måste vi vara barmhärtiga mot andra, vilkas liv är i fara.

24, 25. a) Mot vilka måste vi visa barmhärtighet, och vilka måste vi fördenskull kunna särskilja? b) Hur visar vi dem barmhärtighet, och hur anger Judas att vi inte har någon tid att förlora?

²⁴ Fördenskull skriver Judas: ”Fortsätt också att visa barmhärtighet mot några som äro tvivlande; fräls dem genom att rycka dem ur elden. Men fortsätt att visa barmhärtighet mot andra, dock med fruktan, medan ni hata till och med deras livklädnad, som har blivit befläckad av köttet.” (Jud. v. 22, 23, NW) För att kunna göra detta måste vi skilja mellan dem som är värda Guds barmhärtighet och dem som är dödsdömda köttsliga drömmare, vilkas tillintetgörelse visades i bild genom Sodoms undergång förmedelst eld. Sådana människor får genom sitt knorrande de obefästa att känna sig mycket osäkra på om detta verkligen är Jehovas organisation. Sådana tvivlare kan bli så omskakade av dessa knotande individers storordiga tal att de slutar upp med att komma till Jehovas folks möten. Judas råder oss fördenskull att visa barmhärtighet mot dem som tvekar och tvivlar. Vi får inte ignorera dem. Vi bör tålmodigt söka bygga upp dem i tron. Men vi måste handla snabbt, alldeles som brandsoldater, vilka rycker människor som svävar i fara med sig ur en övertänd byggnad; vi måste ”rycka dem ur elden”.

²⁵ Några kanske har fallit till föga för dessa omoraliska drömmares lockelser och kanske på så sätt har befläckat det namn de har fått om sig att vara sanna kristna. (2 Petr. 2:18) Men även om vi hatar befläckade livklädnader, så visar vi barmhärtighet mot dem som bär sådana kläder och försöker hjälpa dem tillbaka till andlig hälsa.

26. a) Vad måste vi göra, under det att vi hjälper andra? b) Hur pekar Judas’ ord, som nästan är en bön, ut den väg, på vilken vi kan undvika att snava? c) Framhåll kontrasten mellan de ogudaktigas förutsagda öde och det privilegium som de människor får, vilka förblir i Guds kärlek.

²⁶ Under det att vi hjälper andra att bygga upp sin tro, måste vi oförtrutet ”kämpa en hård kamp” för tron genom att stå emot alla ogudaktiga, splitalstrande, knotande människor och var och en som önskar vända Guds oförtjänta godhet till en ursäkt för att hänge sig åt ett lösaktigt uppförande i församlingen. Under det att vi outtröttligt kämpar en kamp av detta slag, litar vi på att Jehova skall bevara oss, så att vi inte snävar. Honom må äran tillhöra: ”Men honom som är i stånd till att bevara eder från att snäva och att ställa fram eder obesudlade i sin härlighets åsyn med stor glädje, honom, den ende Guden, vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, vare ära, majestät, makt och myndighet för all den förflutna evigheten och nu och i all evighet. Amen.” (Jud. v. 24, 25, NW) Judas’ ord är i det närmaste en bön till Jehova för hans folks räkning om att han må uppehålla oss och bevara oss från att snava, om vi kämpar en hård kamp för tron, så att vi kan förbli i hans kärlek. När alla de ogudaktiga syndarna går sin undergång till mötes, såsom den suveräne domaren för länge sedan har förutsagt, får vi privilegiet att med utsikt till ändlöst liv hembära Jehova allt det som tillkommer honom.

[Fotnot]