Fortsätt att växa genom påverkan av Jehovas ande

”Varken den som planterar är någonting eller den som vattnar, utan Gud, som kommer det att växa.” — 1 Kor. 3:7, NW.

1. Vad är det som tillväxten uppenbarar, och vad är det som fordras för att man skall kunna bevittna den?

ATT ge akt på något som är statt i tillväxt är mycket förunderligt. Det är fascinerande. Intresset för det som sker blir allt större i många avseenden. Tillväxten ter sig som ett fortlöpande under i våra ögon. Den uppenbarar att en mästerlig formgivare står bakom det som sker. Vad är det som sätter i gång växtprocessen? Vad är det som kontrollerar tillväxten så att den slutliga produkten präglas av jämvikt? Vad är det som får tillväxten att avstanna och därpå bibehåller det skapade verkets storlek och håller de förmågor vid makt som det har uppnått? Markens örter växer, i det att varje del tilltar i storlek hänemot mognad, och utvecklar blommor, frö, frukt, men allt detta sker steg för steg. Om du är intresserad, måste du naturligtvis ha tålamod för att kunna följa denna process. ”Ge akt på liljorna! De varken spinner eller väver, men jag säger er: Icke ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem.” (Luk. 12:27, Hedegård) Det tar en växtperiod att bevittna detta härliga, som slutligen uppnås genom tillväxten.

2. Redogör för det inbördes förhållandet mellan tillväxten och tiden. Vilken varning för otålighet är på sin plats i detta sammanhang?

² Ett barn föds; familjen har fått ännu en medlem. Barnet har redan vuxit en hel del. ”Liksom du icke är medveten om andens väg i benen i den havandes liv, så förstår du icke den sanne Gudens verk, hans som gör allting.” (Pred. 11:5, NW) Men nu kan du se och höra hur barnet utvecklas. Efter några månader kan det tala och gå. Innan du vet ordet av börjar det skolan, och snart har det fullbordat sin skolgång. Det skaffar sig ett arbete, gifter sig, och så kommer ett nytt litet barn till världen. Det har skett tillväxt, men det har tagit tid. Kan du påskynda tillväxten, hejda den eller begränsa den? Tillväxten sker synbarligen så sakta att du kan bli otålig på dig själv eller andra. Detta gäller i synnerhet om den andliga tillväxten. Du kan vara säker på att om du ger ett litet barn närande mat regelbundet i många år, växer det upp till en ung man eller kvinna. ”Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.” (Mark. 4:28) Om du ger en nyintresserad mat från Guds ord, bibeln, den bok som Guds ande har frambragt och som kallas andlig mat, blir resultatet så småningom en Ordets förkunnare. Men det är en sak du bör tänka på. Om föräldrar inte inser att deras lilla barn håller på att växa upp utan fortsätter med att ge det mosig barnmat, som de stoppar i munnen på det, kan barnet, vad storleken beträffar, förefalla vara en ung man, men i själva verket är han hjälplös, beroende. Han har inte börjat växa andligen. Så förhåller det sig också med den andliga maten. Om vi hindrar någon att göra praktiskt bruk av den, om vi blir otåliga och inte låter Guds ande påverka hans hjärta så att han börjar handla, då kommer vi att ha ett hjälplöst litet barn och inte en mognande Ordets förkunnare.

3. Hur kan vi förvissa oss om fortsatt tillväxt och undvika att vandra bort från Jehovas andes inflytande?

³ Om man slutar växa har ett oroväckande fel uppstått. Om du slutar upp med att tillägna dig andlig mat, medför detta snabbt att tillväxten avstannar. För att undvika att vandra bort till det område, där Guds ande inte är verksam, genom att du inskränker på studierna och mötesbesöken och skjuter upp att ägna dig åt gudsdyrkan ute på fältet, bör du söka växa till litet grand varje dag genom att öka studierna, mötesbesöken och tjänsten. Petrus skriver: ”Må därför ni, mina älskade, då ni ju hava denna förhandskunskap, vara på eder vakt, så att ni icke ledas bort tillsammans med dem genom de lagtrotsande människornas villfarelse och avfalla från eder egen ståndaktighet. Nej, utan fortsätt att tillväxa i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, oförtjänta godhet och kunskap.” — 2 Petr. 3:17, 18, NW.

