Varje cell är som en muromgärdad stad

I ETT nummer av tidskriften Newsweek gavs en detaljerad beskrivning av människocellens mikroskopiska struktur. Artikelförfattarna var förundrade över den oerhörda mängd uppgifter som fullgörs inom ett så litet område: ”Var och en av dessa 100 billioner celler fungerar som en muromgärdad stad. Kraftstationer alstrar cellens energi. Fabriker producerar proteiner, som är viktiga enheter för den kemiska kommersen. Komplicerade transportsystem leder speciella kemiska ämnen från en plats till en annan inne i cellen och utanför den. Vaktposter på befästningarna kontrollerar export- och importmarknaderna och bevakar världen utanför för att upptäcka tecken på fara. Väldisciplinerade biologiska arméer står redo att ge sig i kast med inkräktare. En centraliserad genetisk regering upprätthåller ordningen.”

En annan fascinerande verksamhet som bedrivs av denna ”miniatyrregering” är dess ”postväsen”, som ombesörjer att de framställda proteinerna når sina rätta bestämmelseorter inom cellen. ”Vi tror att det finns ett postnummersystem i cellen, liksom det finns inom postväsendet”, säger en forskare vid Rockefeller University i USA. Man tror att de proteiner som framställs av cellens ribosomer blir ”adresserade” med en kod av 20 till 50 aminosyror. Forskaren säger att ”yttersidan på den rätta organallen [celldelen] godkänner adressen och släpper in proteinet, likt passpoliser som godkänner ett visum och låter dig passera över gränsen”.

Tidskriften kommenterar gång på gång hur litet vetenskapen känner till om hur cellerna uträttar sina uppgifter. Den framhåller till exempel: ”Forskarna har fortfarande ingen förklaring till den förborgade kemiska mekanismen som gör det möjligt för speciella gener i olika celler att själva koppla på och av och uppträda på olika sätt under skiftande omständigheter.” Artikeln citerar också nobelpristagaren Christian de Duve vid Rockefeller University: ”Vad vi har i dag är en beskrivning av vad som sker i cellen, inte insikt i hur det sker.”

Genom hela artikeln förekommer uttryck sådana som: ”Människocellen och dess organeller eller inre delar bevarar fortfarande många hemligheter.” ”Ingenting förbryllar biologerna så mycket som lagbundenheten. Bukspottkörtel- och ögonceller innehåller till exempel båda en gen som kan framställa insulin. Bukspottkörtelcellerna framställer insulin, men ögoncellerna gör det inte.” I beskrivningen av hur en del gener tycks hållas i ett kemiskt grepp, så att de inte fungerar i de celler i vilka de inte behövs, ställs frågan: ”Varför hålls en gen i ett fast grepp och inte en annan? Forskarna har ännu inget svar.” Till avslutning heter det i artikeln: ”Varje svar tycks ge upphov åt en ny, mera komplicerad fråga om cellen. ... Om det finns någonting som är säkert i cellernas mycket lilla och gåtfulla värld, är det att människocellen aldrig kommer att lämna ut alla sina hemligheter.”

Att se in i det oändligt lilla

”Klippan [Skaparen] — fullkomlig är hans verksamhet.” — 5 Mos. 32:4, NW

Roman Vishniac, som var en mikrofotografins pionjär, säger om den levande miniatyrvärld som han tittar in i: ”Naturen, Gud eller vad du än vill kalla skaparen av universum framträder klart och tydligt genom mikroskopet. Allting som är gjort av människohänder ser förskräckligt ut under förstoring — ofärdigt, grovt och osymmetriskt. Men i naturen är varje del av livet vacker och formfulländad. Och ju större förstoring man använder, desto fler detaljer framträder — detaljer som är fullkomligt formade, likt askar inuti askar i all oändlighet.”