4. a) Vilken skriftenlig princip gör om intet kortsynta uppfattningar beträffande den kraftkälla som möjliggör tillväxten? b) Vad är målet, när det gäller tillväxten?

⁴ Orden om att det är ”Gud, som kommer det att växa”, gör om intet ogrundade uppfattningar om vad det är som utgör den kraftkälla som sätter dig i stånd att fortsätta att växa. Att du under relativt kort tid studerat bibeln, varefter du vänt dig till Gud och överlämnat dig och så blivit döpt i vatten, kommer inte utan vidare att reda ut hela ditt liv och säkerställa din trohet. Du kanske med stor entusiasm träder in i heltidstjänsten, men om du inte tillägnar dig andlig föda, kommer du inte att fortsätta att växa. Att vara med vid konvent eller möten för Jehovas vittnen är mycket uppbyggande men inte tillräckligt uppbyggande i sig självt för att det skall få dig att växa. Samvaro med nitiska Guds tjänare förser dig inte med all den näring du behöver för att bygga upp dig, så att du kan uppnå mogenhet. Samvaro med dessa strävsamma Guds tjänare kan vara uppbyggande för vem som helst, men tänk på att livet inte smittar av sig, inte kan överföras från den ene till den andre. Livet kommer från Gud genom hans Son, Kristus Jesus. Antingen vinner man det eller förlorar det. Det finns inga genvägar, inga lättvindiga sätt att äta och smälta den andliga maten. Tjänsten för Jehova är inte något för lättjefulla människor. Den kan inte jämföras med en övernattning i en raststuga eller en veckoslutsutfärd som man företar för någon självisk fördels skull. Om man skall kunna göra om sig och ikläda sig den ”nya personligheten”, måste det ske genom ”exakt kunskap”. (Kol. 3:10, NW) Paulus var mycket lycklig över att bröderna i församlingen i Tessalonika växte till; han skrev så här till dem: ”Vi äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder, käre bröder, såsom tillbörligt är, därför att eder tro så mäktigt tillväxer och den kärlek I haven till varandra mer och mer förökas hos eder alla och hos envar av eder.” (2 Tess. 1:3) Dessa bröders tillväxt var alltså intimt förknippad med kärlek och tro som höll på att förökas. Tron utvecklas genom exakt kunskap, enligt Efesierna 4:13 (NW), ”till dess vi alla nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son”. Denna möjlighet till tillväxt bereddes av Jehova Gud genom Kristus Jesus. ”Fastän ni aldrig hava sett honom, älska ni honom. Fastän ni icke för närvarande se honom för edra ögon, utöva ni likväl tro på honom och fröjda eder storligen med en outsäglig och förhärligad glädje, i det att ni erhålla slutet för eder tro, edra själars frälsning.” (1 Petr. 1:8, 9, NW) Bevara nu denna bild levande i sinnet, när du läser följande ord ur 1 Petrus 2:2 (NW), där hela ditt livs tillväxt som en Guds tjänare beskrivs i en enda mening: ”Uppodla som nyfödda barn en längtan efter den oförfalskade mjölk som tillhör ordet, så att ni genom den må växa till frälsning.”

Ett tillfredsställande levnadssätt

5. Vilken syn på saken bör sporra oss att tjäna Jehova under förhållanden av alla slag, och detta i synnerhet när inga svårigheter föreligger?

⁵ Det är en sak till som vi måste ha klar för oss. Vad är det som förmår ödmjuka män och kvinnor att känna sig manade att tjäna Jehova? Är det fruktan? Några kanske börjar tjäna Gud på grund av fruktan, men de kommer snart att stanna i växten hänemot livet, om de inte uppodlar tillräcklig kärlek, som kan driva ut denna fruktan. (1 Joh. 4:18) Förbud mot verket från myndigheternas sida eller förföljelse, som religiösa organisationer sätter i gång, kan få några att med flit ägna sig åt Guds tjänst. Också den utmaning, som kan bestå i särskilt dåligt väder eller en omvälvning utan motstycke i ett visst land, sporrar några till att göra en tillfällig kraftansträngning i förkunnarverksamheten. Men om alla ingripanden och hinder vore borta, skulle dessa människor då vilja tjäna Jehova Gud, dag efter dag, år ut och år in, i generationer, ja, under ett liv utan slut? Kommer dyrkan av den sanne Guden, Jehova, att vara ett tillfredsställande levnadssätt för oss och uppfylla alla våra förväntningar? Vi gör klokt i att se saken från den här sidan, ty när Harmageddon är förbi, då kommer motståndet mot Jehovas vilja att ha försvunnit. — Se Matteus 5:5; Psalm 37:10, 11; Jesaja 65:21—23; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

6, 7. a) Jämför den otåliga inställningen med den inställning som utvecklas genom den fostran Skriften ger. b) Hur verkar Guds ord?

⁶ Det finns en hel del att begrunda i det här sammanhanget. Människan älskar livet, och fördenskull är hon intresserad av det som har med ett längre liv att göra, och bibeln väcker verkligen hos lydiga människor förväntningar om ändlöst liv. Insikt i bibelns budskap för vår tid sporrar många att växa till ytterligare, och fördenskull sluter de sig till de människor som är kända för att studera bibeln, nämligen Jehovas vittnen. Andra, som har sökt vidare, inser vilket stort privilegium de kan få i att bära Guds namn såsom hans vittnen och ha del i att förkunna det utöver jorden, och så får de del i att upphöja Jehovas namn, så att det blir hävdat och förhärligat. Men det är värt att tänka på att i allt detta tilltalar, drar och verkar sanningen på ett stillsamt sätt, alldeles som Mose sade om Guds ord: ”Såsom regnet drype min lära, såsom daggen flöde mitt tal, såsom rikligt [milt] regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets brodd.” (5 Mos. 32:2) Sedan en människa på detta milda sätt fått del av kunskapen från Jehova, erfar hon det som beskrivs i Psalm 72:7: ”Den rättfärdige [skall] spira upp.” (NW) Det är följaktligen något som har satts i gång av detta Guds trösterika, milt växtbefrämjande ord.

⁷ En otålig människa kanske skulle önska att Gud skrämde folk in i sin organisation genom jordbävningar, tidvattensvågor, andra väldiga naturkatastrofer, som bokstavligen skulle sätta jorden i skakning. Det är dåraktigt att önska att Gud skulle låta himmelen vika undan och frambringa det gruvligaste oljud för att därmed skrämma människor in i hans organisation. När oljudet verkligen kommer, då är Harmageddon inne. Då är det för sent att spira upp och börja växa till en Guds tjänare. Det var inte någon sensationell himmelsk basun som botade Naaman från hans spetälska; nej, han blev botad genom att doppa sig sju gånger i Jordan. (2 Kon. 5:1, 14) Hur uppfördes templet på Salomos tid? Tyst och stilla. (1 Kon. 6:7) Hur gick det till då Jesus utvalde sina tolv apostlar? Han kallade dem till sig utan buller och bång. (Mark. 3:13—15) Det är verkligen ett privilegium att kunna se tillbaka och begrunda hur trogna Guds tjänare har tillväxt. Det är en välsignelse som inte går att beskriva att iaktta hur ödmjuka människor nu i vår tid växer upp till att bli Ordets förkunnare. Men enligt Jesaja 55:10, 11 är det en sak till som fordras, när det gäller tillväxten. I dessa verser heter det: ”Ty likasom regnet och snön faller ifrån himmelen och icke vänder tillbaka dit igen, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktsam och bärande, så att den giver säd till att så och bröd till att äta, så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.”

Vi måste räkna med Guds andes kraft

8. a) Hur framhäver Jesaja 55:10, 11 den verkan Jehovas ord har? b) Hur bör då en kristen Ordets förkunnare undervisa andra om vad Gud kräver av dem, och med vilken inställning bör han göra detta?

⁸ Det är viktigt att man räknar med Guds ords kraft och förmåga och med avsikten med detta ord. Guds ord är ”laddat” med Guds ande. En klok och förståndig människa tänker på detta och väntar tålmodigt på att Guds ord och ande skall frambringa resultat. Hon vill inte opåkallat ingripa mot andens verksamhet eller befinnas hindra denna. Detta är orsaken till att vi inte lever andra människors liv åt dem. Visst kan vi ge råd, anvisningar och hjälp, som är i överensstämmelse med Skriften, men när fröet, tanken eller idén, har planterats, bör vi låta Guds ande få verka och frambringa de önskade resultaten. ”Ty var och en har sin egen börda att bära.” (Gal. 6:5) Så ut sanningens säd med förtröstan på Jehova, i det att du alltid tänker på den princip, som kommer till uttryck i Psalm 118:8 (NW): ”Det är bättre att taga sin tillflykt till Jehova än att förtrösta på jordemänniskan.” Vi kan ställas inför denna situation många gånger, under det att vi leder bibelstudier med människor som visat intresse. Vi vill så gärna att de skall få del av de välsignelser, som Gud har utlovat, och vi uppmanar dem kanske att låta döpa sig. Om de gör detta för att behaga dig, då har inte anden varit i verksamhet. Guds ande påverkar hjärtat. Det är hjärtat som bör sätta fötterna i rörelse. ”Med hjärtat utövar man tro.” (Rom. 10:10, NW) ”Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.” (Ords. 4:4) Försäkra dig om att du gör din del, att du sår ut den skriftenliga tanken eller idén. Påvisa för dem undan för undan vad Guds ord säger om olika läror, förklara hur Guds organisation fungerar, hur nödvändigt det är att föra ett rent liv och framhåll förkunnarverkets privilegier. Detta kanske inte alltid är så lätt på grund av språkbarriärer och fysiska handikapp, t. ex. dövhet eller blindhet. Det kan vara svårt att nå många av de människor man träffar i tjänsten på grund av de murar som religiösa fördomar, rasstolthet, politisk nationalism eller klasskillnader har skapat. Men om du nöjer dig med att så ut fröet, meddelar en klar och redig tanke åt gången från bibeln, då kommer anden att få det att spira upp. Guds ande har varit tillväxtens drivkraft i flera hundra år; vi har ingen orsak att tvivla på dess förmåga nu. När Petrus i Jerusalem redogjorde för hur människor av nationerna hade tagit emot Guds ord, började några ”tvista med honom”. (Apg. 11:2, NW) Petrus gav dem då svar på tal genom att uttala denna ovederläggliga princip: ”Om alltså Gud gav samma fria gåva åt dem som han också gav åt oss, som hava trott på Herren Jesus Kristus, vem var då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?” — Apg. 11:17, NW.

9. Varför säger vi att Guds ande verkar på Guds tjänare genom en organisation?

⁹ Enligt Uppenbarelseboken 14:6 övar Jehovas ängel tillsyn över predikandet av de goda nyheterna utöver hela jorden. (Matt. 24:14) Fördenskull kommer Guds ande att ge denna verksamhet sitt stöd. Ett arbete skall utföras, och människor på jorden måste få lära sig att fullgöra detta arbete. Det liknas vid arbetet med en skörd. (Matt. 9:37) Vad man bör göra är alltså att växa tillsammans med denna organisation av flitiga Ordets förkunnare, samarbeta med dem och villigt följa andens ledning. Var lik den människa som beskrivs i Psalm 26:12 (NW): ”Min egen fot skall förvisso stå på en jämn plats; bland de församlade folkmassorna skall jag välsigna Jehova.” Samarbeta med dina bröder i organisationen, så kommer du att befinna dig under Jehovas änglars såväl som Jehovas andes ledning.

Jehovas ande frambringar resultat, nu såväl som förr

10. a) Redogör för hur organisationen redde ut problem i de första kristnas dagar. Vad hade Guds ande med detta att göra? b) Kan vi finna en organisation som gör detsamma i våra dagar med bistånd av samma ande?

¹⁰ Guds ande verkade på församlingsorganisationen i de första kristnas dagar. Tvistefrågor och problem lades fram för den styrande kretsen i Jerusalem. Besluten delgavs sedan församlingarna på följande sätt: ”Därefter beslöto apostlarna och de äldste tillika med hela församlingen att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män.” (Apg. 15:22) På kort tid blev alltså församlingarna underrättade om det skriftenliga handlingssätt som borde följas, när det gällde omskärelse, otukt och förtärandet av blod. Därpå kan du se vilken tillväxt Guds ande frambragt, om du läser längre fram, i Apostlagärningarna 16:4, 5: ”När de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar, som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem. Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.” Nu i vår tid ger Jehovas organisation skriftenliga anvisningar beträffande de problem som bröderna ställs inför. Den har mogna kringresande Ordets förkunnare, som besöker församlingarna för att ge bröderna hjälp och bistånd. Den har mer än en million vittnen för Jehova, som går från hus till hus och på bara några veckor kan underrätta millioner människor jorden runt om viktiga ting, t. ex. om hur Guds namn lyder, om Harmageddonkriget och om vad det stora Babylon är. Vad uträttar de då? Flera tusen ger gensvar och börjar växa hänemot livet. Enbart under förra året, år 1965, var det 64.393 sådana människor som blev döpta och började vandra på vägen hänemot ett fröjdefullt liv i Jehovas tjänst. (Se Jehovas vittnens årsbok för 1966 och Vakttornet för 1 mars 1966.) Jehovas vittnen skulle inte ha kunnat utföra det som de har åstadkommit under de senaste femtio åren enbart genom mänsklig kraft eller vishet. Det är emellertid Guds ande som har drivit på dem, och de har villigt följt Jehovas ledning. De har bett till Gud om anvisningar, och deras bön har blivit besvarad, såsom Davids bön, återgiven i Psalm 143:10 (NW), blev: ”Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Din ande är god; må den leda mig i rättrådighetens land.” Jehovas vittnens ”nya världens samhälle” är en lycklig, andligen framgångsrik organisation nu i våra dagar, och Jehova välsignar den genom att ge den sitt stöd.

11. Vilken viktig sak måste vi tänka på då vi skall hjälpa andra att växa, och vad är det som tillväxten inbegriper?

¹¹ Det är också av vikt att du inser Jehovas andes förmåga att verka på dina bröders hjärtan. När en människa överlämnar sitt liv åt Jehova Guds tjänst, önskar hon växa till. Hon är villig att ikläda sig ansvaret att hjälpa andra människor och att sköta några av de många uppgifter som hör samman med en fungerande församling. En del människor tillägnar sig inte kunskapen lika snabbt som andra, och Jehovas ande kommer naturligtvis inte att driva på en sådan människa så att hon känner sig utmattad. Följaktligen behöver tillsyningsmännen i församlingarna tålamod och långmodighet. Det blir mycket lättare och rentav en fröjd att vara iakttagare, om du lägger märke till dina bröders tillväxt, när det gäller att axla ansvar. Om du skall öva och undervisa andra i att göra en viss sak, kan detta bromsa dig, och det som utförs kanske inte blir så väl gjort, men så småningom kommer anden att frambringa en verklig hjälp åt dig. Oro och ängslan kommer inte att påskynda Guds ande. Var en lärare för dem, visa dem vad de skall göra, och låt dem sedan växa och utvecklas. När de gör fel eller kommer till korta, gå då igenom det igen och sök finna någon liten förbättring jämfört med förra gången. Om du skulle gå tillbaka till ett träd varje dag, hur stor tillväxt skulle du då kunna se hos det? Tänk på att tillväxten sker i mer än en riktning, när det gäller din broder. Såsom en mogen förkunnare kanske du övar honom i arbetet från dörr till dörr, slår dig ned tillsammans med honom för att förbereda predikningar och sedan verkligen tar honom med dig till distriktet för att göra besök från dörr till dörr. Du uppmanar honom kanske att rucka litet på sitt schema, så att han kan använda mera tid i förkunnartjänsten och bli mera mogen, när det gäller att bära fram de goda nyheterna från Guds ord. Men du kanske blir missmodig, när du sedan lägger märke till att han bara har utvidgat sin tjänst något litet. Men det som du kanske inte ser är att han också har blivit en bättre far för sina barn, ty han tillbringar mera tid tillsammans med dem och undervisar dem i Guds ord dagligen och håller ett regelbundet bibelstudium med familjen, åtminstone en gång i veckan. Han utför sitt förvärvsarbete med större omsorg och ger rentav mer än han är pliktig, så att hans arbetsgivare inte skall ha orsak att rikta klander mot honom. Han blir allt manligare. Han är nu angelägen om att rätta sig efter förmaningen i Romarna 13:8 (NW): ”Var icke skyldiga någon någonting alls, utom att älska varandra.”

Uppmuntran

12. Vilken uppmuntrande försäkran äger vi, när vi inte tycker oss kunna urskilja att det sker någon tillväxt hos oss eller andra?

¹² Slår du kanske ifrån dig med båda händerna och säger: Den där människan som jag har haft bibelstudium med gör inga framsteg alls! Ger du upp i fråga om att undervisa din broder, därför att du menar att det går för långsamt för honom? Blir du modlös över dig själv? Jehova har säkert inte någon plats för mig, jag tycks ju inte alls kunna växa till och göra saker och ting så bra som andra, är det så du tänker? Hejda dig nu: Jehova sände ut sin verksamma kraft, sin ande, och så småningom framträdde en vacker planet, en smaragd i universum, som är bördig och rik och bebos av fyrfotadjur, fåglar, fiskar och människor. Är det inte en enkel sak för anden att åstadkomma förändringar och tillväxt hos en människa? Jo, naturligtvis, men glöm inte att det finns vissa saker och ting som vi måste beakta. Först och främst tar det tid. I Predikaren 3:11 (NW) heter det: ”Allting har han gjort skönt för sin tid. Ja, obestämd tid har han lagt i deras hjärtan, på det att mänskligheten aldrig må fatta det verk som den sanne Guden har gjort från början till slutet.” För det andra är det något som sker i hjärtat. Jeremia 31:33 (NW) lyder: ”’Ty detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus efter de dagarna’, är Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta skall jag skriva den. Och jag skall bliva deras Gud, och de själva skola bliva mitt folk.’” I 2 Korintierna 3:3 (NW) heter det: ”Ty ni visas vara ett Kristi brev, skrivet av oss såsom tjänare, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens ande, icke på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” För det tredje sker det inte med våld och makt utan genom att man villigt släpper till sig för andens påverkan. ”Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet.” (1 Petr. 1:14, NW) ”Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.” — Ords. 23:12.

13. Har jordmånen något med tillväxten att göra, och vilket slags jordmån anbefalls?

¹³ När vi här begrundar detta som gäller tillväxten, så låt oss tänka på jordmånen, då vi läser den liknelse Jesus framställde i ett tal, som är återgivet i Lukas 8:5—15: ”När han sådde, föll somt vid vägen och blev nedtrampat. ... Och somt föll på stengrund, och när det hade vuxit upp, torkade det bort, eftersom det icke där hade någon fuktighet. Och somt föll bland törnen, och törnena växte upp tillsammans därmed och förkvävde det. Men somt föll i god jord, och när det hade vuxit upp, bar det hundrafaldig frukt.” Hurudan var nu jordmånen, där säden såddes ut? Vi finner här hård, tilltrampad mark omnämnas, stenig mark, törnbevuxen mark och så god jord. En utförligare beskrivning av den goda jorden ges i vers 5 ”Men att den föll i den goda jorden, det är sagt om dem som, när de hava hört ordet, behålla det i rättsinniga och goda hjärtan och bära frukt i ståndaktighet.” Måste vi dra den slutsatsen att en människa är förutbestämd till att ha ett hjärta som är hårt, stenigt eller snårigt eller ett som är gott? Nej! Den hårt tilltrampade marken kan luckras upp, stenarna kan ersättas med bördig jord, törnena kan ryckas upp och brännas. Allt beror på hur ägaren vill ha det.

14. Förklara varför varje människas önskningar eller mål är något så betydelsefullt, när det gäller att växa till under påverkan av Jehovas ande.

¹⁴ Hur vill du ha det? Du har fått liv, ett liv att leva under en mansålder, och detta liv har du delvis använt. Hur vill du använda det framdeles? Om du uppriktigt söker tjäna Gud och dyrka honom, då bör du lägga dig vinn om att växa. Tillväx under hans andes hälsosamma påverkan. Varhelst Guds ord fortsätter att växa, där blir det tillväxt. (Apg. 6:7) Dina önskningar, ditt mål, har med din tillväxt att göra, ty om du skall växa till, måste du bearbeta jorden, vattna den och sköta den tålmodigt så länge du tjänar Gud. Du måste med stor iver göra bruk av växtperioden. Du kommer inte att låta några törnen rotfasta sig i den beredda jorden, ty du sätter Gud främst i livet. I Psalm 92:13—16 beskrivs detta liv, som kännetecknas av tillväxt under omsorgsfull vård: ”Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till. Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar. Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska; för att de skola förkunna, att HERREN är rättfärdig, min klippa, han, i vilken orätt icke finnes.”

Fortsätt att växa

15. När tillväxten väl har kommit i gång, är allt då gott och väl? Ge skäl för svaret.

¹⁵ Judakonungarna Joas’, Amasjas och Ussias regeringar, som inföll mellan år 903 f.v.t. och år 774 f.v.t., kan på ett utmärkt sätt belysa hur nödvändigt det är att man fortsätter att växa. Dessa konungar börjar bra, men snart slutar de upp med att växa, och då kommer i stället svårigheter som växer. Joas låter dräpa en Guds profet, och hans egna tjänare står upp och dödar honom. Jehova ingriper inte, ty Joas har ”övergivit Jehová”. (2 Krön. 24:24, Åk) Amasja överger Jehova och börjar dyrka edoméernas avgudar. Ussia blir högmodig och förmäten och drabbas av spetälska, som han får dras med livet ut. (2 Krön. 24:1—26:23) Har vår önskan att dyrka Jehova framsprungit ur ett själviskt motiv till att börja med, eller är det så att vi verkligen önskar fortsätta med ett sådant levnadssätt under idelig odling och omsorg om tillväxten enligt de föreskrifter som ges i Ordspråksboken 4:4, 22? Vi läser där: ”Håll mina bud och fortfar att leva. Ty de äro liv för envar som finner dem och en läkedom för hela hans kropp.” — V. 4 enl. NW.

16. Hur har tillväxten påverkat Jehovas tjänare, och vilken framtid är förbunden med den?

¹⁶ Tänk nu tillbaka på hur det hela började, då du först inmundigade sanningens vatten och började spira upp. Du gjorde framsteg litet i sänder. Först hörde du bara på, sedan började du tala; först tog du bara till dig, så började du ge ut; från att ha varit ett litet frö blev du ett fruktbärande träd. Du vidtog förändringar med fast beslutsamhet. Att du tvang dig till måttlighet i mat och dryck medförde verklig glädje och inte någon känsla av att din handlingsfrihet blivit begränsad. Du godtog bibelns höga moraliska måttstock och fick så många vänner som förde ett rent liv. Du ersatte det där tröttsamma nöjessökandet, som bara medför missräkning, med ett välavvägt program, som upptog tillfredsställande studium av Guds ord, närvaro vid möten tillsammans med andra Ordets förkunnare stadda i tillväxt, delaktighet i att offentligen predika de goda nyheterna om Guds rike och verkligt uppbyggande, njutbar avkoppling och vederkvickelse. Är detta allt? Nej, visst inte! Ty allt detta kan ske på ett eller ett par år. Rötterna söker sig sedan djupare ned, stammen blir omfångsrikare, grenarna kraftigare, frukten ymnigare. Många, många år ligger framför dig, mansåldrar, tid utan slut. Ja, så lång tid, evig tid att växa. Varje gång du läser bibeln på nytt ökas din insikt, vidgas din syn och fördjupas din uppskattning. Så länge man förblir under Guds andes ledning kan man erfara det som Paulus talar om med dessa ord: ”Anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter.” (1 Kor. 2:10, NW) Må orden i Psalm 1:1 kunna gälla om ditt liv när det än började, föra fram dit där du nu befinner dig och så följa dig i framtiden: ”Lycklig är den man, som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke står på syndares väg och icke sitter i bespottares krets, utan har sin lust i Jehovás lära [lag, NW; 1917] och begrundar hans lära [eller: lag] både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket frambringar sin frukt i sin tid, och vars löv icke förvissnar; han skall hava framgång i allt vad han gör. Ty Jehová känner de rättfärdigas väg.” — Ps. 1:1—3, 6, Åk.